| Subcribe via RSS

Unfriended av J

februari 27th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

En kväll när sex high school vänner sitter och videochattar på Skype dyker det upp en okänd användare i gruppen som de inte kan få bort. De inser snart att kontot användaren är inloggad på tillhörde Laura Barns (Heather Sossaman) som tog sitt liv exakt ett år tidigare efter att en förnedrande video lades upp på internet. Till en början tror de att det är ett troll som lyckats hacka Laura’s gamla konto, men när personen bakom kontot plötsligt börjar att avslöja vännernas mörkaste hemligheter inser de att det är någonting helt annat än ett troll…

Jag fick nys om den här filmen för över ett år sedan när jag satt och tittade på en spelstream på Twitch där en av användarna i chattrummet frågade om någon hade sett trailern för Unfriended. Personen ifråga sa att den verkade cool så jag bestämde mig för att kolla in den. Direkt efter att jag hade sett trailern bestämde jag mig för att det här var en film jag absolut bara måste se. När jag kollade upp filmen upptäckte jag att dess titel var Cybernatural när den visades på festivaler, men att den senare fick den titel vi alla känner igen; Unfriended. Filmens arbetstitel var Offline och ska jag vara ärlig gillar jag den bäst, även om den inte direkt återspeglar vad filmen handlar om.

Hur som helst så förbokade jag filmen när jag upptäckte att det gick att göra det och väntade ivrigt på dess release i Oktober förra året…. som blev uppskjuten till nu i slutet på Februari i år istället. Nu när jag äntligen har sett filmen kan jag säga att den var värd väntan. Hela konceptet i filmen är skitfränt och även om den aldrig blir direkt läskig så håller den intresset uppe rakt igenom med en blandning av spänning och en nypa svart humor. Jag gillar den skarpt och det kommer definitivt bli en återtitt. Rekommenderas.

No Comments

The Gallows av J

december 6th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The GallowsFör tjugo år sedan inträffade en tragisk olycka under en uppsättning av skolpjäsen The Gallows som resulterade i att en av de deltagande eleverna dog. Men för att hedra det tragiska minnet av elevens död ska nu en ny uppsättning av The Gallows sättas upp på samma scen. En av deltagarna, Reese (Reese Mishler), har lämnat skolans football lag för att medverka i pjäsen då han har en hemlig crush på pjäsens regissör, Pfeifer (Pfeifer Brown). Reese har emellertid fått kalla fötter och när hans bästa vän, Ryan (Ryan Shoos), upptäcker att bakdörren till teatern aldrig blir låst då den är trasig gör de upp en plan; de ska bryta sig in i teatern samma kväll för att sabotera rekvisitan och därmed få pjäsen inställd.

Sagt och gjort beger de sig till teatern i sällskap av Ryan’s flickvän Cassidy (Cassidy Gifford) för att genomföra planen. Väl där blir de påkomna av Pfeifer, som av en händelse sett till Reese’s bil på parkeringen utanför. På väg ut från teatern upptäcker de att alla dörrar är låsta och det dröjer inte länge förrän de också inser att de inte heller är ensamma…

År 2012 spelade det glada gänget bakom The Gallows in… The Gallows. Va? Jo, så är det. Enligt en bekant på Facebook ska samma gäng som spelade in 2015 års The Gallows ha spelat in en found footage film med samma titel år 2012 för att visa för Blumhouse Productions, som sedan i sin tur ville göra en egen version. Enda skillnaden mellan de två versionerna ska vara att en av tjejerna byttes ut mot Cassidy Gifford då hon inte var het nog…

Nåja. Filmen i sig följer Standard Protokoll 131C och är otroligt förutsägbar. Karaktärerna är ganska over the top och Ryan Shoos’ karaktär är en av de största skitstövlarna jag någonsin har sett i en film tror jag. Dessutom beter sig karaktärerna stundtals som riktiga spånhuvuden och till en början var det hela sjukt frustrerande, men en bit in börjar filmen att klarna upp lite grann och den blir genuint creepy under flera scener.

Om jag inte missminner mig helt såg jag faktiskt trailern för den här filmen för någon månad sedan och artikeln som länkade till trailern hade titeln ”Årets mest skrämmande trailer”. Trailern väckte knappast något intresse, men tack vare inlägget av min bekant på Facebook fick jag helt enkelt lov att spana in den. Filmen i sig är inget märkvärdigt i den stadiga strömmen av found footage som kommer, men den har ett ganska bra kameraarbete och filmen blir som sagt (olikt många andra found footage filmer) stundtals genuint creepy. Jag gillar den trots klyschorna och de genomkorkade karaktärerna och tycker att den lyckas leverera det den ska hyfsat. Det finns klart mycket sämre found footage där ute än den här, utan tvekan, även om inte heller den här är helt felfri.

1 Comment

Insidious: Chapter 3 av J

juli 21st, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Insidious Chapter 3Efter att ha försökt kontakta sin döda mor bestämmer sig den unga tjejen Quinn Brenner (Stefanie Scott) för att kontakta mediet Elise Rainier (Lin Shaye) för att få hjälp. Elise avvisar henne och avråder henne att försöka kontakta sin döda mor igen. Det verkar dock som att någonting har uppmärksammat Quinn’s rop efter sin mor och det dröjer inte länge förrän underliga, paranormala händelser börjar att inträffa omkring henne.

Med tanke på hur Insidious: Chapter 2 slutade hade man väl kunnat tro att Insidious: Chapter 3 skulle ta vid där på något sätt, men icke. Film nummer tre (som lika gärna hade kunnat heta Insidious: Chapter 0) är en prequel och utspelar sig således innan den första filmen. Den här filmen är inte fullt lika bra som den andra, men ligger absolut inte långt efter. Det rör på sig nästintill hela tiden och den har likt tvåan en kuslig atmosfär nästan rakt igenom, trots att det mesta är ganska förutsägbart (bortsett från slutet som fick mig att hoppa högt). Jag gillar att Lin Shaye återvänder i sin tidigare roll igen (som hon återigen gör sjukt bra) också.

Jag rekommenderar även den här filmen faktiskt. Den här kan man dock se utan att ha sett den första, tröga filmen utan att man för den sakens skull får svårigheter att begripa allt som händer. Men har man sett ettan så besvaras en hel del frågetecken och man kan se en hel del kopplingar mellan filmerna.

No Comments

Insidious: Chapter 2 av J

juli 21st, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Insidious Chapter 2Medan polisen undersöker deras hus efter de makabra händelserna som ledde till en persons död involverande en av sönerna har familjen Lambert tillfälligt flyttat in till Josh’s (Patrick Wilson) mor, Lorraine (Barbara Hershey). Det dröjer dock inte länge förrän underliga saker börjar inträffa även i Lorraine’s hus och Renai (Rose Byrne) börjar se mystiska skepnader i huset samtidigt som Josh börjar bete sig underligt.

Lorraine bestämmer sig för att ta kontakt med Elise Rainier’s (Lin Shaye) gamla medhjälpare, Specs (Leigh Whannell) och Tucker (Angus Sampson), för att försöka finna svar. De kommer snart i kontakt med Carl (Steve Coulter), en gammal kompanjon till Elise som kan vara den ende som kan leda dem till svaren…

Insidious: Chapter 2 är en klar förbättring sedan den sega första filmen. Redan från början av filmen börjar det att röra på sig och det rullar på nästintill rakt igenom och majoriteten av filmen har en kuslig atmosfär över sig, så när som på någon enstaka dödstund. Filmen har en hel del plottwists (likt tidigare filmer James Wan och Leigh Whannell varit involverade i, exempelvis Saw filmerna) i sig också, vilket gör det hela lite mer intressant. Det enda jag inte direkt gillade med filmen var slutet. De lämnade helt enkelt dörren vidöppen för ytterligare en uppföljare, även om de tog den chansen när de gjorde trean och slängde ut den genom fönstret…

Jag rekommenderar Insidious: Chapter 2 faktiskt, men man lär dessvärre ha sett den tröga första filmen innan man ser den här tyvärr.

No Comments

Insidious av J

juli 21st, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

InsidiousLäraren Josh (Patrick Wilson) och hans fru Renai (Rose Byrne) har nyligen flyttat till ett nytt hus tillsammans med sina tre barn. Medan en av pojkarna i familjen, Dalton (Ty Simpkins), undersöker vinden efter att ha hört underliga ljud därifrån ramlar han ner ifrån en stege och slår sig ganska ordentligt. Morgonen därpå har Dalton plötsligt fallit i koma.

Tre månader går och läkarna finner inga som helst förklaringar till Dalton’s tillstånd. Renai börjar uppleva fler och fler mystiska händelser i huset, vilket Josh är skeptisk till. Renai bestämmer sig slutligen för att tillkalla hjälp i form av Elise Rainier (Lin Shaye), ett medium med lång erfarenhet av den här sortens problem, och det visar sig snart att det inte är huset i sig som är hemsökt…

I och med att den tredje filmen nyligen hade premiär på bio bestämde jag mig äntligen för att se Insidious och dess uppföljare. En arbetskompis nämnde under vårt besök av Jurassic World att Insidious var en riktig snarkfilm och jag är beredd att hålla med honom till större delen. Filmen är otroligt långsam och det tar närmare en timme innan det börjar röra på sig ordentligt och det är väl ungefär här det börjar bli bra, men det är samtidigt inte tillräckligt för att jag ska tycka att filmen är bra. Nu händer det förvisso saker under den första timmen av Insidious, men majoriteten av dem är förutsägbara och oläskiga. Detta leder till att Insidious trillar ner i hemsökta-hus-klyschan och återanvänder det trötta gamla konceptet att visa minimalt med grejer förrän mot slutet (vilket också är höjdpunkten i hela filmen). Det finns de som skulle säga att ”det man inte ser är läskigare än det man ser” och att Insidious är således perfekt. Jag köper inte det snacket. Händer det nästintill ingenting igenom en hel film blir jag ointresserad och vill se något annat. Punkt.

Skådisarna är i alla fall bra och de effekter som förekommer funkar, hade det inte varit för det sega manuset hade jag kanske gillat filmen mer. Idéen bakom filmen är det ju inget större fel på egentligen, utförandet är det stora problemet här (som det oftast är när det kommer till den här typen av filmer). Vilket är synd, då uppföljarna gjorde ett så mycket bättre jobb…

No Comments

The Town That Dreaded Sundown (2014) av J

maj 30th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

The Town That Dreaded Sundown (2014)Våren 1946 inträffade en rad bestialiska och våldsamma övergrepp och mord på lokalbefolkningen i småstaden Texarkana och även om flera arresteringar kopplade till brotten gjordes kunde aldrig någon bli fäst vid dem och gärningsmannen, som senare blev känd som Phantom Killer, blev aldrig identifierad. 1976 släpptes en film som var löst baserad på de ökända Texarkana Moonlight Murders. Varje år på Halloween visas filmen, kallad The Town That Dreaded Sundown, någonstans i Texarkana. Idag är Texarkana en plats som är hemsökt av sitt förflutna, definierad av ett mysterium som aldrig blev löst och en tragedi som aldrig kunde bli glömd.

Året är nu 2013 och 67 år har gått sedan hemskheterna i Texarkana inträffade. Dessvärre är stadens mörka förflutna på väg att upprepa sig då någon har bestämt sig för att ta vid där Phantom Killer slutade, för att få ortsbefolkningen att minnas…

Jag blev lite smått förvånad när jag fick nys om att The Town That Dreaded Sundown skulle få sig en remake. Nog för att filmen har lite av en kultstatus bland filmfantaster, men det är ju inte direkt en film man ser i varje filmsamling. Nåväl. När jag satte mig och tittade på filmen insåg jag väldigt snabbt att det här inte alls var en remake, utan en.. uppföljare i kombination med en remake.. en requel.. eller nåt. De visar helt enkelt originalfilmen för karaktärerna i filmen.

Hur som helst är filmen i sig är faktiskt ganska bra. Den följer förvisso slasherklyschorna ganska strikt och några större överraskningar får man väl inte, men den har bra skådespelare (även om karaktärerna är ganska stereotypiska för den här typen av film) och några ganska minnesvärda mordscener (även om jag kan tycka att den hade kunnat visa lite mer än vad den gör). Effekterna var superba och en av dem fick mig till och med att titta bort från skärmen, vilket är sällsynt i mitt fall.

Filmens tempo är också riktigt bra. Det tar inte lång tid innan någonting händer och även om filmen har någon enstaka överflödig/onödig scen här och där så rörde det på sig nästintill rakt igenom hela filmen. Introduktionen till filmen var troligtvis min favoritdel av filmen. Den där monotona rösten som berättar om filmens dystra bakgrund sätter tonen för resten av filmen och även om jag vet att filmen i sig bara har tagit inspiration ifrån de riktiga händelserna får jag ändå gåshud…

Jag gillar The Town That Dreaded Sundown från 2014, även om den absolut inte är felfri så levererar den det man kan förvänta sig av den. En rekommendation till slasherfilmstittare, ni övriga kan titta på något annat.

Läs gärna min sex år gamla recension av originalfilmen också.

Vill du/ni veta mer om de verkliga Texarkana Moonlight Murders finner ni information om det här.

No Comments

The Purge: Anarchy av J

april 19th, 2015 | Postad i Action, Film, Thriller

The Purge - AnarchyÅret är 2023 och det är dags för den årliga The Purge igen. Ett par är på väg hem när deras bil plötsligt dör, precis innan The Purge ska börja. Samtidigt förbereder sig en polis för att bege sig ut för att delta i The Purge för att utkräva hämnd på en man som tog något väldigt dyrbart från honom ett år tidigare och en mor och dotter barrikaderar sig i sin lägenhet för att undslippa The Purge. Dessa fem personers öden sammanflätas genom en rad händelser och de måste nu samarbeta för att försöka överleva natten i Los Angeles.

The Purge: Anarchy tar storyn ut på gatorna och det är mer action, mer våld och mer logiska luckor än i den föregående filmen. Filmen är inte riktigt lika bra som den första filmen, men ligger inte långt bakom i mina ögon. Den smygande spänningen ifrån den första filmen är bortblåst och istället bjuds vi på renodlad action nästintill från början till slut och det är helt enkelt riktigt underhållande.

Vill man se en film som skiter i logik och pumpar på med bra action är The Purge: Anarchy en klar rekommendation. Nu ska jag vänta på del tre som, enligt vad jag har läst mig till, ska bli en prequel…

2 Comments

The Purge av J

april 19th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

The PurgeAmerika, 2022. Arbetslösheten ligger kring 1% och brottsligheten är rekordlåg. Våld existerar knappt längre, bortsett från en dag varje år då den amerikanska regeringen har sanktionerat ut en årlig 12 timmars period kallad The Purge då alla typer av brott blir lagliga…

Det är dags för The Annual Purge och James Sandin (Ethan Hawke), som jobbar med säkerhetssystem för just The Purge, och hans familj gör sig i ordning för den årliga tillställningen och stänger igen huset med säkerhetssystemet. Det dröjer dock inte länge förrän en främling (Edwin Hodge) kommer springandes ner för gatan och ropar på hjälp, varpå sonen Charlie (Max Burkholder) öppnar upp huset för en kort stund så att främlingen tar sig in. Strax efter dyker en grupp som medverkar i The Purge upp utanför deras hus och kräver att familjen Sandin ska ge dem främlingen, annars kommer de in…

Jag hade läst några recensioner och hört från folk att The Purge inte alls skulle vara bra innan jag såg den. Nu när uppföljaren har varit ute ett tag och en tredje film är i produktion så bestämde jag mig äntligen att se den och jag begriper ärligt talat inte riktigt varför folk tycker den här filmen är usel. Den är för fan skitspännande! Förvisso är den ologisk på flera punkter (som Hans-Åke Lilja poängterar ut i sin recension av den på DVDKritik) och konceptet att den amerikanska regeringen skulle genomföra något sånt här på riktigt låter bara absurt, men who gives a shit? Det är en film och det är en riktigt bra film dessutom.

Det var länge sen jag satt som på nålar när jag såg en film och The Purge gav mig den känslan nästan rakt igenom. Kan man ta att den har några logiska luckor och se den för vad den är (en film) så är det en klar rekommendation från min sida.

5 Comments

Sinister av J

mars 1st, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

SinisterTrue crime författaren Ellison Oswalt’s (Ethan Hawke) karriär har svalnat av rejält och har inte haft en hit sedan sin första bok. Han och hans familj flyttar till ett nytt hus där ett horribelt brott inträffat tidigare, utan hans familjs vetskap. Han börjar att rota i fallet för att försöka skriva en ny bok på det och för att försöka rädda sin allt mer nedåtgående karriär. Till sin hjälp tar han en bunt snuff liknande 8mm filmer som han hittar på vinden i huset, men förstår snart att han har snavat över någonting betydligt större än vad han till en början trodde…

Sinister från 2012 är en välspelad rysare som inte ger tittaren ett jävla skit. Hela filmen är helt ointressant och under 80% av filmen smyger huvudkaraktären runt och vi som tittare ser saker som händer bakom honom, som hinner försvinna innan han vänder sig om – varenda jävla gång. Det är ett otroligt billigt sätt att ”skrämmas” på och det blir gammalt jävligt fort. Utöver det är det ungefär 5 jumpscares som vilken idiot som helst kan förutse flera timmar innan de händer.

Skådespelarna är dock bra och trovärdiga, även om jag gärna hade sluppit se och höra morsan i familjen som springer och gapar och gnäller på huvudkaraktären i nästan varje scen efter öppningsscenen. Effektmässigt är det jävligt snålt. Några ungar har lite makeup på sig och någon enstaka CGI-grej svischar förbi skärmen någonstans i mitten av filmen, annars är det inte speciellt mycket mer att tala om. Soundtracket (om man nu kan kalla det för det) är något av det mesta irriterande och dryga jag har hört i en film på bra jävla länge. Oftast hör man en 4 sekunder lång loop som går om och om och om igen under en flera minuter lång scen. Det hela blir rent av magsårsframkallande.

Sinister är en ointressant dynga som klampar rakt ner i alla klyschor som redan finns bland alla spökrysare där ute och levererar ingenting som helst nytt överhuvudtaget. Filmen är på tok för jävla lång och det blir bara jävligt tråkigt att sitta och titta på filmen. Dynga. Undvik.

Uppföljare släpps i höst, vilket är för mig förvånande med tanke på hur usel den här första filmen är…

No Comments

Paranormal Activity: The Marked Ones av J

juni 5th, 2014 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Paranormal Activity - The Marked OnesNär jag fick höra att Paranormal Activity: The Marked Ones skulle släppas inbillade jag mig att det var den femte filmen i serien, men icke sa Nicke (den femte filmen släpps senare i år). The Marked Ones är en spin-off på en redan sunkig skitserie av ”rysare” och levererar troligtvis sämre än de filmerna. Jag såg unrated versionen av filmen som är i runda slängar 15 minuter längre än rated versionen och jisses vilken skit. Inte nog med att det knappt händer något av intresse överhuvudtaget, karaktärerna beter sig som kompletta idioter och gör den ena korkade saken efter den andra.

Filmen handlar hur som helst om en snorunge som bor ovanför en kärring som är utpekad som häxa. När kärringen blir skjuten av en klasskamrat börjar underliga saker att hända och det visar sig snart att han har fått en demon på halsen. Det hela är så jävla tråkigt att jag bokstavligt talat var nära att somna. Förvisso händer det saker, sure, men det hela är så jävla ointressant och förutsägbart att det aldrig någonsin blir spännande eller läskigt, det hela är bara så jävla utdraget att jag hade god lust att stänga av.

Till en början har inte filmen ett dugg med de andra Paranormal filmerna att göra, men slänger rätt vad det är in en liten, liten referens till första filmen och kopplar således ihop den med övriga serien. Problemet är det att referensen slängs in på ett sånt sätt att det blir inte sammanhängande för fem öre och slutsekvensen blir bara ett stort hopkok av skit, där tittaren lämnas som en stor idiot.

Om man ska göra en spin-off av en redan usel serie, se då för fan till att göra det bra. Det här är en ren urmjölkning och den lyfter knappast upp serien på något som helst sätt. Skippa.

Läs gärna mina recensioner av 1an, 2an, 3an och 4an också.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud