Helt Perfekt Glob

Critters: Bounty Hunter av J

En intergalaktisk prisjägare (Jordan Downey) anländer till ett hus ute i skogen för att ta itu med ett Krite-problem.

Critters: Bounty Hunter är en kortfilm på cirka sju minuter från 2014 som är regisserad, skriven, (delvis) producerad och klippt av ingen mindre än Jordan Downey – som även har den enda rollen i filmen och som ljudmixat den. Om du inte vet vem Jordan Downey är så är det mannen som gav oss ThanksKilling (recenserad här) och ThanksKilling 3 (recenserad här) några år innan han släppte den här kortfilmen. Hur som helst…

Critters: Bounty Hunter är i mångt och mycket en välgjord liten kortis. Den har en och annan referens till originalfilmerna och trots dess korta speltid så skulle jag nog faktiskt säga att det här är det bästa vi har fått i franchisén sedan Critters 2. Tyvärr är det ju som sagt bara en kortfilm, men jag hade inte tackat nej till en långfilm i samma anda – med en mörkare ton och mer gore.

Vill du spana in den här kortfilmen kan du göra det här nedanför.

ThanksKilling 3 av J

Hur toppar man en föregångare? Man gör den bättre så klart! I ThanksKilling fallet är det det motsatta – den är sju resor värre än den första filmen. Den är längre, den är mer utdragen, den är mer tråkig, den är mer… allt. Den är ren jävla dynga rent utsagt. Mördarkalkonen Turkie får nys om att nästan alla exemplar av hans uppföljare till ThanksKilling, ThanksKilling 2, har blivit förstörda och han upptäcker snabbt att endast ett exemplar återstår i hela världen och beger sig därmed efter det.

Det är säkert lite därtill som jag borde skriva med men det skiter jag i. ThanksKilling 3 (som är den riktiga ThanksKilling 2, yes) är vedervärdigt usel och något av det gräsligaste jag någonsin har sett i hela mitt liv (nej, jag varken överdriver eller skämtar). Ofta när folk pratar om att de har sett en usel film så tror jag inte att de vet vad de ens missat om man ska jämföra med den skiten de ser och den skiten jag ser. Hur som helst; undvik den här ”filmen”.

ThanksKilling av J

Fem college ungdomar beger sig hemåt för att fira Thanksgiving med sina familjer, men stöter på någonting oväntat: en femhundra år gammal ondska i form av en blodtörstig kalkon som är besatt av en indian förbannelse.

Nästan allting hade kunnat varit bättre med ThanksKilling. Det enda som var ganska hyfsat var soundtracket, allt annat var ren dynga. Skådespelare, effekter, karaktärer.. rubbet. Idéen är det väl egentligen ingenting fel på så, det hade kunnat bli en riktigt kul skräck/komedi om rätt personer stått bakom projektet, men det här framförandet av idéen är rent utsagt uruselt. ThanksKilling hör till en av de sämsta filmer jag har sett på bra länge och även om jag kan tycka det är kul att titta på lågbudget filmer var ThanksKilling för mycket av allt som inte är bra med en film. Undvik den här dyngan.