| Subcribe via RSS

BloodRayne av J

mars 12th, 2011 | Postad i Action, Film, Äventyr/Fantasy

Rayne (Kristanna Loken), en halv-vampyr, är det stora dragplåstret på en omkringresande karnevals freakshow i Rumänien. Efter att ha lyckats fly stöter hon på en spåkärring som berättar att hennes moder blev våldtagen av vampyrernas konung – Kagan (Ben Kingsley) – som dessutom mördade modern inför Rayne’s ögon. Rayne bestämmer sig för att förgöra Kagan och beger sig iväg för att hitta tre talismaner som tillsammans kan ge henne kraften att förgöra sin fader. Under sitt sökande stöter hon på Vladimir (Michael Madsen), Sebastian (Matthew Davis) och Katarin (Michelle Rodriguez) – tre stycken vampyrjägare från Brimstone-sällskapet som också är sugna på att nita Kagan.

Okej. Jag tänker gå rakt på sak. BloodRayne är inte en direkt skitdålig film.. men det innebär så klart inte att den är bra heller. Filmens koregrafi är fruktansvärd och rent utsagt skrattretande när skådisarna springer mot varandra för att stanna upp i ett par sekunder för att sedan börja veva med svärden. Effekterna är sisådär; blodutgjutelsen är helt okej och blodet skvätter åt alla håll (om än i ganska överdrivna fontäner) vilket gör filmens actiondelar hyfsat underhållande, medans de (få) CGI-effekter som används ser förjävliga ut, i sann Boll anda. Storyn är inte överdrivet intressant och händelseförloppet kunde lätt ha kortats ner lite grann för att filmen skulle ha blivit lite snabbare i svängarna.

Skådespelarlistan innehåller ett par ”stora” B-skådisnamn (samt ett par namn som faktiskt har varit med i större produktioner ett flertalet gånger) dessutom. Kristanna Loken visar tuttarna och är sisådär som Rayne – helt okej. Ben Kingsley ser vi inte så där fruktansvärt mycket av men agerar som han brukar. Michael Madsen ser ut att bara vilja lägga sig ner och få en hjärtinfarkt när som. Matthew Davis gör ett hyfsat jobb och slickar Loken på tuttarna. Michelle Rodriguez kan inte bestämma sig för en dialekt. Udo Kier spelar nån munk eller nåt och dör i vanlig ordning. Meat Loaf spelar härligt över och verkar inte ta produktionen allt för seriöst. Och Billy Zane dyker upp i en snabb roll som Rodriguez farsa – tror jag.

Ingen av de två första (utav tre, varav den tredje kom nyligen) filmerna kan kopplas samman på något som helst sätt till spelen de är baserade på – mer än att det handlar om en halv-vampyr som heter Rayne. Mjae.. njae.. jag föredrar jag nog faktiskt spelen före den här filmen, även om den duger att dötitta på om man verkligen inte har någonting annat i filmhyllan för tillfället. Läs också gärna H’s hyfsat korta recension av filmen här.

1 Comment

Ginga: Nagareboshi Gin (aka Silver Fang) av J

december 14th, 2010 | Postad i Anime, Tecknat/CGI, TV, Äventyr/Fantasy

I de snöiga japanska bergen intill den lilla byn Ou härjar den väldiga och människoätande svartbjörnen Akakabuto, som sätter skräck i alla som lever i området. Här, i Ou, föds den tigerrandiga akitahunden Gin (Silver). Precis som sin far Riki och hans farfar Shiro tränas han hårt till att bli en björnhund av den gamle jägaren Gohei Takeda – vars ärkefiende är Akakabuto.

En dag då Gin och Gohei’s sonson, Daisuke, är ute och jagar stöter de på en stor flock med vildhundar som också verkar strida mot björnarna. Gin följer sina instinkter och följer efter flocken. Han får snart reda på att de tänker färdas runt i Japan för att finna de bästa och starkaste hannarna och när de är tillräckligt många ska de inta borgen Akakabuto byggt med hjälp av andra björnar han har laggt under sig. Gin bestämmer sig för att lämna Gohei och Daisuke för att tillsammans med gruppen av vildhundar börja det långa sökandet efter fler hannar – och för att besegra Akakabuto…

Ginga: Nagareboshi Gin såg dagsljuset för första gången i serietidningen Weekly Shōnen Jump, 1983 och löpte fram till 1987 – för att sedan bli släppt som 18 stycken serieböcker. 1986 fick studion Toei Animation jobbet att göra animeserien. När serien skulle släppas i bland annat Sverige bestämde sig censuren för att saxa ner den och resultatet blev ett VHS-släpp på fyra kassetter á 18 avsnitt – där flera kritiska moment storymässigt försvann, däribland seriens avslutning och flera viktiga karaktärers dödsfall. Serien blev även dubbad i Sverige och tack vare begränsningar av ljudeditering vid den här tiden resulterade det i att bakgrundsmusik under vissa scener försvann.

2003 släpptes emellertid serien i en DVD-box, oklippt och på japanska med svensk och finsk text. Senare samma år släpptes även en liknande box i Danmark och Norge. Ginga: Nagareboshi Gin fick också en uppföljande serie – Ginga Densetsu Weed (Weed – Silver Fangs Son i Sverige) – som först kom som manga och sedan som animeserie. Fast… det är en annan historia – som jag kanske återkommer till senare.

Men.. allt det här bör de flesta redan veta – åtminstone de som har någon som helst koll på anime och manga. Och att serien är sjukt bra är ju ingen nyhet heller. Det enda jag kan komma att tänka på att jag irriterar mig på är att de återanvänder vissa sekvenser flera gånger i ett och samma avsnitt – vilket visserligen är vanligt förekommande i äldre tecknade serier och filmer, men ändå…

Nåja. Jag kan inte annat än att rekommendera Silver Fang. Det är och förblir en klassiker i animeträsket – nuff said.

No Comments

Alice In Wonderland av J

november 17th, 2010 | Postad i Film, Äventyr/Fantasy

Emellanåt kommer det filmer som målas upp som storfilmer och precis alla ser dem – utom jag, som ser dem långt efter deras ”storhetstid”. Och Tim Burton’s Alice In Wonderland är inget undantag. Nu när alla har slutat prata om den och den har fallit in i Glömskans Land för de flesta så satte jag mig äntligen för att titta på den och här följer en kort storybeskrivning av den: Alice (Mia Wasikowska) är en 19 årig försynt och individuell kvinna i England som ska bli bortgift till en engelsk adelsman. Vid hennes förlovningsfest bryter hon stämningen och springer iväg för att överväga om hon ska genomföra giftermålet eller inte och ramlar ner i ett hål i trädgården efter att ha fått syn på en ovanlig kanin. Hålet leder till en underlig och surrealistisk plats kallad ”Underland”, där hon finner sig själv i en värld som påminner om de mardrömmar hon hade som barn…

Alice In Wonderland är.. okej. Jag menar, jag small inte av när jag såg den men jag ville åtminstone inte stänga av den. Effekterna är sjukt snygga och filmens karaktärer är rätt freaky att sitta och titta på – speciellt Johnny Depp (som snor större delen av showen när han är med framför kameran), vars makeup är sjukt snygg. Katten-med-flinet är dessutom fortfarande en av mina favoritkaraktärer i den här sagan. Skådespelarna är bra, även om jag till en början störde mig som satan på Wasikowska’s agerande som fick mig att känna doften av överspelande. Huggah…

Nåväl. Det finns inte så mycket mer att säga om Alice In Wonderland som inte redan har sagts, så avrundningen blir; okej rulle, även om de yngsta kanske inte ska se den. Läs också gärna H’s kortare kommentar om filmen här.

