Helt Perfekt Glob

Mad Max: Fury Road av J

År har gått sedan kärnvapenkriget som slutligen förvandlade Jorden till ett gigantiskt ökenlandskap och kollapsade civilisationen inträffade. Den före detta polisen Max Rockatansky (Tom Hardy) är fortfarande i livet och strövar fortfarande omkring ute i ödemarken, ensam, förföljd och plågad av minnena av sin döda familj. När han blir överrumplad av en grupp War Boys, den tyranniska Immortan Joe’s (Hugh Keays-Byrne) armé, och fraktad till Joe’s citadell blir han designerad som en universell blodgivare, fängslad och används som en ”blodpåse” åt en sjuk War Boy kallad Nux (Nicholas Hoult).

Samtidigt skickas Imperator Furiosa (Charlize Theron), en av Joe’s löjtnanter, iväg i hennes bepansrade tankbil till Gas Town för att hämta bränsle. Men när hon plötsligt väjer av från den utsatta rutten inser Joe att hans fem fruar – kvinnor som blivit utvalda att användas till fortplantning – är borta och beger sig efter henne med hela sin armé, däribland Nux som knyter fast Max på sin bil. Efter ett misslyckat anfall mot Furiosa’s tankbil korsas hennes och Max’s vägar och även om de till en början inte litar på varandra inser de snart att de måste samarbeta för att komma undan Immortan Joe och hans armé av War Boys.

Mad Max: Fury Road var i utvecklingshelvetet i många år. Förproduktionen av filmen började så tidigt som 1997 och flera försök till att spela in filmen genomfördes 2001 och 2003, men sköts upp tack vare 11 September attackerna och Irak Kriget. 2007, efter att ha fokuserat på Happy Feet året innan, bestämde sig George Miller för att ta upp produktionen av filmen igen. Han funderade ett tag på att göra filmen datoranimerad men övergav det konceptet i förmån för en live-action film. 2009 meddelade Miller att inspelningarna skulle börja tidigt år 2011. Tom Hardy fick rollen som Max i Juni 2010, med tanken att produktionen skulle påbörjas i November samma år. Inspelningsstarten blev uppskjuten ännu ett par gånger innan den påbörjades i Juli 2012 och var klara i December samma år, men ytterligare material spelades in i November 2013. Filmen hade slutligen världspremiär den 7 Maj 2015 på TCL Chinese Theatre biografen i Hollywood och släpptes den 14 Maj 2015 till resterande världen.

Med allt det sagt; Mad Max: Fury Road är en suverän actionfilm även om jag hade fått intrycket av att filmen skulle ha balls to the wall action från första till sista bildruta utan några som helst lugna stunder, vilket är helt fel. Filmen har rejält med ruskigt bra action men har även några lugnare stunder där tempot vrids ner lite i ett par minuter inför nästa actionscen. Det är inget fel med det egentligen men jag blev lite förvånad över hur filmen dippade i tempot emellanåt även om den aldrig blir speciellt tråkig.

Det finns inte så mycket mer att skriva egentligen. Jag antar att de flesta redan sett filmen och att jag som vanligt är en eftersläntrare men jag ger den hur som helst en stor tumme upp och en rekommendation. Nästa Mad Max uppföljare är under produktion redan också, när den kommer får vi nog se ganska snart.

Mad Max Beyond Thunderdome av J

Efter att hans fordon och alla hans ägodelar blir stulna av den excentriske piloten Jerediah (Bruce Spence) och hans son Jerediah Jr. (Adam Cockburn) anländer Max Rockatansky (Mel Gibson) till ökenstaden ”Bartertown”, som är till synes styrd av Aunty Entity (Tina Turner), där folk som lever i det postapokalyptiska Australien kan byteshandla mat, vatten, vapen och utrustning. Men bakom kulisserna pågår en maktkamp mellan Aunty Entity och duon Master Blaster (Angelo Rossitto och Paul Larsson), som bestämmer över ett underjordiskt metanraffinaderi beläget under ”Bartertown” som drivs av avföring från grisar som i sin tur ger ström till staden.

Max blir hyrd av Aunty Entity till att provocera fram en strid med Blaster i den så kallade ”Thunderdome”; en gladiatorarena där två män går in, men bara en går ut. Men efter att ha brutit deras kontrakt blir Max utvisad ut i öknen för att dö, men får hjälp från ett oväntat håll i form av en grupp barn som överlevt i en flygplanskrasch under kärnvapenkriget som inträffade för många år sedan.

Mad Max Beyond Thunderdome (eller Mad Max bortom Thunderdome, som den hette i Sverige) är den tredje och var menad att bli den sista Mad Max filmen (vilket det också var fram till 2015 när Fury Road släpptes). Ärligt talat tycker jag att det här är den svagaste av dem av en enkel anledning; den känns mer riktad mot yngre publik (12, 13 år) än en vuxen, som de två tidigare filmerna var helt riktad mot. Filmen var emellertid från början inte ens meningen att bli en ny Mad Max film heller, utan den skulle vara en postapokalyptisk variant av Lord Of The Flies där en stam med barn och ungdomar blir hittade av en vuxen. Den blev den tredje Mad Max filmen då filmseriens regissör och en av dess skapare, George Miller, fick förslaget att Max kunde vara den vuxna personen som fann barnen. Med det sagt så tycker jag inte att filmen är dålig, nej, men den hade kunnat varit så mycket bättre än vad den är. Barnelementet i filmen känns väldigt forcerat och rent av onödigt helt enkelt.

Filmen är hur som helst välspelad och de actionscener som förekommer är fortfarande imponerande (åtminstone fram mot slutet av filmen), även om det är längre mellan dem mot hur det var i Mad Max 2. Filmens största behållning för mig är dock att jag känner igen många repliker som har blivit samplade i gamla hardcore techno låtar så som ”Welcome, to another edition of Thunderdome!” och ”We want Thunderdome!”.

Nåja. Mad Max Beyond Thunderdome är en bra film överlag, men tack vare det forcerade konceptet att inkludera en massa ungar och det halvsömniga tempot filmen har gör knappast filmen gott. Jag gillar den dock, men inte alls lika mycket som dess föregångare.

Mad Max 2 av J

Omkringströvande på motorvägarna i ett postapokalyptiskt Australien, 5 år efter att han tog ner motorcykelgängledaren Toecutter, söker den före detta MFC polisen Max Rockatansky (Mel Gibson), nu mer känd som ”The Road Warrior”, efter bränsle till sin bil. När han av en händelse snavar över ett bränsleraffinaderi ute i ödemarken där en liten samling överlevande har byggt sitt hem finner han dem under attack från en grupp banditer ledda av den hänsynslöse Humangus (Kjell Nilsson) och hans bäste krigare, Wez (Vernon Wells), och de har för avsikt att ta bränslet i raffinaderiet. De överlevande hyr Max att hjälpa dem att transportera bränslet över motorvägen och slåss för frihet allt eftersom de blir jagade av Humangus och hans krigare.

Mad Max 2 hette inte Mad Max 2 i Sverige när den kom då den första Mad Max blev förbjuden att visas på biografer i Sverige (vilket jag tycker är lite underligt då den här filmen är betydligt mycket våldsammare än sin föregångare). Filmen fick istället titeln The Road Warrior. Sverige var inte det enda landet där filmen gick under den titeln heller. I USA till exempel ändrades titeln till The Road Warrior tack vare att distributörerna var oroliga att filmen skulle floppa tack vare att den första filmen inte fick någon större premiär och gick mer eller mindre obemärkt under radarn för de flesta i USA. Så istället för att släppa filmen som en uppföljare släpptes den som en helt ”fristående” och ”egen” film under just titeln The Road Warrior.

Med allt det sagt; Mad Max 2 är en svinbra film. Det rör nästintill hela tiden på sig och filmen blir aldrig någonsin tråkig. De lugnare partierna vägs upp perfekt av all kaos och action som följer och med tanke på att de inte hade teknologin att använda CGI fick de lov att genomföra allt med praktiska effekter och det är en ren fröjd för mina ögon att beskåda. Om man bortser från några komiska uppspeedningar (likt de de använde i den första filmen) så är alla actionsekvenser ruskigt välgjorda och imponerande med tanke på att filmen har 35 år (i skrivande stund) på nacken. Miljöerna är dessutom så som jag föreställer mig hur en postapokalyptisk värld ser ut (till skillnad från hur den första filmen såg ut); en stor ödemark med sand och bråte utefter vägarna så långt ögat kan nå.

Det var över 15 år sedan jag såg den här filmen och jag begriper inte hur jag inte kan ha sett om den tidigare än nu. Mad Max 2 får en stor tumme upp från mig. Rekommenderas.

Mad Max av J

I en nära framtid har motorvägarna runt om i Australien blivit en grogrund för kriminella, som letar efter bränsle och delar. Det enda som står mellan de kriminella gängen och hederligt folk är Main Force Patrol (MFC), vars uppgift är att städa upp motorvägarna från allt slödder med vilka medel som än krävs. Efter att Nightrider (Vincent Gil), en våldsam motorcykelgängmedlem, haft ihjäl en nykomling i MFC och snott hans patrullbil tar de andra enheterna upp jakten, utan någon större lycka – fram tills det att MFC’s skickligaste förare, Max Rockatansky (Mel Gibson), ger sig in i leken. Jakten slutar i en krasch och Nightrider dör. Kort efter dyker The Acolytes, Nightrider’s motorcykelgäng, ledda av den hänsynslöse Toecutter (Hugh Keays-Byrne) och hans högra hand Bubba (Geoff Parry), upp med ett enda syfte; att ha ihjäl de MFC förare som bär ansvaret för Nightrider’s död.

Det var över femton år sedan jag såg originaltrilogin av Mad Max filmerna och när Mad Max: Fury Road släpptes förra året med ett spel utvecklat av svenska Avalanche Studios (grabbarna bakom Just Cause spelen) som kom snett efter med titeln Mad Max var det väl egentligen dags att se om filmerna och Fury Road. Som med allt annat har jag skjutit på att se om filmerna och valde istället att köra igenom spelet.

Spelet var ett i raden av free roam spel. Det vill säga att man springer (eller åker, som man oftast gör i det här spelet) runt i en öppen värld och gör olika uppdrag och sidoaktiviteter så som racing och sidouppdrag som inte har något med huvudstoryn att göra, som i sin tur inte är speciellt mycket att hänga i granen egentligen. Men att åka runt i ett ödelandskap, en gigantisk öken, där man nästan hela tiden är under beskjutning av fientliga fordon var ändå kul. Det kändes verkligen som att man befann sig i en postapokalyptisk värld där enbart den starkaste överlever.

Med spelet bakom mig bestämde jag mig således att äntligen se om originaltrilogin och Fury Road. Den första Mad Max är en klassiker utan tvekan och även om jag tycker att det är en bra film i 70-talets mått mätta så tycker jag att den bitvis blev ganska seg. Jag menar, upplösningen var väldigt snabbt överstökad och det kändes som att en stor del av filmen drogs ut trots att den har några hyfsat spännande actionscener. Hade de dragit ut upplösningen och gjort det till halva filmen (alternativt gjort slutet längre) hade jag troligen varit mer engagerad än vad jag var.

En sak jag tyckte var lite lustig med filmen är att miljöerna ska föreställa postapokalyptiska och att världen är i ett förfall där människan sakta men säkert hålla på att utrota sig själv. Jag tyckte miljöerna mest såg ut som att de var ute och åkte på bondvischan istället för i ett postapokalyptiskt landskap. Ja, jag vet att det är en väldigt tidig film i den postapokalyptiska genren, men jag tyckte det var lite smålustigt att se. En annan grej jag fnissade ganska ordentligt åt var att de hade speedat upp filmen lite grann under vissa jaktscener (vilket var ganska typiskt för film med ”snabba” bilar under 70- och 80-talet) för att få det att se ut som att det gick fortare än vad det egentligen gjorde.

Det är hur som helst en klassiker och överlag en bra film som har både bra skådespelare och en och annan hyfsat spektakulär actionscen (för att vara inspelad i slutet på 70-talet alltså), men tempot hade kunnat varit så betydligt mycket högre än vad det är. Jag gillar den i alla fall, om än mindre än vad jag hade kunnat göra.