| Subcribe via RSS

Mother’s Day (2010) av J

maj 5th, 2019 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Efter att ett bankrån har gått käpp rätt åt skogen beger sig de tre bröderna Ike (Patrick John Flueger), Addley (Warren Kole) och Johnny (Matt O’Leary) till deras barndomshem i förhoppning att kunna söka skydd hos sin mor samtidigt som en orkan håller på att driva in över staden. Men väl där upptäcker de att deras mor har blivit vräkt från fastigheten och att huset numer ägs av paret Beth (Jaime King) och Daniel (Frank Grillo), som har en grupp vänner över för festligheter i deras orkanbunker under huset. Bröderna bestämmer sig för att ta gruppen som gisslan allt medan de försöker att komma på ett sätt att ta sig ut ur landet och när Mor (Rebecca De Mornay) slutligen kommit hem igen, väntar en blodig och sadistisk natt av terror.

Mother’s Day remaken från 2010 är ett bevis på att remakes faktiskt kan vara bra, även om den här filmen hade kunnat stå helt på sina egna ben utan att ha några som helst kopplingar till originalfilmen från 1980. Medan originalfilmen från 1980 är en backwoods-slasher är dess remake från 2010 en regelrätt home invasion film och likheterna mellan de två filmerna är ganska minimala, så när som på några enstaka referenser här och där. Hur som helst så är filmen som sagt bra. Det rör hela tiden på sig, filmen är välspelad (Rebecca De Mornay är i synnerhet fantastisk som Mor) och det märks att det fanns en betydligt fläskigare budget bakom filmen mot vad de hade när de gjorde originalet. Något jag gillar med den här remaken också är att den har en betydligt mörkare ton och atmosfär mot vad originalet hade,

I regisstolen satt Darren Lynn Bousman, som även regisserade Saw II, Saw III och Saw IV och som också hade ett finger med i antologifilmen Tales Of Halloween. Charles Kaufman (originalets regissör) och hans bror Lloyd Kaufman (en av grundarna till filmbolaget Troma) medverkade som producenter här och dyker även upp i varsin liten cameo. Jaime King såg vi i Sin City filmerna, My Bloody Valentine remaken och Silent Night från 2012 medan Frank Grillo medverkade i bland annat The Purge: Anarchy och The Purge: Election Year, men också i Captain America: The Winter Soldier, Captain America: Civil War och Avengers: Endgame. Rebecca De Mornay minns jag bäst från The Hand That Rocks The Cradle från 1992.

Jag kommer högst troligen att se om den här filmen fler gånger, så jag ger Mother’s Day remaken en tumme upp och en rekommendation.

No Comments

Silent Night av J

december 2nd, 2016 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

silent-nightJulen har kommit till den lilla staden Cryer, Wisconsin och julstämningen är på topp – fram tills det att staden får en oönskad gäst i form av en galning iklädd en tomtedräkt som bestämt sig för att bestraffa de som varit stygga. Kommer sheriff Cooper (Malcolm McDowell) och hans biträde Aubrey (Jaime King) kunna stoppa galningen innan han har gått igenom hela sin stygg-lista?

Silent Night från 2012 är en lös remake av 1984 års klassiska tomte-slasher Silent Night, Deadly Night och baseras även på Covina massakern som inträffade under julen 2008 i Los Angeles, Kalifornien. I förberedelse för remaken bestämde jag mig för att klämma mig igenom de fem originalfilmerna på nytt då jag inte hade sett dem på några år och jag tänkte inleda den här recensionen med en snabb resumé av vad jag tycker om just dessa fem filmer.

Silent Night, Deadly Night (vars arbetstitel var Slayride) är en av tungviktarna inom slashergenren, kanske tack vare den kontrovers som inträffade vid dess första release då arga föräldrar gick ur hem och hus för att protestera mot filmen. Filmen drogs efter någon vecka tillbaka av utgivningsbolaget TriStar Pictures tack vare kritiken bolaget fick och släpptes på nytt i Maj året därpå. Jag personligen älskar den här filmen. Den är både välgjord och välspelad, den har en intressant story och en härligt cheesig ton över sig utan att trava in i självparodi. Det är en av de bästa slasherfilmerna som gjorts i min mening.

Silent Night, Deadly Night 2 från 1987 å andra sidan är det totalt motsatta till vad den första filmen är. Den är uselt spelad, skrattretande kass och två tredjedelar av dess speltid är scener tagna direkt ur den första filmen bara för att kavla ut speltiden utan att behöva spendera några pengar. Hade de ansträngt sig och faktiskt spelat in en helt ny film istället för att ha snålat så hade nog den här filmen kunnat bli en cheesig kultklassiker, men icke. Silent Night, Deadly Night 3: Better Watch Out! från 1989 är snäppet bättre än tvåan och har bland annat Bill Moseley i skurkrollen. Dessvärre är det en ganska långtråkig slasherfilm som mestadels går på tomgång och efter fyrtio, fyrtiofem minuter började jag tappa intresset riktigt ordentligt. Okej film skulle jag väl säga, men har man tålamod som en femåring likt mig så kanske man borde se något annat.

Initiation: Silent Night, Deadly Night 4 från 1990 regisserades av allas våran Brian Yuzna (som även var med och skrev manuset) och lämnar slashergenren bakom sig och kliver istället in i body horror genren. Den är bättre än de två första uppföljarna men känns överlag ganska långtråkig. Den räddas dock av några riktigt snygga (och äckliga) scener i sann Yuzna-anda. Silent Night, Deadly Night 5: The Toy Maker från 1991 är Yuzna-producerad (han var även här med och skrev manus) och fortsätter att skippa slashertemat och koncentrerar sig istället här på mördarleksaker. Det är utan tvekan den bästa uppföljaren med några riktigt fräna effekter av Screaming Mad George och jag skulle nog faktiskt säga att den är rent av bra för att vara en direkt-till-video-uppföljare. Nåväl…

Jag hade ingen aning om att en remake hade kommit på Silent Night, Deadly Night i form av Silent Night och fick inte nys om det förrän jag lyssnade på The Hysteria Continues. Skeptikern i mig skrek hejdlöst men nu när jag har sett den så är jag minst sagt förvånad; den var förbannat jävla bra. Den är välspelad, har en lagom dos humor, en handfull referenser till originalet medans den gör någonting eget (och den gör det jävligt bra dessutom) och riktigt brutala mord. Jag gillar dessutom att de valt att ta filmen i en whodunit-riktning (även om den på sätt och vis fuskar lite grann) istället för en karaktärsstudie som i originalet. Absolut inget ont om originalet, men jag föredrar mina slashers som whodunit framför en karaktärsstudie – just sayin’…

Hur som helst tycker jag Silent Night är en riktigt, riktigt bra remake och hamnar i samma liga som My Bloody Valentine remaken (som har fäst sig vid mig mer och mer på senare år); en remake som är jävligt bra, men som inte riktigt når fram till originalet. Jag ger Silent Night två stora tummar upp hur som helst och en solklar rekommendation.

Läs gärna mina åtta (!) år gamla recensioner av Silent Night, Deadly Night 1, 2, 3, 4 och 5 också.

No Comments

Sin City: A Dame To Kill For av J

maj 22nd, 2016 | Postad i Film, Thriller

Sin City - A Dame To Kill ForMarv (Mickey Rourke) vaknar upp på en motorväg omgiven av kroppar utan något som helst minne av vad som har hänt varpå han börjar att pussla ihop vad han har gjort sedan han lämnade Kadie’s bar i Basin City. Tidigare under kvällen steg den kaxige spelaren Johnny (Joseph Gordon-Levitt) in på Kadie’s bar och lyckades utan några större problem få jackpot på två av spelautomaterna där för att sedan spela poker med den mäktige Senator Roark (Powers Boothe). Han vann spelet men fick betala konsekvenserna för sin arrogans. Privatdeckaren Dwight (Josh Brolin) blir kontaktad av sin ex-älskarinna Ava (Eva Green) som ber honom att möta henne på Kadie’s bar. Ava ber om hans förlåtelse för att hon lämnade honom och gifte sig med den snuskigt rike Damian Lord (Marton Csokas),  men hennes avsikter är emellertid av en helt annan natur än att bli förlåten av Dwight. Samtidigt håller strippan Nancy (Jessica Alba), som jobbar på Kadie’s pub, på att koka ihop en plan för att utkräva hämnd på Senator Roark för John Hartigan’s (Bruce Willis) död.

Jag vill minnas att Sin City: A Dame To Kill For var planerad att släppas redan 2007 (då under titeln Sin City 2) men åren gick och vi fick aldrig någon film – förrän 2014. Jag vet inte vad andra tycker om uppföljaren till 2005 års Sin City men jag själv gillar den, till en viss del i alla fall. Huvudstoryn kring Dwight och Ava är tyvärr långdragen på sina ställen och emellanåt tappade jag fokuset lite grann på filmen. Det är inte jätteintressant hela tiden och berättelsen känns väldigt klyschig och återanvänd. De kortare berättelserna före och efter som knyts ihop med huvudstoryn är emellertid top notch och väldigt actionfyllda, vilket lyfter ganska ordentligt.

Jag hade inte räknat med att Sin City: A Dame To Kill For skulle vara lika bra som sin föregångare och fick ungefär det jag trodde att jag skulle få. Hade de kortat ned huvudstoryn lite grann och förlängt de andra hade nog filmen faktiskt hamnat jämsides med sin föregångare – men icke. Det är hur som helst en bra film och jag tycker att man gott kan se filmen om man har sett den föregående filmen (vilket på sätt och vis nästan är ett måste). Rekommenderas.

No Comments

Sin City (Recut, Extended & Unrated) av J

maj 22nd, 2016 | Postad i Film, Thriller

Sin CityBasin City. En stad infesterad av kriminella, korrupta poliser och sexiga damer; en del söker hämnd, en del försoning och andra både och. Hartigan (Bruce Willis), en hederlig snut som har problem med hjärtat, har svurit en ed att beskydda strippan Nancy (Jessica Alba) som vid en ung ålder blev bortrövad av pedofilen Roark Jr. (Nick Stahl) – som inte bara har en försmak för unga flickor utan är också son till Senator Roark (Powers Boothe), som styr Basin City med en hjärnhand genom korruption. Den utstötta misantropen Marv (Mickey Rourke) är på ett självutnämnt uppdrag att utkräva hämnd för mordet på hans enda sanna kärlek, Goldie (Jaime King). Dwight (Clive Owen), Shellie’s (Brittany Murphy) hemliga kärlek, finner sig själv i trubbel när han plötsligt får lov att hjälpa Gail (Rosario Dawson) och hennes Old Town tjejer med ett problem i form av den korrupta snuten Jackie Boy (Benicio Del Toro), som har en böjelse för våld. Samtidigt står en torped (Josh Hartnett) på ett hustak och genomför sitt senaste uppdrag för att dra in lite pengar till sitt leverne.

Vad finns det att säga om Sin City som inte har sagt en miljon gånger tidigare? Inte ett skit skulle jag tro. Även om filmen har över tio år på nacken nu så står den sig väldigt bra än idag och de serietidningsinspirerade (och baserade) scenerna i den är fortfarande makalöst snygga. Ensemblén med skådespelare är fantastisk och även om flera av de välkända ansiktena bara dyker upp i mindre roller under ett par minuter här och där så är det ändå en väldigt imponerande samling av stora namn som de lyckats knöka in i en och samma film.

Jag har inga större klagomål på Sin City faktiskt. Det var, är och förblir en milstolpe i thrillergenren och det är fortfarande en suverän film. Rekommenderas.

Om du är intresserad av att få veta vad skillnaden mellan bioversionen och recut, extended & unrated versionen är så kan du titta här för att få en sammanfattning.

2 Comments

White Chicks av J

augusti 18th, 2009 | Postad i Film, Komedi

Efter att ha sett vissa filmer känner jag en viss ånger att jag inte har sett dem innan jag sett dem och White Chicks är en sådan film. De tre bröderna Keenen Ivory, Shawn och Marlon Wayans – som också medverkade i de två första Scary Movie filmerna – står för regi, producering, manus samt två av huvudrollerna. Och jag måste säga att de gjort ett bra jobb.

Shawn och Marlon spelar de två klantiga FBI agenterna och bröderna Kevin och Marcus Copeland som efter sitt senaste uppdrag sullat till det rejält för sig och ligger riktigt löst till hos chefen. Men när misstankar om att två välkända megarika hotellarvtagerskor – Brittany och Tiffany Wilson – kommer att kidnappas skickar Kevin och Marcus iväg för att hämta upp dem på flygplatsen för att sedan ta dem till Hampton, där de ska medverka i någon form av societets arrangemang.

Men på väg till Hampton kraschar de med bilen och Wilson systrarna vägrar att lämna hotellet efter att ha fått småsår i ansiktet. Istället för att förlora sina jobb måste nu Copeland bröderna genomföra det otänkbara: de måste förklä sig som Wilson systrarna och försöka luska ut vem som har planer på att kidnappa dem.

Påföljden blir givetvis att de två klantskallarna hamnar i situationer där de inte riktigt vet hur de ska ta sig till, vilket resulterar i många gapskratt och fnissningar – givetvis i en lagomt klichéfylld story. Speciellt många överaskningar eller snabba vändningar finns tyvärr inte i filmen, men jag tycker ändå att de har lyckats väldigt bra med den.

Mycket mer än så finns det inte att säga. Det är en ganska typisk mainstream komedi som levererar det den är menad att göra och gillar man bröderna Wayans tidigare verk gillar man säkert den här filmen också.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0381707/

No Comments

My Bloody Valentine (2009) av J

juni 9th, 2009 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Som de flesta andra gamla skräckfilmer fick även My Bloody Valentine en remake, så klart. Den här filmen är mer känd som My Bloody Valentine 3D, då filmen innehåller sekvenser där det förekommer 3D.. som man ska ha 3D-brillor till.

För 11 år sedan – vid Alla Hjärtans Dag – inträffade en olycka i Hanninger Mining Co. gruvan och sex stycken arbetare blev begravda levande. Sex veckor efter olyckan lyckas räddningsteamet att gräva fram de instängda arbetarna, varav endast en – Harry Warden – är i livet, men i koma. Ett år senare vaknar Warden upp och beger sig ut på en berserk med 22 döda som resultat innan han blir begravd under stenar i gruvan där han arbetade.

10 år senare återvänder Tom Hanninger hem till den lilla staden för att sälja gruvan han har ärvt av sin far. Samtidigt börjar Alla Hjärtans Dag närma sig och staden förbereder sig på den första Alla Hjärtans Dag för första gången på 10 år. Men efter lugnet kommer stormen och kropparna börjar att staplas på hög och det verkar som att historien upprepar sig. Är Harry tillbaka för att slutföra det han påbörjade.. eller har någon bestämt sig för att ta vid där han slutade?

Remakes brukar vara usla, jag vet. Men det finns undantag. Det här är ett av dem. Jag tyckte filmen var riktigt bra, om jag bortser ifrån 3D-effekterna som ser mest funky ut när man inte har 3D-brillor på sig. Speciellt skrämmande är den inte heller, fast jag tror det blir en helt annan känsla om man har 3D-brillor på sig, vilket jag tyvärr inte hade till hands. Så jag kommer bara bedömma filmen utifrån vad jag såg, utan 3D-brillor.

Som sagt, den här filmen är bra för vad den är. Men originalet är fortfarande betydligt bättre i min mening. Den koncentrerar sig lite mer på storyberättandet, är lite mer logisk i vissa delar och så koncentrerar den sig faktiskt på högtiden den handlar om: Alla Hjärtans Dag. I den här filmen verkar manusförfattaren ha glömt av det halvt som halvt.

Storyn var hyfsat genomtänkt, men jag föredrar originalets faktiskt. Skådespelarna var bra med exempelvis Jensen Ackles (som kommer vara med i den kommande Resident Evil 4), Jaime King (Sin City), Kerr Smith (Final Destination), Betsy Rue (som kommer vara med i den kommande Black Friday 3D, som är en remake), Edi Gathegi (Crank) och Tom Atkins (Creepshow, Halloween III: Season Of The Witch, Maniac Cop) framför kameran. Effekterna var.. bra? Hyfsade? Coola? Whatever? Då större delen av filmens effekter är uppbyggda på 3D (som i exempelvis Friday The 13th Part 3, Jaws 3 och Amityville 3-D) – och att jag såg filmen utan 3D-brillor – så kan jag inte bedömma effekterna rättvist. Men.. de, funkar väl.. eller nåt.

Den här remaken är en av de bättre remakesen som har kommit på senare år och jag hade säkerligen gillat den ännu mer om jag haft ett par 3D-brillor.. vad vet jag..

Gillar man slashers med mycket blod, halvcoola effektsekvenser (som säkerligen blir ännu coolare med 3D-brillor) och hyfsat schysst manus så gillar man nog den här filmen. Jag tycker iaf att det är en sevärd film. Även om det är en remake.

http://www.imdb.com/title/tt1179891/

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud