| Subcribe via RSS

The Dark Half – Bok & Film av J

april 27th, 2013 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Övrigt

Under 70- och 80-talet skrev Stephen King flera böcker under pseudonymen Richard Bachman (däribland Thinner och The Running Man, som båda blev filmer senare), som ett försök till att besvara frågan på om King’s karriär berodde på skicklighet eller bara ren tur. 1985 upptäckte bokhandel föreståndaren Steve Brown i Washington D.C. likheter i stilen av skrivandet mellan King och Bachman. Brown hittade bokförlagets dokument vid Library of Congress som inkluderade ett dokument som namngav King som författare av Bachman’s böcker. Brown skickade ett brev till King’s förläggare med en kopia av dokumentet han hade hittat och frågade dem vad han skulle göra. Två veckor senare ringde King själv Brown och gav som förslag att han skulle skriva en artikel om hur han upptäckt sanningen och låta sig själv bli intervjuad. Det hela ledde till en pressrelease som förkunnade Bachman’s ”död” – förmodat från ”cancer av pseudonymen” – och en artikel skriven av Brown i Washington Post.

Varför allt detta dravel? Enkelt; när King blev upptäckt som Richard Bachman bestämde han sig för att skriva boken The Dark Half (Stark i Sverige) – vilket också är min nästa recension där jag jämför en bok och en film. Liksom förr börjar jag med boken.

The Dark Half (bok)Författaren Thad Beaumont’s karriär har gått sisådär. Hans första roman nominerades till ett förnämnt pris och hans senare fick lovord av kritikerna, men de såldes inte i särskilt många exemplar. Under pseudonymen George Stark har emellertid saker och ting gått betydligt mycket bättre för Thad; hatad av kritikerna men älskad av läsarna har han släppt en rad brutala, iskalla och blodiga kriminalromaner som sålts i enorma upplagor. Men när en beundrare till George Stark upptäcker likheter mellan Thad’s och George’s sätt att skriva bestämmer sig denne för att undersöka saken närmare. Efter att ha anförskaffat sig bevis på att Thad och George är samma person försöker denne att pressa Thad på pengar för att inte släppa ut nyheten om att George Stark endast är en pseudonym. Thad, tillsammans med sin fru Liz, bestämmer sig således för att arrangera en ”begravning” för George och går ut i People’s Magazine med att Thad är George Stark.

Problemet är bara att George Stark tycks inte vilja förbli död och ”återvänder” som en fysisk skepnad för att ta itu med de som förorsakat hans ”död”…

Vid det här laget vet jag ju hur Stephen King skriver sina böcker, men jag kan lik förbannat inte släppa att hans bok The Dark Half är så förbannat seg under flera segment av boken. Ärligt talat tyckte jag det var ganska ointressant att läsa om Thad Beaumont; det hela kändes bara förbannat gaggigt och att boken aldrig kom nån vart med den karaktären (fram till slutet av boken iaf). När jag läste om George Stark var det som att läsa en helt annan bok; det hände någonting nästan hela tiden och det var helt enkelt intressant (för att inte tala om ganska våldsamt och groteskt).

Överlag är The Dark Half en bra bok, utan tvekan. Den är välskriven och det finns spänning där (och till en viss del skräck, även om jag personligen inte tyckte att boken var speciellt obehaglig), men det tar sån förbannad tid innan den kommer. Det jag har störst problem med är Thad-bitarna i början av boken; det är helt enkelt inte intressant även om det är viktigt för bokens story och senare händelseförlopp, som också är det som väger upp det dåliga (om man vill kalla det så) med boken.

Nåja. Boken The Dark Half har både sina ljusa och mörka sidor (ha..ha..ha..) och är helt okej, även om den tillhör en av de Stephen King böcker jag tycker minst om.

The Dark HalfStoryn i filmen är så klart den samma som i boken och några större förändringar i den finns inte. Skådespelarna är riktigt bra och Timothy Hutton är suverän i dubbelrollen som Thad och George. Att se Michael Rooker i en good guy roll för omväxlings skull känns lite konstigt för mig som mer eller mindre bara sett honom i bad guy roller. Effektmässigt har inte filmen så där värst jättemycket att erbjuda. Några blodstänk här och några blodstänk där och så några snabba effekter som försvinner ur bild ungefär lika snabbt som de kom in i den; inget att lyfta till skyarna alltså, men helt klart okej.

Men så kommer vi till händelseförloppet. Jag är imponerad av hur de lyckats göra en halvtrög bok ännu trögare som film. Det vi får se i filmen är så minimalt att jag undrar om man verkligen kan kalla det här för en skräckfilm. Det King beskrev i sin bok får vi bara några flörtiga skymtar av i den här filmen och man kan börja undra varför en man som George A. Romero (ja, han skrev ju faktiskt screenplayet för filmen) inte spätt på med mer våld och äckeleffekter än vad The Dark Half har att erbjuda. Synd.

Jämförelsen mellan bok och film:
Till en början följde filmen boken ganska okej. Några små detaljer är förändrade och ett par karaktärer är utbytta. Men mot slutet tvärvänder alltihop och stora partier ur boken är helt borta och det antiklimax som byggs upp i bokens slut är totalt förändrad i filmen – till det sämre. Det som var spännande i boken blir fantastiskt snarkigt i filmen och det hela slutar mest med en stor axelryckning. Sedan har vi det jag beskrev här ovanför angående filmens händelseförlopp. Jag är faktiskt imponerad av hur George A. Romero inte lyckats klämma in den gore som Stephen King beskrev i sin bok; för helvete, karln har gjort zombiefilmer som var betydligt blodigare och äckligare än det här tråket.

Karaktärerna är så klart bättre utformade och har en bättre förklarad ”bakgrund” i boken än vad de har i filmen (som med typ alla andra filmatiseringar av böcker), men är samtidigt helt okej porträtterade i filmen (även om jag kan känna att en del saker fattas även hos karaktärerna).

Nåja. Om jag får lov att välja mellan boken och filmen väljer jag boken utan att ens behöva fundera på saken. Nog för att boken var seg och trög, men den hade iaf något av intresse till och från vilket inte filmen hade förrän i slutet. Att titta på film i två timmar för att se något av intresse i 2 minuter känns inte riktigt värt tiden.

Sugen på mer läsning? Läs gärna mina jämförelser mellan bok och film av Cujo och Pet Sematary också.

No Comments

The Crazies (2010 + 1973) av H

februari 6th, 2012 | Postad i Film, Skräck/Rysare

En dag i en liten stad knallar en man in på en baseballplan med ett hagelgevär mitt under pågående match. Trots sheriffens anmaningar lägger han inte ner vapnet, och skjuts själv ned. Efter fler incidenter finner man att ett flygplan kraschat i en vattenreservoar, och att en infektion spridit sig i vattnet som gör folk galna. Militären dyker upp och spärrar av staden medan sheriffen, hans fru och vicesheriffen försöker ta sig därifrån.

The Crazies” från 2010 är en remake av George A. Romeros original från 1973, och håller ett bra tempo med en del spännande sekvenser. Det är lite som en zombiefilm, fast folk är bara hackabitamördatokiga istället för levande döda. Det är helt okej underhållning bara, det är inte så mycket att säga om den egentligen.

Sen tänkte jag att jag skulle se originalet för att jämföra, men efter ungefär 20 minuter med folk som bara pratar och pratar och pratar och pratar så stängde jag av. Så enkelt var det.

No Comments

Zombiemania av J

augusti 8th, 2011 | Postad i Dokumentär, TV

Dokumentären Zombiemania handlar, inte speciellt förvånansvärt, om zombies och genren i sig. I ungefär en timme får vi se korta klipp ifrån filmer så som Night Of The Living Dead, Dawn Of The Dead, Day Of The Dead, Land Of The Dead, White Zombie, Shaun Of The Dead etc. samt ett par korta klipp ur Land Of The Dead spelet som släpptes snett efter filmens release och även, så klart, intervjuer med flera betydande namn inom genren – exempelvis George A. Romero, Tom Savini och Gregory Nicotero, samt Mel Brooks’ son Max Brooks som skrivit två böcker som involverar zombies. Övriga intervjuer är med folk som, till större delen iaf, inte tillfört genren ett jävla skit utan tuggar bara på om hur läskiga zombies är och vad de tycker om moderna zombies och jadda jadda jadda…

Dokumentären i sig är väl inte dålig egentligen, bara det att det mesta av det de pratar om vet jag personligen redan – det blir helt enkelt inte speciellt intressant för mig. Dessutom tycker jag att de hade kunnat försöka intervjua mer betydande personer än en bunt med muppar som driver nån blaska som skriver om skräckfilm.

Nåja. Det som räddar dokumentären är snuttarna där Romero, Savini och Nicotero blir intervjuade – det de pratar om är faktiskt intressant (om än jag visste det mesta redan). Resten känns ganska dödfött. Kan man någonting om zombies och genren överhuvudtaget är den här dokumentären överflödig – och kan passeras utan någon större huvudvärk. Kan man inte ett skit om ämnet så är den säkerligen lärorik.. eller nåt.

No Comments

Survival Of The Dead av H

mars 17th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Survival Of The Dead tar sin början i en avstickare från den förra filmen i Romeros Zombie-serie, Diary Of The Dead. Några soldater i en militärgrupp ger sig iväg för att bättre kunna sköta sig själva i en mindre grupp. På sin resa ser de ett videoklipp på internet där man bjuder in folk till en säker ö. Vad de inte vet är att mannen som sänder ut inbjudan själv är utvisad från ön, där man inte tar kål på zombies utan försöker hitta en annan lösning på problemet.

Det har blivit nåt fel på zombiefilmspubliken. Förmodligen på grund av alla dessa billiga skräckisar stöpta ur samma form, där man presenterar några standardiserade huvudkaraktärer som ska tas av daga en efter en tills man når en sista avgörande strid. När man sedan får en film som kliver ur huvudfåran och vågar presentera något lite annorlunda, introducera några nya idéer och hålla ett annat tempo – ja, då gnälls det bara på ”för lite blod” eller ”dåliga effekter”.

Givetvis kan ingen säga något annat än att George A. Romeros zombiefilmer representerar viktiga milstolpar inom genren. Night of the Living Dead, Dawn och Day of the Dead räknas ständigt upp som klassiker. När Land of the Dead släpptes, 20 år efter Day, var förhoppningarna bland fansen mycket höga. När Romero sedan inte levererade en fullskalig zombiesplatterrulle – vilket han egentligen aldrig gjort – gnällde fansen över ”intelligenta zombies” och usel story och uselt skådespelande och så vidare. I själva verket följer storyn innehållsmässigt helt linjärt Romeros tidigare filmer – det handlar om människorna i dessa situationer, inte zombieslakt. Själv var jag inte heller förtjust i Land – för min del handlade det mest om Dennis Hoppers usla skådespel och till viss del dessa ”intelligenta zombies”.

Diary of the Dead fick sig också en rejäl släng av gnällsleven, man gnällde om handhållna kameror och dåliga CGI-effekter med mera. Jag gillade den, och var inte så värst störd av effekterna. Storyn var okej, om än ganska klyschig. Helt okej underhållning ändå.

Så nu slutligen Survival of the Dead. Den första filmen i serien att gå direkt till video (den är släppt på DVD/BD i England, men kommer att biovisas i USA snart) och det borde ju sända varningssignaler. De första recensionerna gnäller återigen om CGI-effekter och det var med viss misstro som jag satte mig att se filmen. Nej, det är inte någon direkt zombieslakt den här gången heller. Man har fokuserat på en flersidig konflikt om vad man egentligen ska göra åt alla zombies – är de bara köttätande monster eller ska man ta hand om de sina även när de dött?

Slutdomen blir mnja. Filmen är ju inte läskig (räkna dem: en, två, tre hoppskrämsel) och det kan vara svårt att sympatisera med någon. Någon enstaka effekt roar, men som är så vanligt i film nu för tiden så lägger man in en extra datoranimerad blodskvätt som förstör. Ger filmen oss något att tänka på? Mnjae. Duger det som lördagsunderhållning med en skål popcorn. Jo.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud