| Subcribe via RSS

Transporter 2 av J

maj 1st, 2015 | Postad i Action, Film, Thriller

Transporter 2Ex-militären Frank Martin (Jason Statham), som nu mer livnär sig på att vara en ”transportör”, har begett sig ifrån Frankrike till Miami, Florida, för att hoppa in för en vän som chaufför till den rika familjen Billings. Frank’s arbetsuppgift är att köra familjens son Jack (Hunter Clary) till och från skolan och de har under den korta tiden de känt varandra fått starka band emellan varandra. Men när Jack blir kidnappad måste Frank använda sig av sina militära erfarenheter för att rädda pojken och stoppa kidnapparnas planer, som sträcker sig betydligt längre än bara lösensumman för Jack.

Jag gillar nog den här filmen mer än den första faktiskt. Transporter 2 skruvar upp tempot rejält ifrån den första filmen och det är betydligt mer orealistisk action och tempot hålls uppe under en stor del av filmen, vilket jag tackar för. Det känns lite som att de har tagit lite större friheter med den här första uppföljaren och det har gjort filmen betydligt mer actionpackad och underhållande än föregångaren.

Bra film, bra uppföljare. Gillar man den första filmen gillar man säkert den här andra också (man kanske till och med föredrar den, likt mig).

2 Comments

The Transporter av J

maj 1st, 2015 | Postad i Action, Film, Thriller

The TransporterFrank Martin (Jason Statham) är en ex-militär som nu mer lever ett tillsynes lugnt och tyst liv intill den franska kusten. Han hyr ut sig själv som en ”transportör”, som transportör av varor – lagliga som olagliga. Inga frågor ställda. Han arbetar under tre strikta regler som han aldrig bryter; ändra aldrig avtalet, inga namn och titta aldrig efter vad paketet innehåller.

Frank’s senaste transport verkar inte skilja sig från någon av hans tidigare transporter till en början, men när han upptäcker att paketet rör på sig bryter han mot sin egen regel och tittar i det, vilket resulterar i rejäla komplikationer.

Med en fjärde film (som ska vara en reboot av serien, samtidigt som det tydligen ska vara en uppföljare) på ingång (där Frank Martin spelas av Ed Skrein istället för Statham) och en femte och sjätte film under produktion samt en TV-serie som började 2012 (med hittils två säsonger, där Chris Vance spelar Frank Martin) tyckte jag att det var dags att äntligen titta på Transporter filmerna.. vilket jag inte har gjort tidigare.

Ärligt talat hade jag fått intrycket att The Transporter skulle vara non-stop action rakt igenom och inbillade mig av någon konstig anledning att den var i samma stuk som Crank filmerna, fast med en mer seriös ton. Men, nä. The Transporter må ha några rätt bra actionscener och biljakter, men överlag var det inget direkt märkvärdigt. Filmen är bra, men inte så pass bra som jag trodde att den skulle vara. Hade tempot varit lite högre hade jag troligtvis gillat den mer än vad jag gjorde.

No Comments

Irréversible av J

juli 15th, 2014 | Postad i Drama, Film

IrréversibleFör ett tag sedan satt jag och tittade på en live stream på Twitch varpå de i chatten kom in på ämnet film. En av tittarna nämnde den franska filmen Irréversible och sa att det var en riktigt hemsk film och som den lite udde filmtittaren jag är bestämde jag mig för att ge mig i kast med den så klart.

Irréversible är lite speciell. Filmen spelas upp baklänges; vi får alltså se filmen bakifrån och fram, från sluttexterna till inledningen på filmen i en omvänd kronologisk följd. Filmen handlar om hur en kvinna i Paris blir brutalt våldtagen och misshandlad på vägen hem från en fest, varpå hennes pojkvän och hennes ex beger sig ut i Paris för att leta reda på förövaren och utkräva hämnd. Men vi får alltså se hela händelseförloppet baklänges…

Konceptet är till en början jäkligt konstigt då man är van vid att se allt från början till slut och inte slut till början. Men när allt börjar ramla på plats inser man rätt snabbt hur mycket den här filmen följer standardmallarna för en typisk hämndfilm. Det som skiljer den här filmen från andra (bortsett ifrån baklänges grejen) är väl att våldtäktsscenen är ganska utdragen och hela scenen hamnar väl på runt 10 minuter, vilket kanske kan väcka en del avsky för känsliga tittare.. eller feminister. Vad vet jag.

Skådespelarna är bra och så, men det räddar inte resten av filmen från total undergång. Hade det inte varit för baklänges grejen hade den här filmen varit en dussinfilm som inte en jävel hade brytt sig i att se eller ens tala om. Största problemet med filmen är hur de använt sig av kameran. I början (slutet?) skakar kameran fram och tillbaka. Den används som en form av jojo och kastas fram och tillbaka, fram och tillbaka och i flera scener hinner jag inte ens med att se vad som händer. Mot slutet (början?) av filmen är den emellertid mer stilla och stabil. Varför? Jag förstår inte riktigt poängen, då filmen blir totalt ointressant under den sista (första?) halvtimmen av filmen.

Irréversible är en dussinfilm med ett unikt koncept och en ganska brutal våldtäktsscen som har fått på tok för mycket uppmärksamhet. Skippa det här skräpet.

2 Comments

Frontière(s) av J

januari 6th, 2013 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Tack vare valet av en konservativ kandidat till presidentposten i Frankrike bryter ett upplopp ut i Paris. I skydd av upploppet bestämmer sig en grupp muslimska småförbrytare – Alex (Aurélien Wiik), Tom (David Saracino), Farid (Chems Dahmani), den gravida Yasmine (Karina Testa) och hennes bror Sami (Adel Bencherif) – för att fly från Paris till Amsterdam med en väska full i pengar. Sami har emellertid blivit skadeskjuten och gruppen bestämmer sig för att splittra på sig; Alex och Yasmine beger sig iväg till akuten med Sami medans Tom och Farid fortsätter mot gränsen med pengarna. Tom och Farid bestämmer sig emellertid att ta in på ett bed and breakfast ställe i närheten av gränsen, där de blir erbjudna både gratis rum och sex. De ringer Alex och Yasmine, som nu är på flykt ifrån Paris, för att säga åt dem att möta upp dem där. Det dröjer emellertid inte länge förrän det står klart för dem att de har tagit in på helt fel ställe…

Jag vet sedan tidigare att fransmännen är ena jäklar på att göra bra action- eller skräckfilm. Den senare nämnda genren brukar oftast vara jävligt blodiga dessutom. Men, precis som med typ alla andra länder, släpper de ifrån sig rätt usla filmer också; Frontière(s) är en av de filmerna. Filmen har sina stunder då det är småspännande och riktigt blodigt och grisigt, men har inte den där dragningskraften en sån här typ av film behöver för att hålla intresset uppe. Folk blir dödade på diverse olika tortyraktiga sätt och filmen följer väl ungefär de vanliga klyschorna, vilket gör att jag inte kan skaka av mig känslan under större delen av filmens speltid att jag sitter och tittar på en fransk/schweizisk version (med vissa förändringar så klart) av The Texas Chainsaw Massacre – med en nypa inspiration snott direkt ifrån Hostel-filmerna. Likt de filmerna finns även här en del dödtid som känns som en ren utfyllnad vilket gör att vissa partier blir antingen sega eller bara jävligt tråkiga att titta på. Skådespelarna är dock bra och gör trovärdiga insatser, samtidigt som effekterna i filmen imponerande nog inte är litervis med CGI-blod – vilket höjer filmen lite, lite grann.

Men i det stora hela är Frontière(s) en ganska ointressant film med på tok för lång speltid (ca 100 minuter), som borde ha kortats ner. Manuset hade behövt sig en extra koll och vissa saker borde ha blivit omskrivna eller helt borttagna i den färdiga filmen, i mitt tycke. Bättre än så här kan fransmännen, det är då ett som är säkert.

No Comments

3 x Quentin Dupieux: Nonfilm, Nonfilm 2 & Steak av H

juli 14th, 2012 | Postad i Drama, Film, Komedi

Säga vad man vill om Quentin Dupieux, men han gör rätt egna filmer. Ni hörde säkert talas om förra årets ”Rubber” där han tog metafilmen till nya nivåer. Filmens publik var liksom med i filmen och kommenterade det som hände, och när skaparna av filmen i filmen tröttnade försökte de ta ihjäl publiken för att slippa fortsätta. Ja, och så var det ett däck som rullade runt och hade ihjäl folk. Många tyckte inte särskilt om filmen, och en del kunde inte uppskatta metahumorn. Själv tyckte jag att det var en bra film, om än för lång.

Föga visste jag att Dupieux tidigare regisserat film. 2002 kom ”Nonfilm” och ”Nonfilm 2” (som inte ens finns på IMDb). Under den totala speltiden av en timme får vi följa en grupp personer som spelar in en film. Den filmens manus verkar handla om en grupp personer som spelar in en film. Huvudrollsinnehavaren förstår inte riktigt vad han ska göra, och regissören gör underliga tagningar hela tiden. Dialog som verkar vara kallprat mellan tagningarna, visar sig vara tagningar. En skådis råkar skjuta ihjäl filmteamet, så man beslutar att fortsätta spela in filmen, fast utan utrustning. Och så vidare.

Det är verkligen en ”icke-film” som titeln anger, och jag tror inte heller att filmen har nåt egentligt budskap. Det är ett experiment, eller så gick de bara ut och filmade lite. Jag vet inte, men samtidigt som det är tämligen meningslöst så är det på nåt sätt intressant att se ändå. Trots att det är handhållet och närgånget filmat så är ljudet uppenbarligen professionellt upptaget och mixat, så det ligger ändå en del arbete bakom. Även om man kan undra om filmen faktiskt har ett manus, så tror jag att den faktiskt har ett detaljerat sådant. Förutom möjligen slutet i ”Nonfilm 2”. Nåväl. Det är en udda film och om du var intresserad av formexperiementet i ”Rubber” så kanske detta kan vara nåt för dig.

Dupieux själv säger om ”Nonfilm”:

”NONFILM is unwatchable.
NONFILM is my first attempt to make a movie (failed).
NONFILM is the essence of the ‘NO REASON’.
NONFILM is RUBBER’s handicapped brother.
NONFILM is a wild animal.
NONFILM contains only ONE joke.
NONFILM has been shot with Flat Eric’s money.
NONFILM is great if you know how to watch it. TRY.”

Steak” är en ”vanlig” film från 2007, fast manuset är förstås lite vrickat. Jag har för övrigt ingen aning om varför filmen heter det den heter. Vi får följa Georges, en mobbad kille som hittar ett automatvapen och skjuter sina mobbare. Hans kompis Blaise lånar vapnet, just när polisen kommer och letar efter mördaren. Blaise åker in på mentalsjukhus i sju år, och när han kommer ut är världen inte sig lik.

Tuffa gänget Chivers gör det som alla hårda killar gör: dricker mjölk. Alla gör dessutom plastikoperationer för att bli ännu häftigare. När Georges hämtar Blaise vid utsläppet från psykhuset har han bandage över hela huvudet, och Blaise har uppenbarligen blivit ganska galen. Georges vill bli medlem av Chivers, och kan inte bli sedd med knäppisen Blaise, men Blaise vill också bli medlem och tar till en häftpistol.

Trots att ”Steak” har en regelrätt handling och ska föreställa en normal komedi, så kan dialogen vara så pass knepig att jag tror medel-Svensson bara sitter och kliar sig i huvudet. Humorn funkar sådär, och det faktum att världen är förvrängd har egentligen ingen bäring på storyn utan tjänar bara som en vrickad miljö. Det hjälper visserligen filmens ton, men inte tillräckligt. ”Steak” kan du se på om du vill se nåt annorlunda, men jag hade lika gärna kunnat stå över.

