| Subcribe via RSS

Halloween (2018) av J

november 2nd, 2018 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Halloween, 1978. Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) lyckades nätt och jämnt att slippa undan den sinnessjuke Michael Myers (James Jude Courtney / Nick Castle) efter att han dödat flera av hennes vänner efter att ha lyckats bryta sig ut från Smith’s Grove Sanatorium där han hade suttit inspärrad i femton år. Polisen lyckades hur som helst att gripa och spärra in honom på Smith’s Grove igen.

Fyrtio år senare lever Laurie ensam i ett inhängnat område med knappt någon kontakt med sin dotter Karen (Judy Greer) eller sitt barnbarn Allyson (Andi Matichak) då Karen tycker att hennes mor är paranoid som inte kan släppa tanken att Michael Myers fortfarande lever och att han kan komma efter henne på nytt, att hon bara inbillar sig. Men när fyrtio års jubileumet börjar närma sig kraschar bussen som skulle transportera Myers till en annan anläggning och Laurie’s värsta farhågor besannas…

Min första tanke när sluttexterna började rulla när den nya Halloween var slut var; ”Wow… årets film!”. Efter att ha läst lite recensioner (snarare sågningar) på imdb och efter att jag har sugit lite grann på filmen och funderat så står jag fortfarande fast vid min första tanke – det här är årets film i mina ögon.

Nej, filmen är inte felfri. Ja, den innehåller en del logiska luckor. Nej, den är inte bättre än Halloween II från 1981. Ja, den har en del forcerad humor i sig. Nej, den ligger inte i samma liga som originalet och att överhuvudtaget jämföra den här filmen med den filmen vore ett hån. Så hur kan jag då tycka att filmen är det här årets bästa film? Enkelt; jag blev grymt underhållen och jag är inte en fanboy som blir butthurt bara för att en uppföljare inte är perfekt på alla sätt och vis. Skådespelarna var bra, effekterna såg riktigt bra ut (Michael’s mask såg fantastisk ut) och filmens manus var fängslande – även om vissa saker som inträffar här borde ha klippts bort eller skippats helt (som sagt, den är inte felfri).

Så, för att avrunda den här recensionen så kan jag väl säga att jag verkligen gillade den här filmen och tycker att det är den tredje bästa filmen i serien (med Michael Myers) efter de två första filmerna. Rekommenderas.

No Comments

The Fog (2005) av J

augusti 21st, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Fog (2005)Invånarna på ön Antonio Island, utanför Oregon’s kust, ska till och avtäcka en staty för att hedra de fyra män som grundade deras stad 1871. Nick Castle (Tom Welling) är en ättling till en av männen och äger ett fiskecharter företag, där han använder sig av sin skuta Seagrass för turism. När hans flickvän Elizabeth Williams (Maggie Grace) plötsligt dyker upp efter att ha varit i New York i ett halvår börjar en rad bisarra händelser att inträffa. Samtidigt börjar en mystisk dimma att uppenbara sig strax utanför ön – och den är på väg snabbt in mot land…

The Fog remaken är en av de mest hatade remakes som gjorts – åtminstone om man läser runt på internet om filmen. Att den dessutom vann två priser samma år vid Fangoria Chainsaw Award, för sämsta film, och vid Stinkers Bad Movie Award, för den minst läskiga skräckfilmen det året, säger väl också en del skulle jag vilja påstå. När jag började titta på filmen insåg jag snabbt hur lik den var originalfilmen. Småsaker här och där var förändrade så klart för att det skulle passa in i storyn, men överlag är den första timmen i stort sett samma film. Det är först under de sista fyrtio minuterna av filmen som den börjar stappla iväg på egna ben och det är först här man börjar se de stora skillnaderna mellan de två filmerna. Remaken misslyckas hur som helst nästintill med allt eget den försöker med och även om några av idéerna är ganska bra här så orkar inte filmen ro i land. I flera av de scener där någonting nytt händer skiter de i att förklara vad som egentligen hände (exempelvis inledningsscenen) och lämnar istället en massa lösa trådar som aldrig följs upp.

Skådespelarna är rätt hyfsade, men deras karaktärer är stundtals totala idioter och man blir bara matt av att titta på dem. Majoriteten av effekterna är givetvis i CGI och ser inte alls lika bra ut som dem i originalet.

Även om jag tycker att originalet hade sina brister så står den sig betydligt mycket bättre än den här remaken. Men är The Fog remaken från 2005 den sämsta remaken som gjorts? Knappast, men det är inte heller en speciellt bra – eller ens nödvändig – film.

No Comments

The Fog av J

augusti 21st, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The FogLegenden säger att den lilla kuststaden Antonio Bay, Kalifornien, byggdes 1880 på blodspengar. Den rike spetälske Blake köpte sig segelfartyget Elizabeth Dane och seglade tillsammans med sin besättning för att forma en spetälsk koloni i närheten av Antonio Bay. Men medan de seglade genom en tjock dimma blev de avsiktligt lurade av en campingeld på stranden varpå de styrde skutan mot ljuset och kraschade henne in i de omkringliggande klipporna.

Nu, hundra år senare, håller invånarna i Antonio Bay på att fira hundraårsjubileumet för grundandet av deras stad, samtidigt som en tjock dimma utvecklar sig ute på vattnet och som rör sig snabbt mot land…

Det här var första gången jag såg John Carpenter‘s The Fog. Jag vet att det är en klassiker men jag har aldrig tagit mig tiden till att se den, förrän nu då. Hur som helst kan jag förstå varför folk tycker att det är en bra skräckfilm och en klassiker, men jag tycker samtidigt att den förlitar sig lite mycket på att vara långsam och att det ska på så vis bygga stämning och vara spännande. Filmen har förvisso stämning, men det är i stort sett allt. Jag kände aldrig att den blev nämnvärt spännande eller läskig (likt Carpenter’s Halloween och The Thing). Det kändes liksom aldrig som att huvudkaraktärerna var i någon större fara – inte ens i slutet, som jag personligen tycker kunde ha varit längre och mer klimatiskt än vad det är.

Det som räddar filmen är som sagt dess stämning, men också bra skådespelare (så som Jamie Lee Curtis, Janet Leigh och Tom Atkins för att nämna några) och den klassiska Carpenter-komponerade musiken som oftast är en fin touch i hans filmer.

Nåväl, på det stora hela tycker jag att The Fog var en bra film men att den samtidigt inte riktigt nådde upp till allt jag har hört om den. Den får en marginell rekommendation från mig.

No Comments

Going To Pieces: The Rise And Fall Of The Slasher Film av J

augusti 17th, 2015 | Postad i Dokumentär

Going To Pieces - The Rise And Fall Of The Slasher FilmGoing To Pieces: The Rise And Fall Of The Slasher Film är en dokumentär från 2006 som är baserad på Adam Rockoff‘s bok med samma titel. Dokumentären gör en djupdykning i den genre jag troligtvis älskar mest; slashergenren. I dokumentären får vi höra och se många av de gamla slasherfilmsrävarna berätta om sina gamla klassiker och dokumentären sträcker sig ifrån slashergenrens födsel fram till dess fall.. och återuppståndelse.

Till en början pratar de kort om de flesta klassiker i genren (Halloween, Friday The 13th, Prom Night, A Nightmare On Elm Street och så vidare) och lite mindre klassiska/kända slashers från det ljuva 80-talet. De fortsätter med den film som många påstår återupplivade slashergenren (och skräckgenren i övrigt), Scream, och knyter slutligen ihop säcken med att prata kort om lite modernare verk (så som Hostel, Saw och Freddy vs. Jason). Inslängt mellan allt det här visas även gamla tidningsklipp, gamla filmprogram där de kritiserar genren och enstaka specifika filmer (The Boogeyman bland annat) och givetvis också filmklipp ur många av de filmer som det talas om.

Om man är ny till genren och har tänkt ta sig ann slasherfilmerna från 80-talet skulle jag nog faktiskt avråda att se den här dokumentären då de vid flera tillfällen spoilar slutet på flera filmer (bland annat slutet på Sleepaway Camp). Har man däremot sett alla klassiker och är ett inbitet fan av genren kan dokumentären vara hyfsat värd att se. Visst förekommer det en hel del ryggdunkande i den här dokumentären som många andra, men det är samtidigt ganska intressant att höra vad många av regissörerna bakom dessa verk har att säga om sina filmer och deras tankar kring genren i sig (även om många av dessa har sagt samma sak ungefär tre miljoner gånger i andra dokumentärer). Det dokumentären lider mest av är dess speltid egentligen. Jag hade gärna sett att den hade varit 3+ timmar lång där de hade gått in lite djupare på varje film (och eventuellt deras serier) och berättat lite mer ingående på hur de tänkte när de gjorde filmerna (mer än att de ville tjäna pengar).

Nåja. Dokumentären har nio år på nacken och en hel del har hänt med både slashergenren och skräckfilm i stort och jag hade faktiskt inte haft något emot att se någon form av uppföljare till den här dokumentären, där de hade kunnat koncentrera sig lite mer på de nyare slasherfilmerna (typ från år 2000 fram till dags datum). Hur som helst, det är en helt okej dokumentär – åtminstone för dig som har sett en del inom genren.

No Comments

Ghosts Of Mars av J

april 26th, 2015 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Ghosts Of Mars2176, planeten Mars. En grupp marsianska poliser är på väg till Shining Canyon, en liten gruvutpost i närheten av Södra dalen i den yttre sektorn, för att hämta en livsfarlig fånge så att han kan ställas inför rätta. När de anländer upptäcker de att utposten ligger öde och börjar att leta efter invånarna. Det dröjer inte länge förrän de hittar invånarna och det visar sig att de tidigare hårt arbetande gruvarbetarna har blivit blodtörstiga vildar som dödar allt som kommer i deras väg.

Ghosts Of Mars är en av John Carpenter‘s mest underskattade filmer i min mening. Det är ingen klassiker som Halloween eller The Thing, men det är en underhållande sci-fi action/skräck rulle som har några bra namn i sig (Jason Statham i en tidig roll, till exempel). Effektmakarna Robert Kurtzman och Greg Nicotero var involverade i effekterna och de som har sett filmer där dessa två herrar har haft fingrarna med i effektskapandet vet att det är bra skit som syns på skärmen, även om filmen har närmare 15 år på nacken.

Det var över tio år sedan jag såg den här filmen sist så jag tyckte att det var dags att se om den och jag är inte besviken. Det kanske inte är världens bästa film, manus- eller skådespelarmässigt, men den underhåller gott under de ca 95 minuterna den rullar. Rekommenderas.

No Comments

The Thing av J

september 30th, 2012 | Postad i Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Antarktis, vintern 1982. En grupp amerikanska forskare har blivit placerade vid den amerikanska utposten nummer 31 för att samla på sig fysisk och naturlig forskningsdata och har ett halvår av kyla och mörker framför sig. Saker och ting börjar inte något vidare då de får ett oväntat besök av en helikopter som börjar cirkla runt basen, jagande och skjutande mot en flyende hund. När helikoptern blir förstörd och passagerarna dödade släpps hunden in i basen och amerikanerna börjar undra vad som egentligen pågår.

Helikoptern hade norska märkningar och amerikanerna bestämmer sig för att ta sig bort till den närliggande norska basen för att undersöka saken. Väl där upptäcker de att basen är totalförstörd och att norrmännen måste ha hittat någonting som i sin tur utplånade dem. De finner även kvarlevorna efter någonting som verkar ha varit mänskligt och bestämmer sig för att ta med sig dem tillbaka till basen för att undersöka dem. Väl tillbaka på basen börjar pusselbitarna falla på plats då hunden de tog emot med öppna armar plötsligt utvecklar sig till en fruktansvärd varelse som attackerar forskarna. De lyckas slå tillbaka den, men inser nu att de har med en utomjordisk livsform att göra, som kan förvandla sig och ta vilken skepnad den vill bland dem. Vem är infekterad redan och vem kan man lita på?

Jag har redan nämnt den här filmen i min sågning av The Thing From Another World och vad jag tycker om den, så vad finns mer att säga egentligen? Inte speciellt mycket faktiskt. John Carpenter’s klassiska sci-fi skräckfilm The Thing från 1982 är en av mina absoluta favoritfilmer och det är en sån där film jag kan se hur många gånger som helst utan att tröttna på den. Skådespelarna är suveräna, manuset är fängslande och spännande och effekterna står sig ruskigt bra än, även om filmen är 30 år gammal. Dessutom har The Thing betydligt mer att erbjuda än The Thing From Another World, både händelsemässigt och effektmässigt, samtidigt som den tydligen ska vara mer trogen till ursprungsmaterialet (berättelsen ”Who Goes There?” av John W. Campbell Jr.).

Om du har missat John Carpenter’s The Thing tycker jag absolut du ska se den. Har du sett den redan kan du se den igen. Rekommenderas.

No Comments

Halloween: The Inside Story av J

oktober 25th, 2011 | Postad i Dokumentär

Halloween: The Inside Story är ytterligare en i raden av alla dokumentärer om Halloween. Den här gången koncentreras dokumentären till större delen kring den första filmen från 1978 och nämner mer eller mindre bara uppföljarna och (den helt värdelösa) remaken och dess uppföljare.

Har man sett dokumentären Halloween: 25 Years Of Terror från 2006 (recenserad här) – eller bara är rent av påläst om Halloween – så bör man ha iaf ett litet hum om vad som sägs i Halloween: The Inside Story – vilket blev ett stort orosmoment för min del till en början. Efter den otroligt gaggiga inledningen där personerna bakom filmen sitter och gaggar om att ”Vi hade ingen aning om att det här skulle bli en sån stor grej när vi filmade, jaddi, jaddi, jaddi, och vi har gjort en jäääääätteläskig film som skrämmer skiten ur alla, bla bla bla..” så blir det faktiskt en ganska intressant dokumentär.

Det pratas en del om förarbetet av filmen, hur idéen uppstod, hur de valde ut skådisar och hur de byggde upp filmen under en tre veckors period – bara för att dra ett par exempel. Utöver de vanliga personerna som alltid intervjuas när det handlar om Halloween (exempelvis John Carpenter och Jamie Lee Curtis) får vi även se personer som inte stod speciellt mycket i fokus (t ex Kyle Richards, som spelade Lindsey, en av ungarna som Curtis barnvaktar). Och, well, det som till en början verkade vara ytterligare en av de skrytiga dokumentärerna visade sig vara en ganska intressant och (åtminstone hyfsat) givande dokumentär.

Om man inte är riktigt, riktigt hardcore och kan precis allt om Halloween är den här dokumentären ett ganska givet kort att slänga 90 minuter på – om man nu gillar Halloween, that is.

No Comments

They Live av J

juni 1st, 2011 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Nada (Roddy Piper) är en omkringdrivande man utan jobb eller hem som försöker att hitta någonting att göra. Han finner till slut ett jobb och en plats att spendera nätterna på – men hans lycka varar inte speciellt lång tid. Efter att polisen har gjort en raid mot stället där han spenderat sina nätter finner han ett par solglasögon som besitter en minst sagt underlig egenskap som får honom att vakna upp till det faktum att världen är styrd av utomjordiska varelser…

John Carpenter har gjort ett par riktigt bra (och klassiska) rullar i sina dagar och They Live är verkligen inte en av dem. Visst, den är inte genomusel, men den är inte så där värst bra heller. Det tar rätt lång tid innan någonting av intresse faktiskt inträffar, men samtidigt så är det långt mellan actionbitarna och de är på tok för få – filmen blir helt enkelt till en stor del jävligt seg.

Skådisarna är bra och så, men de kämpar mot ett rätt ojämnt manus. Utöver Piper ser vi även Keith David (som vi sett i Carpenter’s The Thing, Pitch Black och Requiem For A Dream) och Meg Foster (som vi också såg i en kort roll i Leviathan) i varsin viktig biroll. George ‘Buck’ Flower (som vi har sett i en jävla massa filmer, oftast som luffare eller liknande) gör en kort och rätt oviktig roll, även om han blir ”viktig” i slutet. Effekterna är okej och makeupen på utomjordingarna är rätt frän. Men det lyfter inte filmen speciellt mycket. Filmens story är riktigt bra – men genomförandet och händelseförloppet är så trögt utfört att det känns mycket som att storyn blir sumpad.

Ja. Nej. They Live är en helt klart en av Carpenter’s sämre filmer – bättre än så här kan ju faktiskt karln prestera. Läs gärna också H’s korta recension av en Special Edition av filmen här.

No Comments

Halloween (1978, Blu-ray) av H

maj 3rd, 2011 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Halloween. Ja, den känner ni ju till. Känns bara dumt att säga nåt om filmen.

Jag vet inte om ni haft oturen att bli pålurade den svenska DVD:n från Atlantic, men det är en horribel historia. Blu-rayen från Anchor Bay är dock finfin, och en liten men ack så talande jämförelse ser ni här:

Nåväl. Bild och ljud på filmen är toppen, och det är svårt att förstå hur en över 30 år gammal lågbudgetfilm kan se så bra ut. Vissa har fått spel över att originalets blåfärgade nattscener och orangefärgade dagscener har fått ett mer naturligt utseende, men fuck you, det här ser bättre ut.

Den medföljande dokumentären ”A cut above the rest” är riktigt bra och berättar väldigt utförligt det mesta man kan tänkas vilja veta om filmens uppkomst och historia. Kort sagt, en skiva att rekommenderas till alla!

1 Comment

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud