Helt Perfekt Glob

In The Line Of Duty-serien av H

Okej, det här är rätt komplicerat, men jag ska försöka räta ut det så gott jag kan.

1986 kom Wong Ga Jin Si, som ungefär betyder Royal Warriors vilket också var filmens engelska titel i Hong Kong. I England fick filmen heta Police Assassin, medan den fick heta In The Line Of Duty i övriga världen.

I huvudrollerna fanns Michelle Yeoh (i rollen som Michelle), Michael Wong (i rollen som Michael) och Hiroyuki Sanada (i rollen som en japan vid namn Peter), regisserade av David Chung.

Men året innan gjordes Huang Gu Shi Jie (ungefär Kunglig Kvinnlig Polisaspirant) som hade fått den engelska titeln Yes, Madam!, men som nu gavs ut som In The Line Of Duty 2. Tyskland döpte båda filmerna till Ultra Force 1 & 2, också i omvänd ordning. För att skapa ytterligare förvirring fick den också heta Police Assassins ibland. Och Super Cops.

Michelle Yeoh har fortfarande huvudrollen, och spelar en annan karaktär vid namn Ng, men nu tillsammans med Cynthia Rothrock och Tsui Hark. Regisserade gjorde Corey Yuen.

1988 gjorde man så Huang Jia Shi Jie Zhi III: Ci Xiong Da Dao, vilket ungefär blir Kunglig Kvinnlig Polisaspirant III: Manlig Och Kvinnlig Stortjuv. Logiskt nog fick den heta In The Line Of Duty 3, In The Line Of Fire 3 (trots att ingen av de tidigare filmerna haft denna titel), Ultra Force 3, och Yes, Madam 2. It gets better.

Ingen av de tidigare skådespelarna eller regissörerna är tillbaka, istället får vi Cynthia Khan i huvudrollen som Rachel Yeung.

Härnäst kom Huang Jia Shi Jie Zhi IV: Zhi Ji Zheng Ren, det vill säga Kunglig Kvinnlig Polisaspirant 4: Vittne Till Raka Slag. Eller nåt. Lite lurigt att översätta, så man valde att kalla den In The Line Of Duty 4: Witness helt enkelt. Eller Key Witness. Eller Survival. Men inte Ultra Force nånting, men däremot Yes, Madam 4. I England valde Hong Kong Legends att ge ut filmen som In The Line Of Duty utan siffra.

Cynthia Khan är kvar som Rachel Yeung, och Michael Wong från.. öhh.. den från 1986, är tillbaka i rollen som Michael Wong. Donnie Yen tittar in och idag regisserar också Yuen Woo-Ping.

Det är först nu som det börjar bli lurigt. så håll i dig.

1990 gjordes Huang jia shi jie zhi: Zhong jian ren med Cynthia Khan i en ny roll och med en ny regissör. Den fick titeln In The Line Of Duty 5: Middle Man, men även In The Line Of Fire 3 (det finns alltså två Fire 3, och inga andra Fire alls), Police Assassins 2, Supercops, Key Witness och Yes, Madam 5…

Samma år gjordes Hai Lang med Cynthia Khan, fast nu tillbaka i rollen som Yeung. Ny regissör. Engelsk Hong Kong-titel blev Sea Wolves, och lanserades internationellt som In The Line Of Duty 7.

Och så rundar vi av med Di Xia Bing Gong Chang från samma år, där Cynthia Khan återigen spelar Yeung. I Hong Kong fick den heta Forbidden Arsenal på engelska, men blev internationellt tilldelad det saknade numret och titulerades In The Line Of Duty 6.

Den saknade titeln Yes, Madam 3 har använts på Yeoh-filmen Magnificent Warriors från 1987.
Wei qing zhui zong med Cynthia Khan i rollen som Yeung från 1996 döptes till Yes, Madam 5 (men inget med In The Line Of Duty) så det finns alltså två femmor.

Som om inte det vore nog, så gjorde Cynthia Khan ytterligare en film kallad Yes, Madam! 1995, med originaltiteln Shi je ye feng wang vilket ungefär betyder Den galna barnvakten.
Dessutom gjorde Cynthia Khan filmen A Serious Shock! Yes, Madam! som är en kategori III-film utan relation till de andra filmerna.

Frågan är om det ens går att sammanfatta det här.

In The Line Of Duty 1-7 gjordes i ordningen: 2, 1, 3, 4, 5, 7, 6.
Yes, Madam-filmerna med motsvarande Duty-nummer inom parentes: 1 (2), 2 (3), 3 (X), 4 (4), 5a (5), 5b (X) samt 1b (X).
Michelle Yeoh är med i Duty 1 (2) och 2 (1) samt Yes, Madam 3.
Cynthia Khan är med i övriga Duty (3-7) samt Yes, Madam 5b, Yes, Madam 1b och A Serious Shock! Yes, Madam!
Karaktären Yeung är med i 3 (3), 4 (4), 6 (7) och 7 (6), samt Yes, Madam 5b.

Glasklart. Jag bestämde mig för att se filmerna i Duty-ordning. Det gick dock sådär, men recensionerna presenteras ändå i den ordningen.

In The Line Of Duty 1 (Royal Warriors / Police Assassin):

På ett flygplan med en fångtransport bland passagerarna sker ett fritagningsförsök. Detta stoppas av poliserna Michelle Yeoh, Michael Wong och Hiroyuki Sanada (Ninja In The Dragon’s Den) som finns bland passagerarna. Fången och hans kumpan dödas, men deras vapenbrödrar vill förstås hämnas.

Första halvan av filmen är riktigt fartfylld och innehåller mängder av hård action. Fighter, skottlossning och biljakter i varje hörn, men andra halvan slår av på takten och kulminerar i en rätt dålig slutscen. Dock är filmen absolut sevärd trots detta.

In The Line Of Duty 2 (Yes, Madam! / Police Assassins):

En man blir mördad i ett hotellrum men hinner först gömma en mikrofilm i sitt pass. Ett par tjuvar utklädda till room service tar sig in i rummet och stjäl bland annat passet utan att märka den döde mannen. Passet använder de till att göra ett nytt falskt pass med, som sedan säljs. Det nya passet blir dock upptäckt, och spåras till den döde mannen, och vidare till förfalskarna, som slits mellan möjligheten att tjäna stora pengar genom att sälja mikrofilmen till skurkarna, eller ge den till polisen.

Michelle Yeoh och Cynthia Rothrock (i sin första stora filmroll) kickar ordentlig röv här, speciellt slutfighten är verkligen något att se. Tyvärr innehåller filmen alltför mycket dålig comic relief i form av tjuvarna (som är nämnda efter huvudvärkstabletter) och deras käbbel sinsemellan. Det drar ner slutbetyget något, men i övrigt är det toppenaction i bästa Hong Kong-stil.

In The Line Of Duty 3 (Yes, Madam! 2)

En japansk polis följer några juveltjuvar till Hong Kong och får hjälp av poliskvinnan Cynthia Khan. Ganska mycket action, men i sedvanlig billig Hong Kong-stil med många snabba kameratricks och väldigt många osynkade ljudeffekter. En del rätt bra scener, men slutscenen bjuder på flera konstiga tricks och världshistoriens längsta fem sekunder. Endast för de HK-frälsta.

In The Line Of Duty 4: Witness

En hamnarbetare råkar klampa in i en uppgörelse, men kommer undan. Dock tror skurkarna att han har en filmrulle, som egentligen ramlat ner i hamnen. Cynthia Khan och Donnie Yen försöker reda ut, men den amerikanske polisen Michael Wong ”hjälper” till i egenskap av elak CIA-agent.

Ibland blir filmen lite seg och pratig, men när actionscenerna kickar in så dundrar det på ordentligt. Cynthia sparkar på som vanligt, men Donnie Yen visar verkligen hur grym han är. Jag måste verkligen se fler filmer med honom. Del fyra här är i alla fall en sevärd film.

In The Line Of Duty 5: Middle Man

Cynthia Khans bror blir felaktigt misstänkt för att vara spion, och de blir inblandade i en massa strul som inte känns särskilt viktigt. Det som är viktigt är att Cynthia Khan ger en massa folk bra på käften i rätt bra höghastighetsaction. Hög hastighet är även det som en biljakt vill ge sken av i några riktigt uppenbart uppsnabbade filmklipp. Den engelska textningen bjuder även den på underhållning i form av repliker som ”Get out of my son”. Kul också att se Lieh Lo i en roll. Blott 50 år gammal, men han ser betydligt äldre ut…

In The Line Of Duty 6: Forbidden Arsenal

Några skurkar importerar hela 600 pistoler till Hong Kong från en hemlig vapenfabrik i Kina. Dessa 600 pistoler är tydligen så mycket att hela Hong Kong är i fara. Två poliser från fastlandet kommer för att jaga skurkarna, och sätts att jobba ihop med Cynthia Khan. Man sätter alltså tre personer (varav två inte ens har vapen) att jaga det största nationella hotet – som består av typ 5 skurkar.

Det här är mer en vanlig thriller än en actionfilm, och Cynthia Khan är knappt inblandad i några actionscener. Faktum är att hon nästan är en biroll i filmen, då man mest fokuserar på poliserna från Kina. Actionscenerna är väl okej, men det är mest skottlossning. På slutet blir det lite fighting men inte något nämnvärt. Inte så värst bra.

In The Line Of Duty 7: Sea Wolves

En bror och syster flyr från Vietnam till Hong Kong, för att möta sin äldre bror som åkt för flera år sen. Båten de smugglas på fångas dock upp av ett skepp med moderna pirater som tänker döda alla flyktingar och ta deras pengar. Den äldre brodern råkar vara en av piraterna, som försöker rädda sina syskon. Systern dör dock, och yngre brodern slår i huvudet och får minnesförlust.

När båten lagt till i Hong Kong upptäcks yngre brodern av de andra piraterna, och flyr iland. Polisen blir intresserad och förbjuder båten att åka innan brodern hittats. Piraterna vill dock åka iväg för en viktig leverans, och försöker hitta rymlingen, som fått ihop det med polisens tjejkompis. På nåt sätt. Ja.

Cynthia Khan spelar poliskvinnan i den här rullen, men är inte med så jättemycket. Fokus ligger istället på bröderna (storebror spelas av Simon Yam från Ip Man och över 160 filmer till) och deras vedermödor. Det rör på sig hyfsat. Actionscenerna är okej, speciellt mot slutet så är det bra drag i en storfight med alla inblandade.

Magnificent Warriors (Yes, Madam! 3)

Nej, det här har inget med de andra filmerna att göra, förutom att regissören gjorde In The Line Of Duty året innan, och att vi återser Michelle Yeoh. Hon är en patriotisk spion på 30-talet som flyger runt och grejar. Hon får i uppdrag att rädda en ledare som lever under japanskt förtryck i sin by. Till sin hjälp får hon diverse folk. Typ.

Det här är en bra äventyrsrulle med mycket action och grymma stunts. Den är dessutom rätt rolig emellanåt. Vi ser också Jang Lee Hwang i en skurkroll (förstås). Rekommenderas!

Yes, Madam! 5 (b)

En snubbe stjäl företagshemligheter (eller om det är maffiainformation kanske) och gömmer på en diskett i sin flickväns speldosa. Och som Sean Connery sa: ”I forget the rest, but your mother’s a whore”.

Ytterligare en nollbudgetrulle från mitten av 90-talet, utpumpad enligt löpande band-principen i Hong Kongs överaktiva filmvärld. Ingen har något behov av att se den här filmen, med mycket utfyllnad, dålig action och ointressant handling.

Yes, Madam! (1b, 1995)

Som en bekant sa: ”Yes Madam (1995) makes Yes Madam 5 (1996) look like Yes, Madam! (1985)!”

A Serious Shock! Yes, Madam! (aka Death Triangle)

Sist, och minst, har vi en nollbudgetrulle av regissören bakom Avenging Quartet. En tråkig soppa i vilken poliskvinnorna Cynthia Khan och Moon Lee upptäcker att de har samma pojkvän, och en av dem (vem vet vilken) får tokspel. Och den andra är släkt med en streethustler-tjej. Det handlade säkert om nåt mer, men det var svårt att avgöra. Dålig action, och filmens Cat III-status baseras på en helt onödig sexscen samt att en snubbe får en kniv i halsen.

————–

SAMMANFATTNING

Egentligen ska det ju inte behövas någon sammanfattning, eftersom du borde läsa allt däruppe, men det gör du väl ändå inte? Det finns dessutom ett flertal filmer till som skulle passat in i den här recensionen (Madam City Hunter, Fighting Madam, osv) men man måste ju dra gränsen nånstans. Ehm, ja.

Fist Of Fury 1991 av H

Stephen Chows version av ”Fist of Fury” har inte mycket gemensamt med Bruce Lees original, bortsett från att några japaner dyker upp i dojon med en tolk och en ”Sick men of Asia”-skylt. Nej, det här är en komedi om en kille som lovat sin familj att aldrig mer använda sin otroligt starka högerarm.

Det har visats sig väldigt svårt att sammanfatta handlingen lite kort, men jag ska försöka. Stephen Chow anländer till Hong Kong och blir direkt bestulen på sin resväska. Han jagar tjuven, och efter att ha fått lite stryk så bryter Chow sitt löfte och drämmer till tjuven med högernäven. Tack vare tjuvens umgänge blir han involverad med en kung fu-skola som vill vinna en stor tävling, och de värvar Chow att slåss för dem. Typ så, och lite annat.

En ganska kul film som i typisk asiatisk stil ibland blir liiiite för brutal för att funka som ren komedi. Ändock ett hyfsat sätt att spendera 90 minuter om man gillar den här typen av film. Följdes året efter av Fist Of Fury 1991 II.

The Legend / Fong Sai Yuk av H

Ingen är bättre än Fong Sai Yuk på kung-fu. Utom hans mamma förstås. Detta är fakta som man respektfullt undanhåller familjens far, som i sin tur i hemlighet är ledare för en motståndsrörelse som vill stoppa den nya kejsarens våldsamma framfart.

Ett antal ganska roliga förvecklingar, bland annat ställer Fong upp i en kungfu-tävling där man måste slåss mot en kvinna, och vinnaren får hennes vackra dotter till fru. Halvvägs genom tävlingen smyger flickan iväg och ersätts av en annan som inte är lika vacker. Fong förlorar fighten med flit för att slippa gifta sig med en fuling, men hans mamma (utklädd till man) hoppar in och fortsätter fighten med resultatet att den första mamman blir kär i Fongs mamma-man.

Den kinesiska legenden om Fong Sai Yuk har filmats ett tjugotal gånger, vilket inte är lika imponerande som Wong Fei Hungs 90+ men ändå. Den här versionen med Jet Li är hyfsat underhållande även om man ibland går lite överstyr med vajrarna. Corey Yuen i god form. Betydligt roligare humor här än i Tai Chi Master som jag nyligen recenserat.

Dragon Dynastys nya blu-ray ser helt okej ut, och låter också bättre än Tai Chi Master. Helt godkänd utgåva.

Game of Death II / Tower of Death av H

Lite snabbt då: När Bruce Lee dog 1973 hade han spelat in bitar av filmen Game of Death. Den släpptes först 1978 efter att man filmat resten med olika stand-ins. 1981 kom Game of Death II (även känd som Tower of Death) där man använt klipp av Bruce Lee från andra filmer tillsammans med en stand-in vid namn Tai Chung Kim. Som du nu förstår så räknas varken Game of Death 1 eller 2 egentligen som riktiga Bruce Lee-filmer.

I Game of Death 2 blir kungfu-mästaren Chin Ku (Hwang Jang Lee) mördad. Hans vän Billy Lo (Bruce Lee) misstänker en man vid namn Lewis, men Billy blir dödad när en helikopter stjäl Chin Kus kista vid begravningen. Billys bror, Bobby (Tai Chung Kim), beger sig till Lewis’ hemliga ö för att finna mördaren och undersöka vad det legendariska Dödstornet har med det hela att göra.

Strikt sett är detta Bruceploitation av den grövsta sort. Man försöker inte bara luras lite lätt att det kanske är Bruce Lee man tittar på, utan hävdar helt enkelt att det är det! I själva verket spelas han av minst två olika personer, utöver de klipp på den äkta Bruce (mest från Enter The Dragon) man får se. Kim är mycket duktig på sparkar, men man tog hjälp av Yuen Biao (yaaay) när han behövde göra volter och sådant.

Storyn är väl inte helt nonsens, men dialogen är horribel och vissa scener ser så gräsliga ut som bara en lågbudgetfilm från 1981 kan se ut. Som sagt är Kim duktig, och Hwang Jang Lee är jävligt grym i vanliga fall men här har han väl knappast anledning att anstränga sig. Hade man haft en budget och mer kompetent folk i produktionen kunde det ha blivit riktigt bra.

Mer kompetent folk?! Vad fan, filmen är regisserad av TRE personer varav två är Sammo Hung och Corey Yuen! Actionscenerna är skapade av Yuen Biao och Yuen Woo-Ping! ”I need cash, man!!”

Game of Death II är mestadels skräp, med några få ljustecken här och där. En schysst hoppspark genom en låda rakt i huvet på en snubbe är definitivt höjdpunkten, men utöver det är det bara att ignorera.

Transporter 3 av H

Jason Statham spelar återigen Transportören och skall i denna film transportera 1 st Rödhårig Tjej till… öhh, ja.. jag trodde det var Budapest men när han kom dit så var det tydligen inte det. Nåja, storyn är lite smått ologisk men det är ändå helt ointressant för vi vill ju ändå bara se Statham spöa folk. Och det gör han ju, courtesy of martial arts choreographer Corey Yuen, yay.

Synd bara att regissören Olivier Megaton (ballaste efternamnet i år) förlitar sig bara lite grann för mycket på snabba klipp som förstör fightingscenerna. Vi vet ju att Statham faktiskt kan slåss och det märks att man lagt ner lite möda på att hitta på balla tricks.

En scen som dock sticker ut som riktigt usel är en biljakt där det är otroligt tydligt att man snabbat upp filmen för att få bilarna att gå fortare. På det hela är det dock en helt okej om än ibland underhållande överdriven film. Bättre än tvåan om jag minns rätt, men förstås inte alls så bra som ettan.

The Blonde Fury / Lady Reporter av H

En Hong Kong-rulle från 1989 i vilken Cynthia Rothrock är en FBI-agent som går undercover som journalist för att kunna avslöja en falskmyntarliga. Något över medel action följer. Regisserat av Corey Yuen och Hoi Mang som tre år tidigare gjorde vansinnesrullen Righting Wrongs. Textningen är sedvanligt halvdan, så troligen vill ni hellre se den dubbad.

.

.

.

She Shoots Straight av H

Några kvinnliga poliser lyckas stoppa ett vietnamesiskt gäng från att kidnappa en prinsessa som besöker Hong Kong. Vietnameserna ger sig efter poliserna för att hämnas, samtidigt som poliserna har problem inbördes då en av dem gift sig med de andras bror.

She Shoots Straight är en Corey Yuen-film från 1990, vilket placerar den ungefär mitt i Hong Kongs flodvåg av New Wave-action som började med John Woos A Better Tomorrow 1986. Mest kända i rollbesättningen är väl Tony Leung och Sammo Hung, men här är det tjejerna som står i centrum. Väldigt bra, hård och lagom överdriven action, med en för ovanlighetens skull ganska engagerande och okomplicerad story.

OBS! Detta är filmens slutstrid. Jag tycker inte det förstör filmen om du ser den i förväg, men du kanske har en annan åsikt.

Hero (Ma Wing Ching) av H

Ännu en film med den fantasifulla titeln Hero, som i original är döpt efter huvudkaraktären Ma Wing-Ching. Det är en klassisk story, och inte lite identisk med Boxer From Shangtung.

Ma (Takeshi Kaneshiro, House of Flying Daggers) och hans vän kommer till Shanghai för att skaffa jobb, men Ma vill bli nåt större i sitt liv. När de jobbar med att lasta säckar konfronteras han med sin chef, Tam See (Yuen Biao), som efter en jämn kamp erbjuder honom hjälp att komma upp sig i världen. Ma nekar, för han vill ta sig fram för egen hand.

Sen är jag inte helt på det klara med vad som händer, precis som det anstår sig reguljär Hong Kong-film från mitten av 90-talet. Men det gör inte så mycket då man fyller ut rätt bra med actionscener. Det är en av Shaw Brothers-studions sista filmer (den sista?) från 1997, och regissören Corey Yuen anstränger sig lite mer än nödvändigt med kameravinklar och utstuderade upplägg. Nåt mästerverk är det ju inte, men det är dugligt för HK-fans.

Extra bonus för sluttexterna som förkunnar: ”No animals were hurt or dead during making of this film” – det vill säga att under tiden som man tillverkade filmen, så fanns det inga skadade eller döda djur. Alls. I världen.

War av H

Jason Statham (The Transporter) spelar en FBI-agent som tillsammans med sin partner lyckas skadeskjuta den mystiska Yakuza-lönnmördaren Rogue i San Fransisco. Rogue återvänder dock och avrättar partnern och dennes familj innan han försvinner. När Statham tre år senare återigen stöter på Rogue har han plastikopererat sig för att se ut som Jet Li, och verkar dessutom syssla med dubbelspel mellan de olika Yakuza-familjerna.

Jason Statham, Jet Li och Corey Yuen – det borde blivit lite bättre. Visst är det en helt godkänd film, men Jet Li är inte den bästa på att leverera repliker på engelska, och actionscenerna kunde ha blivit långt mycket häftigare. Vi vet ju vad dessa människor går för. Plus för ballt formgivna undertexter när de talar japanska. Och hey, Devon Aoki!

The Seven Grandmasters av H

En gubbe får en utmärkelse av kungen för att han är den största mästaren. Någon skickar ett anonymt brev till mästaren och säger ”det är du inte alls det”, varpå mästaren bestämmer sig för att han måste hedra utmaningen. Han beger sig till de som är mästare i de fem olika stilarna för att besegra dem och bli rättmätig stormästare innan han går i pension. En ung kille ansluter sig till sällskapet och vill bli tränad av mästaren, men varför? Vem skickade utmaningen? Vem stal de tre sista teknikerna ur boken om Pai Meis tolv tekniker? Spelar det nån roll?

The Seven Grandmasters (fast det bara finns en grandmaster i hela filmen, de andra är bara mästare i sin speciella teknik) från 1978 är inte för usel men inte särskilt bra. Corey Yuen (The Transporter) har ett finger med i actionscenerna men det blir sällan mer än tekniska uppvisningar och aldrig spännande.