| Subcribe via RSS

Tusk av J

juni 25th, 2022 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

De bästa vännerna Wallace Bryton (Justin Long) och Teddy Craft (Haley Joel Osment) driver den mycket populära podcasten The Not-See Party, där de letar upp och hånar förnedrande virala videos. Wallace flyger till Kanada för att intervjua ”Kill Bill Kid”, en internetkändis som blivit känd efter att ha kapat sitt eget ben med ett katana svärd. Väl i Manitoba, Kanada upptäcker han att ”Kill Bill Kid” har begått självmord. Upprörd över att ha flugit till Kanada för ingenting bestämmer han sig för att intervjua någon annan och råkar av en slump hitta en lapp på en anslagstavla där någon erbjuder ett gratis rum i dennes hem och en garanti att få höra många intressanta berättelser. Nyfiken och bestämd att inte åka hem tomhänt kontaktar han denne någon och beger sig till hans herrgård.

Väl på plats välkomnas Wallace av Howard Howe (Michael Parks), en pensionerad sjöman som sitter i rullstol, som snabbt börjar berätta om sina tidigare äventyr – fram tills det att Wallace plötsligt svimmar. Han vaknar upp dagen efter och börjar att inse att Howard inte är den personen han har utgett sig för att vara och att Howard har planer att kirurgiskt, men också mentalt, förvandla Wallace till en valross…

Jag hörde talas om Tusk redan när den kom 2014 men hade inget större intresse av att se den. Idéen bakom filmen lät helt befängd och idiotisk, vilket gjorde att jag ignorerade den. Nu när jag till slut ändå har sett filmen så är jag en aningen kluven kring den…

Å ena sidan tycker jag att filmens komiska inslag inte fungerar överhuvudtaget. Majoriteten av all humor som händer i filmen är av den typen många amerikanska animerade komediserier kör med (exempelvis Family Guy), där ett skämt händer för att sedan dras ut i flera minuter – vilket i sig, för mig, blir bara irriterande. Men å andra sidan har Tusk en hel del obehagliga inslag också, även om filmens koncept är fullkomligen bonkers. Dess body horror är, bitvis, minst sagt obekväm och hade fungerat alldeles perfekt på egen hand utan en massa forcerad humor – som inte är nämnvärt rolig ändå.

Justin Long och Michael Parks är briljanta i sina roller som den uppblåste Wallace och den komplett galne Howard. Johnny Depp dyker även upp i en liten roll som en snut som jagar Parks’ karaktär och fungerar mest som en informationsdump för karaktärerna i filmen och för oss som tittare, för att ge en bättre förståelse för vad som egentligen pågår. Typ. Hur som helst…

Tusk – som förresten är den första filmen i en trilogi (likt Cornetto trilogin) av filmer, med Yoga Hosers som den andra och Moose Jaws som den tredje – hade i mitt tycke fungerat bättre som en seriös skräckfilm, hur jävla dum än idéen bakom filmen var och är. Filmen är inte ett dugg läskig så klart, men den är å andra sidan som sagt både obehaglig och obekväm bitvis och har dessutom ett slut som inte bara är nattsvart, utan även en gnutta sorgligt. Hade Kevin Smith valt att skippa allt onödigt trams som händer i filmen och koncentrerat sig på att göra en regelrätt skräckfilm så tror jag Tusk hade fungerat bättre. I alla fall för mig.

Jag tycker att filmen är okej för vad den är, men jag tror samtidigt att filmen hade kunnat varit bättre om de skippat allt trams och haft en mer seriös ton.

No Comments

Dumpa Honom! (He’s Just Not That Into You) av H

mars 22nd, 2010 | Postad i Drama, Film, Komedi

Denna relationsdramedi detaljerar med o-Hollywoodsk klarhet skillnaderna mellan killar och tjejer när det kommer till kommunikation mellan könen. Vi får följa ett antal sammankopplade individer och se hur de hanterar sina relationer, och både män och kvinnor får sig tankeställare och näsbrännor angående sina invanda beteenden och oförmågor att läsa och hantera det motsatta könet. Det blev oväntat få kontroverser oss emellan hemma i tv-soffan, och det är väl bra antar jag. Filmen känns lite för lång på över 2 timmar (baserad på en bok) men den var helt okej. Uppföljare kommer under 2010.