No Comments

Origin: Spirits Of The Past av H

mars 27th, 2010 | Postad i Anime, Film, Sci-Fi

I framtiden är alla städer krossade. Människan lever i ruiner och i samförstånd med skogen. Någonstans långt ner under ruinerna finns dock en hemlighet, som ett par nyfikna ynglingar upptäcker. En flicka som legat i dvala i lång, lång tid – från tiden då städerna fortfarande stod – väcks upp och tas in i samhället. Dock finns det fler från forntiden, bland annat Shunack som vill berätta för flickan om hennes öde.

Origin: Spirits Of The Past är den första långfilmen från Studio Gonzo som levererat sådana animeklassiker som Vandread, Full Metal Panic, Blue Submarine No.6 och nyligen den amerikanska samproduktionen Afro Samurai med Samuel Jackson. Filmens meddelande är helt enkelt ”lev i samförstånd med miljön” men man har byggt en intressant värld, om än med hyfsat ansiktslösa karaktärer. Gonzo blandar som vanligt grymt snygga bakgrunder med vanlig animering och CGI-element, och det hela är en helt okej 90-minuterssträcka att njuta av – förstås allra helst på blu-ray.

No Comments

The Dark Crystal (Blu-ray) av H

januari 27th, 2010 | Postad i Barn/Familj, Film

Ytterligare en recension av Mig publicerad på dvdforum.nu. Läs.

No Comments

Ink av H

december 22nd, 2009 | Postad i Film

Jag har visst ingen kategori för fantasy. Jag vet inte vad annat jag kan sätta Ink i, för nog är det fantasifullt så det förslår. Storyn… öh, ja.

En natt kommer de som vanligt, de som ger dig goda drömmar på natten. Dock kommer också en mörk skugga som ger John dåliga drömmar och mörka tankar. Den skruffiga och stornästa Ink tar sig dessutom in hos Johns dotter, Emma, och kidnappar henne till drömmarnas dimension.

Jag är inte på humör att skriva den seriösa recension som Ink förtjänar. Istället så säger jag bara att det är en film ni bör se, och med tanke på att filmmakarna själva inte lyckats få någon större studio att backa deras distribution så bör ni stödja dem med ett inköp. Det kommer jag att göra. Skaparna har tackat fildelningen för att den spridit budskapet om deras film bättre än de själva kunnat göra, och jag tackar dem för att de gjort en så bra film med så små medel.

Tags: , ,
No Comments

Harrypottan och den fjärde filmen av H

februari 2nd, 2006 | Postad i Action, Barn/Familj, Film

Harrypottan 4Harrypottan lallar vidare, inte alls lika bra som trean så jag tänker inte säga så mycket om den, utom att… hallå? Ska dom ta skurken eller? Nädå, hela filmen går ut på att man genom ENORMT onödigt komplicerade händelseförlopp snor lite Harry-blod så Hr. Voldemort kommer till liv. The End. WTF? Go away.

David Tennant, den nya Doctor Who, är kraftigt underanvänd och får vara med lite snabbt i tre scener. Skandal.

No Comments

Harrypottan och Fången Från Uzbekistan av H

januari 29th, 2006 | Postad i Action, Barn/Familj, Film

Harry Potter 3Jag började se Harrypottan 3 i november och peppad av Harrypottan 4 på DVD så fick jag väl till slut se klart den. Låt mig först bara säga att det är såna här filmer som motiverar existensen av HDTV. Holy shit.

Sirius Black är en filur som mördat Harrypottans föräldrar, och är sålunda en källa till bryderier när han rymmer från det titulära fängelset. Sen behöver man inte säga mer om den storyn egentligen. Jag såg ungefär halva ettan innan jag stängde av, och tvåan har jag inte sett alls. Min käre vän Jan tyckte att jag skulle se trean ändå, och det är jag mycket glad att jag gjorde. Den är rolig och spännande och har suveräna specialeffekter.

Men hade jag varit 7 år och sett den varulvsförvandlingen hade jag blivit vettskrämd och drömt mardrömmar i 12 år.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud