Helt Perfekt Glob

You Stupid Man av J

Flickvännen Chloe (Denise Richards) har gett sig av till Los Angeles för att bli TV-stjärna och när Owen (David Krumholtz) söker upp henne tar han henne på bar gärning tillsammans med en ytterst välutrustad kollega. Owen är förkrossad och alla försök att hitta tröst hos andra kvinnor får ett katastrofalt slut. Men efter ett par pinsamma träffar med Nadine (Milla Jovovich), en vän till hans bästa väns fru, upptäcker de att de i alla fall har en sak gemensamt; olycklig kärlek.

You Stupid Man är en romantisk komedi från 2002 som bjuder på absolut inga som helst överraskningar gällande manus, men bjuder å andra sidan på några ganska sköna gapskratt. Skådespelarna är bra och så, men manuset är så generiskt och förutsägbart att jag kunde förutse filmens slut i samma sekund som jag tröck igång den.

Vad fan mer finns det att säga egentligen? Jag brukar ibland ha svårt att komma på vad jag ska skriva om filmer, men i det här fallet är det rent av löjligt. Nåja. You Stupid Man är harmlös och duger säkert att kika på en date eller så. Jag har svårt att se mig själv se om den inom någon närmare framtid i alla fall. Inte för att den är dålig, utan mer för att jag kände att jag inte fick ut så där supermycket av den. Moving on.

Valentine av J

Kate (Marley Shelton) Paige (Denise Richards) Dorothy (Jessica Capshaw) Lily (Jessica Cauffie) och Shelly (Katherine Heigl) har varit väninnor sedan småskolan och har alla samma dröm om den perfekta killen och den perfekta framtiden. På Alla hjärtans dag får de kort med obehagliga hot om en snar och våldsam död som de först avfärdar som sjuka skämt, men blir snart en efter en mördade av en psykopat som inte skyr några medel för att ta kål på kvinnorna – eller någon annan som kommer i vägen.

Vem är den skoningslöse mördaren? Vad är dennes motiv? Har det hela någonting att göra med den unga pojken som tjejerna vägrade att dansa med och som de deltog i att förnedra på en Alla hjärtans dag-fest i mellanstadiet?

Jag minns så väl Valentine från den lokala och nu mer nedlagda videobutiken. Jag såg fodralet till filmen många, många gånger och jag tror att jag faktiskt var nära att hyra den ett par gånger men det blev liksom aldrig av. Varför vet jag inte riktigt, men jag kan efter att äntligen ha sett filmen säga att det var ett stort misstag. Jag hade älskat den. Tack och lov tog jag hur som helst mitt förnuft tillfånga och även om jag är femton år sen till festen så är jag otroligt nöjd över mitt köp och min titt av Valentine.

Filmen är knappast nyskapande inom slashergenren men den har några ganska innovativa mordscener, en creepy mördare och en näve hyfsat subtil humor inslängd i kombination med bra skådisar och en intressant story. Det här är utan tvivel en av de bättre slasherfilmerna som kom efter att Scream gjorde en braksuccé och återupplivade skräckgenren igen – i synnerhet slashergenren så klart. Det kommer definitivt bli en återtitt av den här filmen och jag ger den en riktigt stor tumme upp och en rekommendation, så klart.

Anger Management – Season 2 av J

Jag tror att säsong 2 av Anger Management är slut nu… i alla fall av att döma av vad som står på IMDB. Nåja, skit samma. Det är dags för en recension av seriens andra säsong, som troligtvis är en av de längsta säsongerna någonsin för en komediserie. I vanliga fall brukar en komediseries säsong vara kring 20 – 25 avsnitt lång, Anger Management’s andra säsong säger ”Fuck that” och drar upp i 90 (!!!) avsnitt – vilket innebär att säsongens längd är ungefär tre och en halv säsonger av någon annan komediserie. Handlingen tar vid där den första säsongen (som bara låg på 10 avsnitt) slutade och handlingen har så klart förändrats under säsongens gång. Den största förändringen kom runt 35 avsnitt in då Selma Blair sa upp sig efter ett bråk mellan henne och Charlie Sheen. Laura Bell Bundy blev den som fick ersätta Blair, vilket jag personligen tycker var ett lyft för serien.

Den andra säsongen av serien är i alla fall till större delen rolig och underhållande, så när som på några avsnitt som bara känns matta och idéfattiga. De hade gott kunnat gjort en säsongsavslutning någonstans i mitten av alla avsnitt och gjort en tredje säsong istället för att plöja upp i 90 avsnitt i en säsong. Att jag inte tappade intresset efter 50 avsnitt förvånar mig själv lite grann, fast samtidigt har jag ju alltid varit en sucker för Charlie Sheen.. så det kan väl bero på det antar jag.

Bra säsong, även om de inte hade behövt göra den så förbannat lång. Om det kommer någon säsong 3 eller inte får vi se, just för tillfället finns ingen information om det.

Recension av den första säsongen hittar du här.

Wild Things av J

Skolvägledaren Sam Lombardo (Matt Dillon) är riktigt omtyckt på gymnasiet där han jobbar och han kommer bra överens med eleverna på skolan.. till den dagen då rikemansdottern Kelly Van Ryan (Denise Richards) och trailertrash tjejen Suzie Toller (Neve Campbell) anklagar honom för att ha våldtagit dem. Polisen Ray Duquette (Kevin Bacon) fattar misstankar om att det hela egentligen bara är en konspiration och börjar rota i det hela och finner snart att allting inte är vad det verkar vara.

Jag såg Wild Things på VHS för en herrans massa år sedan och tyckte det var en riktig skitfilm. Jag minns inte vad jag förväntade mig att det skulle vara, men det var verkligen inte en film som föll mig i smaken då. Nu när jag har sett om den kan jag tycka att jag dömde den lite väl hårt. Wild Things är en hygglig thriller som följer mallarna för den här typen av film och har man sett filmer med twistar i så överraskar den knappast, men den är så pass intressant att man åtminstone inte tappar tålamodet.

Wild Things är inget mästerverk direkt, men med en hyfsat fängslande thriller-berättelse och några tunga namn framför kameran så fängslar filmen till större delen (den har sina stunder då den står och trampar utan att komma någon vart, men vad fan). Klart sevärd film – och en lite försiktig rekommendation är väl kanske på sin plats.

Blonde And Blonder av J

Denise Richards och Pamela Anderson i huvudrollerna.

De två korkade blondinerna Dee (Anderson) och Dawn (Richards) blir misstagna för att vara två lönnmördare efter att ha gått på en audition på en strippklubb där klubbägaren blivit mördad av den mystiska The Cat på uppdrag av Godfather.

I tron om att Dee och Dawn är The Cat och en kollega till henne erbjuds dem 250 000 dollar för att lönnmörda Mr. Wong. Givetvis tror blondinerna att ”take him out” innebär att ta ut honom på en date, så de tackar glatt ja och sticker iväg till Niagara Fallen för att genomföra ”jobbet”. The Cat och hennes kollega The Kit får nys om detta och tror att Dee och Dawn försöker sno deras jobb och beger sig iväg för att eliminera dem.

Samtidigt skickar Godfather iväg två av sina klantskallar till anställda för att se till att Mr. Wong blir eliminerad. Självfallet skickas även två klantiga poliser iväg av sin chef för att gripa The Cat och hennes kollega (dvs Dee och Dawn).

Den här halvhjärtade komedin är ganska ok. Jag garvade och fnissade till ett par gånger, men den kändes inte speciellt originell utan upprepar det mesta andra filmer av den här typen redan gjort 100-tals gånger tidigare.

Skådespelarna är bra och både Richards och Anderson är rätt underhållande att se i rollerna som de blåsta blondinerna. Men jag tycker inte filmen håller måttet ända ut. Stundtals satt jag nedsjunken i fotöljen och tyckte egentligen bara att de var pinsamma. Två personer jag störde mig en hel del på var Emmanuelle Vaugier och Meghan Ory som skulle spela de stenhårda och kalla lönnmördarna The Cat och The Kit, men deras agerande blir enbart töntigt i längden.

Filmen speglar på ett ungefär alla blondinskämt som kommits på, både de tråkiga och de roliga… på ett ungefär, alltså.

http://www.imdb.com/title/tt0893509/