Helt Perfekt Glob

Jumanji: The Next Level av J

Ett år har gått sedan vännerna Spencer (Alex Wolff), Fridge (Ser’Darius Blain), Bethany (Madison Iseman) och Martha (Morgan Turner) lyckades ta sig ut ur Jumanji TV-spelet med livet i behåll och har sedan dess gått skilda vägar. Men efter att vännerna bestämt sig för att återförenas över julledigheten dyker inte Spencer upp, varpå de andra går hem till hans mor där han bör befinna sig.

Väl där inser de att han återigen har startat Jumanji spelet och att de kommer bli tvungna att bege sig in efter honom. Saker och ting tar emellertid en oförutsedd vändning då spelet lyckats dra med sig två oväntade deltagare, vilket i sin tur resulterar i flera ombytta roller. De måste hur som helst nu försöka hitta Spencer och klara av spelet ännu en gång. Dessvärre för dem har spelet utvecklats och de utmaningar som nu ligger framför dem kommer bli allt annat än enkla.

Jumanji: The Next Level är väl på sätt och vis mer av det som var i Jumanji: Welcome To The Jungle; ett actionpackat, roligt och underhållande popcorn-äventyr som brakar på i ett härligt tempo. Filmen är snygg, skådespelarna är bra, effekterna är så klart i toppklass och humorn är klockren. Men trots att filmen har i stort sett alla saker som dess föregångare hade och att den tillför några nya saker så tycker jag nog att Welcome To The Jungle är den bättre av de två. Fast, jag föredrar å andra sidan den här över 1995 filmen…

The Next Level är inte fullt lika bra som Welcome To The Jungle i mina ögon, men den levererar ändå på nästan alla cylindrar rakt igenom och är en kul stund i soffan utan tvekan. Två tummar upp. Rekommenderas.

Gridlocked av J

Den före detta S.W.A.T. ledaren David Hendrix (Dominic Purcell) har efter att ha blivit skottskadad i tjänsten inte blivit godkänd i hälsoproverna, vilket tillfälligt har degraderat honom till att utföra rutinuppdrag för N.Y.P.D. Som om saker och ting inte kunde bli värre har han även blivit ihopparad med Brody Walker (Cody Hackman), en hårt festande skådespelare som efter att ha gett en paparazzi stryk blivit dömd till att genomföra samhällstjänst – däribland att vara med Hendrix i hans tjänst.

När deras tid tillsammans börjar närma sig sitt slut tar Hendrix med sig Walker till en hemlig träningsanläggning för att visa honom hur S.W.A.T. tränar. Under deras besök slår en grupp tungt beväpnade legosoldater, ledda av den mystiske Korver (Stephen Lang), till mot byggnaden och lägger området under belägring. Hendrix och Walker måste nu slå sig ihop med de andra överlevande för att slå tillbaka legosoldaternas attacker.

Jag hade hört att Gridlocked skulle vara en ultravåldsam actionfilm och förväntade mig således en over the top ultravåldsam actionfilm som inte hade speciellt många förankringar till verkligheten. Mina förhoppningar var så klart missledda och jag fick istället en ganska standard barnförbjuden actionfilm anno 2015. Visst, det är en hel del action och våld i Gridlocked, men inte i den graden jag hade inbillat mig att det skulle vara.

Skådespelarna är bra, men manuset är sådär. Idéen om en träningsanläggning för S.W.A.T. som hamnar under belägring är intressant och till större delen underhållande, men filmen blir fläckvis väldigt förutsägbar och följer en del standardmallar för den här typen av actionfilmer. Hade de vågat ta ut lite mer på svängarna och tagit några fler risker med manuset hade filmen, även om den är bra, antagligen blivit bättre än vad den är.

Tack vare mina höga förhoppningar på vad filmen skulle leverera är jag väl lite smått besviken, men jag gillade å andra sidan Gridlocked för vad den var. Den bjuder inte på någonting nytt och den återupprepar vad en hel del andra filmer i samma subgenre av actionfilmer gjort tidigare, men den är å andra sidan så pass underhållande och actionpackad att den flyger förbi utan några större bekymmer. Jag ger den en svag rekommendation.

Bad Asses On The Bayou av J

Frank Vega (Danny Trejo) och Bernie Pope (Danny Glover) får en inbjudan av deras vän Carmen (Loni Love) som ska gifta sig. De två äldre herrarna beger sig söderut för att delta vid festligheten, men under natten efter repetitionsmiddagen bryter sig en grupp förövare in i Carmen’s föräldrars villa och kidnappar henne. Frank och Bernie, som inser att den lokala polisen inte verkar bry sig alls, bestämmer sig för att försöka rädda Carmen.

Bad Asses On The Bayou (eller Bad Ass 3 om man så vill) följer föregångarna i fotspåren och levererar god underhållning. Filmen i sig är inget speciellt egentligen. Trejo och Glover slår folk på käften, det skjuts lite och så får vi se lite CGI explosioner, inget märkvärdigt alltså. Men samtidigt som filmen inte levererar någonting nytt är det ändå en kul film och idéen om att två gamla gubbar spöar skiten ur folk som är hälften så gamla som dem är håller ändå för en tredje film.

Film nummer tre kanske inte ger någonting nytt eller är ens den bästa av de tre, men den underhåller ändå. Rekommenderas.

Läs gärna mina recensioner av de två första filmerna också. Ni finner dem här och här.

Bad Ass 2: Bad Asses av J

Tre år har gått sedan Frank Vega (Danny Trejo) räddade en mörkhyad man på en buss från att åka på stryk av två nynazister. Frank har köpt ett gym och lär ut boxning och lever ett ganska stillsamt liv. Men när en av hans toppelever blir mördad bestämmer sig Frank för att ta reda på vad som egentligen hände och vem som låg bakom det hela. Det dröjer dock inte länge förrän han får sällskap av sin sura och vresiga granne tillika butiksägare Bernie (Danny Glover) i sökandet efter de ansvariga.

Jag gillade den första filmen, Bad Ass. Visst, den var verkligen inte sofistikerad eller ens oförutsägbar, utan en regelrätt hämndhistoria med en del komiska aspekter till den som gjorde att jag gapskrattade. Jag blev ganska förvånad när jag sedan, efter att jag sett Bad Ass, såg att en uppföljare skulle komma; Bad Ass 2: Bad Asses. Till en början var jag lite skeptisk, men det släppte ganska snabbt efter att jag hade slagit igång filmen.

Bad Ass 2: Bad Asses är suverän! Troligtvis till och med bättre än den första filmen när jag tänker efter. Danny Trejo och Danny Glover (två Danny’s till priset av ett) är svinbra i huvudrollerna och gör ett perfekt omaka par som dunkar skiten ur följeslagare till skurkarna, även om de ser ut att vara från förrförra seklet, samtidigt som de levererar en hel del komiska kommentarer som fick mig att gapskratta. I övriga roller ser vi bland annat Andrew Divoff (Wishmaster, Wishmaster 2) i en hyfsat liten, men viktig, roll och Kirsty Hill (aka porrstjärnan Sophie Dee) i en cameo. Effekterna varierar lite grann (exempelvis fnyste jag lite grann åt en explosion som såg ut att vara direkt tagen ur en TV-serie eller något liknande), men fungerar då fokuset inte ligger på dem.

Bad Ass 2: Bad Asses är en jävligt bra och underhållande film som jag lätt kan tänka mig att se igen. Och igen. Och igen. Rekommenderas.

En tredje film i serien kommer nästa år, tills dess kan ni ju läsa min recension av Bad Ass också.

2012 av J

2009 upptäcker forskare att strålningen ifrån enastående solstormar börjat värma upp Jordens kärna och att påföljderna pekar på katastrofala konsekvenser. Världens ledningar går ihop för att bygga ”arker” för att säkerställa den mänskliga rasens överlevnad – vilket givetvis mörkläggs för allmänheten för att inte orsaka panik. 2012 börjar plötsliga jordbävningar och vulkanutbrott att bryta ut runt om i världen och kampen om den mänskliga rasens överlevnad påbörjas.

När 2012 kom brydde jag mig inte i den alls, faktiskt. Istället såg jag The Asylum’s värdelösa rip-off 2012: Supernova (som bara är en av deras tre rip-offs på 2012!) tillsammans med en kompis som satt och skrattade sig harmynt under hela filmen medan jag svor mig gråhårig av dyngan. Hur som helst tycker jag 2012 var en förbannat bra film. Effekterna är häpnadsväckande, händelseförloppet är till större delen fängslande och spännande (bitvis fick jag gåshud) och skådespelarna är suveräna; en ganska typisk blockbusterfilm (som säkert många redan glömt, som de flest andra filmer i samma kategori).

Nåja. Jag tyckte 2012 var en fängslande film även om den var lite lång (i runda slängar 160 minuter). Har man inte sett den kan man ju ta sig en titt, men jag tvivlar på att det är en film man behöver se mer än en gång.

Saw av J

Nu när den sjätte filmen i Saw serien – och ett spel – har släppts tänkte jag göra en återblick på de tre första filmerna. Vi börjar givetvis med filmen som startade allting. Någon djupare storybeskrivning behövs nog inte, skulle jag tro.

Två män vaknar upp i ett gammalt skitigt badrum, fastkedjade i fötterna i varsitt hörn av rummet. De har ingen aning om hur de kom dit eller varför de är där, men de begriper snart att de är med i ett spel upplaggt av en seriemördare endast känd som Jigsaw…

Jag har rätt lite att säga om den första Saw filmen, som inte redan har sagts. Så jag tänkte bara skriva kort om vad jag tycker om den.

Saw är.. en jävligt bra film, och är definitivt den bästa i serien – även om man har sett sönder den 20 gånger och kan hela filmen innan och utan. Det är en bunt bra skådespelare framför kameran, snygga effekter och ett otroligt smart manus som delar ut twist efter twist.. men allt detta vet ju alla redan, inte sant?

Det som fick mig att se den första filmen för runt 5 år sedan var tack vare att en polare som nyligen hade sett den rekommenderade den. Jag såg den. Och jag älskade den. Även om jag har sett sönder filmjäveln så tycker jag fortfarande den är lika smart och snyggt upplaggd som den dagen jag såg den för första gången.

Jag har inte speciellt mycket mer att tillägga om filmen än så. Det är en jävligt bra och smart film, helt enkelt – och Tobin Bell är sjukt bra som Jigsaw (som han även fortsatte vara i uppföljarna). Länge leve Jigsaw!

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0387564/

Predator 2 av H

Jag har sett den två gånger tidigare för många år sen, och mindes vagt handlingen, men mestadels alla samplingar som hiphop och jungle använt genom åren. ”There’s no stopping what can’t be stopped…”, ”Fucking voodoo magic, man!”, ”The last person in the world you wanna fuck with”, ”Heat and conflict / Other world life forms”… 1990 kom Predator 2, uppföljaren Schwarzenegger sa nej till, filmen Patrick Swayze som tur var inte kunde spela in och som Danny Glover tyvärr kunde spela in.

Den är inte dålig, men man lyckas inte riktigt få in nån stämning och en del av filmen känns lite onödig, t.ex. tunnelbanescenen. Jag minns att jag tyckte filmen var sådär när den var ny, och 16 år senare är min inställning densamma. När jag läser om filmen på iMDB, så inser jag också hur dumt det är att filmen nyligen fått en rejäl specialutgåva på DVD, men ändå fortfarande inte är oklippt. Man saxade bort en del blod redan i USA för att få ner åldersgränsen. Annan intressant info är att Bill Paxton har fått stryk av en alien, en predator och en terminator, nog inte många som kan stoltsera med det. Man kan även se Adam Baldwin från Firefly i en mindre roll mot slutet.