Helt Perfekt Glob

Raptor av J

När en plötslig våg av oförklarligt våldsamma djurattacker inträffar i hans lilla samhälle börjar Sheriff Jim Tanner (Eric Roberts) och hans assistent Barbara (Melissa Brasselle) att undersöka saken. Alla spår leder till den underliga Dr. Hyde (Corbin Bernsen), en före detta militärforskare vars bidrag från regeringen för ett kloningsprojekt av dinosaurier blev indraget. Men tack vare en okänd bidragsgivare har Dr. Hyde lyckats fortsätta med sina experiment, som nu löper amok i Sheriff Tanner’s lilla stad.

Oh boy. Raptor, den inofficiella fjärde Carnosaur filmen, är… dynga. En stor, rykande, stinkande hög med dynga. Majoriteten av alla actionscener i hela filmen är klipp tagna ifrån de tre första Carnosaur filmerna, medan helt nya scener mellan dem har spelats in för att göra en ny film. Har man sett de tre första filmerna behöver man verkligen inte se den här filmen. Jag menar, det som händer mellan actionscenerna är knappast intressanta (bortsett från den kanske längsta sexscen i en action/skräckfilm jag någonsin har sett som landar på 8 minuter torrjuckande, om man nu är intresserad av sånt) och mot slutet började jag helt enkelt tappa koncentrationen på vad som hände i filmen.

Både Jim Wynorski och Roger Corman är experter på att återanvända inspelat material från tidigare filmer de gjort, men det här var bara bedrövligt. Om de nu ville göra en fjärde film i Carnosaur serien tycker jag att de gott hade kunnat spela in nya actionscener istället för att ta den lata (och troligtvis billigare) vägen. Fast, det här är ju egentligen bara en inofficiell uppföljare till Carnosaur filmerna så jag begriper inte ens varför jag såg den. Eller varför jag ens skriver om den. Eller varför du ens läser det här. Se något annat för guds skull.

976-EVIL II av J

Efter att flera unga kvinnor blivit mördade på det lokala colleget lyckas äntligen polisen finna ett vittne till det senaste mordet. Vittnet pekar ut colleget egna dekan, Mr. Grubeck (René Assa), som gärningsman som snabbt blir gripen av polis och satt i en cell. Grubeck har emellertid använt sig av ”Horrorscope”-linen 976-EVIL och besitter nu ondskefulla krafter som han ämnar att använda sig av för att utrota alla som kan sätta honom bakom lås och bom. Samtidigt slår sig sheriffens dotter, Robin (Debbie James), ihop sig med den nyanlända bikern Spike (Patrick O’Bryan), som har erfarenhet av 976-EVIL, för att stoppa Grubeck’s planer.

Behövde 976-EVIL en uppföljare? Absolut inte. 976-EVIL II är en egentligen helt onödig uppföljare och även om de försöker göra en koppling till den första filmen så känns det mest som vilket skräckfilmsmanus som helst där de forcerat in 976-EVIL konceptet. Även om det finns några fräna idéer inblandade här (däribland en mash-up av julfilmen It’s A Wonderful Life och zombiefilmen Night Of The Living Dead) så räcker det inte på långa vägar för att filmen ska bli bra eller överhuvudtaget intressant. Den trillar helt enkelt ner i facket för onödiga uppföljare av 80-talsskräckisar.

Istället för Robert Englund får vi här Jim Wynorski i registolen och så fort jag hör hans namn får jag gåshud och tänker genast på allt skräp han regisserat genom åren (bortse så klart från kultklassikern Chopping Mall). 976-EVIL II är dock inte en av hans sämsta filmer, men det är inte en bra film heller. Filmen har lite högre tempo än sin föregångare, men konceptet med en gubbe som springer runt i en form av sin själ för att mörda de som vill låsa in honom blir jävligt snabbt gammalt, vilket får mig att hellre vilja se den trögare föregångaren som faktiskt hade ett unikt koncept.

Onödig uppföljare, bortkastad tid – även om man har sett den första filmen.

Some Nudity Required av J

Some Nudity Required är en ca 80 minuter lång dokumentär om B-filmsindustrin och hur kvinnor blir utställda som sexsymboler då de måste klä av sig för att få roller i B-filmer. Dokumentären är skapad (delvis iaf) av Odette Springer – en sångerska/kompositör av B-filmer, som hatar sitt arbete. Igenom dokumentären intervjuas flera stora namn i B-filmsträsket, t ex Jim Wynorski, Roger Corman och Maria Ford.

Och den här dokumentären är skit, skräp, värdelös och gnällig. Springer – som agerar berättarröst och den som intervjuar alla personer – gnäller om och om igen hur hon hatar sitt arbete, men att ”hon inte kan ta sig ur det”. Det här är verkligen dagens bullshit; hon har för i helvete själv valt att ta sig in i B-filmsträsket. Att hon dessutom hela tiden tjatar om att hon är ”en extremt fantastisk och talangfull person, men som ingen förstår att hon är” gör det hela desto mer outhärdligt. Och för att strö lite mer salt i såret klankar hon hela tiden ner på personer hon vill skildra (exempelvis Maria Ford som är ”en extremt fantastisk och talangfull person, men som ingen förstår att hon är”) och trampar dessutom ner dem emellanåt.

Om det nu är så jävla besvärligt att jobba inom B-filmsindustrin; sluta då. Sort your fucking life out mate, som Peter Serafinowicz skulle sagt det. Nåja. Det fanns en höjdpunkt i dokumentären och det var då Wynorski bad Springer mer eller mindre att dra åt helvete – tack vare att han ansåg att intervjun är tråkig och rent utsagt löjlig. Keep it up Jim!

Nä. Some Nudity Required är bara en gnällig skitdokumentär som bör undvikas. En sista grej som bör tilläggas är att Springer, märkligt nog, lyckats producera en till dokumentär samma år som den här, med titeln The Dark Side Of Hollywood – vilken jag kommer undvika då den troligtvis innehåller lika mycket gnäll och QQande som den här. Fy fan…