No Comments

Drag Me To Hell av J

februari 8th, 2010 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

På banken där Christine (Alison Lohman) jobbar finns en ledig plats som chefsassistent och givetvis vill hon gärna ha den. Enda problemet som står i hennes väg är hennes arbetskamrat Stu, en skrupelfri fan som gör allt för att trycka till henne. För att få platsen måste Christine visa att hon kan ta hårda beslut och gör detta genom att neka den gamla tanten Sylvia Ganush (Lorna Raver) ett tredje lån på sitt hus – vilket visar sig vara ett stort misstag. Ganush visar sig vara en trollpacka och lägger en förbannelse över Christine, som nu har tre dagar av demonisk terror framför sig innan Lamia – Den Svarta Geten – kommer och tar hennes själ till helvetet…

Sam Raimi är på väg back on track, så att säga. Med Drag Me To Hell återvänder han till sitt ursprung; cheesigt komiska och halvdant gjorda skräckisar. Och visst är den underhållande, men personligen tycker jag inte den ligger i samma liga som Evil Dead filmerna – även om det inte är långt efter. Rolig, äcklig och hyfsat våldsam är nyckelord för filmen, men andra ord så som förutsägbar och stundtals billiga effekter dök även upp i huvudet på mig under tiden filmen rullade. Men tar man filmen för vad den är så är det faktiskt en underhållande rulle som förnöjer nog de flesta Evil Dead fansen – inklusive mig (även om jag störde mig lite grann på de förutsägbara händelserna i filmen).

Fans till Raimi’s större filmer – Spider-Man filmerna – blir troligtvis missnöjda med den här filmen. Drag Me To Hell är ungefär det motsatta av vad Spider-Man är; en liten film där Raimi själv har fått härja runt bäst fan han velat, istället för att bli styrd av en studio – vilket syns ganska väl.

Bla bla bla. Sam Raimi är hur som helst på väg tillbaka och vi får hoppas att han fortsätter på samma stig. Och som H skrev i sin recension av filmen; ”Om nu bara Peter Jackson kunde sluta göra sina mastodontrullar och återgå till det han egentligen vill göra så kan det snart bli balans i filmuniversum.”.

http://www.imdb.com/title/tt1127180/

No Comments

Drag Me To Hell av H

februari 8th, 2010 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Christine har en dålig dag. Banken hon jobbar på har en ledig plats som chefsassistent, och den skulle hon kunna få om det inte vore för att hennes motståndare, Stu, är en skrupelfri jävel som gör allt för att trycka ner henne. Christine måste visa att hon kan ta hårda beslut, och det gör hon genom att neka en gammal tant ett tredje lån på sitt hus. BIG MISTAKE. Tanten lägger en förbannelse över Christine, som nu har tre dagar av demonisk terror framför sig innan de kommer och tar hennes själ till helvetet…

Sam Raimi, Evil Dead, bla bla bla. Rolig, slemmig, vansinnig och mycket underhållande i god Evil Dead-stil. Några effekter är bra billiga, och ibland kanske den är lite förutsägbar, men den svarta humorn väger upp.

Det är också tack vare den här rullen vi slipper se Spider-Man 4. Raimi återupptäckte hur kul det var att göra en mindre film och härja runt, istället för att ta sig an enorma studiostyrda projekt med en enorm fan-bas som kritiserar varje detalj. Om nu bara Peter Jackson kunde sluta göra sina mastodontrullar och återgå till det han egentligen vill göra så kan det snart bli balans i filmuniversum.

1 Comment

Live Free Or Die Hard av J

april 24th, 2009 | Postad i Action, Film

Den fjärde och hittils sista filmen i Die Hard serien. Troligtvis mest känd som Die Hard 4.0… i Sverige alltså.

Efter att FBI’s Cyberdivision har blivit hackad beordrar chefen över avdelningen, Bowman, att samtliga hackers som skulle kunna vara kapabla till någonting sånt här ska tas in och förhöras. Men då det är den 4de Juli har många av deras agenter ledigt så han kräver att de lokala polismyndigheterna ska hjälpa till.

John McClane är en av de lokala poliserna som blir tillkallad och skickas iväg för att hämta hackaren Matthew Farrell. Men väl på plats blir de beskjutna och snart dras McClane återigen i en terroristhärva och med hjälp av Farrell beger han sig efter de ansvariga, då McClane är ”den där killen”.

När jag fick höra att en ny Die Hard film var på gång blev jag alldeles till mig och satt spännt och inväntade den. När den väl släppts på bio rusade jag till bion och slog mig ner i biosalongen och tittade på den.

Filmen gav mig det jag hoppats på: action i högsta, om än emellanåt överdrivet otrolig, klass. Storyn och manuset är ganska tunnt, men who gives a shit när Bruce Willis skjuter styggingar till höger och vänster, skjuter ner helikoptrar med bilar och levererar återigen oneliners som får en att skratta högt?

Den fjärde filmen i Die Hard är en mycket bra actionfilm och en mycket bra underhållningsfilm. Realismen, vad är det? Stundtals är filmen ganska (eller rent av löjligt) orealistisk men det jämnar som sagt ut sig med actionsekvenserna och det goda samspelet mellan Willis och Justin Long (Jeepers Creepers). Och Timothy Olyphant (Scream 2) gör en något så när bra skurk, men är långt ifrån Alan Rickman’s skurk i första Die Hard (jag skulle tro att ingen slår honom iofs..).

Den fjärde Die Hard filmen är en bra underhållningsfilm med jävligt mycket action, om än det kan bli orealistiskt emellanåt, och bra skådespelare som väger upp det tunna manuset.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0337978/

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud