Helt Perfekt Glob

Beverly Hills Cop III av J

Under ett tillslag mot en bilslakt blir Axel Foley’s (Eddie Murphy) chef, inspektör Douglas Todd (Gilbert R. Hill), skjuten till döds. Gärningsmännen kommer undan, men lämnar spår efter sig som leder Axel till nöjesparken Wonder World i Los Angeles. Väl där dröjer det inte länge förrän Axel upptäcker att någonting skumt finns under den glada nöjesparkens yta.

Beverly Hills Cop III är den del som troligtvis de flesta avskyr. Varför förstår jag inte riktigt. Visserligen är det den svagaste delen i trilogin, men den är ändå väldigt underhållande. Till skillnad från de två första filmerna känns den tredje mer som en regelrätt actionfilm än en action/komedi, även om humorn finns till en viss del kvar. Det känns helt enkelt som att manusförfattaren/manusförfattarna har lagt mer krut på actiondelen än humordelen. Ja, ni fattar.

Karaktärerna är fortfarande kul att titta på, men skurkarna känns rätt stereotypiska och plottwisten känns inte lika genomtänkt som i de två första filmerna – även om vissa saker var rätt uppenbara även där. Skådespelarna är fortfarande bra, men Eddie ser ganska trött ut och iaf jag får intrycket att han bara vill ha filmen överstökad för att ge sig på nästa projekt. Hans karaktär, Axel, är inte alls lika uppkäftig och slängd i truten som i de två tidigare filmerna, vilket var en del av det komiska med BHC-filmerna. Judge Reinhold har dock några roliga scener även om han inte har så fruktansvärt mycket speltid.

Tempot i filmen är lite högre än de två tidigare filmerna och filmen känns, som sagt, mer koncentrerad på snabb och spännande action än humor och slutsekvenserna (ni vet när Eddie spöar skurkarna) är betydligt längre än slutsekvenserna i de två första filmerna.

Nåja. Beverly Hills Cop III är helt klart den svagaste delen i trilogin, men är samtidigt en underhållande actionfilm om man kan ta att den skiljer sig smått ifrån de två första filmerna. Men om den tredje filmen förblir den sista filmen får vi se, då det ryktas om i ett par år nu att de har funderingar på att göra en fjärde film i serien. Huruvida det kommer gå återstår att se. Iaf jag hade älskat att se Eddie och gänget i full fart igen i en ny film om Axel Foley.

Beverly Hills Cop II av J

Polisen i Beverly Hills står handfallna inför en ny brottsvåg kallad ”Alfabetsbrotten” och efter att poliskapten Bogomil (Ronny Cox) kommit brottslingarna på spåren blir han utsatt för ett mordförsök. När Detroit snuten Axel Foley (Eddie Murphy) får nys om det hela beger han sig till Beverly Hills för att ta reda på vem som står bakom ”Alfabetsbrotten” och mordförsöket på Bogomil. Väl i Beverly Hills slår han sig ihop med sina två gamla kamrater Taggart (John Ashton) och Rosewood (Judge Reinhold) för att finna de ansvariga.

Likt den första filmen har jag rätt lite att skriva om Beverly Hills Cop II. Det är en bra action/komedi som flyter förbi väldigt snabbt utan några som helst problem och är troligtvis den jag tycker bäst om i trilogin, även om de två andra filmerna också är suveräna. Eddie Murphy är top-notch och levererar riktigt många gapskratt och filmens action är lite mer utbredd än i den första filmen, där mycket av filmens action koncentrerades till slutet av filmen. Övriga skådespelare, som till en stor del var med i den första filmen, är även de suveräna och jag kan inte låta bli att garva åt Judge Reinhold’s karaktär som flippar ur mer och mer ju längre filmen går.

En suverän action/komedi som levererar det den ska och som, iaf jag, kan se om hur många gånger som helst – likt den första filmen. Rekommenderas.

Beverly Hills Cop av J

Detroit snuten Axel Foley (Eddie Murphy) får en glad överaskning när han kommer hem efter ett misslyckat undercover jobb, som han genomförde på eget initiativ; hans gamla barndomskompis, tillika smågangster, Mikey Tandino (James Russo), som bor i Beverly Hills, är på besök. Det dröjer dock inte länge förrän två torpeder dyker upp och har ihjäl Mikey, men låter Axel leva.

Efter att ha fått nobben av sin chef om att ta fallet kring Mikey’s död begär Axel ut semester för att kunna åka till Beverly Hills – och försöka luska ut vem som hade ihjäl Mikey och varför.

Vad finns att säga om Beverly Hills Cop som inte sagts ungefär en miljard gånger redan? Inte speciellt mycket skulle jag tro. Jag, som så många andra, tycker att det är en suverän film som fortfarande håller stenhårt, nästan 30 år efter dess release. Skådespelarna (speciellt Eddie Murphy) är suveräna, humorn är bra och musiken är typiskt 80-tal, för att inte tala om temat som troligtvis är ett av de mest igenkända och remixade teman som någonsin har gjorts.

Har du inte sett Beverly Hills Cop – eller Snuten I Hollywood som den hette i Sverige – så har du missat någonting riktigt bra. Rekommenderas.

Lumparkompisar: Extended Cut av H

En ”extended cut”. Inte att förväxlas med en ”director’s cut”. Det ena behöver inte alls vara liktydigt med det andra. Jag känner till ett flertal DC som faktiskt är kortare än originalversionen, t.ex. Alien och Braindead. Det ges ut mer film än någonsin i och med DVD, inte bara nya filmer ska ut utan äldre filmer återutges. För att en 25 år gammal film ska kunna synas måste man drämma till med nåt extra, och varför då inte skrika ”förlängd version!!!!” på omslaget? Kom och se! Nyligen nämnda Blues Brothers och Lumparkompisar är knappast ensamma. Det är nästan så ingen film kan ges ut på DVD längre utan att vara ”unrated”, ”uncut” eller på något sätt förbättrad – säger dom.

Ivan Reitman regisserade 1981 Lumparkompisar, som är Bill Murrays andra film (efter Klantskallarna/Meatballs), John Candys första amerikanska film och Harold Ramis och Judge Reinholds första film. Murray förlorar jobb, bil, flickvän och lägenhet i ett slag och övertalar sin kompis Ramis att hänga med in i armén. Väl där börjar de förstås ragga Lottor och leva rövare. Intressant nog blir dom faktiskt aldrig några bra soldater i slutet, ni vet sådär som det brukar bli. Det omöjliga hockeylaget som vinner finalmatchen mot alla odds, m.fl. Disney-slut. Visst räddar de dagen i slutet, men mer genom tur än några faktiska armékunskaper.

Det hela är hyfsat underhållande, om än något 80-taligt manschauvinistiskt vid några tillfällen, men som Reitman själv säger: det var perfekt humor för den tiden. Kanske inget jag skulle rekommendera vem som helst som letar efter en komedi, men kanske värd tiden för nån som jag som gillar lite äldre filmer också.

Helt ok extramaterial, en timmas intervjuer och tillbakablickar med en hel del intressanta anekdoter, men också en hel del ryggklappande. Bild och ljud duger gott.

Jaha, det förlängda då? Ja, jag märkte då inget.

Speja trailer hära.