Helt Perfekt Glob

Chucky – Season 1 av J

Tonåringen Jake Wheeler (Zackary Arthur) lever tillsammans med sin alkoholiserade far i den lilla staden Hackensack. Han är osäker på sin egen sexualitet och spenderar sin fritid till att göra konstverk med hjälp av delar från diverse olika dockor.

När han hittar en Good Guy docka vid en garageförsäljning tror han sig ha funnit den sista touchen han behövt till det projekt han jobbat på, men efter en rad underliga incidenter och ett dödsfall står det klart för honom att Good Guy dockan han köpt besitter själen av den ökända seriemördaren Charles Lee Ray – Chucky (Brad Dourif’s röst) – och snart börjar fler underliga ”olyckor” inträffa runt om i Hackensack.

Ända sedan Don Mancini teasade att Child’s Play/Chucky filmerna skulle få en egen TV-serie för några år sedan – som i sin tur skulle vara en fortsättning på franchisén – har jag väntat med stor spänning på vad de skulle koka ihop – och jag vart inte besviken. Säsong 1 av Chucky är helt i linje med filmerna och är hur kul som helst. Humorn och våldet är på topp, Brad Dourif är fortfarande hur bra som helst som Chucky och jag gillar att andra viktiga karaktärer även dyker upp här, samtidigt som referenser och callbacks till filmerna haglar säsongen igenom.

Berättelsen om Chucky spårade ur för flera filmer sedan och den här serien fortsätter på samma inslagna väg, samtidigt som den ger Chucky en mer djupgående bakgrund – vilket jag personligen tycker är välkommet.

Effektmässigt varierar serien en aning. Det är en del halvtaskig CGI, men det är även en hel del praktiska effekter. Det är väl egentligen det enda jag kan klaga över.

TV-serien Chucky är gjord för fansen av Child’s Play/Chucky filmerna, så har man inte sett dem innan så tror jag dessvärre att många skämt och referenser går förlorade. Är man ett fan av filmerna är det här emellertid ett måste att se. Rekommenderas varmt. Nu ska jag vänta på säsong 2 som släpps någon gång nästa år.

Läs gärna mina recensioner av filmerna också; 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7.

Cult Of Chucky av J

Fyra år har gått sedan Nica (Fiona Dourif) blev inspärrad på mentalsjukhus för morden på hennes familj. Hon har genom behandling blivit övertygad om att det var hon som begick de fasansfulla handlingarna och att det skulle ha varit Chucky (Brad Dourif) enbart var vanföreställningar. Men efter att hennes läkare Dr. Foley (Michael Therriault) introducerar ett nytt terapiverktyg, en Good Guy docka, i samtalsterapin börjar en rad dödsfall att inträffa på avdelningen och Nica börjar undra om hon kanske trots allt inte är galen…

Som vanligt är jag sen till festen och alla har redan däckat för länge sen. Det har tagit mig omkring ett och ett halvt år att slå mig ner för att se Cult Of Chucky och varför jag väntat så här länge har jag ingen aning om egentligen, men det känns bra att jag slutligen har sett den sjunde och högst troligen sista installationen i originalserien av filmer. Anledningen till att jag tror det är för att Don Mancini (skaparen av Chucky och Child’s Play filmerna) är i fullgång med att producera en TV-serie som (enligt vad jag har kunnat läsa mig till) kommer vara en fortsättning som tar vid efter den här filmen. Samtidigt får vi remaken som har varit under för-produktion i omkring tio år nästa månad, där Mark Hamill ska göra rösten till Chucky. Två, tre veckor innan remaken släpps kommer dessutom ytterligare en Child’s Play relaterad film i form av filmen Charles – där varken Brad Dourif eller Don Mancini är involverade. Hur som helst…

Jag gillade Cult Of Chucky. Den är mörkare än Bride och Seed, men mer komisk och bonkers än Curse samtidigt som den fortsätter Chucky’s storyline på ett snyggt och ganska fyndigt sätt. Humorn finns så klart där, men väger aldrig över som i Bride och Seed. Speciellt läskig blir filmen så klart inte, men den har å andra sidan en del gore-gags som är suveräna och i kombination med dess humor (för att inte tala om Chucky’s one-liners) blir det en väldigt underhållande, om än bitvis rätt dum, slasherfilm.

Likt i Curse har Chucky’s utseende blivit uppdaterat lite grann och.. mjae.. jag vet inte riktigt. Jag är så van vid hans gamla utseende att den nya looken står ut som en sårig tumme. Det är ingenting som förstör filmupplevelsen så klart, men det var någonting som jag reagerade på. Effekterna ser i övrigt bra ut.. vad mer finns det att säga?

Jag gillade Cult Of Chucky. Den kommer knappast gå till världshistorien som en av de bästa filmerna någonsin, men det är en underhållande liten slasherfilm och God Underhållning i nittio minuter utan tvekan. Tumme upp, rekommenderas.

Läs gärna mina recensioner av film nummer 1, 2, 3, 4, 5 och 6 i serien.

Curse Of Chucky av J

Den deprimerade Sarah (Chantal Quesnelle) bor tillsammans med sin dotter Nica (Fiona Dourif), som är rullstolsbunden sedan födseln, i en avsides belagd gammal kåk. En dag får Sarah ett underligt paket, innehållandes en rödhårig docka – som hon kastar i soporna. Samma natt vaknar Nica av hennes mors skrik och hittar henne några minuter senare död i hallen. Dagen därpå dyker Nica’s syster Barb (Danielle Bisutti) upp med sin make Ian (Brennan Elliott), deras dotter Alice (Summer H. Howell), deras nanny Jill (Maitland McConnell) och prästen Frank (A Martinez) tack vare det plötsliga dödsfallet. Det visar sig dock snart att de inte är ensamma i huset…

Jag hade väntat i flera år på remaken av Child’s Play och när nyheten om att en sjätte film i serien, Curse Of Chucky, var på ingång blev jag ganska förvånad. Varför göra en uppföljare när de håller på med en remake? Mja, remaken kan vi ju nog glömma i ett par år till då det verkar som att Don Mancini (manusförfattaren av Chucky filmerna och regissör av Seed och Curse Of Chucky) är sugen på att göra en sjunde film i serien. Hur som helst…

Curse Of Chucky återgår till rötterna av serien. Istället för att vara rolig och blodig som de två tidigare installationerna i serien återgår den till att vara en ren skräckfilm där en stor del av speltiden går åt till att bygga upp spänning i filmen – och det fungerar ganska bra, faktiskt. Vi vet så klart att Chucky lever och det finns egentligen inga frågetecken om vad som komma skall, men jag tycker (efter flera omtittar) att filmen ändå fungerar bra. Jag gillar att de försökt återgå till franchiséns rötter och göra Chucky creepy igen; trots att han levererar en och annan one-liner även här.

Skådespelarna är hur som helst bra, i synnerhet Fiona Dourif som Nica och givetvis hennes pappa Brad Dourif som Chucky. De övriga skådisarna gör också bra ifrån sig så klart, men det är samtidigt folk jag varken sett före eller efter den här filmen. Effekterna varierar lite grann. Jag gillade inte designen på Chucky första gången jag såg filmen, men efter ett par omtittar har den växt lite grann på mig – det är ingenting som stör mig längre, helt enkelt.

Filmen har definitivt växt på mig och även om den knappast kommer gå till världshistorien som en av de bästa filmerna någonsin så är det en bra uppföljare och ett försök att återgå till sina rötter i en franchisé som gått mer och mer ifrån dem med varje film som kommit ut. Rekommenderas.

Läs gärna också mina tidigare recensioner på film nummer 1, 2, 3, 4 och 5 i serien.

Bound av J

Efter att precis ha kommit ut från kåken får den lesbiska Corky (Gina Gershon) ett jobb som rörmokare och blir ivägskickad till en lägenhet för att rusta upp avloppssystemet. Väl där möter hon grannarna Caesar (Joe Pantoliano), som tvättar pengar åt maffian, och hans flickvän Violet (Jennifer Tilly). De två kvinnorna inleder en kärleksaffär och bestämmer sig för att sno 2 miljoner dollar som Caesar sitter på i väntan på att maffia bossen Gino Marzone (Richard C. Sarafian) och hans män ska komma och hämta dem. Men efter att ha genomfört planen börjar saker och ting gå snett då Caesar reagerar på ett oväntat sätt…

Innan de trök ur sig The Matrix filmerna och V For Vendetta gjorde bröderna Andy och Lana Wachowski filmen Bound – som troligtvis är mest känd för sexscenen mellan Jennifer Tilly och Gina Gershon – och jag har ganska lite att säga om den. Det är en bra film utan tvekan och den flyter förbi utan några större problem, men samtidigt känns filmen småklyschig på sina ställen och det är inte direkt så man blir överaskad över något speciellt under filmens gång. Det är dock ganska kul att se John P. Ryan (It’s Alive, Class Of 1999) som stenhård maffiatorped.

Bra film med ett par onödiga klyschor som kunde ha skippats. Rekommenderas till thriller-fanatiker som missat den, ni andra som sett den redan kan se något annat.

Seed Of Chucky av J

Sex år har gått sedan Chucky (Brad Dourif) och Tiffany (Jennifer Tilly) gick berserk och en inspelning av en film baserad på just dessa händelser är under produktion. När Chucky’s och Tiffany’s son – Glen (Billy Boyd) – får reda på detta beger han sig iväg till Hollywood för att leta reda på sina föräldrar, för att äntligen få ett familjeliv. Vilket kommer bli lättare sagt än gjort…

Efter att Glen har återuppväckt sina föräldrar med hjälp av Dambalas Hjärta tar det inte lång tid innan ett nytt blodbad bryter ut i deras jakt på nya kroppar – vilket den här gången är Tiffany’s favoritskådespelerska Jennifer Tilly (som sig själv) och hiphopartisten och regissören Redman (som sig själv).

I mitt tycke är den femte filmen i serien den (hittills) svagaste. Mycket tack vare att koncentrationen på Chucky egentligen är rätt liten jämfört med de fyra första filmerna och det känns lite som han bara har en sidoroll i det hela. Filmen är emellertid inte dålig, utan levererar några rejäla gapskratt som får mig varje gång att skratta högt – vilket också räddar filmen en del. Skådespelarna, effekterna, storyn, manuset, bla bla bla, är bra och så vidare – iaf om man tänker på att det faktiskt är del fem i serien.

Jag orkar inte skriva speciellt mycket mer än så. Seed Of Chucky är den (hittills) svagaste filmen i serien, men det betyder inte heller att den är kass.. utan bara sämre än sina föregångare. Den duger gott att titta på för att bli hyfsat underhållen i runt 90 minuter. Helt klart.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0387575/

Bride Of Chucky av J

Efter att Tiffany (Jennifer Tilly) lyckats komma åt resterna av Good Guy dockan Chucky (Brad Dourif) lappar hon ihop delarna och genomför en voodoo ritual.. vilket återupplivar Chucky. Kort därefter dödar Chucky Tiffany och återuppväcker henne i en bruddocka. Det omaka paret måste nu ta sig till New Jersey för att leta reda på Chucky’s mänskliga kropp som ligger begravd där tillsammans med Dambalas Hjärta – en amulett som kan överföra deras själar till andra kroppar.

Ovetandes om hur saker och ting ligger till blir Tiffany’s granne – Jesse (Nick Stabile) – övertalad till att köra dockorna till New Jersey mot en större summa pengar – varpå han tar med sig sin flickvän Jade (Katherine Heigl). Och det tar inte länge innan Chucky och Tiffany skrider till verket med vad de gör bäst…

Den fjärde (den här) och femte (nästa film) filmen är de svagaste filmerna i serien, helt klart. Det är cheese all the way och är mer riktat mot komedi-hållet än skräck med komiska inslag. Anledningen till att jag slänger ner den här (och nästa film) i Skräck/Rysare-facket är för att jag är åt helvete för lat för att länka och greja mellan filmerna. Hur som helst…

Brad Dourif snor showen, as always. Jennifer Tilly är het – när hon är kroppsligt med och inte bara gör rösten till Tiffany – och gör en rätt bra insats. Nick Stabile och Katherine Heigl gör inte några nämnvärda insatser, men Heigl fick ganska troligt rollen som Jade mest tack vare det som sitter strax ovanför naveln och strax nedanför halsen på henne. Effekterna är snygga – givetvis – och används rätt väl. Storyn är helt okej och funkar för att vara den fjärde filmen i serien, men den innehåller hål. Exempelvis, hur kunde det vara kvar någonting som helst av Chucky efter tredje filmens avslutning? Varför stack inte Chucky bara och hämtade amuletten redan i de tre första filmerna om den hade räckt för att föra över hans själ?

Avslutningsvis kan jag säga att även om jag kan Bride Of Chucky innan och utan så föredrar jag dess tre föregångare vilken dag som helst, men samtidigt tycker jag att den här filmen ändå är sevärd och underhållande.

http://www.imdb.com/title/tt0144120/

The Initiation Of Sarah (2006) av H

Lindsey (Summer Glau, Terminator: The Sarah Connor Chronicles) och Sarah är två icke-identiska tvillingsystrar som börjar på college. På inrådan av sin mor försöker de bli medlemmar i studentföreningen Alpha Nu Gamma. Vi får dock snabbt veta att Sarah har konstiga krafter och är någon typ av häxa. Vi får även snabbt veta att Alpha Nu består av ett gäng elaka häxor som vill ha Sarahs krafter – men föreningen Pi Epsilon Delta (ledda av Jennifer Tilly, vet inte varför en tant har en studentförening) består av snälla häxor som vill rädda Sarah. Dock är Lindsey mer intresserad av att vara med i den populäraste föreningen.

Nåväl, The Initiation Of Sarah är en tv-film som är en remake av en tv-film. Förstås inte vidare läskigt, kanske lite spännande möjligen och med lite halvinspirerade vändningar, men jag har haft både roligare och tråkigare 80 minuter i mitt liv.

Bailey’s Billions av H

Familjefilm om hunden Bailey som ärver pengar från sin gamla matte. Hunden sköts av Dean Cain (Clark i Lois & Clark) som kan prata med hundar. Tyvärr tycker inte sonen (Tim Curry, clownen i Det) och hans fru (Jennifer Tilly, Bride of Chucky, Bound, Liar Liar) att det är nån bra idé utan behöver pengarna till sin hemliga hundvalpsfabrik!

Mer en barnfilm än familjefilm, ibland milt underhållande men ofta lite för långa transportsträckor som tråkar ut vilket vanligt ADHD-barn som helst.