Helt Perfekt Glob

Self Storage av J

Jake (Tom DeNucci) är nattvakt på ett hyrlager med extra hög säkerhetsbevakning nära Rhode Island. Efter att ha hört hans chef Walter (Eric Roberts) och hans överordnad Trevor (Michael Berryman) pratat om att stänga igen lagret för gott ser han det hela som den perfekta chansen att dra till med en ordentlig fest då hans kompisar står med både sprit och gräs, men ingenstans att vara för att festa. Det som skulle bli en oförglömlig fest blir istället en oförglömlig mardröm då de inte är ensamma i området och utan deras vetskap väntar en mörk hemlighet på dem bland de låsta lagren.

Jag tycker det är synd att skådespelare som Eric Roberts och Michael Berryman tvingas ta jobb i skitfilmer som Self Storage. De gör bra insatser bägge två och hade det inte varit för dem hade jag troligtvis stängt av skiten. Alla karaktärer bortsett från Roberts och Berryman är irriterande idioter, manuset är lövtunt och sömnframkallande, speltiden på strax över nittio minuter är på tok för lång och slutet är något av det sämsta jag har sett på väldigt länge. Ingenting förklaras eller knyts ihop och man sitter bara och kliar sig i huvudet när sluttexten börjar rulla.

Det finns absolut ingen anledning att titta på den här filmen. Vill man se Roberts och Berryman har de medverkat i betydligt bättre filmer som faktiskt är värda att lägga sin tid på. Skippa.

Raptor av J

När en plötslig våg av oförklarligt våldsamma djurattacker inträffar i hans lilla samhälle börjar Sheriff Jim Tanner (Eric Roberts) och hans assistent Barbara (Melissa Brasselle) att undersöka saken. Alla spår leder till den underliga Dr. Hyde (Corbin Bernsen), en före detta militärforskare vars bidrag från regeringen för ett kloningsprojekt av dinosaurier blev indraget. Men tack vare en okänd bidragsgivare har Dr. Hyde lyckats fortsätta med sina experiment, som nu löper amok i Sheriff Tanner’s lilla stad.

Oh boy. Raptor, den inofficiella fjärde Carnosaur filmen, är… dynga. En stor, rykande, stinkande hög med dynga. Majoriteten av alla actionscener i hela filmen är klipp tagna ifrån de tre första Carnosaur filmerna, medan helt nya scener mellan dem har spelats in för att göra en ny film. Har man sett de tre första filmerna behöver man verkligen inte se den här filmen. Jag menar, det som händer mellan actionscenerna är knappast intressanta (bortsett från den kanske längsta sexscen i en action/skräckfilm jag någonsin har sett som landar på 8 minuter torrjuckande, om man nu är intresserad av sånt) och mot slutet började jag helt enkelt tappa koncentrationen på vad som hände i filmen.

Både Jim Wynorski och Roger Corman är experter på att återanvända inspelat material från tidigare filmer de gjort, men det här var bara bedrövligt. Om de nu ville göra en fjärde film i Carnosaur serien tycker jag att de gott hade kunnat spela in nya actionscener istället för att ta den lata (och troligtvis billigare) vägen. Fast, det här är ju egentligen bara en inofficiell uppföljare till Carnosaur filmerna så jag begriper inte ens varför jag såg den. Eller varför jag ens skriver om den. Eller varför du ens läser det här. Se något annat för guds skull.

The Expendables av J

En grupp av legosoldater, kända som Expendables, blir kontaktade av den mystiske Mr. Church (Bruce Willis) som har ett uppdrag åt dem; att döda en diktator på en liten ö i sydamerika. Barney Ross (Sylvester Stallone) och Lee Christmas (Jason Statham) – ledaren för gruppen och gruppens kniventusiast – beger sig iväg till ön för att kolla vad de har för motstånd att vänta sig. Väl på ön möter de upp sin kontakt och luskar ut den verkliga anledningen till konflikten på ön. Men efter att de blivit attackerade flyr de från ön och deras kontakt stannar kvar, varpå Ross står inför ett val; antingen går han åt andra hållet och fortsätter sitt liv eller så försöker han sig på ett räddningsuppdrag som är rena självmordet för att försöka rädda sin egen själ.

Efter flera års väntan har jag (äntligen, borde jag tillägga) sett The Expendables. Och den fyllde alla förväntningar. Actiondelen levererar gott och humordelen är.. godkänd. Och så blir det lite snack då och då, som avlöses av action – och lite humor. Och så vidare. Det är God Underhållning för oss grabbar som tycker den här typen av film är bra, helt enkelt.

Men sen har vi ju alla gnällfittor där ute också. Det är bara att ta sig en kik på kommentarerna om filmen på IMDB, där vi finner slagord så som ”awful” och ”worst movie ever” och så vidare, varpå de gnäller om att filmen enbart går ut på att visa gamla gubbar med stora överarmar som skjuter folk och inte tar några som helst skador själva, halvtaskiga prestationer och overkliga element. Well.. vad fan förväntar sig folk av en sån här film? En romantisk komedi? Prisvinnande prestationer? Djupa dialoger?

The Expendables är inte en film som är riktad till de som vill se någonting verklighetstroget eller djupt, utan till de som vill bli Underhållna. Filmen ÄR B och påminner starkt om de gamla B-actionrullarna från 80-talet, fast med en fläskigare budget. Och jag älskar det (speciellt att se flera av mina gamla hjältar agera framför kameran igen och dessutom tillsammans i samma rulle) – och rekommenderar definitivt den här rullen till alla Hårda Grabbar där ute som vill se någonting med ös i. Uppföljare kommer 2012.

The Expendables av H

Många års väntan från ett envist rykte till faktisk film, och nu har jag äntligen sett den. I princip är hela actionfilmvärlden samlad i en och samma film, och om vi tar en kort, kort recension: Yes, actiondelen levererar. Humordelen… ja, den är väl okej. Sen blir det en del snack (i princip varje scen med Mickey Rourke är överflödig) men japp – det är helt okej. Bring on the uppföljare.

Övriga tankar: Bonus för Charisma Carpenter i en biroll. Schwarzenegger är en usel skådis. Kul att Jet Li inte bara spelar Oövervinnerlig Kungfu-kille Typ 1A. Doffe spelar smågalen mycket bra. Det är mycket svårt att höra vad Stallone säger. Skönt att se lite hederlig knivaction också.

DOA: Dead Or Alive av H

DOA: Dead Or Alive är en actionfilm regisserad av Corey Yuen (The Transporter, ett flertal Jet Li-filmer) med Jaime Pressly (My Name Is Earl), Devon Aoki (Sin City), Holly Valance (Prison Break) och Eric Roberts (”skådespelare”) baserad på ett spel som enbart går ut på fighting. Det kan inte gå fel – men det gör det förstås. Ordentligt.

Dialogen är lika stelt framförd som en cutscene från ett billigt spel, och även om det rör på sig en del i actionscenerna så lyckas man trots/p.g.a. CGI och vajrar aldrig få fram ett enda ”wow”-ögonblick. Ibland känns det som om man siktat på att göra en familjefilm eller nåt, men man har ingen som helst glimt i ögat. Humorn är usel och många scener är så osannolika att man blir förbluffad. Man misslyckas verkligen och jag tänker bara att allt ser orealistiskt ut. Den obligatoriska fighten i bambuskogen är hyfsad, men ligger ändå i botten av ”fighter i bambuskog”-listan.

Men det är trevligt att se smidiga, vackra kvinnor utan silikontuttar i bikinis.