Året är 2000 och USA har blivit krossat tack vare en finansiell kris och en militärkupp. Politiska partier har kollapsat till ett parti, som också uppfyller de religiösa funktionerna så som i en samlad kyrka och stat. Den resulterande facist polisstaten, Förenta Provinsen, är ledd av Mr. President (Sandy McCallum). Folket blir tillfredsställda igenom en ström av blodiga gladiatoriska underhållningsprogram, som bland annat inkluderar det blodiga spektaklet i Annual Transcontinental Road Race, som framställs som en symbol av amerikanskt värde och en livsstil. Kust-till-kust 3 dagars racet utspelar sig på allmäna gator och poäng delas inte bara ut för snabbhet, utan också för de oskyldiga fotgängare som blir skadade eller dödade.
Men det här året har en motståndsrörelse bestämt sig för att stoppa de omoraliska dödsracen och har lyckats infiltrera racet med en av sina anhängare, som en navigatör. Samtidigt lurar racets stjärna – Frankenstein (David Carradine) – på någonting och hans nemesis – ”Machine Gun” Joe Viterbo (Sylvester Stallone) – är inte bara ute efter att vinna racet, utan också att krossa Frankenstein.
Det finns en hel del trivia att berätta om när det kommer till Death Race 2000, och här följer en del av det jag har funnit om filmen; Roger Corman (som har ett hundratal B-produktioner på sitt samvete) skrev originalmanuset för filmen, som hade en väldigt seriös ton över sig, men då Corman ansåg att det inte var rätt överlät han manuset till Robert Thom – som i sin tur skrev om manuset och gav filmen ett lite mer komiskt närmande. Manuset är dessutom baserat på den novellen The Racer av författaren Ib Melchior. Både Stallone och Carradine genomförde dessutom det mesta av deras körning själva, men samtidigt körde Corman i de scener där de spelade in på allmäna gator då bilarna (som var specialbyggda) som användes i filmen inte var lagliga för gatukörning och filmens stuntförare inte ville bli tagna av polisen.
En uppföljande seriebok – med titeln Death Race 2020 – blev publicerad 1995 av Roger Corman’s kortlivade Cosmic Comics. Den blev skriven av Pat Mills ifrån 2000 AD, med ritningar av Kevin O’Neill. Duon hade redan arbetat med varandra på flera serier, inkluderande Marshal Law. Serieboken (som titeln avslöjar) utspelar sig 20 år efter händelserna i filmen och involverar Frankenstein’s återkomst till racingen. Nya racingkaraktärer introducerades – däribland Von Dutch, The Alcoholic, Happy the Clown, Steppenwolf, Rick Rhesus och Harry Carrie. Filmen har dessutom gett inspiration till flera spel – däribland de mycket välkända (och nu mer klassiska) Carmageddon spelen och spelet Deathtrack, som går ut på mer eller mindre samma grej som filmen gör.
Shout! Factory släppte en Deluxe Edition DVD och en Blu-Ray av filmen den 22 Juni, 2010 i region 1. Tidigare släpp av filmen blev släppta på DVD och VHS av bland annat Buena Vista Home Entertainment och New Concorde. För mer trivia kan ni kika här.
Hur är filmen då? Death Race 2000 är – i min mening – en av de bästa filmerna ifrån 70-talet. De visar ballar av stål och vräker på med en hel del våld, mörk/sjuk humor och tempot är på topp större delen av filmen – det är inte speciellt ofta man bara sitter och väntar på att något ska inträffa. Skådespelarna är överaskande bra och det är rätt intressant att se Stallone i en roll före hans genombrott i Rocky. Carradine känner man knappt igen om man bara sett honom i hans senare filmer (typ åren innan han dog). Effekterna är hysteriska och Falu Rödfärg har nog aldrig sett så underhållande ut förut. Filmens speltid är dessutom alldeles lagom och snurrar kring 80 minuter – vilket gör mig som tittare alldeles nöjd, då man slipper en massa svintråkiga dialoger som ändå inte leder någon vart.
Death Race 2000 förtjänar definitivt sitt kultrykte och jag skulle slå igång den vilken dag som helst – for sure. Filmen har dessutom fått en ”remake”/en ny version, kallad enbart Death Race – som kommer härnäst. Rekommenderas varmt.
