Helt Perfekt Glob

Brightburn av J

Paret Tori (Elizabeth Banks) och Kyle Breyer (David Denman) har under en lång tid försökt att få barn tillsammans men utan någon större lycka. Men efter att någonting slår ner på deras bakgård verkar deras önskan om att få bilda familj äntligen gå i uppfyllelse då de vid kraschplatsen hittar en… liten pojke? De tar in pojken som sin egen och döper honom till Brandon.

Brandon (Jackson A. Dunn) verkar under sin uppväxt vara allt Tori och Kyle drömt om; ett smart, talangfullt och nyfiket barn. Men när han börjar komma in i puberteten förändras han drastiskt, varpå Tori och Kyle sakta men säkert börjar inse att någonting är väldigt, väldigt fel med Brandon.

Brightburn var en av de filmer från förra året som jag prompt ville se på bio så fort jag fick höra vad dess koncept gick ut på, men då jag bor i en mindre håla i någon av de svenska urtidsskogarna gick den aldrig här så jag fick vackert vänta på hemvideosläppet av filmen. Det ena ledde till det andra och min titt av filmen drog ut på tiden fram till nu, men det var knappast en titt jag ångrar. Brightburn är en skön popcornrulle som inte är ett dugg läskig, men som å andra sidan har ett riktigt fränt koncept och är väldigt underhållande. Filmen har förvisso en något långsam uppbyggnad fram till de sista trettio minuterna av speltiden men det är ingenting som stör, snarare tvärtom. Det enda felet jag kan egentligen se med filmen är att den är lite kort och att huvudkaraktären inte riktigt härjar så pass mycket som jag hade velat se. Jag skulle inte klaga om de gjorde en uppföljare där de ökar på med ödelägelsen och goret med en lika intressant story som här, om vi säger så.

Brightburn får en tumme upp från mig hur som helst. Det är en skön popcorn-skräckis som jag tyvärr aldrig fick se på vita duken, men som ändå fungerade ganska bra här hemma i vardagsrummet. Rekommenderas.

Super av H

En toppenkille heter James Gunn. Han har skrivit så breda saker som ”Scooby Doo”-filmerna och ”Dawn of the Dead”-remaken, och själv regisserat bl.a. splatterkomediklassikern ”Slither”. Hans film ”Super” hänger lite på trenden om gör-det-själv-superhjältar/vigilantes med t.ex. ”Kick-Ass” och ”Defendor”.

Vi möter Frank (Rainn Wilson, ”The Office”) vars fru (Liv Tyler) lämnat honom och gått tillbaka till att knarka med den lokala storliraren Jaqcues (Kevin Bacon). Frank får en vision från Gud som säger att han ska bli superhjälte och slå tillbaka. Medan han gör research i en serietidningsaffär möter han Libby (Ellen Page, ”Juno”, ”Hard Candy”), en allt annat än återhållsam tokbrud som mot Franks önskan blir inblandad i superhjälteriet.

Det är roligt, det är svart och det är våldsamt. Om du sett ”Kick-Ass” och sen ”Defendor” så vet du ungefär skillnaden i tonläge mellan de filmerna. Det ena är brutal underhållning men det andra är så mycket svartare på nåt sätt. ”Super” ligger nånstans mittemellan. Frank är uppenbarligen inte frisk (inte Libby heller för den delen) vilket gör att man känner lite extra för dem. Då blir det ibland ganska brutalt.

Jag rekommenderar i alla fall den här ganska skeva filmen, om inte annat för att få se kungen Nathan Fillion som tafflig kristen superhjälte i TV.

Dawn Of The Dead 2004 (Blu-ray) av H

En gammal recension av ”Night of the Living Dead”-remaken från 1990 börjar med meningen: ”Better by far than it has any right to be”, och nog stämmer det utmärkt även på remaken av ”Dawn of the Dead”. Regissören Zack Snyders debutfilm kickstartade den moderna zombiefilmen med i princip en väsentlig ändring – som delade zombiefansen mitt itu – nämligen den att dessa zombies springer.

Filmen gör vad en remake ska, och bibehåller i princip bara originalets grundpremiss. En zombieepidemi bryter ut och ett antal människor barrikaderar sig i ett köpcentrum. I övrigt finns det inte mycket som är detsamma, och det är en bra sak.

Vad som gör filmen bra är att den undviker flera klyschor som de flesta andra filmmakare skulle fjantat runt med. Säkerhetsvakten CJ verkar först vara den maktgalna muppen som kommer att offra andra för att rädda sig själv, men lyckligtvis sker detta aldrig och det finns egentligen inga karaktärer som uppför sig som idioter. Det är ju annars standard i skräckfilmer, och där en konstant källa till irritation.

Dessutom rör filmen på sig hela tiden och sällan stagnerar den till scener som inte för handlingen vidare. När jag såg den igår kväll var jag egentligen trött och ville gå och sova, men jag ville bara se lite till… och lite till..

Ving Rhames kör med en fin Marcellus Wallace-röst, Matt Frewer gör en kort men mycket stabil insats i den klassiska ”han som blivit biten och kommer att dö men ska säga adjö till sin dotter innan han skjuts”-rollen, manusförfattaren James Gunn gick vidare att skriva höjdaren ”Slither” och regissören själv har ju fortsatt med ”Watchmen” som var toppen.

Blu-rayen som givits ut av Nordisk Film är befriad från extramaterial (nej, trailers för andra filmer räknas fortfarande inte) men filmen presenteras i den helt ocensurerade förlängda versionen, och ljudet är toppen men bilden får bara betyget ”bra” då det finns en lätt grynighet och vissa mer skitiga sekvenser, och den hårt kontrast- och färgprocessade bilden inte kan ge något riktigt imponerande djup. Men så betalade jag bara 44 kr för den på El-Giganten, så jag tänker inte klaga.

Läs gärna också J:s recension av filmen här.

Slither av H

En kväll ramlar nåt ner från himlen i en småstad. Grant (Michael Rooker) upptäcker ett slemspår i skogen… och snart är han väldigt sugen på stora mängder rått kött. Sheriffen Bill (Nathan Fillion, Firefly) undersöker de mystiska händelserna som följer.

Slither är en skräckis med lagom mycket humor, massor av blod och gott om slem och äckel. Jag tyckte den var skitbra, så om du gillar sånt så ska du också se den.

Skriven och regisserad av James Gunn, som började sin bana i nollbudgetskräck-filmbolaget Troma. Hans första film var Tromeo And Juliet, en inte alltför intressant film men som kvalitetsmässigt ligger väldigt högt för att vara Troma. Han har senare skrivit manus till bl.a. Scooby Doo 1 & 2 och Dawn of the Dead-remaken.