Helt Perfekt Glob

Champion av J

Champion är en dokumentär från 2005 om Danny Trejo, där han berättar om sin uppväxt, hans drogmissbruk, hans kriminella bana och hur han tog sig ur allt – och hur han blev skådespelare.

Jag har alltid gillat Danny Trejo som skådespelare och jag gillar honom knappast mindre efter att ha sett Champion. Nu är förvisso dokumentären femton år gammal, men av att döma av intervjuerna som görs med Danny här så verkar han vara en genuin good guy – trots hans hårda förflutna. Hans berättelse är intressant och fängslande, samtidigt som den vid en närmare eftertanke är ganska tragisk även om den i slutändan gjorde honom till (eller åtminstone ledde honom till att bli) en filmstjärna.

Dokumentären i sig är egentligen inget märkvärdigt. Majoriteten av den består av att Danny intervjuas om sitt liv blandat med intervjuer från bland annat Dennis Hopper och Robert Rodriguez samtidigt som allt varvas med gamla fotografier. Redigeringen är hur som helst rätt risig och det hattas mellan tre (eller om det var fyra?) olika intervjuer med Danny samtidigt som det hela tiden skiftar mellan färg och svart/vitt av någon underlig anledning – vilket säkert kan irritera en del tittare.

Hur som så var dokumentären helt okej, även om jag högst troligen inte kommer ha någon större brådska att se om den.

From Dusk Till Dawn: The Series – Season 2 av J

Säsong tre av From Dusk Till Dawn TV-serien började sändas i USA i förra veckan (i skrivande stund) och det var väl således dags för mig att se klart säsong två av serien. Den här recensionen kommer innehålla spoilers för de som inte har sett den första säsongen och jag avråder att läsa vidare om man har tänkt att ta sig ann serien. Du har blivit varnad.

Tre månader har gått sedan bröderna Seth (D.J. Cotrona) och Richie Gecko (Zane Holtz) befriade Santánico Pandemonium (Eiza González) från Titty Twister baren och hennes Herre – Amancio Malvado (Esai Morales). Seth, som har fått sällskap av Kate Fuller (Madison Davenport), hankar sig fram med småjobb för att få ihop pengar till nya identiteter åt dem. Richard å andra sidan har slagit sig ihop med Santánico för att störta Malvado’s imperium och utkräva hämnd för det han har gjort mot henne. Rangern Freddie Gonzalez (Jesse Garcia) har sedan hans möte med culebras börjat bli hemsökt av skräckinjagande drömmar och syner som leder honom till en fasansfull upptäckt, som snart visar sig bara vara en liten del i något mycket större. Samtidigt har Carlos (Wilmer Valderrama) lyckats ta sig ut ur Labyrinten som är belägen under Titty Twister baren, vilket har satt Malvado’s plan i rullning…

Till skillnad från den första säsongen som är baserad på den första filmens manus (med en del ändringar här och där) så har säsong två ett nytt och fräscht manus, vilket gjorde att jag hade lite svårt att komma in i säsongen i början. Att jag inte hade sett säsong ett på över ett år gjorde ju inte saken speciellt mycket bättre eller enklare heller. Hur som helst tog det ett par avsnitt innan jag kom in i serien igen och jag fick känslan av att jag borde ha sett om den första säsongen innan jag gav mig på den här andra.

Nåja. När jag väl blivit bekväm med serien igen rullade den på utan några större bekymmer. Storyn är intressant med en hel del vändningar och likt den första säsongen är det fortfarande väldigt våldsamt och actionfyllt. Skådespelarna är återigen suveräna och effektmässigt ligger serien fortfarande (till större delen) över TV-standard.

Det finns väl inte så mycket mer att tillägga egentligen. Säsong två är en bra och värdig fortsättning på serien och tack vare den ganska förutsägbara, men ack så bra, cliffhangern i slutet är jag sjukt pepp på säsong tre. Rekommenderas.

Läs gärna min recension av den första säsongen också.

The Bill Collector av J

Fifflaren Lorenzo Adams (Gary Ray Moore) ligger risigt till. Medan han jobbar hos en indrivningsfirma i Norfolk, Virginia, dyker plötsligt Los Angeles lånehajen Frankie Gutierrez (Danny Trejo) upp och vill ha göra upp om en gammal skuld. Med mindre än tre veckor att fixa fram 150 000 dollar och med Frankie’s brorson och torped, Omar (David Krusen), ständigt i hälarna ser det mörkt ut för Lorenzo.. fram tills det att han kommer på den briljanta idéen att blåsa sin chef, Stan Davenport (Tom Ohmer), som är på semester för att rädda sitt förhållande och som har anförtrott Lorenzo som biträdande chef, och en innerstadsmission. Saker och ting går emellertid inte riktigt som Lorenzo har planerat.

När du tittar på omslaget till The Bill Collector, vad tänker du på då? En hårdkokt actionfilm med Danny Trejo i huvudrollen, eller hur? Att filmen råkar vara ett ganska segt drama med en smula komedi inkastad här och där är väl knappast den första tanken som slår en när man ser omslaget, inte sant? Det är tyvärr så det är. På fodralets baksida av min bluray utgåva av filmen står det; ”The Bill Collector” är en helvild brottskomedi med Danny Trejo i huvudrollen.”. Detta är ren lögn. Danny Trejo är med i högst 5 minuter i hela filmen och helvild komedi? Visst hade den några roliga scener i sig, men överlag var den lagd mer åt drama än åt komedi. Det är ungefär som att den som skrivit texten på baksidan sett en helt annan film när han skulle skriva texten.

Nåja. The Bill Collector må vara ett ganska segt drama men den hade några scener som fick mig att gapskratta. Synd bara att filmen var någonting helt annat än vad jag hade förväntat mig.

Pastor Shepherd av J

Herr Shepherd (Pastor Shepherd) har det inte lätt. Han hakar sig fram som en dörrförsäljare som säljer frystorkade husdjur och bor fortfarande kvar hemma hos sin sjuka mor (Diane Hruska), som är beroende av både TV-predikanter och receptbelagda mediciner. Ännu värre är att hennes monetära insatser till dessa TV-”pastorer” håller på att ruinera dem.

Då Shepherd’s mor är döende får han ett råd av deras familjeläkare; att hitta på någonting spännande tillsammans med henne innan hon går bort. Efter att han dessutom har fått sparken bestämmer han sig för att bege sig iväg till End Times Revival Event tillsammans med sin mor och deras två grannar, Annamarie-ah (Maria-Elena Laas) och hennes far Phil (Danny Trejo).

Jag köpte hem den här filmen i tron om att få se lite bra Danny Trejo action. Jag menar, vem fan tror att det här är en komedi med halleluja element i sig om man bara går efter fodralet? Nåja. Filmen i sig var ju trots att det inte alls var vad jag hade förväntat mig ganska okej. Den hade några riktigt skojiga scener som fick mig att gapflabba, men hade samtidigt ett par scener som bara kändes jävligt ansträngda och utdragna.. och direkt tråkiga. Skådisarna är dock bra och det är väl egentligen mestadels åt Trejo jag skrattar, medan Shepherd går mig sakta men säkert på nerverna med sitt ständiga flin (jag skojar inte om jag säger att han flinar 98% av filmens speltid).

Även om jag fick någonting helt annat än vad jag hade förväntat mig tyckte jag att Pastor Shepherd var en ganska okej film överlag. Jag tvivlar på att det är någonting jag kommer att se om inom en snar framtid, men den fungerar åtminstone att se en gång i alla fall.

Bad Asses On The Bayou av J

Frank Vega (Danny Trejo) och Bernie Pope (Danny Glover) får en inbjudan av deras vän Carmen (Loni Love) som ska gifta sig. De två äldre herrarna beger sig söderut för att delta vid festligheten, men under natten efter repetitionsmiddagen bryter sig en grupp förövare in i Carmen’s föräldrars villa och kidnappar henne. Frank och Bernie, som inser att den lokala polisen inte verkar bry sig alls, bestämmer sig för att försöka rädda Carmen.

Bad Asses On The Bayou (eller Bad Ass 3 om man så vill) följer föregångarna i fotspåren och levererar god underhållning. Filmen i sig är inget speciellt egentligen. Trejo och Glover slår folk på käften, det skjuts lite och så får vi se lite CGI explosioner, inget märkvärdigt alltså. Men samtidigt som filmen inte levererar någonting nytt är det ändå en kul film och idéen om att två gamla gubbar spöar skiten ur folk som är hälften så gamla som dem är håller ändå för en tredje film.

Film nummer tre kanske inte ger någonting nytt eller är ens den bästa av de tre, men den underhåller ändå. Rekommenderas.

Läs gärna mina recensioner av de två första filmerna också. Ni finner dem här och här.

Bad Ass 2: Bad Asses av J

Tre år har gått sedan Frank Vega (Danny Trejo) räddade en mörkhyad man på en buss från att åka på stryk av två nynazister. Frank har köpt ett gym och lär ut boxning och lever ett ganska stillsamt liv. Men när en av hans toppelever blir mördad bestämmer sig Frank för att ta reda på vad som egentligen hände och vem som låg bakom det hela. Det dröjer dock inte länge förrän han får sällskap av sin sura och vresiga granne tillika butiksägare Bernie (Danny Glover) i sökandet efter de ansvariga.

Jag gillade den första filmen, Bad Ass. Visst, den var verkligen inte sofistikerad eller ens oförutsägbar, utan en regelrätt hämndhistoria med en del komiska aspekter till den som gjorde att jag gapskrattade. Jag blev ganska förvånad när jag sedan, efter att jag sett Bad Ass, såg att en uppföljare skulle komma; Bad Ass 2: Bad Asses. Till en början var jag lite skeptisk, men det släppte ganska snabbt efter att jag hade slagit igång filmen.

Bad Ass 2: Bad Asses är suverän! Troligtvis till och med bättre än den första filmen när jag tänker efter. Danny Trejo och Danny Glover (två Danny’s till priset av ett) är svinbra i huvudrollerna och gör ett perfekt omaka par som dunkar skiten ur följeslagare till skurkarna, även om de ser ut att vara från förrförra seklet, samtidigt som de levererar en hel del komiska kommentarer som fick mig att gapskratta. I övriga roller ser vi bland annat Andrew Divoff (Wishmaster, Wishmaster 2) i en hyfsat liten, men viktig, roll och Kirsty Hill (aka porrstjärnan Sophie Dee) i en cameo. Effekterna varierar lite grann (exempelvis fnyste jag lite grann åt en explosion som såg ut att vara direkt tagen ur en TV-serie eller något liknande), men fungerar då fokuset inte ligger på dem.

Bad Ass 2: Bad Asses är en jävligt bra och underhållande film som jag lätt kan tänka mig att se igen. Och igen. Och igen. Rekommenderas.

En tredje film i serien kommer nästa år, tills dess kan ni ju läsa min recension av Bad Ass också.

Breaking Wind av J

Breaking Wind är en parodi där de tagit nyckelscener ifrån de första fyra Twilight filmerna och spoofat dem. Resultatet är ca 70 minuter dynga. De bränner av mer eller mindre varenda jävla klyscha som finns i parodi genren och det är helt enkelt inte kul alls, överhuvudtaget. Jag brukar i regel kunna titta på parodier och garva åt dem medans alla andra tycker de är skit, men Breaking Wind är något av det absolut sämsta jag har sett i den här genren och jag har ingen som helst förståelse för varför personerna i filmen ens ville vara med i den.

Det största mysteriet med den här filmen är emellertid vad i helvete Danny Trejo gjorde i den. Förvisso är han med i typ 2 minuter av den totala speltiden, men det är 2 minuter för länge i det här fallet. Vilket jävla misstag. En annan sak som förvånar (åtminstone mig) är att Trejo faktiskt har jobbat mer med filmens regissör/manusförfattare Craig Moss, på filmen Bad Ass (recenserad här) och dess kommande uppföljare.

Breaking Wind är absolut ren dynga. Den är inte rolig på något som helst vis, såvida man inte är kvar i kiss- och bajsåldern och fortfarande garvar sig harmynt av sex- och snuskskämt som varenda jävla parodi ska ha med.

Bad Ass av J

Frank Vega (Danny Trejo) har inte haft det lätt. Efter sin tjänstgöring i Vietnam kom han tillbaka till ett USA som inte ville ha honom och under större delen av sitt liv har han fått lov att haka sig fram med diverse olika småjobb. Allting får emellertid en rejäl vändning när han som en gammal man slår ner två skinskallar på en AC Transit Bus som trakasserar en äldre svart man. Händelsen får stor uppmärksamhet och ett klipp hamnar på Youtube, vilket gör att Frank blir känd som ”Bad Ass” i lokal media.

Ett par månader senare blir hans gamla vän Klondike (Harrison Page) mördad och då polisen inte verkar göra speciellt mycket åt saken bestämmer sig Frank för att ta reda på vad som egentligen hände och utkräva hämnd för Klondike’s räkning.

Jag tror aldrig jag har sett en film som är baserad på ett youtube klipp, fram tills det att jag såg den här filmen. Bad Ass är löst baserad på ett youtube klipp där en äldre herre, som tjänstgjorde i Vietnam, hamnar i bråk med en yngre man på en AC Transit Bus och spöar mer eller mindre skiten ur honom. Klippet fick ganska stor uppmärksamhet för ett par år sen när det slängdes upp på youtube av en annan passagerare och.. ja, på den vägen är det väl.

Bad Ass som film är väl egentligen ingenting speciellt. Det är samma gamla hämndhistoria som körs en gång till och den stora twisten som är menad att komma mot slutet av filmen blir avslöjad på tok för tidigt, men vad fan.. Danny Trejo som slår folk på käften och är bad ass tackar jag aldrig nej till. Bad Ass är kanske inte den mest sofistikerade filmen som någonsin har gjorts, men den gör det den ska och underhåller gott under de 90 minuterna den rullar på under. Rekommenderas.

Uppföljaren Bad Asses (med Danny Trejo och Danny Glover i huvudrollerna) kommer senare i år.

Machete Kills av J

Machete (Danny Trejo) blir kontaktad av USA’s president (Charlie Sheen) och får ett erbjudande; om han beger sig till Mexico och har ihjäl kartelledaren Mendez (Demian Bichir), som säger sig ha en missil som han planerar att skicka ner i Washington, så kommer Machete få sitt straffregister raderat och bli en amerikansk medborgare. Det visar sig emellertid ganska snabbt att uppdraget var betydligt mer komplicerat än vad det till en början verkade.

Machete Kills fortsätter i samma spår som Machete; ultravåld, orealistisk action, en lista med stora skådespelarnamn, en stor portion humor och det där medvetet billiga utseendet på effekter och bakgrunder. Och jag älskar det, från början till slut. Allt är stenhårt, överdrivet och sjukt underhållande från början till slut, även om filmen kanske inte når ända fram till sin föregångare. Machete Kills är ren popcorn-action som sin föregångare och underhåller gott från början till slut. Enklare än så blir det inte. Nu är det bara vänta på trean. Rekommenderas.

Läs gärna min recension av Machete, samt H’s recension av den också.

Poolboy: Drowning Out The Fury av J

När vietnamveteranen Sal Bando (Kevin Sorbo), torterad av sitt förflutna som poolsnubbe, kommer hem till Van Nuys, Kalifornien, finner han ett land han inte känner igen längre, där enbart mexikaner verkar driva poolstädningsfirmor. Bando bestämmer sig således att ta tillbaka sin ”rättmätiga” kallelse här i livet och utkräva hämnd på Caesar (Danny Trejo) – den man som fick hans fru och son mördade.

Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig när jag satte mig och började titta på Poolboy: Drowning Out The Fury, men bara någon minut in begrep jag vad det hela handlade om; en idiotkomedi i stil med 90-talets korkade parodifilmer, så som Hot Shots!. Allting är fantastiskt överdrivet, med skitdåliga effekter, dubbning som är osynkat bortom all fantasi och skådespelarinsatser som är så over the top att det bara framkallar gapskratt. Filmen i sig är jävligt rolig hur som haver och jag skrattar gott åt de flesta idiotiska skämten, så som när en snubbe skjuter rakt upp i luften och fåglar (i form av plast) ramlar ner ifrån ”himlen”.

Rekommenderas till de som gillar idiotkomedier, där skämten allt som oftast är over the top och så överdrivna att det blir löjligt.