Helt Perfekt Glob

Looper av H

Inför den här filmen höll jag mig avsiktligt undan alla recensioner och trailers för att kunna se den helt utan förutsättningar. Betygen överallt har varit fyror och femmor, Total Film kallade den ”det här årtiondets Matrix” och det var ju inte utan att man hade lite förväntningar när man satte sig i biografstolen.

År 2042. Joseph Gordon-Levitt (”Dark Knight Rises”, ”Tredje klotet från solen”) är en looper, en yrkesmördare som tar ihjäl folk åt maffian år 2072. Se inte så förvirrad ut. 2072 är alla människor taggade och spårbara, vilket innebär att man inte kan ta ihjäl folk och göra sig av med kroppen, för polisen hittar den ju direkt. Istället använder man olaglig tidsreseteknik och sänder tillbaka dem för att mördas ospårbart. Problem uppstår när den mystiske Regnmakaren börjar sända tillbaka lite väl många loopers, och när Josephs framtids-jag dyker upp (Bruce Willis) så blir det krångligt.

Ååh, det börjar ju så bra. Det är smart, intrikat och man får verkligen känslan av att man skapat en cool värld som man bara vill se mer av. Sen når vi mitten av filmen och det blir dryyyygt. Det blir förutsägbart. Det står still. Många djupa suckar drogs i biosalongen när Emily Blunt drar sitt livs snyfthistoria i tio år direkt efter den obligatoriska pisstråkiga men barmhärtigt korta sexscenen.

Och sen slutar det helt rakt bara. Man förväntar sig en supersmart vändning, en extra dimension till storyn, NÅGONTING oväntat – men, nej. Nej. Det håller inte och det som kunde, det som SKULLE bli så bra… det faller. En stor besvikelse. Bonus dock för mest creepy unge sen jag vet inte när.

50/50 av H

”50/50” är troligen det minst berörande cancerdrama jag någonsin sett. Det är så ytligt och snällt att det är förbluffande. Förstås, när Joseph Gordon-Levitt (Tredje klotet från solen, 500 Days of Summer) och Seth Rogen är huvudrollerna är det väl inte något direkt djup att förvänta sig. Istället är filmen ganska så gladlynt och det är väldigt få känslomässiga scener. Kan ju vara skönt att slippa alla tunga scener man annars brukar vräka på med, men när filmen är så här ytlig kring ämnet kan man ju undra varför man ens valt det. Inte en dålig film, bara inte nåt du minns efteråt.