Helt Perfekt Glob

Cooties av J

Clint (Elijah Wood) håller på att skriva en skräckroman och har flyttat hem till sin mor i Ft. Chicken, Illinois, för att kunna göra det i lugn och ro. Men för att dra in lite pengar har han tagit ann sig ett vikariejobb över sommaren som lärare på den isolerade Ft. Chicken Elementary skolan där han själv gick. Kort efter att han börjat den första lektionen attackerar en av eleverna en av sina klasskamrater och det dröjer inte länge förrän fler elever börjar attackera varandra och sina lärare. Det står snart klart för lärarna att ett virus har spridit sig bland barnen som förvandlar dem till blodtörstiga monster och att de måste samarbeta, trots sina olikheter, för att överleva det pågående kaoset.

Jag har haft Cooties stående i hyllan här hemma i nära två år och tyckte att det äntligen var dags att se den. Och jag blev verkligen inte besviken. Cooties är en hysterisk zombie-isch komedi i stuk med Shaun Of The Dead (om möjligt lite flamsigare och inte fullt lika bra, givetvis) som levererar en hel del gapskratt och gore. Hela filmen är fullständigt hysterisk och föll mig alldeles utmärkt i smaken då den aldrig blir tråkig och stannar nästintill aldrig upp under de cirka nittio minuter den rullar på under. Det enda jag egentligen skulle kunna klaga på är dess slut, det känns som att det fattas en halvtimmes speltid eller något då filmen slutar väldigt tvärt.

Bland skådespelarna kände jag inte igen direkt någon utöver Elijah Wood bortsett från Leigh Whannell (en av skaparna av Saw och Insidious filmerna), som också medverkade i manusskrivandet av filmen. Effekterna verkade vara praktiska (vilket oftast får mig att jubla när det gäller modern skräckfilm) och makeupen såg väldigt bra ut.

Hur som, Cooties är en underhållande film som jag kan rekommendera – även om man är jävligt trött på den extrema ström av zombiefilmer som kommit de senaste femton åren. Rekommenderas.

Sin City (Recut, Extended & Unrated) av J

Basin City. En stad infesterad av kriminella, korrupta poliser och sexiga damer; en del söker hämnd, en del försoning och andra både och. Hartigan (Bruce Willis), en hederlig snut som har problem med hjärtat, har svurit en ed att beskydda strippan Nancy (Jessica Alba) som vid en ung ålder blev bortrövad av pedofilen Roark Jr. (Nick Stahl) – som inte bara har en försmak för unga flickor utan är också son till Senator Roark (Powers Boothe), som styr Basin City med en hjärnhand genom korruption. Den utstötta misantropen Marv (Mickey Rourke) är på ett självutnämnt uppdrag att utkräva hämnd för mordet på hans enda sanna kärlek, Goldie (Jaime King). Dwight (Clive Owen), Shellie’s (Brittany Murphy) hemliga kärlek, finner sig själv i trubbel när han plötsligt får lov att hjälpa Gail (Rosario Dawson) och hennes Old Town tjejer med ett problem i form av den korrupta snuten Jackie Boy (Benicio Del Toro), som har en böjelse för våld. Samtidigt står en torped (Josh Hartnett) på ett hustak och genomför sitt senaste uppdrag för att dra in lite pengar till sitt leverne.

Vad finns det att säga om Sin City som inte har sagt en miljon gånger tidigare? Inte ett skit skulle jag tro. Även om filmen har över tio år på nacken nu så står den sig väldigt bra än idag och de serietidningsinspirerade (och baserade) scenerna i den är fortfarande makalöst snygga. Ensemblén med skådespelare är fantastisk och även om flera av de välkända ansiktena bara dyker upp i mindre roller under ett par minuter här och där så är det ändå en väldigt imponerande samling av stora namn som de lyckats knöka in i en och samma film.

Jag har inga större klagomål på Sin City faktiskt. Det var, är och förblir en milstolpe i thrillergenren och det är fortfarande en suverän film. Rekommenderas.

Om du är intresserad av att få veta vad skillnaden mellan bioversionen och recut, extended & unrated versionen är så kan du titta här för att få en sammanfattning.

The Faculty av J

Någonting underligt är i görningen på Harrington High, Ohio. Sex elever har börjat misstänka att skolan är under attack av en utomjordisk livsform då både lärare och elever har börjat bete sig mycket underligt och helt bytt personligheter över en natt. De bestämmer sig för att slå tillbaka mot det annalkande hotet men inser samtidigt inte att det kan vara närmare än vad de trott…

Jag hade inte sett The Faculty på en så där femton, sexton år nånting så jag tyckte det var dags att se om den. Filmen håller sig väldigt bra än idag, även om flera av dess CGI-effekter är så förlegade att det nästan sticker i ögonen när man ser dem. Men tack vare en bra skådespelarensemble, ett underhållande och kul manus och regi av Robert Rodriguez går det att ursäkta de utdaterade effekterna. Det här är en film jag borde ha sett om tidigare, men som jag av någon outgrundlig anledning inte gjort. Filmen lär knappast gå till världshistorien, men det är i alla fall en kul 90-tals sci-fi-skräckis med många referenser till andra filmer av samma slag som underhåller hela vägen igenom. Rekommenderas.

Maniac (2012) av J

Frank (Elijah Wood) är ägare av en skyltdocksbutik som han har ärvt av sin mor som gick bort ett år tidigare. Han lever ett tillbakadraget och ensamt liv i sin affär fram till den dagen då den unga konstnären Anna (Nora Arnezeder) dyker upp och frågar om han kan hjälpa henne med hennes nya utställning. Det Anna inte vet är att Frank bär på en mörk hemlighet, som involverar att skalpera kvinnor och fästa deras skalp på skyltdockor…

Då jag är ett fan av Maniac från 1980 blev jag rätt skeptisk när jag hörde att de hade gjort en remake av den, med ingen mindre än Elijah Wood i rollen som Frank. Det enda jag kunde tänka på innan jag satte mig och tittade på filmen var att jag skulle få se Frodo springa runt och skalpera kvinnor, heh…

Det visade sig i alla fall att Maniac remaken från 2012 faktiskt var bra.. riktigt bra, om man gillar hardcore våld och psykotiska manus. Filmen är 95% inspelad i förstapersonsvy, så tittaren följer (nästan) allting igenom Frank’s ögon och det hela blir ungefär som att sitta och titta på någons psykotiska mardröm. Detta gör också att filmen skiljer sig rätt mycket ifrån originalet, vilket jag tackar och bockar för. Jag hatar remakes där de tar allt från originalet och bara spelar in samma scener. Så är det absolut inte här. Storyn är förvisso till större delen den samma, men har man sett originalet märker man snabbt förändringarna.

Skådisarna är suveräna och jag hade faktiskt mina stora tvivel på att Elijah Wood skulle vara bra i rollen som Frank, men karln är för fan som klippt och skuren för den rollen.

Jag gillade Maniac från 2012 och funderar på om jag kanske gillar den mer än William Lustig’s originalfilm från 80. Rekommenderas.

Läs gärna min uråldriga recension av originalet och min recension av uppföljaren till den som aldrig kom.

Spy Kids 3-D: Game Over av J

Spoilervarning. Juni (Daryl Sabara) har sagt upp sig ifrån OSS och Spy Kids-programmet och arbetar nu mer ensam som privatdetektiv. Detta vänder dock då han blir kontaktad av OSS, som förklarar för honom att Carmen (Alexa Vega) har försvunnit under sitt senaste uppdrag; att infiltrera och stänga ner det nya spelet Game Over, som är skapat av den ondskefulle Leksaksmakaren (Sylvester Stallone). Juni tar på sig uppdraget att hitta sin syster, rädda henne och stänga av Game Over en gång för alla – innan det är för sent.

Jag börjar med rollistan (bortsett ifrån Sabara, Vega och Stallone): Antonio Banderas, Carla Gugino, Holland Taylor, Matt O’Leary, Emily Osment, George Clooney, Steve Buscemi, Tony Shalhoub, Alan Cumming, Danny Trejo, Cheech Marin och Bill Paxton. Vad har alla dessa personer gemensamt? Alla har varit med i minst en tidigare Spy Kids film – och i den här tredje filmen har de också roller, men otroligt små. Vi fortsätter: Ricardo Montalban, Salma Hayek och Mike Judge. Vad har de här personerna gemensamt? De har större roller än personerna nämda här ovan. Dessutom har både Montalban och Judge medverkat i en respektive två tidigare Spy Kids filmer. Och.. ehum.. slutligen har vi Elijah Wood i en löjligt kort roll mot slutet av filmen. Han är med i ca 10 sekunder, eller nåt.

Meneee… hur är filmen då? Ptja, mjae. Hyfsad. Bättre än tvåan, men sämre än ettan. Den här tredje installationen känns lite mer sammanhängande och inte lika flängig som den andra filmen, men den lider precis som sina föregångare av utdaterade CGI effekter som ser rätt töntiga ut i dagens läge och framkallar mer gapskratt än flämtningar. Att många av de gamla karaktärerna utelämnats till större delen tycker jag är rätt snålt också. Jag får helt enkelt känslan av att.. eh.. att Spy Kids 3-D: Game Over inte är en Spy Kids film när jag tittar på den. Den hade lika gärna kunnat heta Game Over och det hade passat ungefär lika bra. Varför? Enkelt; man tappar den röda tråden till de tidigare filmerna titt som tätt och då och då hajar jag till och funderar vilken film det egentligen är jag tittar på.

Men som sagt; den tredje filmen är bättre än den andra, men sämre än den första. Dessutom tycker jag att det här inte är någonting som ligger i toppskiktet på Robert Rodriguez karriär – eller någon av de andra som var inblandade. Så. Slutdomen blir; urmjölkning, men helt okej rulle. Den är nog mer underhållande för den yngre publiken, skulle jag tro.

Chain Of Fools av H

Ännu en film som jag tyckte var riktigt kul när den kom. Det var år 2000, och när jag nu sett om den kan jag inte påstå att den var särskilt rolig. Steve Zahn är mer töntig än rolig, och förvecklingarna är inte nämnvärt komiska. Det jag reagerade mest på är ungen som spelar Steves systerson, som är sjukt lik mig själv som barn!

Steve Zahn spelar en frisör som råkar sticka saxen i halsen på en skurk som just stulit några värdefulla mynt. Tillsammans med sin galna kompis letar han rätt på mynten, samtidigt som de jagas av yrkesmördare och poliser. Svenskarna Pontus Löwenhielm och Patrick von Krusenstjerna (under kollektivnamnet Traktor) regisserade rullen, men av någon anledning har de inte gjort någon mer film. Man har ändå fått ihop en bra rollista som innehåller Jeff Goldblum, Salma Hayek, David Cross, Elijah Wood, Orlando Jones, Lara Flynn Boyle och Michael Rapaport.