Helt Perfekt Glob

Meg 2: The Trench av J

Fem år har gått sedan Jonas Taylor (Jason Statham) med nöd och näppe lyckades döda en Megalodon – en förhistorisk gigantisk haj – som hade lyckats ta sig ut ur Marianergraven. Han har sedan dess börjat slåss mot miljöbrottslingar och har efter forskaren Suyin Zhang’s död uppfostrat hennes dotter Meiying (Shuya Sophia Cai) tillsammans med hennes morbror och Suyin’s bror Jiuming Zhang (Jing Wu), som har slagit ihop sitt eget företag med hans fars tillsammans med den förmögna finansiären Hillary Driscoll (Sienna Guillory).

När Jonas och Jiuming leder en rutindykning ner i Marianergraven upptäcker de en illegal grävoperation av sällsynta mineraler i dess djup, ledd av legosoldaten Montes (Sergio Peris-Mencheta) – som har ett vendetta mot Jonas. I ett försök att dölja deras aktiviteter detonerar Montes sprängladdningar, vilket samtidigt resulterar i att ett stort hål slits upp i det språngskikt av hydrogen sulfid som skiljer den djupaste delen av Marianergraven från resten av världen – och släpper lös flera förhistoriska arter, däribland flera Megalodons…

När The Meg (recenserad här) kom hade jag tänkt att gå och se den på bio, men av en eller annan anledning blev det aldrig så. I efterhand så ångrade jag det när jag väl hade sett filmen och jag bestämde mig väl egentligen redan då att kommer det en uppföljare så ska jag se den på bio. Nu när uppföljaren äntligen släppts så fick det således bli ett besök till den lokala bion – och jag är definitivt inte besviken.

Meg 2: The Trench levererade det jag hoppades på att den skulle göra. Den är mer högljudd, mer actionpackad och mer bombastisk än sin föregångare, men minst lika (om inte mer) underhållande som den. Filmen är förvisso likt sin föregångare (och de flesta andra sommar-blockbusters) något förutsägbar, men jag ser å andra sidan inte det som något problem egentligen då filmen inte är menad att vara nämnvärt djup utan en ren popcorn-rykare – vilket är något den levererar med råge av.

Jag hade en kul stund med Meg 2: The Trench. Den är knappast nyskapande eller tänkvärd, men det är å andra sidan inte dess uppgift att vara det heller. Det här är God Underhållning och extremt lättuggat för den som vill ha en thrill ride i två timmar. Rekommenderas.

Fast X av J

För tio år sedan krossade Dominic Toretto (Vin Diesel) och hans team den brasilianske knarkbaronen Hernan Reyes (Joaquim de Almeida) och hans imperium i Rio De Janeiro, ovetandes om att hans son, Dante (Jason Momoa), överlevde deras kupp och har sedan dess förberett och planerat sin hämnd. En hämnd som inte bara kommer sätta deras förmågor som förare på prov, utan som även kan krossa dem en gång för alla.

Så. Då är vi snart vid vägs ände med Fast & Furious franchisén med Fast X som den nästsista filmen i serien – eller del ett av två, som filmskaparna vill kalla det. Att de delat upp den här sista berättelsen på två filmer skulle jag nog säga var en klok idé med tanke på hur mycket som händer i den här första halvan, samtidigt som den bygger upp för den stora finalen i nästa halva – som vi vackert får vänta två år på.

Hur som helst så är Fast X precis vad du kan förvänta dig av en senare F&F film; högljudd, bombastisk, toköverdriven action med plattan i mattan från början till slut med några kortare stunder för att andas ut. Jason Momoa som den nya skurken är briljant och är kanske det bästa med hela filmen (det märktes också att han måste ha haft jävligt kul när han gjorde rollen som Dante). Ett litet steg upp från föregående film är att den här filmen inte känns fullt lika flamsig och idiotisk till den punkt att dumheterna som händer i den tar mig ut ur filmupplevelsen, vilket F9 ärligt talat gjorde ett par gånger (även om jag också gillade den filmen).

Mycket mer än så finns det väl egentligen inte att säga om Fast X. Förväntar man sig att få en film med något djupare budskap än biljaktsscener och överdriven action har man antagligen inte sett de tidigare filmerna i serien – eller så hoppas man på någonting som inte kommer uppfyllas hur gärna man än vill det. Jag hade kul när jag såg Fast X och dess speltid på nära två och en halv timmar flög förbi och jag ser grymt mycket fram emot upplösningen. Rekommenderas.

Länkmaffian:
Mina recensioner på 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och Hobbs & Shaw spin-offen.
H’s recensioner på 4, 5 och 6.

Wrath Of Man av J

Efter att ha nätt och jämnt klarat av kvalifikationstestet får den fåordige och gåtfulle Patrick Hill (Jason Statham) jobb vid Fortico Security, en värdetransportfirma som har specialiserat sig på att vakta och transportera miljoner av dollar i Los Angeles varje vecka. Hans nya kollegor finner honom till en början kall och mystisk, men saker och ting förändras efter att han egenhändigt lyckats stoppa ett rån av bilen han åker med i – med sex rånare döda som resultat. Vem är egentligen Patrick och vart kom han ifrån?

När det kommer till filmer med Jason Statham är det mer regel än undantag att jag personligen gillar de filmerna. Statham är alltid bra i allt han gör, även om filmen i sig kanske inte i vartenda fall är bra. Wrath Of Man – som är en engelsk-amerikansk remake av den franska filmen Le convoyeur (eller Cash Truck, som den hette utanför Frankrike) från 2004 – från förra året är hur som helst en av de filmerna jag gillar. Hur trogen den är det franska källmaterialet har jag ingen aning om då jag inte har sett originalfilmen, men bortser man från den så är Wrath Of Man en förbannat bra action-thriller som – trots sitt lite smått lunkande tempo – bjuder på en våldsam och mörk berättelse.

Det enda problemet jag kan se med filmen är väl att när saker och ting börjar trilla på plats rent handlingsmässigt så är det ganska enkelt att räkna ut vart saker och ting kommer att ta vägen, men resan dit är å andra sidan så pass stark och intressant då man som tittare egentligen inte har en aning om varför det som händer på skärmen händer.

Hur som helst är Wrath Of Man en bra action-thriller som jag rekommenderar.

The Meg av J

Fem år har gått sedan Jonas Taylor (Jason Statham) ledde en räddningsaktion i Marianergravens oupptäckta djup på en ubåt som hade havererat där han bevittnade hur någonting gjorde enorm skada mot ubåtens skrov, vilket gjorde honom tvungen att avbryta uppdraget och lämna kvar medlemmar i sitt team som senare omkom när ubåten exploderade. Men även om incidenten kostade honom jobbet, hans karriär, hans äktenskap och hans heder höll han fast vid vad han trodde kunde ha orsakat alltihop; en över 20 meter lång varelse som tros ha varit utdöd i miljoner år – en Carcharodon megalodon, en förhistorisk haj.

När ett forskningsteam vid undervattensbasen Mana One genomför ett uppdrag för att undersöka en möjlig djupare del av Marianergraven, dolt av ett språngskikt av hydrogen sulfid, blir teamet som åkt ner attackerade av någonting och blir strandsatta på botten av Marianergraven. Jonas blir inkallad för att genomföra räddningsaktionen av teamet och det går snart upp för de andra vid forskningsstationen att Jonas kan ha haft rätt…

Det var meningen att jag skulle gå och se The Meg när den släpptes på bio förra sommaren men av olika anledningar blev det aldrig av. Nu när det är sommar igen så kändes det som att det var läge att faktiskt ta tag i filmen och slutligen se den.

Jag har aldrig varit något större fan av haj-subgenren, antagligen mycket tack vare den explosion av värdelösa skräpfilmer med hajar i alla möjliga (och omöjliga) former som kommit de senaste tio, femton åren. Bortsett från Jaws (Hajen) så har det funnits två haj-filmer jag tyckt har varit bra/hyfsade och de har varit Deep Blue Sea från 1999 och Bait från 2012 (recenserad här) – de är nu tre. The Meg är en underhållande popcorn thrill ride som blåser på med välgjorda CGI-effekter, ett högt tempo och en hel del action. Filmen är förvisso lika förutsägbar som vilken annan sommar-blockbusterfilm, men jag hade aldrig tråkigt under de strax två timmarna filmen rullade på under.

Jag diggade filmen som sagt, men kan nu i efterhand tycka att det var synd att jag faktiskt inte såg den på bio då den antagligen hade varit ännu mer massiv och fläskig än vad den var här hemma på min TV. Hur som helst får den en tumme upp och en rekommendation.

Fast & Furious: Presents: Hobbs & Shaw av J

Efter att en MI6-agent tros ha mördat sitt team och stulit ett högteknologiskt virus kallat The Snowflake, som i fel händer kan orsaka mänsklighetens undergång, sätts DSS-agenten Luke Hobbs (Dwayne Johnson) på begäran av CIA på att spåra agenten och ta tillbaka viruset. Samtidigt blir den ökände ex-militären tillika legosoldaten Deckard Shaw (Jason Statham) kontaktad av CIA för att genomföra exakt samma uppdrag. Till en början vägrar bägge att samarbeta med den andre, men när det går upp för dem vem MI6-agenten är inser de snabbt att saker och ting inte är vad de till en början verkade vara och att de står inför en högteknologisk och mycket dödlig fiende, som vill se mänskligheten bli ”återfödd”.

Gillar du Fast & Furious filmerna? Gillar du de mer orealistiska actionfilmerna som film nummer fyra och framåt är? Gillar du högljudda och orealistiska actionfilmer med Dwayne Johnson och Jason Statham i huvudrollerna? Då, min vän, är Fast & Furious Presents: Hobbs & Shaw filmen för dig! Saker som realism, djup handling och karaktärsbygge får stryka på foten för högljudda actionscener som avlöser den ena efter den andra allt medan Johnson och Statham slänger käft med varandra – och jag fucking älskar det. Filmen är extremt over the top och är en riktigt skön popcorn-rulle som, trots sin speltid på över två timmar, tuffar förbi väldigt fort. Vanessa Kirby är dessutom en riktig babe. Jag har inte så mycket mer att säga om filmen, så; rekommenderas.

Sugen på mer läsning? Läs då gärna mina recensioner av Fast & Furious 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8, samt H’s recensioner på 4, 5 och 6 (som han skrev för DVDKritik) också.

Mechanic: Resurrection av J

Efter att ha fejkat sin död lever den före detta elitlönnmördaren Arthur Bishop (Jason Statham) nu mer ett lugnt och stilla liv i Rio de Janeiro under en ny identitet – fram tills det att han blir kontaktad av mystisk kvinna som kräver å hennes arbetsgivares vägnar att Bishop ska ta ann sig ett nytt uppdrag.

Bishop tar senare reda på vem hennes arbetsgivare är; Riah Crain (Sam Hazeldine), en före detta barndomsvän till Bishop. Bishop stöter snett efter det på den vackra Gina (Jessica Alba), som blivit pressad av Crain att ta kontakt med Bishop. De två inleder snabbt ett förhållande och när så Crain lyckas ta Gina tillfånga måste Bishop genomföra det nya uppdraget; att eliminera tre mål och se till att det ser ut som olyckor, annars dödar han Gina.

Behövdes en uppföljare till The Mechanic? Nej, inte direkt, men den fransk-amerikanska samproduktionen Mechanic: Resurrection (som jag för övrigt tycker är en ganska usel titel) är ändå en underhållande popcorn action-thriller och även om den inte bjuder på några överraskningar överhuvudtaget så har den ett högt tempo, bra action och personligen tycker jag nog att den här är bättre än den första filmen (remaken alltså). Det är väldigt lite dödtid och jag är en sucker för konceptet med en torped (eller liknande) som måste genomföra dåd för att rädda någon, även om konceptet är sjukt uttjatat och gjorts tre miljarder gånger tidigare får jag aldrig nog av det (om det är välgjort givetvis).

Jag gillade remaken och jag gillade dess uppföljare ännu mer. Jag ger även den här filmen en tumme upp och en rekommendation. Se den. Nu. Nuuuuu.

The Mechanic av J

Arthur Bishop (Jason Statham) är en ’mekaniker’; en elitlönnmördare med en strikt kod och en unik talang för att eliminera sina mål på ett renligt sätt. Det är ett jobb som kräver professionell perfektion och en total likgiltighet och Bishop är den bäste i branschen. När hans mentor och vän Harry McKenna (Donald Sutherland) blir utpekad av byrån Bishop jobbar för för att ha sålt ut dem – vilket har resulterat i flera agenters död – blir han Bishop’s nästa måltavla. Bishop genomför uppdraget och får det hela att se ut som en bilkapning som gått snett.

I sin förtvivlan över sin fars bortgång beger sig Harry’s son, Steve (Ben Foster), ut för att ge sig på varenda bilkapare han kan få tag på. Det dröjer inte länge innan han tar sig vatten över huvudet, varpå Bishop räddar honom och bestämmer sig för att ta honom under sin vinge som sin lärling. Det går dessutom snart upp för Bishop att informationen kring det beställda mordet på Harry inte var helt sanningsenlig…

The Mechanic från 2011 med Jason Statham i huvudrollen är en remake av 1972 års Charles Bronson film med samma titel. Jag har inte sett originalet och har inga planer på att göra det heller. Ska sanningen fram hade jag inga planer på att se den här filmen heller men då några polare skulle se den kunde jag lika gärna göra det också.

Filmen är allt annat än oförutsägbar och har man sett valfri actionfilm från senaste trettio åren kan man lätt räkna ut vart allting kommer barka iväg, men det är inte heller något större problem för den här typen av film heller. Det är i runda slängar nittio minuter God Underhållning, även om jag kan tycka att den sackar ner lite här och där i tempot (vilket gjorde att den påminde mig om The Transporter filmerna). Mer än så behöver man väl egentligen inte veta om The Mechanic. Jag ger den en tumme upp och en rekommendation. Gå och se den nu. Nuuu.

Transporter 3 av J

Ex-militären Frank Martin (Jason Statham) har lagt transportörsjobben på hyllan och har dragit sig tillbaka till ett lugnt och stilla liv i Marseilles, Frankrike. När han får ett erbjudande om ett transportjobb tackar han nej och hänvisar arbetsgivaren till en vän. Inte långt efter kraschar hans vän, skottskadad, in i hans vardagsrum och dör kort därpå. Frank’s väns arbetsgivare dyker strax därpå upp och tvingar honom att ta jobbet och sätter på honom ett armband som exploderar om han kommer mer än 24 meter ifrån bilen. Frank’s uppdrag blir att köra någonting som ligger i skuffen österut allt eftersom han får koordinater av arbetsgivaren, samtidigt som han har en ung och tystlåten kvinna, Valentina (Natalya Rudakova), som passagerare.

Transporter 3 är lite för lång. Hade de saxat ner speltiden med en sisådär tio minuter hade den troligtvis blivit tightare och ösigare. Actionscenerna och biljakterna är fantastiska (och till en viss del helt orealistiska, men fan så underhållande). Problemet jag har med filmen är att den, likt den första filmen, har många scener där egentligen ingenting händer. Det blir helt enkelt rena transportsträckor (heh..) mellan actionscenerna och vi som tittare får sitta och vänta, vilket är synd då filmen faktiskt är bra som de två tidigare filmerna när det väl händer någonting. En annan grej jag inte riktigt gillade med filmen är att de försöker dölja motivet bakom allting som händer i filmen, vilket är menat att förklaras mot slutet av filmen. Motivet är löjligt lätt att räkna ut för tittaren, om inte denne sov under de fem första minuterna.

Transporter 3 är en bra film i alla fall, trots att den har en del dödtid i flera scener (för att inte tala om en totalt onödig romansscen mot slutet av filmen). Hade den varit tio minuter kortare hade jag utan tvekan kunnat rekommendera den, men som den är så, nej.

Transporter 2 av J

Ex-militären Frank Martin (Jason Statham), som nu mer livnär sig på att vara en ”transportör”, har begett sig ifrån Frankrike till Miami, Florida, för att hoppa in för en vän som chaufför till den rika familjen Billings. Frank’s arbetsuppgift är att köra familjens son Jack (Hunter Clary) till och från skolan och de har under den korta tiden de känt varandra fått starka band emellan varandra. Men när Jack blir kidnappad måste Frank använda sig av sina militära erfarenheter för att rädda pojken och stoppa kidnapparnas planer, som sträcker sig betydligt längre än bara lösensumman för Jack.

Jag gillar nog den här filmen mer än den första faktiskt. Transporter 2 skruvar upp tempot rejält ifrån den första filmen och det är betydligt mer orealistisk action och tempot hålls uppe under en stor del av filmen, vilket jag tackar för. Det känns lite som att de har tagit lite större friheter med den här första uppföljaren och det har gjort filmen betydligt mer actionpackad och underhållande än föregångaren.

Bra film, bra uppföljare. Gillar man den första filmen gillar man säkert den här andra också (man kanske till och med föredrar den, likt mig).

The Transporter av J

Frank Martin (Jason Statham) är en ex-militär som nu mer lever ett tillsynes lugnt och tyst liv intill den franska kusten. Han hyr ut sig själv som en ”transportör”, som transportör av varor – lagliga som olagliga. Inga frågor ställda. Han arbetar under tre strikta regler som han aldrig bryter; ändra aldrig avtalet, inga namn och titta aldrig efter vad paketet innehåller.

Frank’s senaste transport verkar inte skilja sig från någon av hans tidigare transporter till en början, men när han upptäcker att paketet rör på sig bryter han mot sin egen regel och tittar i det, vilket resulterar i rejäla komplikationer.

Med en fjärde film (som ska vara en reboot av serien, samtidigt som det tydligen ska vara en uppföljare) på ingång (där Frank Martin spelas av Ed Skrein istället för Statham) och en femte och sjätte film under produktion samt en TV-serie som började 2012 (med hittils två säsonger, där Chris Vance spelar Frank Martin) tyckte jag att det var dags att äntligen titta på Transporter filmerna.. vilket jag inte har gjort tidigare.

Ärligt talat hade jag fått intrycket att The Transporter skulle vara non-stop action rakt igenom och inbillade mig av någon konstig anledning att den var i samma stuk som Crank filmerna, fast med en mer seriös ton. Men, nä. The Transporter må ha några rätt bra actionscener och biljakter, men överlag var det inget direkt märkvärdigt. Filmen är bra, men inte så pass bra som jag trodde att den skulle vara. Hade tempot varit lite högre hade jag troligtvis gillat den mer än vad jag gjorde.