| Subcribe via RSS

A Quiet Place Part II av J

maj 27th, 2022 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Efter att med nöd och näppe överlevt natten då familjen Abbott’s nya familjemedlem kom till världen samlar de ihop det sista av deras mod för att överge deras nu mer nedbrända familjegård för att försöka hitta andra överlevande i den, för dem, tidigare outforskade omvärlden. Tvingade att våga sig ut i det okända inser de snart att varelserna som jagar med sin hyperkänsliga hörsel är inte det enda hot som lurar där ute…

A Quiet Place Part II faller in i den kategori av uppföljare som jag personligen kan uppskatta lite extra. Filmen gör ungefär samma sak som sin föregångare, men slänger samtidigt in mer av det som gjorde föregångaren bra – samt att tempot har vridits upp. Jag hade inget problem med den långsammare delen av den första filmen, men jag kan samtidigt uppskatta att uppföljaren räknar med att du som tittare har sett föregående film och att du därmed vet vad som gäller, vilket i sin tur lämnar utrymme för mer action och spänning än vad den första filmen hade utrymme till – vilket är något A Quiet Place Part II levererar.

Skådespelet är fortfarande solitt och personligen gillade jag alla karaktärer – i synnerhet Cillian Murphy’s karaktär Emmett. Effekterna ser givetvis fortfarande bra ut och man får se monstren betydligt mer här än i föregångaren (vilket har både sina bra och dåliga sidor, givetvis).

Men med allt det sagt så tillför filmen egentligen inte jättemycket till den första filmen. Berättelsen om familjen Abbott fortsätter så klart, men vi får egentligen ingen ny information. Filmen blir lite av en brygga mellan originalet och – så som jag tror i alla fall – den kommande tredje delen, som beräknas släppas 2025. Personligen har jag inget större problem med att filmen egentligen inte tillför nämnvärt mycket till det redan existerande universumet som finns här då filmen har ett högt tempo och levererar – som jag skrev här ovanför – mer av det som gjorde den första filmen bra.

Nåja. I väntan på den tredje (och avslutande?) delen får vi nöja oss med spin-off/prequel filmen A Quiet Place: Day One, som beräknas ska släppas i September nästa år. A Quiet Place Part II får hur som helst en tumme upp från mig och en varm rekommendation.

No Comments

A Quiet Place av J

maj 27th, 2022 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Nästan 14 månader har gått sedan en plötslig invasion av mystiska blinda varelser, som jagar med hjälp av sin hyperkänsliga hörsel, inträffade. Familjen Abbott var några av de lyckligt lottade som överlevde den initiala attacken och har sedan dess lärt sig att leva i tystnad, boendes på deras isolerade familjegård där de försöker få tillvaron att fungera något så när som vanligt.

De står nu inför ett nytt problem; mamma Evelyn (Emily Blunt) är gravid och ska snart föda. Vad som annars hade varit något fröjdefullt hotar nu att omkullkasta den lilla och sköra stabiliteten familjen Abbott har, men även om de vet att minsta viskning eller fotsteg kan innebära deras död är Evelyn och hennes man Lee (John Krasinski) fast beslutna att hitta ett sätt att skydda sina barn – till varje pris…

Snett innan A Quiet Place släpptes såg jag en teaser för filmen och jag minns att jag blev nyfiken på filmen, men av någon anledning gick jag aldrig och såg den på bio. När den dessutom fick en uppföljare två år senare (mitt under den brinnande covid-19 pandemin som höll ett stadigt grepp om världen) så blev jag påmind om filmen och att jag skulle se den – någon gång. Vilket blev nu, fyra år efter dess initiala release.

A Quiet Place är något av det mest nagelbitande jag har sett på flera år. Filmen är inte nämnvärt blodig och majoriteten av allt våld inträffar off-screen, men den levererar å andra sidan nagelbitande spänning efter att den tagit sig förbi den första långsammare halvan där vi som tittare får lära känna familjen Abbott. En del sekvenser som antagligen hade fungerat sjukt bra 2018 faller dock en aningen platt nu, 2022, tack vare dess uppföljare. Ni som har sett filmen förstår nog vad jag menar…

Hur som helst så är A Quiet Place på det stora hela en välspelad, snygg och grymt spännande skräckfilm som levererar på alla cylindrar när den väl börjat få upp momentumet. Rekommenderas varmt.

No Comments

Jungle Cruise av J

april 5th, 2022 | Postad i Action, Film, Komedi, Äventyr/Fantasy

1916. Botanikern och feministen Dr. Lily Houghton (Emily Blunt) och hennes bror MacGregor (Jack Whitehall) försöker att redogöra för ett forskningssällskap om Lily’s forskning på Månens tårar, vars blomblad ska enligt en legend kunna bota vilken åkomma eller sjukdom som helst. Det de behöver från sällskapet är tillgång till en pilspets som ska vara en sorts ledtråd till var trädet finns. När sällskapet ger dem kalla handen, i tron om att trädet bara är en myt och att en kvinnlig forskare inte är tillräckligt kvalificierad för att gå med i deras organisation, stjäl Lily pilspetsen mitt framför näsan på en annan intressent, den tyska aristokraten prins Joachim (Jesse Plemons).

Syskonparet far till Amazonas, där trädet enligt legenden ska finnas, och slår sig samman med den skämtsamma kaptenen Frank Wolff (Dwayne Johnson), som kan Amazonas utan och innan efter att ha kört runt turister där så länge han kan minnas. Till en början är Frank negativt inställd till uppdraget men när han får se pilspetsen ändrar han sin inställning. Kan de lita på honom eller finns det ett eget intresse? De upptäcker dock snabbt att de inte är ensamma på floden – prins Joachim är inte långt efter dem och han är i sin tur inte ensam om att jaga efter trion heller. Det finns nämligen andra, otrevligare typer, som är väldigt angelägna om att hitta Månens tårar…

Gillar du franchisér som Indiana Jones, The Mummy (Brandon Fraser trilogin) och/eller Pirates Of The Caribbean? Då är Jungle Cruise filmen för dig. Jungle Cruise är inte bara stöpt i samma genre som de filmerna utan känns bitvis som en ren korsning mellan de tre franchisérna – och hade manuset skrivits om en aningen hade den lätt kunnat bli ytterligare en Pirates-film. Det är i och för sig kanske inte så konstigt då både piratfilmerna och Jungle Cruise är baserade på åkatraktioner från Disney’s nöjesparker.

Då jag är ett stort fan av de ovannämnda franchisérna (och matinéfilm överlag, skulle jag nog vilja påstå) så fann jag Jungle Cruise väldigt underhållande och behaglig att titta på. Det händer i stort sett någonting konstant och de två timmarna filmen rullar på under flyger förbi i ett nafs och jag har aldrig tråkigt i soffan. Emily Blunt och Dwayne Johnson fungerar bra ihop, Jesse Plemons gör en kul och lagomt ond skurk och Jack Whitehall är rolig som den mesige brodern som får lite stake mot slutet av filmen – som sig bör.

Jungle Cruise är varken nyskapande eller sofistikerad, men den är å andra sidan både snygg, rapp och underhållande – kort sagt, God Underhållning. Om jag rekommenderar den? Absolut.

No Comments

Wind Chill av J

december 9th, 2018 | Postad i Film, Skräck/Rysare

I ett försök att ta sig till Delaware över jullovet liftar en college student (Emily Blunt) med en klasskamrat (Ashton Holmes) hon inte känner. De hamnar så småningom på en mindre isolerad väg och kraschar med bilen efter att nästan ha krockat med en mötande bil. Strandade i en allt mer tilltagande snöstorm börjar de inse att kylan inte är deras största bekymmer…

Jag gick in i den amerikansk-brittiska skräckfilmen Wind Chill (som är producerad av bland annat George Clooney) med ljumna förväntningar då jag för några månader sedan fick höra av en bekant att filmen skulle vara sisådär; att det var en film jag gott kunde låta stå kvar i hyllan och samla damm ett tag till. Döm hur som helst av min förvåning när jag faktiskt tyckte det var en riktigt hygglig film. Ja, jag tyckte rent av att den faktiskt var riktigt bra.

Med det sagt betyder det inte att filmen är speciellt nyskapande eller ens oförutsägbar, snarare tvärtom. Det är ganska enkelt att klura ut vad som kommer hända och filmen skjuter väl av en handfull klyschor här och där, men tack vare filmens täta stämning och skådespelarinsatserna lyckades filmen hålla mitt intresse uppe rakt igenom (att Emily Blunt är behaglig att beskåda gjorde ju inte filmupplevelsen sämre heller).

Jag ger hur som helst Wind Chill en rekommendation om man vill ha en mysryslig skräckfilm att kika på så här i juletider.

No Comments

Edge Of Tomorrow av J

augusti 1st, 2016 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Edge Of TomorrowEn utomjordisk ras kallad Mimics har attackerat Jorden och har intagit större delen av Europa. Men med hjälp av exoskelett har mänskligheten lyckats att börja slå tillbaka horderna av det utomjordiska hotet – eller det är åtminstone vad man tror. Major William Cage (Tom Cruise) är en amerikansk PR-officer i United Defense Force som får order av sin överordnad General Brigham (Brendan Gleeson) att han ska följa med invasionsstyrkan som ska inta Frankrike för att dokumentera invasionen som ska genomföras. Cage accepterar inte ordern och hotar Brigham, som i sin tur får honom arresterad, nedgraderad till menige och tvingad till att följa med invasionsstyrkan oavsett om han vill eller inte.

Men invasionsplanen går käpprätt och deras utomjordiska fiende har redan förutsett anfallet, vilket blir ödesdigert för den mänskliga armén. Cage lyckas döda en Mimic och blir nedsmetad med dess blod, men dör samtidigt själv och vaknar i nästa stund upp dagen innan på militärbasen han var på. Han inser snart att han har slungats in i en tidsloop där han kan starta om föregående dag genom att dö, vilket tvingar honom att återuppleva samma strider om och om igen. Men med varje strid blir Cage bättre och bättre och med hjälp av krigsveteranen Rita Vrataski (Emily Blunt) tar de striden till utomjordingarna, då varje upprepad strid för dem ett steg närmare att besegra deras fiende.

Den amerikansk-kanadensiska Edge Of Tomorrow är en film som helt hade passerat mig utan att jag märkt av den, av någon konstig anledning. Jag plockade i alla fall upp den för en femtiolapp på Dollarstore för några månader sedan och filmen är värd vartenda öre och lite därtill skulle man väl kunna säga. Konceptet om att en person slungas in i en form av tidsloop och måste återuppleva samma saker om och om igen genom att dö och försöka göra annorlunda nästa gång är ingen ny idé, men den fungerar perfekt här (nästintill i alla fall). Filmen är actionpackad, den har bra skådisar, bra effekter och är överlag underhållande under majoriteten av filmen. Varför jag inte sett den här filmen tidigare begriper jag inte då berättelsen passar mig som handen i handsken. Den får givetvis en rekommendation och jag kommer troligtvis att se om den – nån gång.

Uppföljare utan satt datum i skrivande stund verkar vara på gång. När och om den kommer återstår att se – jag hoppas så i alla fall.

No Comments

Looper av H

september 29th, 2012 | Postad i Film, Sci-Fi

Inför den här filmen höll jag mig avsiktligt undan alla recensioner och trailers för att kunna se den helt utan förutsättningar. Betygen överallt har varit fyror och femmor, Total Film kallade den ”det här årtiondets Matrix” och det var ju inte utan att man hade lite förväntningar när man satte sig i biografstolen.

År 2042. Joseph Gordon-Levitt (”Dark Knight Rises”, ”Tredje klotet från solen”) är en looper, en yrkesmördare som tar ihjäl folk åt maffian år 2072. Se inte så förvirrad ut. 2072 är alla människor taggade och spårbara, vilket innebär att man inte kan ta ihjäl folk och göra sig av med kroppen, för polisen hittar den ju direkt. Istället använder man olaglig tidsreseteknik och sänder tillbaka dem för att mördas ospårbart. Problem uppstår när den mystiske Regnmakaren börjar sända tillbaka lite väl många loopers, och när Josephs framtids-jag dyker upp (Bruce Willis) så blir det krångligt.

Ååh, det börjar ju så bra. Det är smart, intrikat och man får verkligen känslan av att man skapat en cool värld som man bara vill se mer av. Sen når vi mitten av filmen och det blir dryyyygt. Det blir förutsägbart. Det står still. Många djupa suckar drogs i biosalongen när Emily Blunt drar sitt livs snyfthistoria i tio år direkt efter den obligatoriska pisstråkiga men barmhärtigt korta sexscenen.

Och sen slutar det helt rakt bara. Man förväntar sig en supersmart vändning, en extra dimension till storyn, NÅGONTING oväntat – men, nej. Nej. Det håller inte och det som kunde, det som SKULLE bli så bra… det faller. En stor besvikelse. Bonus dock för mest creepy unge sen jag vet inte när.

1 Comment

Wild Target av H

augusti 20th, 2012 | Postad i Film

Mer Bill Nighy, den här gången som en gammal lönnmördare som misslyckas att skjuta sitt vackra offer (Emily Blunt), och istället börjar skydda henne mot klientens nyinhyrda mördare (Martin Freeman). Samtidigt får han en medhjälpare (Rupert Grint) som tror att Nighy är en privatdetektiv. En brittisk komedi som funkar rätt bra. Vi har sett liknande storys förut, men här handlar det ju mest om skämten och det håller. Köpte den billigt på blu-ray i en såndärn realåda så jag kan inte klaga.

No Comments

Wild Target av J

oktober 8th, 2011 | Postad i Film, Komedi

Efter att tjuven Rose (Emily Blunt) blåst konstsamlaren Ferguson (Rupert Everett) på en mycket värdefull tavla anlitar han lönnmördaren Victor Maynard (Bill Nighy) för att röja henne ur vägen. Maynard, som har en enastående karriär som lönnmördare bakom sig, tror att det hela är ett rutinuppdrag men som han snart inser i själva verket är någonting helt annat då han dras till Rose.

Maynard skonar Rose’s liv och får, oväntat nog, en lärling och möjlig efterträdare i form av den unge Tony (Rupert Grint). Men tack vare Maynard’s handlande svävar nu trion i livsfara då Ferguson skickar ut en efterträdare för Maynard – Hector Dixon (Martin Freeman), en sadistisk lönnmördare som inte drar sig för att använda alla medel för att slutgöra jobbet…

Jag har inte så mycket att säga om Wild Target faktiskt. Bill Nighy är top-notch i vanlig ordning och det är smålustigt att se Rupert Grint i någonting annat än Harry Potter filmerna. Emily Blunt är snygg, Martin Freeman är bra som rivalen/styggingen och jag blev riktigt förvånad när jag, efter att ha sett filmen, såg på IMDB att Rupert Everett också var med i den italienska rullen Dellamorte Dellamore (aka Cemetery Man) – vilket var småskoj.

Humorbiten är skojig, men det känns emellanåt som att det är lite långt mellan de riktigt stora gapflabben och istället sitter man mest och fnissar åt filmen. Jag tror att just det här kunde ha förbättrats lite om de kortat ner (eller rent av tagit bort) de utfyllnadsscener som finns lite här och där filmen igenom.

Jag tycker Wild Target är en klart godkänd film iaf. Lite småseg på sina ställen, men tack vare bra skådisar och en del riktigt sköna gapskratt så håller den sig över ytan och passerar utan några jättestora problem.

No Comments

The Adjustment Bureau av H

juli 1st, 2011 | Postad i Film, Sci-Fi

MATT DAMON är en kongressledamot som av en slump möter en tjej på herrarnas toalett innan han ska hålla ett viktigt tal. Hon påverkar honom att förändra sitt tal, vilket leder till att hans popularitet ökar. Ett år senare sitter en man i en park och väntar på MATT DAMON, med ett uppdrag att spilla kaffe på honom. Mannen slumrar dock till och missar sin tidpunkt. Det leder till att MATT DAMON hinner i tid till sin buss, där han återigen råkar på tjejen från toaletten.

De fattar tycke för varandra och han får hennes telefonnummer, men senare fångas MATT DAMON av en samling mystiska män. De berättar att han aldrig kommer att träffa henne mer, eftersom det skulle störa den gudomliga plan de jobbar efter. MATT DAMON är inte nöjd med det och ställer till det lite grann.


Jaha, en film efter en novell av Philip K. Dick (Blade Runner, Total Recall, etc, etc, etc) och det är väl en okej kärlekshistoria med lite klurig sci-fi i, men det är mer eller mindre förutsägbart och de kanske, kanske, kaaaanske får varann ändå i slutet. Duglig nörd-date-film. MATT DAMON.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud