| Subcribe via RSS

Sharknado 5: Global Swarming av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Efter att cykloner med hajar i har börjat härja i Europa beger sig Fin (Ian Ziering), hans fru April (Tara Reid) och deras yngste son Gil (Billy Barratt) till London för att hjälpa MI6 att försöka hitta en lösning på problemen. Kort efter deras ankomst blir Fin kontaktad av sin vän Nova (Cassandra Scerbo) som ber honom komma till Stonehenge för att undersöka en grotta, där målningar och tecken på att dessa cykloner har härjat på Jorden förr finns – och väl inne i grottan finner de en mystisk artefakt.

Kort efter deras fynd bryter en cyklon ut och ödelägger stora delar av London – och lyckas suga in Gil. Fin och April måste nu försöka rädda sin son och stoppa cyklonen, som har utvecklat förmågan att teleportera sig själv och allt i den till olika platser på Jorden. Samtidigt har fler cykloner börjat dyka upp världen över och hotet om en global cyklon är förestående.

Sharknado 5: Global Swarming. Ja.. vad ska jag skriva egentligen? Det är Sharknado för femte gången, fast på ett lite större plan. Effekterna suger fortfarande, skådespelarna gör fortfarande ett bra jobb trots ett sketet manus, referenser till andra filmer (så som Back To The Future, Indiana Jones och Bond filmerna) är tillbaka från den fjärde filmen (även om de tonat ner skämten) och manuset är allt annat än realistiskt – på ungefär varenda punkt. En av dessa punkter som var skrivna i sten i de fyra första filmerna tar emellertid en vändning mot slutet av filmen…

Nog för att Sharknado nummer fem är en skitfilm men jag kunde inte låta bli att fundera över hur de här filmerna hade kunnat varit om något eller några bolag som skjuter in miljarder i budget på sina filmer hade stått bakom dem. En hel del scener i den här filmen hade nämligen kunnat varit riktigt storslagna och episka om det inte vore för att effekterna ser ut som något en gymnasieelev har knackat ihop på en eftermiddag. En annan sak jag funderat lite grann på är hur filmerna spårat ur allt mer för varje film som kommit. Den första filmen hade ett totalt idiotiskt koncept men var samtidigt hyfsat seriös i tonen, medan dess uppföljare bara blev flamsigare och flamsigare. Antagligen insåg de väl att det inte hade hållt att göra en serie filmer med en seriös ton om cykloner som slungar runt hajar på folk – speciellt inte med den kvalitén på effekterna som de hade i filmerna.

Nåja. Förhoppningsvis var det här den sista Sharknado filmen, men med tanke på hur den slutar så har jag onda aningar om att vi har en sjätte film på horisonten…

No Comments

The Expendables 3 av J

december 29th, 2014 | Postad i Action, Film

The Expendables 3Legosoldatgruppen Expendables får i uppdrag att eliminera en hänsynslös vapenhandlare som gjort sig en förmögenhet på att sälja vapen till galna krigsherrar i Afrika och Mellanöstern. Det visar sig snart att ett spöke från förr har kommit tillbaka för att hemsöka Barney (Sylvester Stallone) i form av Conrad Stonebanks (Mel Gibson), som tillsammans med Barney startade Expendables och som Barney fick lov att döda… trodde han i alla fall.

Efter att misslyckats med uppdraget, vilket resulterade i en skadad, bestämmer sig Barney för att byta ut sina kollegor mot nya och yngre soldater för att ta itu med Stonebanks – vilket kommer visa sig vara enklare sagt än gjort.

The Expendables 3 var bättre än vad jag hade förväntat mig att den skulle vara. Visserligen är våldet nedtonat från föregångaren för att de skulle kunna få en PG-13 rating i USA och kunna nå ut till en större publik, men actionscenerna är ganska spektakulära och det är väldigt mycket action när det väl drar igång.

Det enda jag egentligen har svårt att acceptera med filmen är att de har lagt väldigt stort fokus på de nya skådespelarna medan de äldre herrarna får under en stor del av filmen stå utanför kameran. Expandables filmerna är, för mig, throw-backs till 80- och 90-talets actiondagar med dåtidens stora actionskådisar, ett förenande av skådespelare vi bara kunde drömma om under 80- och 90-talet. Jag anser helt enkelt att det var ett snedsteg av dem att försöka få en större publiken, Expendables är filmer för oss som växte upp med de här gamla gubbarna och som vill se dem i nya filmer, tillsammans.

Stallone själv har sagt att PG-13 ratingen av Expendables 3 var ett misstag och har sagt att om en fjärde film kommer spelas in kommer de återgå till originalkonceptet med stenhård vuxenaction.. och det ser ut som att The Expendables 4 redan är under produktion. Huruvida den kommer till världen eller inte återstår att se, jag håller tummarna för det i alla fall.

Förstå mig rätt, The Expendables 3 är en bra actionfilm men den var inte riktigt som jag hade hoppats på. Jag gillade filmen i alla fall även om jag tycker att PG-13 ratingen och fokuset på nya skådisar var ett rejält snedsteg för serien.

Läs gärna mina recensioner av 1an och 2an också, samt H’s recensioner av 1an och 2an.

No Comments

Battle Of The Damned av J

maj 3rd, 2014 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

Battle Of The DamnedSydöstra Asien har blivit en plats för bioteknologiska företag som vill slippa regler för hur de ska arbeta. Dessvärre inträffar något på ett av dessa företag och en mycket smittosam patogen lyckas ta sig ut ur labbet och ut i en intilliggande stad. Infektionen sprider sig snabbt och förvandlar människor till blodtörstiga galningar. Staden blir satt i karantän med en militär barrikad som omringar staden. Ingen får ta sig varken ut eller in – inte ens de som inte är smittade.

Major Max Gatling (Dolph Lundgren) och hans team med legosoldater blir anlitade för att ta sig in i staden, lokalisera dottern till VDn för ett bioteknologiskt företag och sedan ta henne ut ur staden levande.. vilket snabbt visar sig vara enklare sagt än gjort.

Jag såg nånting på Facebook om Battle Of The Damned (typ en recension av den på en annan sida) och läste lite av texten som stod i rutan under länken, där det stod någonting om ”Dolph Lundgren, zombies och robotar”. Det räckte gott och väl för mig för att skaffa hem filmen och ptja.. Battle Of The Damned levererar det man kan förvänta sig av den; ganska mycket action, fläckvis spännande och en del machobullshit och one-liners levererade av (inte bara) Dolph Lundgren. Den var helt enkelt underhållande, även om det kanske inte var den mest sofistikerade filmen jag någonsin har sett. Sen är det nog den enda zombiefilmen (utan zombies, för det är inte zombies enligt en av karaktärerna) med robotar som jag har sett i alla fall. Frågan är om det finns några fler? Hm.

Battle Of The Damned levererar det man vill ha av en sån här filmen och rullar förbi utan några större bekymmer. Rekommenderas.

No Comments

Universal Soldier: Day Of Reckoning av J

juli 7th, 2013 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Thriller

Universal Soldier - Day Of ReckoningFamiljefaren John (Scott Adkins) vaknar upp från ett koma enbart för att bli informerad om att hans fru och dotter blivit mördade i deras hem under ett inbrott. Hemsökt av minnen från attacken bestämmer sig John för att döda den ansvarige: Luc Deveraux (Jean-Claude Van Damme). Saker och ting blir emellertid mer komplicerade då han blir förföljd och attackerad av en hänsynslös UniSol kallad Magnus (Andrei Arlovski).

Universal Soldier: Day Of Reckoning är den hittills sämsta filmen i Universal Soldier serien, utan tvekan (och ja, jag bortser ifrån de runkiga TV-filmerna från 98 i det här fallet). Som om det inte vore nog att filmen är löjligt förutsägbar, den är bitvis så jävla sullig att jag sitter mest och kliar mig i huvudet och undrar vad som egentligen händer och sker.

Under filmens gång inträffar det några shoot outs och några slagsmål (med bland annat en yxa involverad), men till större delen är det ganska ointressant och filmens största problem är nog att den försöker ha plottwistar men misslyckas miserabelt då de är så sjukt jävla lättuträknade att det blir skrämmande. Enda bra med den här filmen (bortsett ifrån att den tar slut det vill säga) är de sista 25 minutrarna, då det faktiskt blir en hel del action och påminner mig smått om slutet av föregående film i serien (Regeneration).

Skådisarna är iaf bra, men de jobbar med ett sånt skitmanus att det spelar ingen roll att de hyrt in Dolph Lundgren och Jean-Claude Van Damme igen (som iofs knappt är med i filmen, men ändå), det räddar inte filmen från undergång. Effekterna är godkända och vissa är rent av groteska, vilket aldrig är fel. Fast, återigen; det räddar inte filmen.

Filmens speltid är dessutom åt helsike för lång. Gör man en film av den här typen som är nästan två timmar lång är samma som att be om en flopp. Det är på tok för många transportsträckor mellan händelserna och att de försökt hålla en viss mystik över John’s förflutna resulterar bara i att man blir matt, då det är en ganska lättuträknad grej bara man har sett en actionfilm eller två tidigare.

Nej, Universal Soldier: Day Of Reckoning blev en riktig besvikelse för min del. De borde ha slutat vid Regeneration.. eller åtminstone gett manusförfattarjobbet till någon som åtminstone kan skriva ett fängslande och underhållande manus än det här skräpet.

Sugen på mer läsning? Checka in mina tidigare recensioner av film 1, 2, 3, TV-film 1, TV-film 2 och H’s spoilerrika recension av just den här filmen.

No Comments

The Expendables 2 av J

december 22nd, 2012 | Postad i Action, Film

I vanlig ordning är jag seg med att se film jag borde ha sett för länge sen och som troligtvis de flesta redan sett, men nåja.. nu har jag alltså äntligen fått fingrarna ur häcken och sett den efterlängtade The Expendables 2 – och jag är sjukt nöjd, igen. I Expendables 2 möter vi återigen större delen av det gamla hårda gänget ifrån den första filmen, som den här gången får i uppdrag att leta reda på ett hemligt objekt som inte får hamna i fel händer – vilket det så klart gör. En i teamet blir dödad och resten av gänget bestämmer sig för att ge styggingen på nöten och stoppa hans planer. Eller nåt sånt. Jag var lite för upptagen med att observera alla actionscener och one-liners som levereras filmen igenom för att direkt bry mig i storyn eller ens om filmen var speciellt logisk.

Hur som helst; är du ett actionfan är The Expendables 2 det absoluta valet för en skön filmkväll. Rekommenderas

Läs gärna min recension av den första filmen och H’s recensioner av ettan och tvåan också.

No Comments

Universal Soldier 3 & 4 (5 & 6) av H

november 28th, 2012 | Postad i Action, Film

Beroende på om du räknar ”Universal Soldier”-tv-filmerna med Burt Reynolds (och varför skulle du göra det) så är ”Universal Soldier: Regeneration” och ”Universal Soldier: Day of Reckoning” del 3 och 4, eller del 5 och 6. ”Regeneration” orkar jag inte recensera, mest för att J redan gjort det så bra i sin recension som du kan läsa genom att klicka här. Däremot tänker jag berätta för er om ”Day of Reckoning”.

I en lång flashback/drömsekvens knallar Scott Adkins runt i sitt hus och blir nerdunkad av Devereaux (Van Damme) med en kofot ungefär trettio gånger, varefter han skjuter Adkins fru och barn. Adkins har nu spenderat nio månader i koma, och när han för FBI identiferar Devereaux så aktiverar de ”Rörmokaren”. Denne visar sig vara en av ryssarnas kloner vi såg i slutet av ”Regeneration”, och han knallar iväg till ett horhus för Universal Soldiers (yes, really) där han skjuter ett antal nakna personer. En ny klon av Dolph injicerar dock honom med nånting och sen flimrar ett stroboskop i tusen miljoner år och jag stänger av skiten.

