| Subcribe via RSS

The Woman In Black 2: Angel Of Death av J

juli 31st, 2016 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

The Woman In Black 2 - Angel Of DeathLondon, 1941. Tyskarna har bombat sönder stora delar av London varpå en grupp föräldralösa barn blir ivägskickade tillsammans med skötarna Eve (Phoebe Fox) och Jean (Helen McCrory) till den brittiska landsbygden. Gruppen anländer snart till den sedan länge övergivna Eel Marsh House herrgården som ska användas som barnhem tills det att det är säkert att återvända till London igen. Men det dröjer inte länge förrän Eve börjar ana att någonting är fel med den gamla herrgården. När flera underliga incidenter inträffar börjar hon inse att de inte är ensamma och att herrgårdens mörka förflutna har vaknat igen…

Daniel Radcliffe filmen The Woman In Black som kom 2012 drog tydligen in så pass med pengar att en uppföljare var nödvändig i form av den engelsk-amerikansk-kanadensiska samproduktionen The Woman In Black 2: Angel Of Death. Givetvis var den inte nödvändig överhuvudtaget och bara en ren cash-in på föregående film. Hur som helst så är den här andra filmen inte speciellt bra. Den är förvisso välspelad, effekterna ser ganska bra ut och idéen bakom manuset är det väl inget större fel på egentligen. Problemen filmen har är att alla jumpscares och alla läskigheter som inträffar i filmen går att förutse timtal innan de inträffar, däremellan är det en rena jävla transportsträckor. Det blir helt enkelt aldrig spännande utan bara jävligt tradigt. De har även tvingat in en helt onödig subplot kring Phoebe Fox’s karaktär Eve som lätt hade kunnat klippts bort utan att det hade gjort någon som helst skillnad för filmens story mer än att filmen hade blivit knappt tio minuter kortare.

The Woman In Black 2: Angel Of Death är ett rejält magplask efter dess föregångare som åtminstone höll intresset uppe majoriteten av filmen trots att även den hade ett ganska långsamt tempo. Vill du ha en riktigt långtråkig och inte speciellt spännande skräckfilm, med större influenser ifrån drama-kategorin än skräck-kategorin, så är det här ett givet val. Ni andra som vill bli underhållna eller skrämda kan leta vidare.

No Comments

The Woman In Black (2012) av J

juli 31st, 2016 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

The Woman In Black (2012)London advokaten Arthur Kipps (Daniel Radcliffe) sörjer fortfarande sin älskade hustru Stella’s död vid förlossningen av deras son Joseph (Misha Handley). Hans arbetsgivare ger honom en sista chans att behålla sitt jobb och skickar iväg honom till den lilla byn Crythin Gifford för att gå igenom dokumentationen av Eel Marsh House herrgården som tillhörde den nyligen avlidna Mrs. Drablow då stället ska säljas. Väl framme i Crythin Gifford får Arthur ett väldigt kyligt mottagande av lokalbefolkningen och hans juridiska kontakt, Mr. Jerome (Tim McMullan), försöker schasa iväg honom tillbaka till London varpå han bestämmer sig för att åka ut till den isolerade herrgården som ligger en bit utanför Crythin Gifford. Det dröjer dock inte länge förrän Arthur inser varför lokalbefolkningen inte ville ha honom där och att han har genom att åka dit väckt någonting ondskefullt från dess dvala…

The Woman In Black från 2012 med Harry Pot… eh, Daniel Radcliffe är en betydligt bättre tappning än den stentråkiga TV-adoptionen som kom 1989. Den har förvisso ett ganska långsamt tempo och det börjar egentligen inte röra på sig förrän ungefär halvvägs in i filmen, men det händer betydligt mer här och den är genuint creepy stundtals (varav en sak fick mig att rycka till i fåtöljen). Filmen är välspelad, ser bra ut och passerar utan några större bekymmer egentligen trots att den ligger och småputtrar under den första halvan av speltiden. Jag fick inga direkta wow-känslor för den men jag kände åtminstone inte någon lust att trycka på spolknappen.

Är man ute efter en lättsammare skräckfilm med lite större fokus på berättelsen i sig än att skrämma skiten ur tittaren är den lätt värd en titt. Jag har svårt att se mig själv se om den inom någon närmare framtid, men jag behövde åtminstone inte tanka i mig en kanna kaffe för att orka mig igenom den. Godkänd film skulle jag väl vilja säga.

No Comments

The Woman In Black av J

juli 31st, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Woman In BlackNär en gammal änka utan vänner eller släkt dör strax utanför den lilla havsbyn Crythin skickas den unge advokaten Arthur Kidd (Adrian Rawlins) iväg av sin byrå för att gå igenom huset hon har lämnat efter sig. Arthur märker dock snabbt vid sin ankomst att lokalbefolkningen inte är speciellt sugna på att prata om eller gå i närheten av den bortgångna kvinnans ödsliga hem. Ingen verkar heller vilja berätta vem den mystiska kvinnan i svart som Arthur har skymtat ett par gånger är. Han ignorerar lokalbefolkningens kryptiska varningar och beger sig ut till det öde huset och finner snart dess ohyggliga historia och blir själv indragen i dess hemska arv…

Den brittiska rysaren The Woman In Black från 1989 är en adoption för TV av Susan Hill’s novell från 1983. Jag har inte läst novellen och har inga planer på att göra det heller, men vad jag har kunnat läsa mig till skiljer sig den här adoptionen lite grann från novellen – vilket är troligtvis både på gott och ont. Att titta på den här adoptionen av novellen är hur som helst som att sitta och titta på färg som torkar. Det händer inte speciellt mycket alls bortsett från några ljudeffekter, en småcreepy scen mot slutet av filmen och själva avslutningen av filmen (som verkar vara betydligt mörkare än det slut som novellen fick). Det är helt enkelt mördande tråkigt, vilket är synd då filmen faktiskt är väldigt välspelad och berättelsen i sig har potential till att bli en ganska kuslig spökhistoria – vilket de fumlade till ordentligt.

Nej, The Woman In Black kanske ses som en klassiker för den brittiska publiken som såg den vid dess premiär den 24 December 1989, men för en fjant som mig som tittar på den för första gången tjugosju år efter dess release är hela filmen ett stort meh. När jag nästan måste sitta och hugga mig i benet med en gaffel för att hålla mig vaken under en film så spelar det ingen roll hur stor ”klassiker” filmen än är, är den tråkig så är den. Punkt.

2 Comments

Rogue av J

juli 24th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

RoguePeter McKell (Michael Vartan) är en amerikansk resejournalist som anländer till Kakadu nationalpark, Australien, för att åka med på en flodtur för turister. När båten är på väg tillbaka ser gruppen en nödraket som skjuts upp. Guiden, Kate (Radha Mitchell), bestämmer att de ska undersöka saken och det dröjer inte länge förrän den idylliska flodturen förvandlas till en mardröm då båten blir attackerad av en gigantisk saltvattenskrokodil. I paniken som uppstår åker de till en liten ö i den undangömda sjön de befinner sig på och upptäcker nästa problem; tidvattnet håller på att stiga och kommer dränka hela ön inom ett par timmar…

Jag gick in i den australisk-amerikansk-engelska samproduktionen Rogue (som hette Territory i Sverige när den kom, men släpptes sedan under titeln Dark Waters på dvd – även om de inte ändrade titeln i filmens förtexter) med inga större förväntningar och blev måttligt förvånad då den visade sig vara en riktig nagelbitare – i alla fall fram till de sista tjugo minuterna då det känns som att filmen fiser ur sig. Skådespelarna är bra, spänningen är bra under den andra tredjedelen av filmen och även om filmen gör ett mindre magplask mot slutet så håller den sig ganska stadigt igenom. Den får definitivt en tumme upp och en rekommendation.

No Comments

Prowl av J

juni 4th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

ProwlAmber (Courtney Hope) drömmer om att flytta ifrån den lilla hålan Farmfield och övertalar sina vänner att göra henne sällskap när hon ska resa till Chicago för att hyra en lägenhet där. På väg dit går deras bil sönder mitt ute i ingenstans och när lastbilschaffisen Bernard (Bruce Payne) stannar till med sin långtradare lyckas gruppen övertala honom om att få åka med i släpet då han ändå ska till Chicago. Men när Bernard vägrar att stanna och de upptäcker att lasten består av hundratals lådor med blod får de panik, vilket snabbt övergår i ren terror då lastbilen plötsligt stannar och släpper ut dem i en mörk och övergiven lagerlokal – men gruppen är inte ensamma där inne.

Den amerikansk-brittisk-bulgariska samproduktionen Prowl är sisådär. Den är ganska välgjord effektmässigt och skådisarna gör ett ganska bra jobb med det de har att jobba med, men filmens handling är inte speciellt spännande eller engagerande och kameraarbetet är under all kritik. I varenda actionscen i Prowl skakas kameran hejvilt och i flera scener såg jag knappt vad som hände tack vare det. När fan ska filmskapare lära sig att skakiga kameror INTE gör filmer mer spännande utan är bara jävligt irriterande?

Hade det inte varit för det genomusla kameraarbetet hade jag nog kunnat ursäkta det ganska generiska manuset och kallat filmen för medioker, men när jag nästan blir åksjuk av kameraarbetet så sjunker filmens värde för en återtitt långt ner på botten. Om du har någonting annat att titta på så skulle jag råda att se det istället.

No Comments

Howl av J

maj 29th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

HowlAlpha Trax konduktören Joe (Ed Speleers) anländer lagomt till Waterloo Station för ett påtvingat nattskift ombord på nattåget till London. En timme efter avgång åker tåget igenom en avsides och skogsbevuxen del av den engelska landsbygden när föraren plötsligt blir tvungen att stanna tåget då de har kört på någonting som sprang upp på spåret. Föraren hoppar ut för att kontrollera vad som hänt och försvinner strax därpå. När Joe inte får någon kontakt med föraren och inte hittar honom bestämmer sig gruppen för att hoppa av tåget för att gå tillbaka till den senaste stationen de passerade. De inser emellertid ganska snart att anledningen till förarens försvinnande fortfarande är där ute och är nu ute efter dem också…

Jag minns inte hur jag fick nys om den brittiska skräckfilmen Howl men jag ångrar verkligen inte att jag bestämde mig för att se den. Med Howl bevisar engelsmännen återigen att de är kompetenta och vet hur man snickrar ihop en bra och stämningsfull skräckfilm med läskiga monster. Med bra skådisar (som talar med härlig brittisk engelska), bra effekter och riktigt ruskig makeup och ett fläckvis spännande och intressant manus gör Howl till en tiopoängare i mina ögon. Jag kommer utan tvekan att komma tillbaka till den här filmen fler gånger. Den får en stor tumme upp och en rekommendation från mig.

No Comments

Hachi: A Dog’s Tale av J

maj 21st, 2016 | Postad i Drama, Film

Hachi - A Dog's TaleEn dag när Professor Parker Wilson (Richard Gere) kliver av tåget på Bedridge Station när han kommer från jobbet hittar han en övergiven hundvalp av rasen Akita. Han bestämmer sig för att ta med sig hunden hem med avsikt att försöka hitta ägaren. Saker och ting går emellertid inte riktigt som han har tänkt sig och familjen Wilson beslutar sig för att behålla hunden och ger honom namnet Hachi.

Den amerikansk-engelska samproduktionen Hachi: A Dog’s Tale (Hachi – En vän för livet i Sverige), som är regisserad av svensken Lasse Hallström, är en hjärtvärmande och sorglig berättelse löst baserad på de verkliga händelserna som inträffade i Japan år 1924 till och med 1935 vid järnvägsstationen Shibuya. Filmen är väldigt välspelad och det är svårt att hålla ögonen torra halvvägs igenom fram till filmens slut. Det är väldigt gripande, sorgligt och även om man har svårt för att gråta till film så tror jag att majoriteten av dem som ser den här filmen åtminstone blir fuktiga i ögonen.

Hachi: A Dog’s Tale är en väldigt bra och känslosam film som jag ger en rekommendation. Vill du veta mer om de verkliga händelserna filmen är baserad på kan du läsa mer om dem här.

No Comments

Piggy av J

maj 1st, 2016 | Postad i Film, Thriller

PiggyEfter en krogrunda blir den blyge och tillbakadragne Joe’s (Martin Compston) storebror John (Neil Maskell) nedsparkad och knivhuggen av ett gäng ligister, för att senare dö på sjukhuset. Dagarna efter dådet går och Joe hamnar mer och mer i en bubbla tills den dagen då en främling knackar på hans dörr. Främlingen säger sig vara en gammal vän till John och presenterar sig som Piggy (Paul Anderson). Piggy hjälper Joe att hantera sorgen efter sin broder med avsikten att rädda honom och att erbjuder sin hjälp för att skipa rättvisa. Men allt eftersom deras vänskap växer finner sig Joe i en spiral av våld och hämnd och börjar så småningom att ställa sig frågan; vem är Piggy egentligen?

Jag plockade upp den brittiska thrillern Piggy på Dollarstore för tio spänn för några månader sedan och hade väl inga direkta förväntningar på den egentligen. Nu när jag har sett den så är jag faktiskt ganska förvånad över hur välspelad, brutal och bra den faktiskt var. Paul Anderson i titelrollen är suverän och samspelet mellan honom och Martin Compston är riktigt bra. Ed Skrein (Ajax i Deadpool) dyker även upp i sin första (om än ganska liten) roll. Det är knappast en film som kommer gå till världshistorien men det är en intressant thriller som gör det den ska, trots att jag inte blev speciellt överraskad av slutet. Det enda problemet jag har med filmen är att den är lite lång och hade kunnat saxats ner runt tio minuter utan att det hade haft någon större åverkan på storyn.

Piggy bjuder inte på någonting nytt direkt, men den är välgjord, välspelad och rullar förbi utan några större problem. Den får en tumme upp från mig.

No Comments

Ghostwatch av J

april 22nd, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Ghostwatch31 Oktober, 1992. Den brittiska TV-kanalen BBC sänder live från Northolt, Storlondon för det extrainsatta TV-programmet Ghostwatch. Syftet med livesändningen är att de ska undersöka ryktena om ”det mest hemsökta huset i England”, där en mor med två barn bor. I tron om att bli lättsamt skrämda en gång eller två och troligen avslöja en bluff beger sig TV-teamet in i huset. Nittio minuter senare inser de sitt misstag…

Under ett avsnitt av podcasten The Hysteria Continues nämnde en av talarna, britten Justin, Ghostwatch. Han berättade kort om vad den handlade om och om hur folk som zappade in på kanalen en bit in i filmen trodde att det hela var en direktsändning, vilket är ett faktum. Det roliga är dock att filmen inte alls var menad att lura folk, vilket märks tydligt i början på filmen då bland annat ”by Stephen Volk” dyker upp direkt efter titeln. BBC fick emellertid en hel del skit för projektet och blev nedringda av arga och rädda tittare och blev kritiserade av brittiska kvällstidningar och andra nyhetsblaskor dagen efter för ”de obehagliga scenerna som förekom i filmen”. Själv tycker jag att filmen är ganska frän. Idéen bakom den är riktigt cool och för mina tankar till found footage genren (speciellt med tanke på slutet). Men filmen har samtidigt en del problem…

För det första; skådespelarna som utgör familjen i filmen är knappast top-notch och känns emellanåt inte övertygande. För det andra; filmen är otroligt långsam. Det tar kring en timme för filmen att komma igång ordentligt, men när den väl gör det blir det hela väldigt intressant och rent av lite spännande. Jag förstår tanken bakom det hela, men jag menar att man inte behöver bygga upp en film i samma takt som färg torkar.

Ghostwatch är en udda film helt klart. Det är inget mästerverk, men den har samtidigt en frän och rolig idé och la en av de första stenarna för found footage genren. En återtitt längre fram kommer troligen att förekomma, då troligtvis med gott sällskap.

No Comments

28 Weeks Later av J

mars 20th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

28 Weeks LaterSju månader har gått sedan ”vredes-viruset” infekterade och utplånade större delen av Storbritannien’s befolkning. Den amerikanska armén har förklarat landet som säkert från infektion och har börjat återbefolka en del av London med brittiska flyktingar för att påbörja arbetet med att återuppbygga landet. Saker och ting går emellertid inte som planerat när en överlevande och bärare av ”vredes-viruset” hittas strax utanför den avspärrade säkra zonen och kort efter hennes ankomst bryter smittan ut på nytt…

Oh boy. Första gången jag såg 28 Weeks Later 2007 ville jag skjuta idioterna som låg bakom filmen. Precis allting var piss med hela filmen. Jag hatade filmen helt enkelt. Nu när jag har sett om den för första gången på nästan tio år tycker jag att den inte var så dålig som jag ville minnas att den var. Kameraarbetet är under all kritik förvisso. Jag kan inte komma på någon annan film (som inte är found footage) där kameran slängs så pass mycket som i den här filmen. Jag menar, så fort någonting spännande ska hända börjar kameran slängas åt alla möjliga håll så att vi som tittare inte ska begripa vad som pågår på skärmen vi tittar på. Skådespelarinsatserna är emellertid helt okej och manuset är det egentligen ingenting fel på heller, det är kameraarbetet som är skurken här (och de CGI-effekter som man lyckas uppfatta då och då).

28 Weeks Later är i grund och botten inte en dålig film, men tack vare att de verkar ha haft en kameraman som var aspackad under hela inspelningstiden så dras betyget ner väldigt, väldigt mycket. Blir man lätt åksjuk av att titta på film borde man verkligen inte titta på den här filmen, mot slutet lär man ha spytt ett par tre gånger i annat fall. Helt okej film om man kan se förbi det totalt värdelösa kameraarbetet.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud