Helt Perfekt Glob

Inception av H

Christopher Nolan är en skitbra/usel regissör som gjort några jävligt bra/ruttna filmer. Inception är en av de bra.

Leonardo DiCaprio är specialist på att gå in i folks drömmar för att snoka rätt på deras hemligheter, en handling som kallas ”extraktion”. En mäktig affärsman hyr hans team för att stoppa sin sista konkurrent från att ta över marknaden, men han vill inte ha extraktion – han vill ha ”inception”. Istället för att stjäla från konkurrentens minne vill han plantera en idé, nämligen att dra sig ur marknaden.

Inception är något ingen tidigare klarat av, men utmaningen – och inte minst belöningen – är oemotståndlig för DiCaprio. Synd bara att han har en hel del i sitt mentala bagage som kan ställa till det, och planen för drömmen de ska skapa är mer komplicerad än någon hittills prövat.

Det jag var rädd för när jag skulle se Inception var att man skulle linda in sig själv för mycket i trassliga händelseförlopp så det skulle bli förvirrande och jobbigt att hänga med. Så är inte fallet. Dessutom är filmens första halva riktigt, riktigt bra. Sen blir det något långdraget och sista halvtimmen känns onödigt detaljrik och man vill att det ska gå framåt snabbare. Detta till trots är Inception en av de bättre filmerna i år, och en glädjerik återgång till Christopher Nolans tidigare mer engagerande filmer. Kanske kan vi glömma Bätmän-filmerna snart? Och helvete, vad svullen Tom Berenger blivit!

The Dark Knight av H

De fem maffiafamiljerna i Gotham får problem då psykopaten Jokern dyker upp och börjar råna bankerna där de förvarar sina pengar. Jokern föreslår dock ett samarbete där de får tillbaka hälften av sina pengar mot att Batman dödas. Samtidigt brottas Bruce Wayne med ett dilemma. Hans käresta Rachel har lovat att de kan vara ihop om han slutar att vara Batman, något som Bruce inte kan låta bli eftersom någon måste hålla ordning på alla skurkar. Dock ser han lösningen i åklagaren Harvey Dent, som på laglig väg kämpar mot brottsligheten. Det finns dock ett problem – Rachel och Harvey är ihop…

Batman Begins var en kass rulle, helt enkelt därför att Christopher Nolan är totalt oförmögen att göra actionscener. Det är tur att det var ljudeffekter i scenen där Batman spöar ett gäng ninjor, annars hade jag aldrig vetat att någon faktiskt slog någon annan. Vild kameraföring, desorienterande snabba klipp från olika vinklar och allt för tighta närbilder gjorde det fullständigt omöjligt att avgöra vad som hände i alla actionscener. Detta hänger tyvärr med till The Dark Knight.

The Dark Knight lider också av att vara 150 minuter lång, med en story som skulle behövt minst 4 timmar. Det är hårt komprimerade händelser – som Spider-Man 3 fast ännu värre – och man vill helt enkelt ha med mycket mer än vad som behövs. Det är inte en dålig story, den är bara uselt framförd och större delen av filmen består av små koncentrerade snuttar handling som aldrig ger dig tid att komma in i storyn, bara tid att hänga med i den. När Batman står och väser fram sina repliker låter han dessutom bara töntig, och när han vänder sin jävla moped mot en husvägg suckar jag djupt.

Förstås måste jag ju tala om Heath Ledger. Hans porträtt av Jokern har hyllats enhälligt världen över, och jag hänger med på det. Hade den här karaktären inte varit med i filmen hade jag sågat den extremt hårt och kastat den i soptunnan, men nu måste jag ändå säga: Se Dark Knight, njut av Jokerns scener och gnissla tänderna mellan dem.

The Prestige av H

Det är lurigt att berätta handlingen i The Prestige. Å ena sidan kan man göra som de flesta andra och förenkla det hela till en bitter strid mellan två rivaliserande illusionister och tillika ex-vänner, men det är inte rättvist. Det här är ju faktiskt en Christopher Nolan-film, och då (med undantag för axelryckaren Batman Begins) är ordinär linjär berättarstil något högst oväsentligt.

Filmen börjar i mitten av berättelsen. Den Store Danton (Hugh Jackman) drunknar under ett scenframträdande, och hans rival, Alfred Borden (Christian Bale) blir satt i fängelse för mord. I väntan på rättegången läser han Dantons dagbok, och vi går tillbaka till början av berättelsen. De båda jobbar som medhjälpare till en äldre illusionist, och under ett framträdande drunknar magikerns assistent – och tillika Dantons fru – varpå Danton och Borden går skilda vägar. Borden uppfinner tricket The Transported Man, och Danton blir besatt av att ta reda på hemligheten bakom tricket. Han lyckas stjäla Bordens dagbok – och vi börjar på en tredje tidslinje i filmen…

Skådespelarprestationerna är fantastiska, man tror nästan på att Scarlett Johansson är brittisk, men Michael Caine gör som vanligt ett standardframträdande. Filmen är egentligen bra, men den känns oerhört lång på nåt sätt. Sluttwisten är inte direkt fantastisk, men jag gillar vägen dit. Inte alls lika underhållande som Nolans tidigare Memento, men den duger allt att se på.