| Subcribe via RSS

Jurassic World: Fallen Kingdom av J

juni 9th, 2018 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Äventyr/Fantasy

Tre år har gått sedan Jurassic World slog igen och dinosaurierna har levt i det fria på Isla Nublar sedan dess. Men när den vilande vulkanen Mount Sibo på ön börjar visa tecken på att den snart kommer få ett utbrott och utplåna allt liv på ön sätter miljardären och John Hammond’s föredetta partner Benjamin Lockwood (James Cromwell) ihop en hemlig operation för att föra en handfull dinosauriearter ifrån den dödsdömda ön till en ny och säker ö där de kommer få leva utan människans inblandning. Claire Dearing (Bryce Dallas Howard) och Owen Grady (Chris Pratt), som överlevde incidenten vid Jurassic World tre år tidigare, blir snabbt involverade i operationen. Väl på ön börjar Owen att söka efter Blue – ledarraptorn han hade hand om medan parken fortfarande var aktiv – och upptäcker snart en konspiration som har potential att rubba hela planetens naturliga ordning…

Att en uppföljare till Jurassic World skulle komma var väl ganska oundvikligt och jag tvivlar på att någon överhuvudtaget vart förvånad när Jurassic World: Fallen Kingdom blev utannonserad som en kommande film. Så… hur är filmen?

Jurassic World: Fallen Kingdom är ett förutsägbart, högljutt och actionpackat action-äventyr som inte bjuder på några speciellt stora överraskningar och följer varenda standardmall för den här typen av film till punkt och pricka. Jag har jävligt svårt att tro att någon som ser filmen blir överraskad av de olika vändningarna som förekommer i filmen. Fast å andra sidan, vem tittar på en Jurassic Park/World film för att bli överraskad? Även om filmen är sjukt förutsägbar så är den så klart underhållande för vad den är; en stor, svindyr och dum popcornfilm.

Vad mer finns det att säga egentligen? Det är en underhållande summer blockbuster med snuskigt snygga effekter – likt flera av de tidigare filmerna i serien – som swischar förbi utan några större bekymmer. Jag ger den en rekommendation, i alla fall till fans av de tidigare filmerna och de som vill ha en skön popcornfilm att kika på. Nu är det bara att vänta på den tredje Jurassic World filmen som spikats för release i Juni, 2021.

Läs gärna min recension av Jurassic World och H’s nästan tio år (!) gamla recension av en DTS utgåva av Jurassic Park.

1 Comment

NTSF:SD:SUV:: – Säsong 1 av H

oktober 20th, 2011 | Postad i Action, Komedi, TV

National Terrorism Strike Force: San Diego: Sport Utility Vehicle::” började sitt liv som en låtsastrailer i komediserien ”Childrens Hospital”. Nån tyckte att det var en så bra idé att man producerade serien på riktigt, och det tycker jag är toppen. I tolv avsnitt á 15 minuter får vi följa idioterna i NTSF:SD:SUV:: och hur de löser veckans brott.

Vi har den hetlevrade Trent Hauser (Paul Scheer, ”Piranha 3D”, ”Funny Or Die”), skjutglada Jessie (Rebecca Romijn), flottans president (Rob Riggle), gruppledaren Kove (Kate Mulgrew, kapten Janeway i ”Star Trek: Voyager”) och roboten S.A.M. (Peter Serafinowicz, ”Shaun of the Dead”). I klassiskt Adult Swim-manér är alla totala idioter, skurkarnas planer och hjältarnas försök att stoppa dem är idiotiska och ganska ofta är ingenting vettigt eller logiskt alls. Lägg därtill några fina gästinhopp av bl.a. Jeff Goldblum, Mark Hamill, Lorenzo Lamas, John Cho och Julian Sands så fattar du att det här är komiskt guld. Se, nu.

Kolla den här toppentrailern: http://www.youtube.com/watch?v=RFL8KxT4wZE

1 Comment

Morning Glory av H

juli 19th, 2011 | Postad i Film, Komedi

Tjej får jobbet att lyfta taskigt morgonprogram på TV. Anställer bittra ex-superjournalisten Harrison Ford. Friktion uppstår, men allt löser sig i slutet. Även kärlekshistoria mellan tjejen och en annan kille. Smårolig ibland men lite långdragen och halvdan dejtfilm.

No Comments

Cats & Dogs av J

augusti 12th, 2010 | Postad i Action, Barn/Familj, Film, Komedi

Katter och hundar ses som vänliga sällskapsdjur.. men under ytan döljer sig ett hemligt krig mellan de två raserna som vi människor inte känner till. Efter att en hundagent, som vaktat Professor Brody’s (Jeff Goldblum) familj och hans experiment för att framställa ett serum som botar allergier mot hundar, blivit kattnappad skall en ny agent tillsättas. Dessvärre går någonting snett och den lilla valpen Lou (Tobey Maguire‘s röst) blir adopterad till famijen och blir serumets nya beskyddare från Mr. Tinkles (Sean Hayes‘ röst) och hans armé av katter som vill lägga tassarna på serumet och vända det emot hundarnas fördel…

Det var länge sen jag såg den här familje-action/komedin och med en uppföljare vid ytterdörren såg jag om den. Och den är fortfarande bra, så när som på en del utdaterade CGI-effekter, Mr. Tinkles-karaktären som stundtals är sjukt irriterande och den småtöntiga stämningen över filmen. Filmen är givetvis barnslig och de flesta skämten framkallar mer fnissningar än gapskratt (för oss äldre) och det hela känns lite som en barnslig spoof på Bond filmerna, men som underhåller.

En bra film för barn, en helt okej film för oss äldre. Jag gillar den för vad den är iaf.

No Comments

Death Wish 1-5 av H

november 22nd, 2009 | Postad i Action, Drama, Film

Dags att se om hela surven. Charles Bronson in the house. Börjar förstås ifrån början med Death Wish nummer ett.

Paul Kerseys fru blir rånmördad samtidigt som dottern blir brutalt misshandlad och våldtagen av bl.a. Jeff Goldblum. Paul och hans svärson kämpar för att komma över händelsen, men det är svårt och New Yorks gator är så fulla av brottslighet att det ständigt gör sig påmint. En kväll blir Paul utsatt för ett rånförsök, men han chansar på ett knytnävsslag och rånaren flyr. En idé formas hos Paul, som sätts i praktiken när han får en pistol som gåva av en kund…

En välgjord, detaljrik och genomtänkt film som var oerhört hård 1974, och är stark än idag. En synnerligen brutal överfallsscen som var klippt i England ända fram till 2006, men oväntat nog inte fick de svenska censorerna att sätta kaffet i vrångstrupen, kanske på grund av filmens seriositet och avsaknad av typiska spekulativa exploationsgrepp. Detta skulle dock ändras till seriens senare filmer…

Death Wish 2Death Wish II tar vid ett antal år efter händelserna i ettan. Exakt när är svårt att fastställa, då de olika filmerna motsäger sig själva. Ettan gjordes 1974 och tvåan 1982, men i tvåan säger man att det var ”fyra år sen”, vilket gör att ettan skulle utspela sig 1978. I fyran säger man senare att tvåans händelser utspelade sig 1981, vilken gör att ettan skulle utspela sig 1977 – men samtidigt säger man att hans första fru dog 1975, vilket backas upp i trean från 1985 där det hände ”för tio år sen”. Anyway.

Paul bor numer i Los Angeles, med en ny flickvän och hans dotter börjar repa sig mentalt. När de är ute en dag blir dock Paul bestulen på sin plånbok, och gänget (med bl.a. Laurence Fishburne) som stal den tar sig till hans lägenhet och våldtar hushållerskan brutalt. Paul och dottern kliver in genom dörren mitt i alltihop, varpå de slår ner honom och kidnappar henne. Paul köper en pistol.

Uppföljaren som åtminstone filmades åtta år senare är lite mer av ett hafsverk. Man kliver inte i några klyschor direkt, men man får inte samma känsla från Pauls upplevelser och hans återsteg in i hämnarvärlden. På det hela taget inte en nämnvärt underhållande eller tänkvärd film.

Den svenska censuren fick dock spader denna gång och vässade saxarna. Först ville man göra inte mindre än 14 klipp på nästan sju minuter! Man ville ta bort i stort sett alla actionscener ur filmen, även enkla slagsmål. Dock överklagade filmbolaget och man lyckades få ner klippen till fem, varav 65 sekunder var ur våldtäktsscenen. I England fick man ännu mer spader och valde att ta bort nästan fyra minuter av våldtäkten, dock försvann inte all denna tid ur filmen då man använde tamare ”alternativa tagningar” för att fylla ut. Den senaste releasen av filmen i England återställde de flesta av klippen, dock saknas fortfarande 26 sekunder av ”sexualiserat våld”. Själv satt jag sadistiskt och kommenterade till min flickvän: ”Det var en dålig porrfilm, det här.”

Death Wish 3Jag tappade kollen på hur många gånger jag sett Death Wish 3 för länge sedan. Jag hade den på piratkopierad VHS när filmen var relativt ny i mittenslutet av 80-talet, och filmer av den actionkalibern var inte lätta att hitta i Sverige.

Paul åker tillbaka till New York av nån anledning, där hans kompis blir rånmördad direkt. Paul anländer bara sekunder innan polisen, som förstås häktar honom. Polischefen känner dock igen honom som hämnaren från den första filmen, och släpper honom fri att knäppa gängmedlemmar bara han rapporterar tillbaka. Gängledaren, som mött Paul i häktet, blir putt När Paul så sakteliga börjar minska på antalet elakingar på gatorna.

Vid den här punkten i filmserien har drama-aspekten helt försvunnit. Vi talar enkelspårig, billig, hård och barnförbjuden action. Så pass hård att den än idag inte blivit godkänd av den svenska censuren, som förbjöd filmen tre gånger trots att distributören själv klippt bort 14 minuter! Även i USA hamnade man i censurtrubbel, då MPAA först ville ge filmen ett X (som numer ersatts av NC-17, och fortfarande är en ekonomisk dödsdom för en film) men detta ändrades till ett R vid överklagande.

Men detta var 1985, och jag är väl inte lika lättimponerad längre. Har man dessutom sett filmen ett tiotal gånger så blir helbilden av filmen lite annorlunda. Det är egentligen först 69 minuter in i filmen som skjutandet börjar på allvar, före det puttrar filmen mest på med allehanda underhållande scener. Vem glömmer spikmattan under fönstret, plankan med tänderna, eller för den delen scenen där Paul går ut och vevar tydligt med en kamera så att han ska kunna testa sin nya pistol på en rånare?

De skådisar man känner igen är dock inte av samma kaliber som Goldblum och Fishburne skulle gå vidare att bli. Istället får vi nöja oss med Martina Sirtis (från Star Trek: The Next Generation) och Alex Winter (Bill S. Preston, esq. från Bill & Ted-filmerna) och birolls-veteranerna Ed Lauter och Martin Balsam.

deathwish4[1]Avståndet kortas ner, och bara två år senare kom Death Wish 4: The Crackdown. En ny regissör har tillsatts eftersom Bronson och de tidigare filmernas regissör Michael Winner bråkat. Winner hade smygfilmat extra blodiga scener och klippt in i trean, vilket inte Bronson gillade. Istället tog man in den då 73-årige (!) regissören J. Lee Thompson, som tidigare jobbat med både Bronson och Chuck Norris.

Paul är tillbaka i Los Angeles, och har återigen skaffat sig en tjej trots att alla han dejtar dör. Tjejens dotter dör av en överdos, och Paul ”tar hand” om knarklangaren. Efter detta kontaktas han av en gubbe, som berättar att hans dotter också dött av droger. Han övertalar Paul att ge sig på knarklangarmaffian. (Spoiler: Gubben är egentligen också knarklangare som vill bli av med konkurrensen.)

En uppfriskande sak är att Pauls tjej inte våldtas, utan bara mördas rakt av liksom. Som vanligt ser vi några kända ansikten bland skurkarna. Den här gången är det bl.a. Danny Trejo i en av sina första roller, samt Mitch Pileggi (Skinner från Arkiv X).

Tyvärr är filmen ganska tråkig. Actionscenerna är inte spännande, trots mycket skottlossning och explosioner. När jag sist såg filmen var det den klippta svenska videoutgåvan, som efter två totalförbud var klippt med nio minuter för att censuren skulle godkänna den. Jag tror faktiskt inte det finns så mycket action i filmen. Videoutgåvan måste vara ett rent drama.

Death Wish 5Det skulle dröja hela sju år innan Death Wish V: The Face Of Death kom, 1994. Att man under så lång tid inte kunde komma fram med nåt bättre än det här är förbluffande, och det hade nog varit lika bra att lägga av.

Givetvis har Paul skaffat sig en ny tjej, dock med en psykopatisk ex-man som använder hennes modebolag till att tvätta pengar. Efter att hon givetvis blivit misshandlad och sedan mördad så plockar Paul fram pistolen igen. Väldigt lite action följer.

Del fem i serien är ganska tråkig. Det är inte skådisarnas fel i alla fall, och Michael Parks som spelar skurken är precis lagom mycket vidrig. Dock är redigeringen väldigt tråkig och vi bjuds på ett flertal långa, långa tagningar där det egentligen inte händer någonting. Actionscenerna är mycket taffliga och ingen verkar kunna träffa nånting med sina vapen. Tre personer med automatvapen misslyckas med att träffa Paul på mindre än en meters avstånd, och kliver sen in i ett rum där någon klättrar ut genom takfönstret – och skjuter hejdlöst MOT VÄGGEN. Skräpfilm. Dessutom Bronsons sista film att ha biopremiär. What a way to go.

Summering då: Death Wish 1 är en bra och hård seriös film, och Death Wish 3 är en bra och hård puckoactionfilm. Ignorera resten.

1 Comment

Chain Of Fools av H

juli 2nd, 2009 | Postad i Film, Komedi

Chain Of Fools [DVD]Ännu en film som jag tyckte var riktigt kul när den kom. Det var år 2000, och när jag nu sett om den kan jag inte påstå att den var särskilt rolig. Steve Zahn är mer töntig än rolig, och förvecklingarna är inte nämnvärt komiska. Det jag reagerade mest på är ungen som spelar Steves systerson, som är sjukt lik mig själv som barn!

Steve Zahn spelar en frisör som råkar sticka saxen i halsen på en skurk som just stulit några värdefulla mynt. Tillsammans med sin galna kompis letar han rätt på mynten, samtidigt som de jagas av yrkesmördare och poliser. Svenskarna Pontus Löwenhielm och Patrick von Krusenstjerna (under kollektivnamnet Traktor) regisserade rullen, men av någon anledning har de inte gjort någon mer film. Man har ändå fått ihop en bra rollista som innehåller Jeff Goldblum, Salma Hayek, David Cross, Elijah Wood, Orlando Jones, Lara Flynn Boyle och Michael Rapaport.

No Comments

Världsrymden Anfaller / Invasion Of The Body Snatchers av H

maj 19th, 2008 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Från himlen faller sporer ner och börjar binda sig med växter på jorden. Ganska snart upptäcker Elisabeth Driscoll att hennes mans personlighet är som förbytt. Hon berättar för sin vän Matthew (Donald Sutherland) att hon förföljt sin man och sett honom möta okända människor, utbytt paket och betett sig hemlighetsfullt i allmänhet.
Matthew tror att Elisabeth lider av en psykisk kris och låter henne träffa psykologen Kibner (Leonard Nimoy) som berättar att han mött flera personer den senaste tiden med precis samma upplevelser. Samtidigt börjar fler och fler uppföra sig mystiskt, och man upptäcker snart att stora frökapslar fungerar som kokonger för människokopior…

1978 gjordes denna klassiska remake av det klassiska originalet från 1956. Jag gillar den verkligen, och det är uppfriskande att se gamla filmer som inte nödvändigtvis följer benhårda storfilmsformler som det mesta nu för tiden. Ingen stor häftig introduktionsscen för att fånga damp-publiken, inga övertydligheter, oväntat slafsiga effekter och ett helt perfekt slut.

Man får även se en tidig roll av Jeff Goldblum, och Kevin McCarthy som hade huvudrollen i originalet har en liten kul biroll. Nu ska jag bara leta rätt på originalet, samt Asylums version Invasion Of The Pod People. 90-talsversionen samt den senaste inspelningen The Invasion med Nicole Kidman skiter jag i.

1 Comment

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud