Helt Perfekt Glob

Fast X av J

För tio år sedan krossade Dominic Toretto (Vin Diesel) och hans team den brasilianske knarkbaronen Hernan Reyes (Joaquim de Almeida) och hans imperium i Rio De Janeiro, ovetandes om att hans son, Dante (Jason Momoa), överlevde deras kupp och har sedan dess förberett och planerat sin hämnd. En hämnd som inte bara kommer sätta deras förmågor som förare på prov, utan som även kan krossa dem en gång för alla.

Så. Då är vi snart vid vägs ände med Fast & Furious franchisén med Fast X som den nästsista filmen i serien – eller del ett av två, som filmskaparna vill kalla det. Att de delat upp den här sista berättelsen på två filmer skulle jag nog säga var en klok idé med tanke på hur mycket som händer i den här första halvan, samtidigt som den bygger upp för den stora finalen i nästa halva – som vi vackert får vänta två år på.

Hur som helst så är Fast X precis vad du kan förvänta dig av en senare F&F film; högljudd, bombastisk, toköverdriven action med plattan i mattan från början till slut med några kortare stunder för att andas ut. Jason Momoa som den nya skurken är briljant och är kanske det bästa med hela filmen (det märktes också att han måste ha haft jävligt kul när han gjorde rollen som Dante). Ett litet steg upp från föregående film är att den här filmen inte känns fullt lika flamsig och idiotisk till den punkt att dumheterna som händer i den tar mig ut ur filmupplevelsen, vilket F9 ärligt talat gjorde ett par gånger (även om jag också gillade den filmen).

Mycket mer än så finns det väl egentligen inte att säga om Fast X. Förväntar man sig att få en film med något djupare budskap än biljaktsscener och överdriven action har man antagligen inte sett de tidigare filmerna i serien – eller så hoppas man på någonting som inte kommer uppfyllas hur gärna man än vill det. Jag hade kul när jag såg Fast X och dess speltid på nära två och en halv timmar flög förbi och jag ser grymt mycket fram emot upplösningen. Rekommenderas.

Länkmaffian:
Mina recensioner på 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och Hobbs & Shaw spin-offen.
H’s recensioner på 4, 5 och 6.

F9 av J

Dom (Vin Diesel) och Letty (Michelle Rodriguez) har dragit sig tillbaka och lever nu mer på en enslig gård tillsammans med Dom’s son. Deras lugna tillvaro vänds dock upp och ned när deras gamla gäng dyker upp och visar dem en inspelning av ett meddelande Mr. Nobody (Kurt Russell) skickat dem; en nödsignal om att en av hans agenter har bytt sida och att flygplanet han befinner sig på blivit kapat – samma flygplan som hans agentur transporterar superhackern och deras gamla fiende Cipher (Charlize Theron) på. Dom, till skillnad från sitt gamla gäng, tvekar till att blanda sig in i det hela, fram till att han inser vem som ligger bakom det hela; hans egen bror Jacob (John Cena).

Tyckte du att de senaste fem Fast & Furious filmerna var överdrivna och idiotiska filmer? Då kanske du ska låta F9 gå förbi osedd isåfall. F9 kan vara den dummaste blockbuster actionfilmen jag har sett på flera år och den klår samtliga tidigare filmer i serien, med råge. Det är bombastiskt, det är högljutt, det är så jävla dumt att klockorna stannar bitvis och vissa element i filmens handling är rent av dragna ur arslet bara för att få saker och ting att gå ihop – och ja, jag gillar det.. även om jag tappade räkningen på hur många gånger jag utbrast ”Bullshit!” under filmens gång.

F9 var dum som en säck med hammare och överdriven in i absurdum (mer än sina föregångare, som sagt), men vägde å andra sidan upp det med så många absurda och verklighetsfrånvända actionscener att jag inte kunde göra något annat än att skratta och mysa till det spektaklet som pågick på bioduken.

F9 bjuder inte på någonting nytt och har man sett de tidigare filmerna i serien vet man precis vad som väntas här. Är du ett fan av Fast & Furious filmerna kommer du antagligen redan ha bestämt dig för att se filmen, ni andra behöver nog inte ens tänka tanken då filmen kräver att man har sett majoriteten av de föregående filmerna – sort of. Hur som helst; jag gillade den och ger den en rekommendation.

Länkmaffian:
Mina recensioner på 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och Hobbs & Shaw spin-offen.
H’s recensioner på 4, 5 och 6.

Fast & Furious: Presents: Hobbs & Shaw av J

Efter att en MI6-agent tros ha mördat sitt team och stulit ett högteknologiskt virus kallat The Snowflake, som i fel händer kan orsaka mänsklighetens undergång, sätts DSS-agenten Luke Hobbs (Dwayne Johnson) på begäran av CIA på att spåra agenten och ta tillbaka viruset. Samtidigt blir den ökände ex-militären tillika legosoldaten Deckard Shaw (Jason Statham) kontaktad av CIA för att genomföra exakt samma uppdrag. Till en början vägrar bägge att samarbeta med den andre, men när det går upp för dem vem MI6-agenten är inser de snabbt att saker och ting inte är vad de till en början verkade vara och att de står inför en högteknologisk och mycket dödlig fiende, som vill se mänskligheten bli ”återfödd”.

Gillar du Fast & Furious filmerna? Gillar du de mer orealistiska actionfilmerna som film nummer fyra och framåt är? Gillar du högljudda och orealistiska actionfilmer med Dwayne Johnson och Jason Statham i huvudrollerna? Då, min vän, är Fast & Furious Presents: Hobbs & Shaw filmen för dig! Saker som realism, djup handling och karaktärsbygge får stryka på foten för högljudda actionscener som avlöser den ena efter den andra allt medan Johnson och Statham slänger käft med varandra – och jag fucking älskar det. Filmen är extremt over the top och är en riktigt skön popcorn-rulle som, trots sin speltid på över två timmar, tuffar förbi väldigt fort. Vanessa Kirby är dessutom en riktig babe. Jag har inte så mycket mer att säga om filmen, så; rekommenderas.

Sugen på mer läsning? Läs då gärna mina recensioner av Fast & Furious 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8, samt H’s recensioner på 4, 5 och 6 (som han skrev för DVDKritik) också.

The Fate Of The Furious av J

Dom (Vin Diesel) och Letty (Michelle Rodriguez) är på deras smekmånad och Brian och Mia har lämnat det galna livet bakom ratten bakom sig. Deras gäng har lösts upp och har fått en tillstymmelse till ett normalt liv. Men när en mystisk kvinna (Charlize Theron) dyker upp och tvingar Dom till att förråda den familj han kämpat så hårt att skapa och hålla ihop får gänget lov att slå sig ihop med agenten Mr. Nobody (Kurt Russell) och motvilligt också Deckard Shaw (Jason Statham) för att hämta hem den man som gjorde dem till en familj…

The Fate Of The Furious (eller Fast & Furious 8 i Sverige) fortsätter med samma höga tempo de senaste installationerna haft och blåser på med orealistiska actionsekvenser och popcornunderhållning som förnöjer den actionsugne. Jason Statham har en större roll här och har fått betydligt mer att göra än i föregående film och hans samspel med Dwayne Johnson är flera av filmens höjdpunkter (med det menar jag att jag gapskrattade under deras uppkäftiga dialoger). Charlize Theron har samma ansiktsuttryck igenom hela filmen och gör en bra prestation som skurk, även om hon inte har extremt mycket att göra mer än att prata hotfullt till Vin Diesel under de flesta scenerna hon är med i.

Om man – som mig – kan acceptera att The Fast & The Furious har tagit vägen in i ren adrenalinaction istället för att koncentrera sig på snabba bilar och gaturacing i form av välspelade och snabba thrillers så faller troligen The Fate Of The Furious (och de senaste fyra filmerna i serien) i ens smak. Det här är God Underhållning, även om filmen i sig är dummare än en säck med stenar och ungefär lika realistiskt som ett TV-spel. Är man ute efter pumpande action är det här definitivt rätt val. Rekommenderas.

I väntan på film nummer nio i serien kan du läsa mina recensioner på de tidigare filmerna i serien; 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7. Och när du ändå håller på kan du ju ta dig en titt på H’s recensioner av film nummer 4, 5 och 6 (som han skrev för DVDKritik) också.

2010: Året Då Vi Får Kontakt av H

Trogna läsare minns hur jag rev den klassiska filmen ”År 2001 – En Rymdodyssé” ett nytt rövhål häromåret. Sedan dess har jag gjort min egen fanedit (ja, fast utan att vara fan då) av filmen och dragit ner speltiden till 76 minuter, och nu har jag mot bättre vetande satt mig att se uppföljaren ”2010: Året Då Vi Får Kontakt” från 1984.

Jag minns när filmen kom på bio, för min syster och hennes vänner gick för att se den och när hon kom hem kommenterade hon filmen med att den bara var konstig och att de inte fattade någonting. Och det är ju klart, har man inte sett 2001 så är det bra svårt att riktigt greppa grunden, även om det ändå läggs upp på ett sånt sätt att den funkar ganska bra som fristående film.

Ryssarna och amerikanarna planerar individuellt att åka mot Jupiter för att se vad som hänt skeppet Discovery. Dr. Floyd (Roy Scheider), som var den som planerade uppdraget, blir rekryterad att åka med ryssarna eftersom de kommer att nå fram först. Han tar med sig Discoverys designer (John Lithgow) och HALs uppfinnare Dr. Chandra, och åker med ryssen Helen Mirren och hennes besättning till Jupiter.

När de når Jupiters måne Europa märker de att månen har klorofyll vilket tyder på liv. De skickar ner en prob som plötsligt kastas ut i rymden när den försöker landa. Väl framme vid Discovery dockar de och startar HAL vars minne av de sista händelserna raderats. Monoliten hänger fortfarande kvar och ett försök att landa på den med en bemannad skyttel slutar som med Europa-podden. Monoliten börjar sen tala med Floyd, i skepnad av Dave Bowman som var den siste kvar på Discovery i slutet av ”2001”, och berättar att de måste åka inom två dagar.

Floyd lyckas övertala ryssarna att dra, och när de sticker kommer massvis av monoliter kommer ut ur ett svart hål som formas på ytan av Jupiter. Hålet ökar i storlek tills planeten imploderar. Eller nåt. Sedan skickas ett meddelande ut till universum som lyder typ ”gör vad ni vill, men landa aldrig på Europa”. Sen får man se att en monolit står på Europa. Slut.

Nåväl, vi skiter i vad filmen egentligen handlar om och underliggande budskap eller vad fan det nu är. ”2010” är tacksamt helt fri från sjukt långsamma klipp av rymdskepp som glider genom rymden och apor som sitter och glor i tre miljoner timmar. Handlingen går framåt hela tiden och filmen passerar ganska lätt. Tyvärr bara att det blir så jävla meningslöst att se på när det ska vara så förbannat högtravande.

RED av H

Hade läst ett par ljumna recensioner av ”RED” innan, men vafan, Bruce Willis funkar väl alltid? Så vi satte oss för att se den, och den var betydligt bättre än väntat.

Willis är (förstås) en pensionerad hemlig agent som kärat ner sig i telefonisten hos pensionsmyndigheten (Mary-Louise Parker, ”Weeds”). Plötsligt blir han en dag utsatt för ett mordförsök, och blir på sin flykt tvungen att kidnappa Parker eftersom mördarna säkerligen försöker nå honom den vägen annars. Han lyckas få fram en lista på människor som nästan alla mördats, och tillsammans med ett gäng bindgalna agenter försöker han ta reda på vem som ligger bakom det hela.

Jag hade skitkul i alla fall. En mycket underhållande popcornhistoria med John Malkovich (alltid bäst som bindgalen), Morgan Freeman (standard), Helen ”I mördarens spår” Mirren (med stora och grova automatvapen i nävarna) och en cameo av Ernest ”Not dead yet” Borgnine. Rekommenderas!