Detta pågick i ungefär en halvtimme (av nästan två) och det är bara helt jävla värdelöst. Vad fan tittar jag på egentligen? En arthousefilm eller en actionrulle? Jävla skitdynga. Blä.

1 Comment

Dark Angel av J

november 3rd, 2012 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Under en hemlig operation för att sätta dit knarkkungen Victor Manning (Sherman Howard) går någonting snett och den hårdföre snuten Jack Caine’s (Dolph Lundgren) partner blir dödad, samtidigt som flera av Manning’s män blir dödade av en ny, okänd, deltagare i kriget mellan polisen och maffian. Caine blir ihopsatt med FBI agenten Lawrence Smith (Brian Benben) – som till skillnad från Caine faktiskt går efter regelboken – för att försöka luska ut vad som egentligen inträffade. Samtidigt börjar en rad av mystiska dödsfall att inträffa runt om i staden; icke missbrukare som plötsligt dött av massiva heroin överdoser och som har samma underliga märke i pannan…

Jag såg en review av Mike Matei på Cinemassacre.com om en film som hette I Come In Peace, från 1990 med Dolph Lundgren i huvudrollen, vars originaltitel var Dark Angel – vilket kan vara lite vilseledande för de som inte är insatta, då Dark Angel oftast förknippas med Jessica Alba TV-serien Dark Angel. Nåväl..

Dark Angel är vad man kan förvänta sig av en Dolph Lundgren rulle från tidigt 90-tal; klyschigt, actionfyllt, några tuttar, explosioner, svordomar och så vidare. Manuset är till en viss del samma gamla trötta hämndhistoria som vi sett ungefär en miljard gånger förut, men bjuder samtidigt på någonting nytt (ja, åtminstone när den kom 1990 alltså). Det är välspelat om än lite B-aktigt och bortser man ifrån några tröga partier som är utspridda lite här och där filmen igenom så rör det på sig rätt skapligt och filmen blir i slutändan ganska underhållande.

Dark Angel är en bra B-action rulle som förnöjer för stunden, men sen om man minns den efteråt är ju en annan femma. Jag gillade den iaf och rekommenderar den till B-filmsfans där ute.

No Comments

The Expendables 2 av H

augusti 21st, 2012 | Postad i Action, Film

Kommer du ihåg Expendables 1? Glöm den. Allt som den filmen gjorde fel, gör man nu rätt i film nummer två. Det är mer action i öppningsscenen, innan filmtiteln ens visas, än det är i första filmen eller för den delen nästan vilken annan actionfilm som helst. Våldet är i Rambo 4-klass och blod och kroppsdelar flyger och folk får stora hål i sig. Jet Li ger folk på nöten med stekpannor, Van Damme gör grymma hoppsparkar och Scott Adkins (Undisputed 2 & 3) slåss med Jason Statham. Det skjuts, slåss och exploderar allteftersom one-liners kastas ut.

Det blir snabbt överdrivet och direkt löjligt, men det är ju det som är poängen. Storyn… vem bryr sig? Logik är inte viktigt här. Det blir lite för mycket referenser till de gamla rävarnas klassiska filmer, men whatever. Pang boom krasch, bara. Nu väntar vi bara på trean som Nic Cage tydligen redan skrivit på för. Let’s go.

3 Comments

Masters Of The Universe av J

juni 27th, 2012 | Postad i Action, Film, Äventyr/Fantasy

Efter ett långvarigt krig på planeten Eternia har den ondskefulle Skeletor (Frank Langella) lyckats ta makten på Castle Grayskull genom att använda en kosmisk nyckel, framställd av den Thenorianske låssmeden – och uppfinnaren – Gwildor (Billy Barty). Häxan av Castle Grayskull (Christina Pickles) är nu Skeletor’s fånge och blir tömd på sin livsenergi allt eftersom Skeletor väntar på att Eternia’s måne ska ställa sig i samma position som Det Stora Ögat Av Universum ligger – vilket kommer ge honom gudomliga krafter. Det enda som står mellan Skeletor och dessa gudomliga krafter är krigaren He-Man (Dolph Lundgren).

Under en eldstrid lyckas He-Man, Gwildor och två andra motståndssoldater ta sig igenom en portal med hjälp av en andra prototyp Gwildor gjort – och hamnar på planeten Jorden. Dessvärre tappar de nyckeln och måste nu hitta den innan Skeletor’s utsända trupper gör det, för att ta sig tillbaka till Eternia och befria folket en gång för alla.

Jag hade faktiskt aldrig sett den här filmen förut och efter att ha hört namnet ett tjugotal gånger i olika recensioner så bestämde jag mig för att äntligen skaffa hem den och se den.

Till en början satt jag och undrade vad i helvete det var jag satt och tittade på egentligen – och det undrar jag iofs fortfarande. Folk flänger runt och spelar över så pass att det inte längre är på ett cheesigt och roligt sätt, utan enbart pinsamt. Dialogerna varierar och kan gå från ”jag läser direkt ur manus” till ”jag spelar över för jag tar inte manuset seriöst för fem öre”.. å andra sidan kan jag inte direkt påstå att jag kan klanka ner på de som är med i filmen, för manuset är verkligen piss. Med det sagt; idéen är inte dum, men framförandet är så urbotat jävla dumt att det bara blir en pina att sitta igenom det här.

Effekterna är skrattretande, helt fantastiskt utdaterade och får troligtvis den CGI-kåte att skrika i skräck, medans makeupen ser lite bättre ut, bortsett ifrån Langella’s Skeletor makeup som ser väldigt plastig ut i närbilder av hans ansikte. Överlag ser det förjävligt ut helt enkelt. Visserligen reagerade jag på många effektgrejer filmen igenom, men scenerna där Lundgren ”flyger” på nån form av svävarplatta fick mig att tappa fattningen. Det ser helt enkelt ut som att de tagit en bild på Lundgren bakifrån, klistrat på den på en pappkartong eller dylikt och sedan satt den på plattan – som de sedan använt typ linor eller nåt för att få den att ”flyga”. Det är verkligen så det ser ut, jag skojar inte. Jag tror inte ens folk som såg filmen 1987 tyckte det såg bra ut – och jag tvivlar på att någon år 2012 gör det heller.

Och så har vi de där komiska grejerna som händer filmen igenom, som faktiskt fungerar – även om de kanske inte alltid är menade att vara roliga. James Tolkan släpper ett par riktigt sköna repliker som fick mig att gapskratta, samtidigt som vissa situationer i filmen är väldigt lustiga – däribland första scenen på ”Jorden”.

Överlag är Masters Of The Universe en jävla skitfilm och att den har en helt sanslös speltid på runt 105 minuter är helt obegripligt. Idéen om att göra en He-Man live action film var säkerligen inte dålig, men framförandet som vi fick 1987 är verkligen botten. Glöööööööööööööm den här filmen. Nu. Helst den här recensionen också. Eller nåt.

No Comments

In The Name Of The King: A Dungeon Siege Tale & In The Name Of The King 2: Two Worlds av H

januari 11th, 2012 | Postad i Action, Film, Äventyr/Fantasy

Kära Uwe Boll,

vi har ju redan konstaterat att du är betydligt bättre än ditt rykte, men det är så enormt svårt att sätta fingret på var ditt fel är. För något fel är det. Idag tittar vi på de två filmerna baserade på världen i spelen ”Dungeon Siege”, och även om gängse åsikt är att filmer baserade på spel automatiskt är skit så måste vi förstås bortse från det och bedöma filmerna på sina egna kvaliteter.

Den första filmen, ”In the name of the king: A Dungeon Siege tale”, presenterar kungadömet Ehb där bonden Farmer (Jason Statham) bor med sin familj. Plötsligt kommer de vanligtvis menlösa monstren Krug och ställer till med ett helvete. De har ihjäl en massa folk (bl.a. Farmers son) och kidnappar en massa folk (bl.a. Farmers fru). När kungen (Burt Reynolds) (yes, really) anländer för att samla folk till en attack, ger Farmer honom långfingret och sticker med sin polare Ron Perlman för att lösa problemet själva.

Det visar sig att Krugerna styrs via magi av Ray Liotta (det blir värre) på uppdrag av kungens idiot till brorson Matthew Lillard (jag sa ju att det skulle bli värre) som vill ta kål på kungen för att kunna ta över tronen. Liotta har förstås sina egna planer, men kungens egen magisker John Rhys-Davies ordnar så det till slut blir Statham, Perlman och en liansvingande Kristanna Loken som får lösa alltihop.

Det positiva här att filmen är bra filmad på vackra platser (västra Kanada) med hyggliga specialeffekter och hyfsade actionscener. Skådespeleriet varierar enormt, med Matthew Lillard som ett exempel på hysteriskt uselt och totalt felcastat bottennapp. Folk talar amerikanska och brittiska om vartannat, dialogen är stundtals idiotiskt såväl som lysande, och för varje grej som funkar så kommer nåt helidiotiskt som liansvingande skogskvinnor med övertydliga ekologiska repliker.

Vad som faktiskt är en ganska påkostad film som man utan tvekan faktiskt lagt lite möda på, och som borde funka alldeles utmärkt, gör det helt enkelt inte. Felet ligger dock helt klart hos manus och skådespelare. I vanliga fall ska man skylla på regissören när han inte fått det bästa ur skådisarna, men allvarligt – hur jävla nyanserat kan du få ur folk som Ray Liotta? En film att nästan halvrekommendera, men jag belastar inte Boll särskilt för dess tillkortakommanden.

Så kom nyligen ”In the name of the king 2: Two worlds” där Dolph Lundgren spelar en ex-militär (SURPRISE!) som dras från vår värld till Ehb då han förstås är The Chosen One som ska uppfylla en profetia som ingen vill riktigt berätta vad den går ut på.

Kungen (Lochlyn Munro från oräkneliga mängder dynga, en såndär kille du känner igen men inte vet från vad, och dessutom har han nästan större tänder än familjen Busey) som hämtat dit Doffe berättar att hans folk blivit fördrivna från sitt slott på grund av the Dark Ones som lallar runt i kåpor och tar ihjäl folk. Kungens sierska säger att Doffe måste ta sig till Dark Ones ledare, Holy Mother, för att lösa alltihop. Givetvis visar sig det mesta inte vara som det verkar.

En helt fristående uppföljare utan återkommande karaktärer är lite knepigt i sig, men dessutom vågar man inte satsa på fantasyvärlden helt utan piffar till det med en dimensionsresenär som ständigt refererar till vår egen värld. Doffe knallar runt som han gör i de flesta filmer och kastar oneliners omkring sig, vilket är kul förstås men jag har ju redan sett Trancers 4. Som Lochlyn Munro också är med i.

Plothål finns det en del (i början ojar sig Dolph över sin dåliga axel, never to be mentioned again) och det är väl inte världens mest övertygande CGI-drake, men skådespeleriet är bättre och storyn… är faktiskt lite knepig. Det är inte helt lätt att hålla reda på vem som gör vad varför hela tiden. Återigen har man filmat på fina platser i Kanada, men med närapå en tiondel av budgeten till förra filmen vilket leder till synnerligen frigolitliknande stenbyggnader.

”Two Worlds” blir bättre för Dolph är mer underhållande, och överskådespeleriet är betydligt mindre. Den är ändå inte mycket bättre, och båda filmerna blir aldrig mer än lättsmält skräp som man glömmer ännu lättare.

Herr Boll, du har ju en viss talang för att producera film. Du vet hur man använder en budget och du är inte rädd för att vara politiskt inkorrekt. Dina manus varierar från ren skit till riktigt bra, och du kan få med vilken jävla skådis som helst i dina filmer. Att du låter mediokra element dra ner hyfsade filmer kan bero på påtryckningar från finansiärer, men jag tror faktiskt att det är samma sak med dig som det är med Takashi Miike – du bryr dig inte ett skit. Du plöjer bara genom ett projekt och så blir det som det blir – nästa, tack. Men det har ju funkat för B-filmsskapare i årtusenden så varför inte? Nu väntar vi på ”Bloodrayne 4”.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud