Helt Perfekt Glob

Chucky – Season 1 av J

Tonåringen Jake Wheeler (Zackary Arthur) lever tillsammans med sin alkoholiserade far i den lilla staden Hackensack. Han är osäker på sin egen sexualitet och spenderar sin fritid till att göra konstverk med hjälp av delar från diverse olika dockor.

När han hittar en Good Guy docka vid en garageförsäljning tror han sig ha funnit den sista touchen han behövt till det projekt han jobbat på, men efter en rad underliga incidenter och ett dödsfall står det klart för honom att Good Guy dockan han köpt besitter själen av den ökända seriemördaren Charles Lee Ray – Chucky (Brad Dourif’s röst) – och snart börjar fler underliga ”olyckor” inträffa runt om i Hackensack.

Ända sedan Don Mancini teasade att Child’s Play/Chucky filmerna skulle få en egen TV-serie för några år sedan – som i sin tur skulle vara en fortsättning på franchisén – har jag väntat med stor spänning på vad de skulle koka ihop – och jag vart inte besviken. Säsong 1 av Chucky är helt i linje med filmerna och är hur kul som helst. Humorn och våldet är på topp, Brad Dourif är fortfarande hur bra som helst som Chucky och jag gillar att andra viktiga karaktärer även dyker upp här, samtidigt som referenser och callbacks till filmerna haglar säsongen igenom.

Berättelsen om Chucky spårade ur för flera filmer sedan och den här serien fortsätter på samma inslagna väg, samtidigt som den ger Chucky en mer djupgående bakgrund – vilket jag personligen tycker är välkommet.

Effektmässigt varierar serien en aning. Det är en del halvtaskig CGI, men det är även en hel del praktiska effekter. Det är väl egentligen det enda jag kan klaga över.

TV-serien Chucky är gjord för fansen av Child’s Play/Chucky filmerna, så har man inte sett dem innan så tror jag dessvärre att många skämt och referenser går förlorade. Är man ett fan av filmerna är det här emellertid ett måste att se. Rekommenderas varmt. Nu ska jag vänta på säsong 2 som släpps någon gång nästa år.

Läs gärna mina recensioner av filmerna också; 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7.

Cult Of Chucky av J

Fyra år har gått sedan Nica (Fiona Dourif) blev inspärrad på mentalsjukhus för morden på hennes familj. Hon har genom behandling blivit övertygad om att det var hon som begick de fasansfulla handlingarna och att det skulle ha varit Chucky (Brad Dourif) enbart var vanföreställningar. Men efter att hennes läkare Dr. Foley (Michael Therriault) introducerar ett nytt terapiverktyg, en Good Guy docka, i samtalsterapin börjar en rad dödsfall att inträffa på avdelningen och Nica börjar undra om hon kanske trots allt inte är galen…

Som vanligt är jag sen till festen och alla har redan däckat för länge sen. Det har tagit mig omkring ett och ett halvt år att slå mig ner för att se Cult Of Chucky och varför jag väntat så här länge har jag ingen aning om egentligen, men det känns bra att jag slutligen har sett den sjunde och högst troligen sista installationen i originalserien av filmer. Anledningen till att jag tror det är för att Don Mancini (skaparen av Chucky och Child’s Play filmerna) är i fullgång med att producera en TV-serie som (enligt vad jag har kunnat läsa mig till) kommer vara en fortsättning som tar vid efter den här filmen. Samtidigt får vi remaken som har varit under för-produktion i omkring tio år nästa månad, där Mark Hamill ska göra rösten till Chucky. Två, tre veckor innan remaken släpps kommer dessutom ytterligare en Child’s Play relaterad film i form av filmen Charles – där varken Brad Dourif eller Don Mancini är involverade. Hur som helst…

Jag gillade Cult Of Chucky. Den är mörkare än Bride och Seed, men mer komisk och bonkers än Curse samtidigt som den fortsätter Chucky’s storyline på ett snyggt och ganska fyndigt sätt. Humorn finns så klart där, men väger aldrig över som i Bride och Seed. Speciellt läskig blir filmen så klart inte, men den har å andra sidan en del gore-gags som är suveräna och i kombination med dess humor (för att inte tala om Chucky’s one-liners) blir det en väldigt underhållande, om än bitvis rätt dum, slasherfilm.

Likt i Curse har Chucky’s utseende blivit uppdaterat lite grann och.. mjae.. jag vet inte riktigt. Jag är så van vid hans gamla utseende att den nya looken står ut som en sårig tumme. Det är ingenting som förstör filmupplevelsen så klart, men det var någonting som jag reagerade på. Effekterna ser i övrigt bra ut.. vad mer finns det att säga?

Jag gillade Cult Of Chucky. Den kommer knappast gå till världshistorien som en av de bästa filmerna någonsin, men det är en underhållande liten slasherfilm och God Underhållning i nittio minuter utan tvekan. Tumme upp, rekommenderas.

Läs gärna mina recensioner av film nummer 1, 2, 3, 4, 5 och 6 i serien.

Cellar Dweller av J

Serietecknaren Colin Childress (Jeffrey Combs) sitter en natt i sin källare och arbetar på den senaste serien till skräckserietidningen Cellar Dweller. Men mitt under arbetet kommer serien till liv, vilket resulterar i hans död.

Trettio år senare anländer serietecknaren Whitney Taylor (Debrah Farentino) till Childress’ hus, som nu mer är ett kollektiv för olika artister, för att jobba på sina serier och få inspiration ifrån sin idol; Colin Childress. Det dröjer inte länge förrän hon finner det som är kvar av Childress gamla studio i källaren och hon bestämmer sig för att rusta upp den och sedan försöka återuppliva Cellar Dweller serierna, vilket snabbt visar sig vara ett stort misstag.

Anledningen till att jag bestämde mig för att se den här filmen var pga att den hade en liknande story som i Tales From The Crypt avsnittet Korman’s Kalamity, från säsong 2, där en serietecknares monster som han ritar kommer till liv som en bieffekt efter att han har börjat käka en experimentell fertilitetsmedicin. Jag gillar Korman’s Kalamity tack vare hur störtlöjligt avsnittet är och hur cheesigt alltihop känns genom större delen av episoden. Cellar Dweller är ungefär samma grej i grund och botten, men då det är en film blir det hela mer långdraget och bitvis direkt tråkigt. Filmen är inte direkt dålig egentligen, det är bara det att konceptet (som fungerade bättre för ett 25 minuters avsnitt än en film) inte riktigt håller hela vägen och vissa scener (exempelvis en totalt onödig dansscen) kunde ha skippats helt. Det jag gillar med filmen är hur cheesig och B den är. Av någon anledning tilltalar sådana filmer från 80-talet mig ganska starkt och även om filmen är trög så har den ändå en viss charm att erbjuda.

Cellar Dweller är hur som helst en okej mysrysare i det stora hela, som dessvärre snavar lite över sina egna fötter med det löjligt söliga tempot som infinner sig efter introduktionen av filmen.

Seed Of Chucky av J

Sex år har gått sedan Chucky (Brad Dourif) och Tiffany (Jennifer Tilly) gick berserk och en inspelning av en film baserad på just dessa händelser är under produktion. När Chucky’s och Tiffany’s son – Glen (Billy Boyd) – får reda på detta beger han sig iväg till Hollywood för att leta reda på sina föräldrar, för att äntligen få ett familjeliv. Vilket kommer bli lättare sagt än gjort…

Efter att Glen har återuppväckt sina föräldrar med hjälp av Dambalas Hjärta tar det inte lång tid innan ett nytt blodbad bryter ut i deras jakt på nya kroppar – vilket den här gången är Tiffany’s favoritskådespelerska Jennifer Tilly (som sig själv) och hiphopartisten och regissören Redman (som sig själv).

I mitt tycke är den femte filmen i serien den (hittills) svagaste. Mycket tack vare att koncentrationen på Chucky egentligen är rätt liten jämfört med de fyra första filmerna och det känns lite som han bara har en sidoroll i det hela. Filmen är emellertid inte dålig, utan levererar några rejäla gapskratt som får mig varje gång att skratta högt – vilket också räddar filmen en del. Skådespelarna, effekterna, storyn, manuset, bla bla bla, är bra och så vidare – iaf om man tänker på att det faktiskt är del fem i serien.

Jag orkar inte skriva speciellt mycket mer än så. Seed Of Chucky är den (hittills) svagaste filmen i serien, men det betyder inte heller att den är kass.. utan bara sämre än sina föregångare. Den duger gott att titta på för att bli hyfsat underhållen i runt 90 minuter. Helt klart.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0387575/

Bride Of Chucky av J

Efter att Tiffany (Jennifer Tilly) lyckats komma åt resterna av Good Guy dockan Chucky (Brad Dourif) lappar hon ihop delarna och genomför en voodoo ritual.. vilket återupplivar Chucky. Kort därefter dödar Chucky Tiffany och återuppväcker henne i en bruddocka. Det omaka paret måste nu ta sig till New Jersey för att leta reda på Chucky’s mänskliga kropp som ligger begravd där tillsammans med Dambalas Hjärta – en amulett som kan överföra deras själar till andra kroppar.

Ovetandes om hur saker och ting ligger till blir Tiffany’s granne – Jesse (Nick Stabile) – övertalad till att köra dockorna till New Jersey mot en större summa pengar – varpå han tar med sig sin flickvän Jade (Katherine Heigl). Och det tar inte länge innan Chucky och Tiffany skrider till verket med vad de gör bäst…

Den fjärde (den här) och femte (nästa film) filmen är de svagaste filmerna i serien, helt klart. Det är cheese all the way och är mer riktat mot komedi-hållet än skräck med komiska inslag. Anledningen till att jag slänger ner den här (och nästa film) i Skräck/Rysare-facket är för att jag är åt helvete för lat för att länka och greja mellan filmerna. Hur som helst…

Brad Dourif snor showen, as always. Jennifer Tilly är het – när hon är kroppsligt med och inte bara gör rösten till Tiffany – och gör en rätt bra insats. Nick Stabile och Katherine Heigl gör inte några nämnvärda insatser, men Heigl fick ganska troligt rollen som Jade mest tack vare det som sitter strax ovanför naveln och strax nedanför halsen på henne. Effekterna är snygga – givetvis – och används rätt väl. Storyn är helt okej och funkar för att vara den fjärde filmen i serien, men den innehåller hål. Exempelvis, hur kunde det vara kvar någonting som helst av Chucky efter tredje filmens avslutning? Varför stack inte Chucky bara och hämtade amuletten redan i de tre första filmerna om den hade räckt för att föra över hans själ?

Avslutningsvis kan jag säga att även om jag kan Bride Of Chucky innan och utan så föredrar jag dess tre föregångare vilken dag som helst, men samtidigt tycker jag att den här filmen ändå är sevärd och underhållande.

http://www.imdb.com/title/tt0144120/

Child’s Play 3 av J

Åtta år har gått sedan Andy Barclay (nu spelad av Justin Whalin) konfronterades av den galna seriemördaren Charles ”Chucky” Lee Ray (Brad Dourif) och är nu 16 år och blivit antagen till en militärskola. Leksaksföretaget – Play Pals Toy – har beslutat att återigen börja producera Good Guy dockor, då den dåliga publiciteten bör ha dött ut efter all den här tiden.

Men när de återanvänder gammalt material återuppväcker de återigen Chucky till liv. I hans sökande efter Andy hamnar han i en yngre pojkes händer och han inser snabbt att det är lättare att överföra sin själ till denna aningslösa pojke.

Första gången jag såg den här tredje filmen i serien för en jävla massa år sedan såg jag den med en tysk dubbning, då en dåvarande polare hade spelat in den på en sån där kabeltv kanal – och älskade den. Givetvis har jag sett den många, många gånger efter det och jag gillar den faktiskt starkt fortfarande.. även om den är ännu cheesigare än de två första. Skämten är fler än i föregångarna och många klassiska (iaf för mig) repliker ingår i filmen, så som ”Don’t fuck with the Chuck.” och ”Juuust like the good old days.”.

Dourif snor återigen showen som Chucky och resten av skådespelarlistan är faktiskt rätt ointressant. De gör vad de ska göra, mer än så är det inte. Visst är filmen förutsägbar och klichéefylld, och speciellt läskigt blir det inte heller.. men vem ser på en Chucky-film för att bli rädd, egentligen?

Tack vare treans avslutning antog man givetvis att vi aldrig mer skulle få återse Chucky… vilket vi fick igen 7 år senare då Bride Of Chucky släpptes. Vilket är nästa film i ledet.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0103956/

Child’s Play 2 av J

Efter de traumatiska händelserna i den första filmen har Andy Barclay (Alex Vincent) blivit placerad i ett fosterhem, då hans mor blivit omhändertagen för psykisk utredning. Samtidigt försöker företaget som tog fram Good Guy dockorna att rädda sitt rykte genom att återkonstruera Chucky-dockan, för att bevisa för allmänheten att det inte var något fel med den från första början. Med det gjort återuppväcker de Chucky (Brad Dourif), som beger sig efter Andy återigen.

Det finns inte så mycket att säga om tvåan egentligen. Den är lika bra som den första filmen i mina ögon, även om den är lite cheesigare. Den första filmen innehöll ett par stycken grejer man kunde flina eller fnissa till åt, tvåan innehåller fler såna tillfällen och jag skulle tro att det faktiskt var redan här Chucky’s karriär som en komisk – men våldsam – karaktär började.

Tvåan brakar på lite snabbare än den första filmen och det känns lite som att de skitit i att bygga upp samma stämning som fanns i den första filmen. Jag ser inget fel med det, då det hade nog blivit rätt knepigt att köra på samma kort som i den första filmen – dvs låta tittaren vänta med att få se Chucky komma till liv. Det mesta är faktiskt bra i filmen och jag har nog ingenting jag vill gnälla över. Det är en cheesig uppföljare till en kultklassiker helt enkelt. Jag gillar den nästan lika mycket som den första filmen, faktiskt.

Avslutningsvis: Look out Jack! Chucky’s back!

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0099253/

Child’s Play av J

Andy Barclay (Alex Vincent) vill inget hellre än att ha en Good Guy docka på sin födelsedag. Hans mor – Karen Barclay (Catherine Hicks) – har emellertid inte råd med en sån docka då hon både är ensamstående mamma och änka. Men när en hemlös man av en ren slump dyker upp utanför hennes jobb med just en Good Guy docka i sin kundvagn verkar det för bra för att vara sant och Karen köper den omgående av honom.

Efter att Andy fått dockan börjar dock flera mystiska dödsfall att inträffa med kopplingar till just Andy, som påstår att det är hans docka – Chucky – som bär ansvaret för dem. Givetvis tror ingen honom.. vilket de borde ha gjort.

Med remaken på ingång senare under året (enligt IMDB) – alternativt i början av nästa år – tänkte jag att vi skulle ta oss en titt på de fem ”originalfilmerna” med Chucky. Alla skräckfilmstittare med någon som helst koll vet exakt vem Chucky är och jag tror faktiskt inte jag behöver göra någon större presentation av honom.

Den första Child’s Play är återigen en gammal barndomsfavorit för mig. Den står sig väldigt bra för att ha 22 år på nacken och jag blir fortfarande småfascinerad över hur välgjord Chucky-dockan är, även om hans rörelser är lite småstela jämfört med de senare filmerna. De effekter som är med i filmen (mestadels Chucky-dockan) är mycket imponerande för att vara slutet-av-80-talet-effekter. Skådespelarna är bra, men Brad Dourif snor hela showen som Chucky. Konceptet med en ondskefull docka var knappast någonting nytt när filmen kom, men den gav troligtvis andra filmskapare idéer till andra dockfilmer (The Fear och Pinocchio’s Revenge, exempelvis).

Child’s Play är utan tvekan en favorit från barndomen och jag kan givetvis inte göra annat än att den en stor tumme upp.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0094862/