Helt Perfekt Glob

Mortal Kombat Legends: Battle Of The Realms av J

Kort efter att ha förlorat den senaste Mortal Kombat turneringen inleder Outworld’s härskare Shao Kahn (Fred Tatasciore’s röst) en massiv attack mot Earthrealm i ett försök att få åskguden, tillika Earthrealm’s beskyddare, Lord Raiden (Dave B. Mitchell’s röst) att gå med på att ingå i en sista Mortal Kombat turnering – där vinnaren tar allt.

Samtidigt försöker Scorpion (Patrick Seitz’s röst) att hitta Kamidogu, en mystisk relik tillverkad av de Äldre Gudarna, innan Netherrealm guden Shinnok (Robin Atkin Downes’ röst) lyckas använda den för att återuppväcka den mystiske One Being – vars enda syfte är att förinta allting som existerar.

För det första; Mortal Kombat Legends: Battle Of The Realms är en direkt fortsättning på Mortal Kombat Legends: Scorpion’s Revenge (recenserad här), så har du några som helst planer att se den här filmen borde du titta på den först.

För det andra; den här är nästan lika bra som sin föregångare. Den har ett extremt högt tempo och även om filmen avhandlar på sätt och vis två berättelser samtidigt så fann jag den aldrig rörig. Filmen är spännande, extremt våldsam och över innan man ens hinner reagera – vilket för mig till det enda ”problemet” jag egentligen har med filmen; dess speltid.

Likt sin föregångare är filmen i runda slängar åttio minuter lång och likt den första filmen kände jag att speltiden egentligen var för kort här också. Dels för att det händer betydligt mycket mer här, men också för att vissa partier (bland annat ett par fightingscener) hade egentligen behövt vara något längre än vad de är.

Men med det sagt så tycker jag att Mortal Kombat Legends: Battle Of The Realms inte bara är en suverän film, utan även en riktigt bra uppföljare – även om jag hade kunnat tycka att den borde varit något längre än vad den är. Rekommenderas.

Mortal Kombat Legends: Scorpion’s Revenge av J

Hanzo Hasashi (Patrick Seitz’s röst) förlorar i ett slag hans klan, familj och sitt liv under en attack från en rivaliserande ninja klan, ledda av Sub-Zero (Steve Blum’s röst). I underriket träffar han Quan Chi (Darin De Paul’s röst), som utlovar att han kommer återfå sin familj och sitt liv om han i utbyte stjäl en nyckel ifrån Shang Tsung’s (Artt Butler’s röst) ö – där den interdimensionella turnéringen Mortal Kombat hålls – så Quan Chi kan släppa ut sin fängslade mästare, Shinnok (Robin Atkins Downes’ röst).

Hasashi ingår i avtalet med Quan Chi och beger sig till ön i täckmantel att han ska medverka i turneringen, under namnet Scorpion, samtidigt som en grupp andra krigare är där för att försvara Jorden från total förstörelse.

I väntan på den kommande Mortal Kombat rebooten som släpps ganska snart tyckte jag att det var dags att spana in Mortal Kombat Legends: Scorpion’s Revenge som släpptes för ganska exakt ett år sedan.

Jag har aldrig varit och lär aldrig bli något större die hard fan av Mortal Kombat spelen. Jag gillar däremot loren, karaktärerna och det faktum hur over the top blodig och våldsam franchisén är och jag växte upp med live action filmerna som kom under 90-talet. Jag gillar fortfarande bägge, även om den andra filmen är en fullständig katastrof rent filmmässigt.

Med allt det sagt så tycker jag att Mortal Kombat Legends: Scorpion’s Revenge är svinbra. Filmen kan väl ses som en soft-reboot av franchiséns story och en origin story för Scorpion, men istället för att saker och ting dras ut på i all oändlighet så brakar det på i ett högt tempo med mycket action och blodiga strider.

Det enda felet med filmen i mitt tycke var att den var lite kort med sina knappa åttio minuter, vilket resulterar i att flera fighter blir kortare än vad de borde ha varit. Tio, femton minuter längre speltid som hade koncentrerats på längre fighter hade kanske inte gjort filmen mycket bättre än vad den redan är, men det hade inte varit ovälkommet.

Skulle jag rekommendera Mortal Kombat Legends: Scorpion’s Revenge i väntan på Mortal Kombat rebooten? Definitivt, men även efter att den filmen släppts för det här är – trots sin korta speltid – God Underhållning. Rekommenderas varmt.

Brawl In Cell Block 99 av J

Den före detta boxaren Bradley Thomas (Vince Vaughn) har det tufft. Han har precis förlorat jobbet och hans äktenskap med frun Lauren (Jessica Carpenter) håller på att rasa samman efter att hon fick missfall. I ren desperation och i ett försök att rädda sitt äktenskap kontaktar Bradley sin vän och tillika knarklangare Gil (Marc Blucas) för att ta på sig jobb som knarkkurir.

Ett och ett halvt år senare verkar Bradley’s tillvaro vara på väg att ljusna; pengarna rullar in och Lauren är återigen med barn. Men när Gil vill prova att göra affärer med en ny affärskontakt, den mexikanske knarkkungen Eleazar (Dion Mucciacito), går saker och ting snabbt utför och efter en våldsam eldstrid med polisen hamnar Bradley i fängelse. Kort efter hans ankomst till fängelset blir han kontaktad av en anställd hos Eleazar (Udo Kier) som berättar att de har kidnappat Lauren och att en anlitad abortör kommer att genomföra en experimentell operation på deras ofödda barn om inte Bradley dödar en av fångarna i cellavdelning 99 – i ett helt annat fängelse än där han har blivit placerad.

Av någon anledning hade jag fått för mig att Brawl In Cell Block 99 skulle vara en actionfilm, men som visade sig vara ett brutalt fängelsedrama i stuk med Felon och Celda 211 (aka Cell 211). Jag vart inte speciellt besviken hur som helst då jag har en förkärlek till fängelsedraman – speciellt om de är av det våldsammare slaget. Skådespelarna är bra och filmen blir aldrig nämnvärt tråkig trots sin speltid på över två timmar. Det som drar ner betyget lite grann för mig var väl filmens klimax och avslutning som gick att förutse en halvtimme innan det inträffade, samt att en del av fightingscenerna var lite halvstyltiga och mer träiga än vad de hade behövt vara – det är å andra sidan ingenting som störde mig nämnvärt när jag satt och tittade på filmen.

Brawl In Cell Block 99 är inte en felfri film och dess klimax faller ganska platt tack vare att det är i stort sett samma slut som i de flesta andra fängelsedraman, men jag gillade den ändå. Mycket. Rekommenderas.

Dexter: Säsong 6 av H

*DENNA RECENSION ÄR SPOILERFRI*

Allas favoritseriemördare Dexter och hans muntra mordutredargäng får i säsong sex ta itu med vad de kallar ”Doomsday Killer” – DDK. DDK består av teamet Colin Hanks (Son of Tom) och Edward James Olmos (”Battlestar Galactica”) som tar kål på folk med religiösa förtecken för att åkalla apokalypsen som ska ta död på världen.

Samtidigt får Debra jobbet som avdelningschef efter LaGuerta, vilket leder till slitningar mellan henne och de andra, speciellt ragget Quinn som har svårt med att bli eftersatt. Dexter möter också en reformerad brottsling som numer är frälst och driver en bilverkstad där han hjälper andra ex-brottslingar till ett bättre liv. Denne broder Sam (Mos Def) imponerar dock inte på Dexter som är säker på att han är ett passande offer, men deras umgänge leder inte dit Dexter tänkt sig.

Ännu en säsong Dexter till ända – NOOOOOOOOO!!!! – och ännu en ändlös väntan till nästa säsong – NOOOOO!!!!!! Denna säsong sex har inte varit direkt spännande, och den som inte tidigt fattar att Olmos… oh wait, nu blev det nästan en spoiler här. I vilket fall så är det ändå bra och slutet är helt jävla toppen. ”Oh, God.”

Tidigare säsonger recenserade här: 1, 2, 3, 4, 5.

Dexter: Säsong 5 av H

Denna recension är SPOILERFRI även om du inte sett tidigare säsonger! Andra recensioner kommer säkert spoila säsong 4 för dig, men icke här! You shall be watches it!

Dexter fortsätter att balansera jobb, familj och sin hobby. Cody och Astor åker till sina morföräldrar och Dexter tar in en barnmamma till Harrison för att få mer tid att slå ihjäl. (fniss.) Hans sökande efter ett passande offer leder honom till roadkill-städaren Boyd Fowler som verkar ta ihjäl blonda tjejer på sin fritid. Just som Dexter sätter kniven i honom, ramlar en tjej ner från Fowlers vind – hans nuvarande fånge och kommande offer. Hon ser Dexter utföra dådet, men berättar att de är fler som delat på henne…

Ja, vad säger man? Ännu en finfin säsong med Dexter! Om du fortfarande missat denna serie så ge dig själv en örfil och börja från avsnitt ett direkt nu. Nu. Nuuuuu.

Dexter: Säsong 4 av H

Dexter har det jobbigt. Han har en fru och en familj som kräver hans tid, och frustrationen över att inte hinna ut och mörda folk tär på honom. Som tur är kommer Debras ex Lundy tillbaka på jakt efter en ritualmördare som han tror är i Miami. Dexter tar upp jakten på egen hand, men kommer snart i kontakt med en helt annan person än han tänkt sig…

Säsong 4 av Dexter är toppenbra. En del kanske reagerar negativt då ”komediskådisen” John Lithgow dyker upp och mördar folk, men vi som sett honom i annat än Tredje Klotet Från Solen myser bara. Han är som klippt och skuren i det här fallet. (Har du sett säsongen så vet du att det snarare är ”klubbad” och ”skuren” i det här ”fallet”. Fattar du? Hahahaha!)

Har du ännu inte sett Dexter är det bara du börjar från början nu direkt. Har du sett första säsongen så behöver jag inte säga nåt, för då är du garanterat redan framme här redan.

White Chicks av J

Efter att ha sett vissa filmer känner jag en viss ånger att jag inte har sett dem innan jag sett dem och White Chicks är en sådan film. De tre bröderna Keenen Ivory, Shawn och Marlon Wayans – som också medverkade i de två första Scary Movie filmerna – står för regi, producering, manus samt två av huvudrollerna. Och jag måste säga att de gjort ett bra jobb.

Shawn och Marlon spelar de två klantiga FBI agenterna och bröderna Kevin och Marcus Copeland som efter sitt senaste uppdrag sullat till det rejält för sig och ligger riktigt löst till hos chefen. Men när misstankar om att två välkända megarika hotellarvtagerskor – Brittany och Tiffany Wilson – kommer att kidnappas skickar Kevin och Marcus iväg för att hämta upp dem på flygplatsen för att sedan ta dem till Hampton, där de ska medverka i någon form av societets arrangemang.

Men på väg till Hampton kraschar de med bilen och Wilson systrarna vägrar att lämna hotellet efter att ha fått småsår i ansiktet. Istället för att förlora sina jobb måste nu Copeland bröderna genomföra det otänkbara: de måste förklä sig som Wilson systrarna och försöka luska ut vem som har planer på att kidnappa dem.

Påföljden blir givetvis att de två klantskallarna hamnar i situationer där de inte riktigt vet hur de ska ta sig till, vilket resulterar i många gapskratt och fnissningar – givetvis i en lagomt klichéfylld story. Speciellt många överaskningar eller snabba vändningar finns tyvärr inte i filmen, men jag tycker ändå att de har lyckats väldigt bra med den.

Mycket mer än så finns det inte att säga. Det är en ganska typisk mainstream komedi som levererar det den är menad att göra och gillar man bröderna Wayans tidigare verk gillar man säkert den här filmen också.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0381707/

Dexter: Säsong 3 av H

När Dexter som vanligt en kväll ger sig ut för att ta ihjäl en knarklangare dyker en oväntad man upp i langarens hus, och i handgemänget som följer har Dexter ihjäl den okände mannen. Langaren, Freebo, kommer undan. Mannen Dexter mördat visar sig vara Oscar Prado, bror till välkände åklagaren Miguel och polisen Ramon. Eftersom Freebo kan identifiera Dexter, måste han hittas innan Miguel och Ramon gör det. Dexter hittar Freebo, dödar honom.. men på väg ut ur huset möter han Miguel i full färd med att göra detsamma…

Säsong 3 av Dexter är helt klart ett steg upp från säsong 2. Några nya intressanta karaktärer, de kända karaktärerna utvecklas. Storyn är spännande och så när som på lite svaga stunder kring Dexter och Ritas stundande barn och bröllop, och ett något abrupt slut i sista avsnittet så är det helt enkelt Mycket Bra TV.

Dexters tredje säsong visas troligen på Canal+ inom kort, och i USA har man redan förra året förlängt serien med två (!) säsonger till.

Dexter: Säsong 2 av H

Den något kortare än säsong 1 säsong 2 är nu slut. Eller ja, det är två avsnitt kvar att visas i USA, men än en gång kom internät-piraterna till vår räddning och tillgängliggjorde förhandskopior till oss alla.

Ett par dykare upptäcker Dexters dumpningsplats för likdelar, och polisen samt FBI startar en stor operation för att fånga ”Bay Harbour Butcher”. Rita konfronterar Dexter om sin ex-makes död, och det slutar med att Dexter ljuger om att vara narkoman och börjar gå till möten för anonyma narkomaner. Där möter han sin stödperson, Lila, som börjar styra honom åt oväntade håll.

I stort är Dexters andra säsong lika bra som den första, om än bara hälften så lång. Mitt största problem är att karaktären Lila är så irriterande. Jag har alltid problem med att orka se på folk som jag tycker är dumma i huvet (vilket är anledningen till att jag tokhatar The Office). Men Lila är högst nödvändig för berättelsen, utan henne skulle inte Dexters resa aldrig ens starta och det är ju den vi vill se.

Dexter: Säsong 1 av H

Dexter Morgan jobbar med polisen som blodstänksexpert, han kommer alltså till brottsplatser och tar reda på vad som hänt genom att undersöka blodet där. Han är mycket duktig på sitt jobb, men han är samtidigt en känslokall psykopat som mördar folk på sin fritid – men bara såna som förtjänar det förstås.

Under hela sin uppväxt har hans fosterfar lärt honom att kontrollera sina drifter att döda. Att arbeta osedd, spårlöst och vara säker på att inte skada någon oskyldig. Hans fostersyster vet ingenting om detta, och jobbar som polis i samma avdelning som Dexter.

En dag dyker ett lik upp, perfekt styckat och fint paketerat. Dexter blir imponerad av mördarens stil, och upptäcker snart att mördaren börjar kommunicera med honom med flera lik, något som Dexter blir högst förtjust av, och en lek uppstår mellan den okända Isbilsmördaren och polisexpertens hemliga alter ego…

Troligen årets bästa tv-serie (och säsong två kommer nästa år) kommer från betal-kanalen Showtime (vilket innebär lite mer blod, naket och svordomar). Det är en riktigt skruvad variant på alla polisserier du sett, och är föredömligt kort med bara 13 avsnitt. Inget dras ut på för länge, vi tilldelas ledtrådar i alldeles lagom takt. Den har lite udda stil och karaktärer, och Michael C. Hall (Six Feet Under) i huvurollen är perfekt. Vi ser också Julie Benz (Darla i Buffy/Angel) i rollen som Dexters flickvän.

Jag kan rekommendera serien helt utan reservation, men vad ni än gör – gå inte till seriens sida på Wikipedia där man skoningslöst avslöjar slutet nästan helt utan varning!