I båda filmerna, samt deras soundtrack, finner du dessutom musikern, skådespelaren och Eurovision-deltagaren Sébastien Tellier. Och det säger ju sig självt att soundtracken innehåller musik även från Mr. Oizo eftersom Dupieux är denne. Musiken varierar från toppen till superknepig, som sig bör.

Uppenbart är att Dupieux inte tänker som vi andra. De förvrängningar han skapar av den typiska filmvärlden, och för den delen hans musik och musikvideos, är experimentellt och annorlunda utan att vara svårt eller tråkigt. Jag ser fram emot Dupieux nya filmer ”Wrong” och ”Wrong Cops”.

Kolla på ”Nonfilm” och andra grejer på Quentin Dupieux’ sida på Vimeo.

1 Comment

Cell 211 av H

juli 1st, 2012 | Postad i Film, Thriller

Precis under denna recension hittar du J:s recension av ”Celda 211” eller ”Cell 211” som den heter i Sverige. Vad mer kan jag säga? Egentligen inget. Det här är en toppenrulle med bra spänning. Ibland känns det som det är lite luckor där man tycker att fångarna borde vara mer misstänksamma över Juan, men det är ju film och då får man ha överseende med sånt när det funkar så bra i övrigt. Rekommenderas.

1 Comment

Celda 211 av J

juni 28th, 2012 | Postad i Drama, Film

Juan Oliver (Alberto Ammann) vill ge ett gott intryck på sitt nya jobb som fängelseplit och åker dit en dag tidigare än han skulle, och lämnar sin gravida fru Elena (Marta Etura) hemma. Men under rundturen kring fängelset inträffar en olycka som slår honom medvetslös, varpå han blir indragen i den tomma cellen 211 av sina blivande arbetskamrater. Under tiden lyckas fångarna i cellblocket bryta sig ut och tar över avdelningen. Medvetna om våldet som kommer uppstå lägger fängelseplitarna benen på ryggen och flyr och lämnar Juan i cell 211 – mitt i upproret.

När Juan vaknar till inser han att han inte har något annat val än att låtsas vara en ny fånge för att överleva och lyckas skapa en dialog med upprorets ledare, Malamadre (Luis Tosar), vilket leder till ett partnerskap mellan de två. Förhandlingarna med ledningen går smidigt, fram tills det att upprorsmakarna tar tre stycken ETA fångar som gisslan. När detta når nyheterna bryter våldsamma fängelseupplopp ut runt om i landet samtidigt som demonstrationer börjar blåssa upp i Baskien. Juan inser ganska snart att han står ensam i en situation som enbart förvärras för varje minut som går…

Hade det inte varit för en dagstidning hade jag troligtvis aldrig snavat över den här filmen – vilket jag tackar djupt för. Jag läste lite kort om vad filmen handlade om och tyckte den verkade vara intressant. Så jag kollade upp den lite mer och bestämde mig för att ta hem den, vilket jag absolut inte ångrar. Hela filmen är bra, på mer eller mindre varenda punkt. Suveräna skådespelare, välskrivet manus, välfilmad och ett händelseförlopp som hela tiden håller intresset uppe.

Mer än så tänker jag faktiskt inte skriva om Celda 211. Se den istället. Rekommenderas.

Amerikansk remake under titeln Cell 211 kommer 2013.

1 Comment

Martyrs av J

april 19th, 2012 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare, Thriller

Som tolvåring blev den nu mer unga kvinnan Lucie (Mylène Jampanoï) bortförd och torterad av en grupp människor med dolda motiv, för att slutligen lyckas fly från fångenskapen. Följderna blev plågsamma minnen, mardrömmar och vanföreställningar som förföljde henne ända upp i vuxen ålder och nu, femton år senare, är hon ute efter hämnd på de personer som utsatte henne för de vidriga dåden.

Med hjälp av sin barndomsvän Anna (Morjana Alaoui) gör hon ord till handling, allt medans hon börjar närma sig klippkanten ner mot vansinnets gap, och det dröjer inte länge förrän Anna börjar inse att svaret på varför Lucie blev utsatt för den grymma tortyren femton år tidigare finns undangömt där i huset…

Jag har skrivit om många filmer där jag haft svårigheter att knåpa ihop en storybeskrivning utan att spoila allt för mycket och som faktiskt låter bra när man läser den, men Martyrs tar nog priset. Storyn är så invecklad fram tills det att tittaren börjar få svar på alla frågetecken som inträffar filmen igenom att man antingen får välja att skriva en storybeskrivning som spoilar delar av filmen helt eller inte ens förbereder läsaren/tittaren på vad som komma skall. Nåväl…

I det stora hela är Martyrs en okej film. Ingenting att jubla över eller ens se om flera gånger, utan en sån där film man ser en gång och aldrig mer. Skådespelarna är bra och gör sitt jobb, samtidigt som effekterna (som vi till större delen ser i början av filmen) och makeupen ser awesome ut. Men sen har vi manuset också…

Manuset är den här filmens fall – åtminstone runt 40 minuter in i den. Det känns som att runt 40 minuter in i filmen har manusförfattaren ledsnat ur och försöker skynda på allting som inträffar i filmen enbart för att den ska bli klar någon gång. Att vi dessutom får en ganska löjlig och trist twist runt timmen in i filmen gör ju inte saken speciellt mycket bättre.

Nåja. En okej film helt enkelt – ingenting spektakulärt skitbra, men inte heller genomuselt och värdelöst (även om den har sina brister så klart).

2 Comments

Wild Target av J

oktober 8th, 2011 | Postad i Film, Komedi

Efter att tjuven Rose (Emily Blunt) blåst konstsamlaren Ferguson (Rupert Everett) på en mycket värdefull tavla anlitar han lönnmördaren Victor Maynard (Bill Nighy) för att röja henne ur vägen. Maynard, som har en enastående karriär som lönnmördare bakom sig, tror att det hela är ett rutinuppdrag men som han snart inser i själva verket är någonting helt annat då han dras till Rose.

Maynard skonar Rose’s liv och får, oväntat nog, en lärling och möjlig efterträdare i form av den unge Tony (Rupert Grint). Men tack vare Maynard’s handlande svävar nu trion i livsfara då Ferguson skickar ut en efterträdare för Maynard – Hector Dixon (Martin Freeman), en sadistisk lönnmördare som inte drar sig för att använda alla medel för att slutgöra jobbet…

Jag har inte så mycket att säga om Wild Target faktiskt. Bill Nighy är top-notch i vanlig ordning och det är smålustigt att se Rupert Grint i någonting annat än Harry Potter filmerna. Emily Blunt är snygg, Martin Freeman är bra som rivalen/styggingen och jag blev riktigt förvånad när jag, efter att ha sett filmen, såg på IMDB att Rupert Everett också var med i den italienska rullen Dellamorte Dellamore (aka Cemetery Man) – vilket var småskoj.

Humorbiten är skojig, men det känns emellanåt som att det är lite långt mellan de riktigt stora gapflabben och istället sitter man mest och fnissar åt filmen. Jag tror att just det här kunde ha förbättrats lite om de kortat ner (eller rent av tagit bort) de utfyllnadsscener som finns lite här och där filmen igenom.

Jag tycker Wild Target är en klart godkänd film iaf. Lite småseg på sina ställen, men tack vare bra skådisar och en del riktigt sköna gapskratt så håller den sig över ytan och passerar utan några jättestora problem.

No Comments

Mutants av H

september 19th, 2011 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

Som J skriver i sin recension tidigare idag så är detta dynga du bör undvika. Manuset är skrivet av Captain Obvious som avverkar varje klyscha i genren: tjejen är gravid men mystiskt immun mot viruset, hennes kille blir smittad och förvandlas – SKA HON TVINGAS DÖDA SIN ÄLSKADE?!?!?! – och förstås blir han en mutant som har EN GNUTTA MÄNSKLIGHET KVAAAAR, och så kommer det förbi ett gäng låtsasmilitärer som egentligen bara är plundrare, varav en är skadad och bla di bla di fucking blaaaaaa. Nice makeupeffekter, men på tok för mycket CGI-blodskvättande. Ignorera.

2 Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud