| Subcribe via RSS

The Uninvited av J

juli 18th, 2021 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Efter att hennes sjuka mor dött i en brand försöker Anna (Emily Browning) att begå självmord och blir ivägskickad till en mentalinstitution. Tio månader senare blir hon utskriven och hennes far Steven (David Strathairn), en framgångsrik författare, hämtar hem henne till deras isolerade herrgård i närheten av kusten, där Anna till sitt stora förtret finner att hennes mors tidigare sköterska, Rachel (Elizabeth Banks), nu mer även är hennes styvmoder. Hon är desto mer glad att återförenas med sin älskade syster Alex (Arielle Kebbel) och efter att en rad märkliga händelser inträffat i huset börjar de två att undersöka möjligheten att Rachel kan ha haft någonting med deras mors död att göra…

Ibland när det kommer till remakes så kan man börja undra varför de överhuvudtaget existerar. Filmerna gör ingenting nytt utan rider mest på källmaterialet utan att tillföra någonting nytt av intresse mer än att amerikanisera (för det mesta) en film. The Uninvited från 2009 är inte riktigt en sådan remake, men är på sätt och vis det ändå.

The Uninvited är den amerikanska remaken på Janghwa, Hongryeon / A Tale Of Two Sisters från 2003 och den är väl på sätt och vis inte en dålig sådan, men den är å andra sidan grymt generisk i sitt utförande. Mycket av det som händer här har gjorts bättre i andra filmer samtidigt som filmen på sätt och vis – om än inte helt och fullt ut – rider på originalfilmen från 2003. Den har en hel del egna idéer och försöker på sätt och vis att distansera sig från den filmen (däribland i den nya titeln), men mynnar så småningom ut i ett liknande slut som i 2003 filmen – om än med några mindre ändringar.

Med allt det sagt tycker jag inte att filmen var dålig, bara generisk. Även om jag inte hade sett originalfilmen strax innan jag såg den här remaken tvivlar jag på att The Uninvited hade bjudit på några speciellt stora överraskningar. Det är hur som helst en helt okej titt, trots att den är extremt generisk.

No Comments

Man On A Ledge av J

september 6th, 2020 | Postad i Film, Thriller

Ex-polisen, och nu mer förrymd fånge, Nick Cassidy (Sam Worthington) står på en avsats på den tjugoförsta våningen på ett hotell i New York och hotar att hoppa till sin död. En massiv polisinsats sätts in tillsammans med brandkåren för att försöka förhindra honom från att göra sina hot till verklighet. På hans begäran kallas förhandlaren Lydia Mercer (Elizabeth Banks), vars senaste fall slutade olyckligt, in för att försöka prata ner honom från avsatsen. Saker är dock inte vad de verkar vara…

Jag är osäker på vart jag plockade upp Man On A Ledge, men jag misstänker att det var i en sån där låda som finns på de flesta matvarubutiker där man kan köpa en film för femtionio kronor eller två för nittionio. Hur som helst så var filmen ett blindköp och ett riktigt bra sådant.

Man On A Ledge är en välspelad, spännande och tight thriller som, efter en något svajande inledning, bränner på i en jävla fart. Filmen blir bitvis lite av en nagelbitare och bjuder på en hel del vändningar längs vägen – även om en del av dem går att se på flera mils avstånd så funkar de hyfsat.

Det finns inte så där värst mycket att tillägga. Man On A Ledge är definitivt ett av de bättre blindköpen jag har gjort när det gäller film. Rekommenderas.

No Comments

Brightburn av J

januari 6th, 2020 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Paret Tori (Elizabeth Banks) och Kyle Breyer (David Denman) har under en lång tid försökt att få barn tillsammans men utan någon större lycka. Men efter att någonting slår ner på deras bakgård verkar deras önskan om att få bilda familj äntligen gå i uppfyllelse då de vid kraschplatsen hittar en… liten pojke? De tar in pojken som sin egen och döper honom till Brandon.

Brandon (Jackson A. Dunn) verkar under sin uppväxt vara allt Tori och Kyle drömt om; ett smart, talangfullt och nyfiket barn. Men när han börjar komma in i puberteten förändras han drastiskt, varpå Tori och Kyle sakta men säkert börjar inse att någonting är väldigt, väldigt fel med Brandon.

Brightburn var en av de filmer från förra året som jag prompt ville se på bio så fort jag fick höra vad dess koncept gick ut på, men då jag bor i en mindre håla i någon av de svenska urtidsskogarna gick den aldrig här så jag fick vackert vänta på hemvideosläppet av filmen. Det ena ledde till det andra och min titt av filmen drog ut på tiden fram till nu, men det var knappast en titt jag ångrar. Brightburn är en skön popcornrulle som inte är ett dugg läskig, men som å andra sidan har ett riktigt fränt koncept och är väldigt underhållande. Filmen har förvisso en något långsam uppbyggnad fram till de sista trettio minuterna av speltiden men det är ingenting som stör, snarare tvärtom. Det enda felet jag kan egentligen se med filmen är att den är lite kort och att huvudkaraktären inte riktigt härjar så pass mycket som jag hade velat se. Jag skulle inte klaga om de gjorde en uppföljare där de ökar på med ödelägelsen och goret med en lika intressant story som här, om vi säger så.

Brightburn får en tumme upp från mig hur som helst. Det är en skön popcorn-skräckis som jag tyvärr aldrig fick se på vita duken, men som ändå fungerade ganska bra här hemma i vardagsrummet. Rekommenderas.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud