Helt Perfekt Glob

Speed 2: Cruise Control av J

Efter att Annie Porter (Sandra Bullock) kommit på sina pojkvän Alex Shaw (Jason Patric) med att ljuga för henne om att han jobbar som strandpolis, när han i själva verket ingår i ett SWAT team, bjuder han ut henne på en lyxkryssning till Karibien. Men deras paradisresa förvandlas snart till en helvetesresa när det vansinniga datorgeniet John Geiger (Willem Dafoe) tar kontroll över båten och ändrar kurs rakt mot en oljetanker som förankrat sig strax utanför ön St. Martin.

Speed 2: Cruise Control är inte i närheten så bra som den första filmen men har samtidigt fått oförtjänt mycket skit genom åren. Jag menar, vad förväntade sig folk egentligen? Den första filmen var en stor, högljudd och dum blockbuster-actionfilm och ingenting annat. Den här filmen är precis samma sak – fast på en båt. Och med en ny manlig huvudkaraktär som spelas av en ny manlig skådespelare i form av Jason Patric. Personligen tycker jag att den är underhållande trots sina brister och även om den inte kommer i närheten av den första filmen har den sina stunder (speciellt slutet som är en uppvisning av massiv förstörelse).

Även om filmen är bristfällig på sina ställen och satte mer eller mindre den sista spiken i kistan för franchisén så tycker jag ändå det är en kul och underhållande film som fungerar perfekt tillsammans med en påse chips. Jag ger den en svag rekommendation, även om jag kanske inte borde göra det.

Rage – Furia primitiva av J

Dr. Ethridge (Bo Svenson) håller på att experimentera på en babian vid ett Florida universitet med avsikt att försöka återställa död hjärnvävnad men lyckas oavsiktligt att skapa ett sorts ”vredes-virus”. När Frank Duffy (Mitch Watson), en journalist för skoltidningen, bryter sig in i laboratoriumet för att undersöka vad Dr. Ethridge experimenterar med blir han biten av den infekterade babianen. Det dröjer inte länge förrän Duffy blir sjuk och börjar känna ett ohejdbart vrede, varpå han ger sig på allt och alla som kommer i hans väg vilket snart leder till att fler blir infekterade med det obotliga viruset.

Den italiensk-amerikanska samproduktionen Rage – Furia primitiva hette Basic Terror i Sverige, men fick sedan titeln Primal Rage – odjurets instinkt när den släpptes på video. I USA fick den titeln Primal Rage och i (dåvarande) Västtyskland fick den titeln Animal Rage. Filmen blev skriven av Umberto Lenzi (under hans pseudonym Harry Kirkpatrick) och den blev regisserad av Vittorio Rambaldi som året därpå skrev manuset till Nightmare Beach (recenserad här), som Umberto Lenzi regisserade (under pseudonymen som jag nämnde innan).

Jag minns den här filmen från min barndom. Inte för att jag såg den utan för att jag såg fodralet hos den lokala videobutiken som hade den i form av Primal Rage. Jag har ingen aning om varför jag aldrig hyrde filmen då fodralet måste ha tilltalat mig, men det är inte direkt något jag ångrar idag. Rage – Furia primitiva är äkta 80-talscheese som hade stor potential men som i slutändan faller ganska platt på ansiktet. Konceptet är suveränt, men filmen är så otroligt sävlig och under stora delar rent av tråkig att man kan börja undra om det verkligen är Umberto Lenzi (den man som gav oss blodiga B-klassiker som Nightmare City och Cannibal Ferox) som skrivit manuset. Det är på tok för många utdragna dialogscener och det känns emellanåt nästan som att filmens händelseförlopp står still. Slutscenernas potential tas inte heller vara på och hade kunnat varit betydligt mer grafiska än vad de är i den slutliga filmen.

Filmen i sig är väl egentligen inte dålig, det är bara det att jag hade förväntat mig något betydligt mer bloddrypande då Herr Lenzi suttit och skrivit ihop manuset. Istället fick jag en skräckfilm som mest känns som att den står på tomgång och puttrar. Ser man den med andra förväntningar är den säkerligen bättre, men jag kan inte komma ifrån hur långdragen den känns under en stor del av speltiden. Den må vara seg, men jag tänker inte kalla den för skit heller då den är ganska välgjord (på ett cheesigt sätt). Det som troligtvis är mest intressanta med den här filmen är nog att man kan se dess idé och koncept som en föregångare till 28 Days Later… som kom fjorton år senare.

Amasonkvinnornas Guld av H

En ”lågbudgetbagatell med dubbelsvenskt” tycker jag om ”Amasonkvinnornas Guld” i min recension på DVDKritik.se.