| Subcribe via RSS

Deadly Little Christmas av J

december 15th, 2018 | Postad i Film, Skräck/Rysare

På Juldagen blir en ung pojke inlåst på ett mentalsjukhus efter att ha uppenbarligen mördat sin far och hushållerskan medan de hade sex. Femton år senare lyckas den nu vuxna pojken att rymma, samtidigt som en mystisk figur i en röd mask börjar att genomföra tillsynes slumpartade mord i pojkens och hans familjs närhet.

Jag har ingen som helst lust att lägga ner speciellt mycket mer tid än vad jag redan gjort på Deadly Little Christmas så här kommer det; filmen är ren dynga. Manuset är skrivet av Captain Obvious och har man inte bott under en sten de senaste fyrtio åren är det löjligt enkelt att luska ut vem som är mördaren tio minuter in – synd bara att filmen är åttio minuter. Skådespelet är bedrövligt och effekterna (som man knappt ser röken av) är inte speciellt mycket mer att hänga i julgranen… pun intended.

Jag kan hantera uselt skådespel, usla effekter och ett uselt manus, men jag kan verkligen inte hantera tristess när jag sitter och tittar på film – i synnerhet inte lågbudgetfilmer. Deadly Little Christmas tillhör den sistnämnda skaran och är ren skit. Se något annat.

No Comments

Tales Of Halloween av J

april 25th, 2016 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Tales Of HalloweenTales Of Halloween har tio korta berättelser som utspelar sig i en liten håla någonstans i USA under en Halloween natt:

Sweet Tooth:
En barnvakt och hennes pojkvän berättar för pojken de vaktar om legenden om ”Sweet Tooth”; en pojke som aldrig hade fått äta godis tack vare sina strikta föräldrar fick slutligen nog en Halloween natt när han upptäckte att hans föräldrar åt upp allt hans godis och bestämde sig således att ha ihjäl dem för att sedan äta upp allt godis som fanns kvar – för att sedan sprätta upp föräldrarna och äta godiset de hade ätit. Legenden säger att om man inte delar med sig av godiset man tiggt till sig under Halloween kvällen tar Sweet Tooth det man själv har ätit upp. Barnvakten och hennes pojkvän gör därefter det stora misstaget att äta upp allt godis…

The Night Billy Raised Hell:
En ung pojke blir pushad till att kasta ägg på kvarterets underliga gamla gubbes hus men blir tagen mitt i akten. Gubben visar sig vara Djävulen själv och han har bestämt sig för att lära pojken en lärorik läxa…

Trick:
En grupp med vänner sitter och chillar framför TVn där Night Of The Living Dead visas och öppnar dörren när det knackar på den för att ge godis till utklädda barn – tills det att de får påhälsning av en grupp barn som verkar vara intresserade av någonting helt annat än godis…

The Weak And The Wicked:
En trio med ligister stöter på en underlig snubbe som de bestämmer sig för att ge en omgång och börjar jaga honom. Det de inte vet är att det är precis vad han vill att de ska göra…

Grim Grinning Girl:
Under hennes mors Halloweenfest får en ung kvinna höra talas om legenden om Mary Bailey; en kvinna som dog tack vare mobbning och att hon var oälskad för att hennes ansikte var vanställt. Det sägs att hon kommer tillbaka varje Halloween från de döda för att håna och skratta bakom de levandes ryggar. Hör man ett ondskefullt kacklande skratt och fotsteg bakom sig bör man inte vända sig om, då hon kan bestämma sig för att ta ens ögon. Den unga kvinnan tar berättelsen med en nypa salt och beger sig sedan hemåt, enbart för att få motorkrångel på vägen varpå hon måste gå. Det dröjer dock inte länge förrän hon hör ett skratt och fotsteg bakom sig…

Ding Dong:
En man har upptäckt någonting fasansfullt; hans fru är en barnhungrig häxa och hon är rasande över att de inte har fått något barn med varandra än. Det hon inte vet är att han har bestämt sig för att sätta stopp för henne…

This Means War:
En man som tar Halloween på allra största allvar och som har ställt upp dekorationer i sin trädgård varje år under Halloween i 20 år får konkurrens när en nyinflyttad granne, tillika metalhead, flyttar in i huset mitt emot och dekorerar sin trädgård med betydligt mer realistiska dekorationer än han själv. Han får emellertid nog när sagda granne drar igång en grisfest och spelar musik så hela kvarteret hör och bestämmer sig för att ta itu med saken, vilket får oanade konsekvenser…

Friday The 31st:
En deformerad seriemördare bärande en trämask möter sin överman när en bus-eller-godis-ande utomjording blir upprörd när han inte får något godis och en strid på liv och död utbryter…

The Ransom Of Rusty Rex:
Två bankrånare kidnappar en förmögen mans son för att kräva denne på en stor lösensumma. Det hela visar sig bli betydligt mer krångligt än vad de till en början trott…

Bad Seed:
Rapporter om märkligheter i staden har börjat komma in till polisen. Den ena mer konstig än den andra och den senaste är inget undantag; en genetiskt framställd människoätande pumpa terroriserar staden. En skeptisk kriminalare blir satt på fallet och blir snart varse om att det låg mer sanning i rapporten än vad hon till en början velat tro…

Som jag har skrivit många gånger förr är jag en trogen sucker för skräckfilmer och serier med kortare berättelser som ofta har en twist på slutet som rättfärdigar att karaktärerna i berättelsen/avsnittet får vad de förtjänar. Tales Of Halloween är inget undantag. Större delen av berättelserna är bra och finurliga, men en och annan är bara konstig och fick mig mest att klia mig i huvudet. De berättelserna är inte direkt dåliga, men de är märkliga och jag tyckte inte de var speciellt intressanta eller underhållande.

Filmen bjuder egentligen inte på några större överraskningar om man har sett den här typen av film förut, men den har riktigt bra effekter och spär på med en hel del gore. Skådespelarna är bra, men filmens starkaste sida är knappast utvecklingen av karaktärerna tack vare den korta speltiden för varje segment vilket kan säkert göra en eller annan tittare besviken. Å andra sidan; om man blir besviken på en sån grej, varför tittar man ens på den här typen av film isåfall?

Hur som helst är Tales Of Halloween en bra skräckfilm som bjuder på både gore och en stor näve svart humor som slängts in här och där. Berättelserna knyts ihop här och där filmen igenom, men är lätta att missa om man inte är uppmärksam och ska jag vara ärlig hade jag gärna sett nån form av prolog och epilog i filmen där allting kopplas samman på något sätt. Utöver det har jag inte speciellt mycket mer att klaga på. Det är en bra film helt enkelt. Se den. Rekommenderas.

No Comments

Silent Night, Zombie Night av J

december 24th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Silent Night, Zombie NightEn vecka innan julafton bryter ett virus ut i Los Angeles som muterar de smittade till köttätande zombies. Samtidigt är L.A.P.D. snuten Frank Talbot (Jack Forcinito) på gränsen till att bryta sina band till sin fru Sarah (Nadine Stenovitch) och hans partner Nash Jackson (Andy Hopper), som han har jobbat tillsammans med länge, enbart för att finna sig fångad bland den smittade befolkningen. Allt eftersom döden kommer närmare blir deras överlevnad hotad ytterligare av det faktum att båda männen älskar samma kvinna.

Vilken jävla soppa Silent Night, Zombie Night är. Hela filmen känns bara bortkastad. Liksom, den börjar någonstans men händelserna i filmen leder ingen vart. Alls, överhuvudtaget. Karaktärerna känns bara jävligt dumma och många av deras handlingar makes no sense med tanke på den situation de sitter i. Skådespelarna är inget vidare heller; under majoriteten av filmen spelas det över något fruktansvärt och jag tycker helt enkelt inte att de är övertygande. Som om allt detta inte var nog så är effekterna urusla. Allt våld är inlagt efteråt med datorer och allting ser bara jävligt konstigt ut. Makeupen ser löjlig ut och får mig mest att lyfta på ögonbrynen istället för att känna obehag.

Ska sanningen fram såg jag Silent Night, Zombie Night av en enda anledning och det var att titeln lät frän, filmen å andra sidan är ren dynga. Skippa.

No Comments

Camp Dread av J

juni 13th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Camp DreadUnder 80-talet gjorde regissören/manusförfattaren Julian Barrett (Eric Roberts) succé med sin ”Summer Camp” skräcktrilogi. Men 80-talet är sedan länge över och det samma gäller Barrett’s karriär. Barrett har nu planer att återuppliva ”Summer Camp” i en modern reboot som ska använda sig av dokusåpa konceptet som en mall.

Ovetandes om att de egentligen medverkar ofrivilligt i en inspelning av en film samlas en grupp ”fuck ups” vid lägerplatsen i tron om att de ska medverka i en dokusåpa kallad ”Dead.tv”, som går ut på att var och en av dem kommer att elimineras genom att de blir ”mördade” och den som blir kvar till sist kommer att vinna en miljon dollar. Det dröjer inte länge förrän deltagarna börjar avta i antal, precis som det är sagt. Enda problemet är att de blir mördade på riktigt…

Camp Dread (vars arbetstitel var Dead.tv, vilket jag tycker låter lite bättre) är en ganska långsam och halvtradig dussinslasher med en ganska intressant idé som troligtvis fungerade bättre på pappret än vad den gjorde framför kameran. Filmen är inte direkt dålig egentligen utan är överlag en ganska hyfsad film, med hyfsade skådisar och hyfsade effekter (så när som ett par skakiga scener). Filmens problem är väl att det tar lång tid innan någonting egentligen börjar hända och slutet känns väldigt långsökt och ganska rörigt, ungefär som att filmen snavar på sina egna skosnören.

Jag har sett sämre slasherfilmer än Camp Dread utan tvivel, men samtidigt så är den långt ifrån någon av de bättre filmerna i genren.

1 Comment

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud