Helt Perfekt Glob

Mr. & Mrs. Smith av J

John (Brad Pitt) och Jane Smith (Angelina Jolie) är ett vanligt förortspar som varit gifta i fem (eller sex) år. John jobbar inom byggbranschen och Jane jobbar som datortekniker – eller det är i alla fall vad de tror att den andre jobbar med. I själva verket jobbar bägge som lönnmördare för rivaliserande organisationer. När de får i uppdrag att slå ut samma måltavla, vilket resulterar i ett fiasko för bägge parterna, upptäcker de sanningen om varandra – och de får 48 timmar på sig att döda den andra.

Det var bra länge sedan jag hörde någon prata om Mr. & Mrs. Smith från 2005 och ärligt talat hade jag nog inte sett den sedan den släpptes på dvd i Sverige, vilket måste ha varit för en tolv, tretton år sedan. Jag skulle hur som helst nog säga att den är ganska bortglömd. Det var en sån där film som kom och folk såg den, men ingen kommer ihåg den nästan femton år senare. I alla fall så har jag äntligen fått ur tummen och sett den på nytt nu och jag måste faktiskt säga att jag hade en väldigt kul stund i soffan.

Den har bra action, humorn är väldigt rolig och filmen blir aldrig tråkig. Det må vara en popcornfilm, men det är en väldigt underhållande sådan. Både Pitt och Jolie är suveräna i sina roller och har väldigt bra kemi filmen igenom och att båda deras karaktärer är sarkastiska under majoriteten av speltiden är något jag älskar. Mer sarkasm till folket!

Mr. & Mrs. Smith var knappast nyskapande när den kom och den är inte det nu heller, den återanvänder en hel del gamla klyschor och koncept men den gör det på ett kul och underhållande vis. Speltiden på strax under två timmar flyger förbi och jag kommer antagligen att återbesöka den här filmen fler gånger i framtiden. Rekommenderas.

Urban Legends: Final Cut av J

Amy (Jennifer Morrison) studerar vid filmskolan Alpine University och kämpar med att få färdigt sin examensfilm om vandringssägner för att försöka vinna ett stipendium på 15 000 dollar och Hitchcock-priset, vilket mer eller mindre garanterar vinnaren att regissera en Hollywood-film. Saker och ting blir emellertid inte lättare när de i hennes filmteam börjar att försvinna spårlöst. Hon bestämmer sig för att undersöka saken och inser snart att någon har bestämt sig för att kamma hem stipendiet och Hitchcock-priset, även om det kommer kosta alla konkurrenterna livet…

Medan jag ångrade att jag inte hade sett Urban Legend tidigare så känner jag att jag lika gärna hade kunnat låta Urban Legends: Final Cut ligga ett tag till. Det är inte en dålig slasher, den följer alla klyschor och regler som en regelrätt slasher ska göra men konceptet som fungerade så bra i den första filmen med vandringssägner känns väldigt forcerat här. Vandringssägnerna är förvisso viktiga för händelseförloppet i filmen, men det känns mest som att konceptet är där bara för att kunna knyta ihop den med den första filmen. Kan man se förbi det är filmen hyfsat underhållande. Den är lagomt cheesig, har en och annan bra skådis (Morrison i synnerhet, som vi senare såg i långköraren House M.D.) och levererar ett och annat gapskratt avrundat med några stalk ’n slash scener, varav flera av dem dessvärre känns väldigt oinspirerade.

Hade Urban Legends: Final Cut varit klyftigare, haft fler klyftiga mord och inte känts så forcerad hade jag troligtvis rekommenderat den, men som den är så tycker jag att det är en okej dussinslasher som duger att se om man inte har någonting annat i slasherväg att tillgå för tillfället.