Helt Perfekt Glob

God Bless America av H

Bobcat Goldthwaits nya film ”God Bless America” har pretentioner. Filmens första kvart ger en ordentlig svada till dagens skräpkultur, och slår mot dokusåpor, sensationalistisk journalistik, fördummande media och folket som konsumerar det. Vi lovas en hel del svart humor och tänkvärda dilemman, men det infinner sig aldrig riktigt. Efter ”World’s greatest dad” (recenserad här) förväntade jag mig mer av Goldthwait, men samtidigt, efter filmer som ”Defendor” och ”Super” (och i viss mån ”Kick-ass”) förminskas effekten av ”America”. När Frank och Roxy, en gubbe och en ung tjej, slår sig ihop för att ta kål på dumma människor så har vi sett det förut. Tempot är mycket ojämnt och det känns ofta som det står still i handlingen. Förutom när det ibland glimmar till i fantastisk dialog eller när det slår en att ett superdumt och överdrivet tv-inslag faktiskt inte är så osannolikt, så är det inte mycket att rekommendera. Tyvärr.

World’s Greatest Dad av H

Bobcat Goldthwait, för allmänheten mest känd som gaphalsen Zed i Polisskolan-filmerna, är numer även regissör och manusförfattare. 2006 gjorde han filmen ”Sleeping dogs lie” om en tjej vars beslut att ge sin hund en avsugning leder till en vändning i hennes liv. Jag läste lite mer om filmen, men beslutade att den inte verkade så intressant. Efter att ha sett hans senaste film ”World’s Greatest Dad” har jag dock blivit sugen på att se den också. ”Sugen”, fattar ni? Hahaha.

Robin Williams spelar Lance, en poesilärare med en riktig skitstövel till son. Sonen Kyle (spelad av Daryl Sabara från ”Spy Kids” som för övrigt är hela 28 år nu) är trackad i skolan och har en enda kompis som han i sin tur behandlar som skit. Lances lärarposition är hotad då inga elever vill syssla med poesi. Hans flickvän verkar mer intresserad av en annan kille. En morgon kliver han in i sonens rum just när denne sitter och runkar med en strypanordning runt halsen.

Den fortsatta stämningen mellan Lance och sonen blir lite skev. Lance försöker släta över det hela medan sonen fortsätter att vara en ännu värre skitstövel mot allt och alla. När Lance kommer hem efter en restaurangkväll med flickvännen händer något som förändrar allt, och Lances reaktion kanske inte leder dit han tänkt sig…

Jodå, det är en komedi. En mycket svart och vuxen sådan visserligen, och det är… uppfriskande kanske inte är rätt ord, men befriande att se nåt som vågar mer än de flesta filmer av den här typen. Goldthwaits manus och regi, samt Williams och Sabaras suveräna skådespeleri gör en minnesvärd film. Historien är väl egentligen inte superoriginell, men innehåller så pass flippade element att det funkar ändå. Den berättas på ett utmärkt sätt och man lyckas till och med leverera ett väntat slut på ett skönt sätt. Rekommenderas.