Helt Perfekt Glob

The Last Sharknado: It’s About Time av J

Jag skrev följande i min recension av Sharknado 5: Global Swarming: ”Förhoppningsvis var det här den sista Sharknado filmen, men med tanke på hur den slutar så har jag onda aningar om att vi har en sjätte film på horisonten…”. Gissa vad? Jag hade rätt…

Fin (Ian Ziering) lyckades tillsammans med sin fru April (Tara Reid) förinta de massiva cyklonerna med hajar i, men till priset av Jordens undergång och mänsklighetens utrotning. Ensam började Fin att vandra runt i de öde ruinerna tills det att han plötsligt blev kontaktad av sin son Gil – från framtiden. I ett sista försök att ställa allting tillrätta skickade Gil sin far tillbaka i tiden för att stoppa den allra första cyklonen med hajar i – i stenåldern, där Fin möter upp April och flera av hans vänner som han trodde hade dött. Tillsammans reser de genom tid och rum för att stoppa cykloner i olika tidsepoker för att sätta stopp för dem en gång för alla.

Jag brukar i regel se om tidigare filmer i en franchisé när en ny film har släppts, men i Sharknado’s fall hoppade jag det. Jag orkade verkligen inte plåga mig igenom de fem första Sharknado filmerna innan jag skulle se The Last Sharknado: It’s About Time och det var nog bra då den här filmen var en handfull att ta in.

Den första filmen har en viss seriös ton av sig (även om konceptet är skitlöjligt), medan dess uppföljare ballar bara ur mer och mer för varje film och den här sjätte – och förhoppningsvis sista delen i franchisén – toppar samtliga av de tidigare filmerna i hur jävla absurd och löjlig filmen är. Jag hade inte förväntat mig en seriös film så klart, men gode gud.. det enda som hade fattats för att göra den här cirkeln hel hade varit om karaktärerna hade ställt sig och stirrat rakt in i kameran med ett stort leende och sagt; ”Oh, these silly Sharknados.”. Filmen drar så klart referenser till andra – bättre – filmer och produktioner, i synnerhet Back To The Future trilogin som de försöker skämta med cirka trettiosex gånger filmen igenom vilket blir väldigt gammalt, väldigt snabbt.

Jag har inte så mycket mer att tillägga egentligen. Jag försökte verkligen gå in med ett öppet sinne och förberedde mig på en film som skulle vara dummare än en säck med potatis men filmen visade sig så klart bara vara ytterligare en Sharknado film som upprepade exakt samma sak som de tidigare fem filmerna, men som skruvade upp dumheterna ytterligare tre snäpp. Ska jag vara ärlig så begriper jag inte hur fan de lyckades få ihop sex filmer (och en mockumentär) i den här franchisén då de stampar konceptet och skämtet – som franchisén i stort sett är – i backen. Se någonting annat. Dynga.

Läs gärna mina recensioner av Sharknado 1, 2, 3, 4 och 5 också.

Sharknado 4: The 4th Awakening av J

Det har gått fem år sedan den senaste cyklonen med hajar i slog till mot det amerikanska fastlandet. Tack vare deras revolutionära atmosfärstabilisatorer som de kallar Astro-Pods har forskningsföretaget Astro-X lyckats utplåna de fruktade cyklonerna innan de har hunnit tillta i styrka.

Fin (Ian Ziering) och hans kusin Gemini (Masiela Lusha) är på väg till Las Vegas för en familjeåterförening, nöjen och avkoppling. Men kort efter deras ankomst tilltar en storm strax utan för Vegas som snabbt byggs upp till en sandcyklon som inte bara ödelägger stora delar av staden utan drar även med sig alla hajar som simmade i en stor tank utanför det nyöppnade hotellet Shark World för att sedan sätta kursen mot Kansas – där Fin’s yngste son befinner sig hos sin farmor.

Sharknado 4: The 4th Awakening toppar den tredje Sharknado filmen med hästlängder. Likt sin föregångare är även den här filmen en ren självparodi, men till skillnaden från den så försöker även den här filmen att parodisera och referera till andra filmer – som till exempel Star Wars, The Texas Chainsaw Massacre, The Wizard Of Oz, Christine och Terminator. En del av referenserna måste jag medge fungerar ganska bra och fick mig att skratta till, medan andra inte fungerar alls och känns bara väldigt trötta (så som inledningen).

Utöver allt det här så fungerar filmen ungefär lika dåligt som sina föregångare. Den har usla effekter, huvudkaraktärer som är odödliga oavsett vad de än blir utsatta för och ett manus som är menat att vara idiotiskt vilket i sin tur blir väldigt tröttsamt, väldigt snabbt. Skådespelarna håller ungefär samma nivå som de tidigare filmerna och de gör överlag ett bra jobb trots det störtlöjliga manuset de hade att jobba med.

Jag har inte så mycket mer att tillägga om den fjärde Sharknado filmen. Den har några få stunder då den blänker till lite grann men är överlag en riktig skitfilm som sina föregångare.

From Dusk Till Dawn: The Series – Season 2 av J

Säsong tre av From Dusk Till Dawn TV-serien började sändas i USA i förra veckan (i skrivande stund) och det var väl således dags för mig att se klart säsong två av serien. Den här recensionen kommer innehålla spoilers för de som inte har sett den första säsongen och jag avråder att läsa vidare om man har tänkt att ta sig ann serien. Du har blivit varnad.

Tre månader har gått sedan bröderna Seth (D.J. Cotrona) och Richie Gecko (Zane Holtz) befriade Santánico Pandemonium (Eiza González) från Titty Twister baren och hennes Herre – Amancio Malvado (Esai Morales). Seth, som har fått sällskap av Kate Fuller (Madison Davenport), hankar sig fram med småjobb för att få ihop pengar till nya identiteter åt dem. Richard å andra sidan har slagit sig ihop med Santánico för att störta Malvado’s imperium och utkräva hämnd för det han har gjort mot henne. Rangern Freddie Gonzalez (Jesse Garcia) har sedan hans möte med culebras börjat bli hemsökt av skräckinjagande drömmar och syner som leder honom till en fasansfull upptäckt, som snart visar sig bara vara en liten del i något mycket större. Samtidigt har Carlos (Wilmer Valderrama) lyckats ta sig ut ur Labyrinten som är belägen under Titty Twister baren, vilket har satt Malvado’s plan i rullning…

Till skillnad från den första säsongen som är baserad på den första filmens manus (med en del ändringar här och där) så har säsong två ett nytt och fräscht manus, vilket gjorde att jag hade lite svårt att komma in i säsongen i början. Att jag inte hade sett säsong ett på över ett år gjorde ju inte saken speciellt mycket bättre eller enklare heller. Hur som helst tog det ett par avsnitt innan jag kom in i serien igen och jag fick känslan av att jag borde ha sett om den första säsongen innan jag gav mig på den här andra.

Nåja. När jag väl blivit bekväm med serien igen rullade den på utan några större bekymmer. Storyn är intressant med en hel del vändningar och likt den första säsongen är det fortfarande väldigt våldsamt och actionfyllt. Skådespelarna är återigen suveräna och effektmässigt ligger serien fortfarande (till större delen) över TV-standard.

Det finns väl inte så mycket mer att tillägga egentligen. Säsong två är en bra och värdig fortsättning på serien och tack vare den ganska förutsägbara, men ack så bra, cliffhangern i slutet är jag sjukt pepp på säsong tre. Rekommenderas.

Läs gärna min recension av den första säsongen också.

Silver Bullet av J

Det är senvåren 1976 i den lilla hålan Tarker’s Mills, en landsbygdshåla där absolut ingenting av något större intresse inträffar.. fram till det att flera ortsbor hittas brutalt mördade. Polisen står handfallna inför fallet och ortsbefolkningen har bestämt sig för att ta lagen i egna händer och jaga galningen som går lös där ute. Marty (Corey Haim), en rullstolsbunden grabb, har en annan teori om det hela; mördaren är inte mänsklig, utan en varulv.

Jag var rätt skeptisk till filmatiseringen av Stephen King berättelsen Cycle Of The Werewolf i form av filmen Silver Bullet. Varför vet jag inte riktigt, fast det kan ha något att göra med att jag tyckte att den såg störtlöjlig ut när jag var yngre och skulle hyra skräckfilm hos den lokala filmbutiken.. eller, ja, nåt. Hur som helst kan jag säga att jag tycker att den är riktigt bra nu när jag äntligen fått tummen ur och sett den. Effekterna är förvisso till större delen utdaterade så det visslar om det och framkallar nog mer skratt än skrik år 2013, men är samtidigt imponerande stundtals. Skådespelarna (däribland Gary Busey som den ”fräna farbrorn”) är däremot riktigt bra och levererar, samtidigt som filmen även har en del gore och spänning.

Silver Bullet är en fin 80-talsrulle som (även om den kanske inte håller sig riktigt lika bra år 2013 som år 1985) förnöjde gott och väl. En remake med kärlek för originalet hade kanske varit på sin plats? Jag rekommenderar den här filmen hur som haver.

Piranha 3DD av J

Ett år har gått sedan massakern vid Lake Victoria’s årliga vårfest inträffade. Stranden har blivit satt i karantän och verksamheten har stängts ner tack vare hotet ifrån de förhistoriska pirayorna. Inte långt därifrån förbereds Big Wet, en lokal vattenpark, för nyöppning och parken beräknas bli fullpackad på öppningsdagen – vilket kommer visa sig bli ödesdigert…

Piranha remaken från 2010 (även känd som Piranha 3D) var förvånansvärt bra för vad den var och var dessutom väldigt underhållande med en massa slafs, blod, våld och humor. Uppföljaren Piranha 3DD är en helt annan historia…

För det första är den inte alls lika underhållande som den första. Våldet som fanns i ettan är som bortblåst och under filmens slut börjar jag undra vart den våldsamma climaxen är. Istället försöker sig filmen på en mer komisk approach och försöker istället vara rolig; vilket den lyckas med vid två tillfällen (då Ving Rhames och David Hasselhoff gör sina korta inhopp). För det andra är filmen löjligt klyschig och inte på det underhållande sättet. Allting blir så jävla förutsägbart att filmen bara blir tråkig att titta på. För att inte tala om dum.

Skådespelarna gör ett hyfsat jobb, men karaktärerna är så pass livlösa och tråkiga att titta på att man inte bryr sig i dem för fem öre. Storyn hade potential, men genomförandet är så jävla uselt att alltihop skiter sig ganska direkt man slagit igång filmen. Effekterna ligger på ungefär samma nivå som föregående film, men används desto mindre.

Nej, Piranha 3DD är en uppföljare de absolut inte behövde göra och som absolut ingen behöver se. Skippa.

Läs gärna våra recensioner på de andra Piranha filmerna också. Piranha (originalet), Piranha Part Two: The Spawning, Piranha (remaken från 95), Piranha (min recension av 2010 remaken) och Piranha 3D (H’s recension av 2010 remaken).

D.C. Cab av H

”Medioker, tråkig och högst försumbar” skriver jag i min recension på DVDKritik.se om filmen ”D.C. Cab”. Läs den ändå.