| Subcribe via RSS

My Little Eye av J

november 20th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

my-little-eyeFem unga hoppfulla får chansen att vara med i en reality show på internet med miljoner av tittare och en vinstpott på 1 miljon dollar. Det enda de behöver göra är att spendera sex månader i ett isolerat hus tillsammans och skulle någon av dem lämna huset tidigare än den utsatta tiden förlorar allihop.

När underliga saker börjar inträffa börjar gruppen att misstänka att någon försöker skrämma dem ur huset. De inser dock snart att sanningen är betydligt mer olycksbådande än så…

Den engelsk-amerikansk-fransk-kanadensiska samproduktionen My Little Eye var en av de där filmerna jag såg i hyllan hos den lokala videobutiken när den precis släppts men som jag aldrig hyrde. Fodralet tilltalade mig helt enkelt inte och det var knappast en speciellt omtalad film heller (i alla fall inte i mina dåvarande umgängeskretsar) så intresset var minst sagt ljummet från min sida. När jag för ett tag sedan lyckades komma över filmen för en löjligt liten slant så köpte jag hem den och har nu således sett den.

Filmen är en ganska typisk slowburn. Det tar ganska lång tid innan det börjar röra på sig och det är inte förrän i den tredje akten av filmen som det verkligen börjar röra på sig. Men även om den är långsam och dess upplösning går att förutse några minuter in så lyfter den tredje akten hela filmen i mitt tycke – mest för att jag gillar hela idéen bakom den. Skådespelarinsatserna är helt okej och vi får bland annat se Bradley Cooper i en av hans första roller.

My Little Eye är knappast perfekt, men tack vare den starka tredje akten får den en marginell rekommendation från mig.

No Comments

Omen IV: The Awakening av J

september 25th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Omen IV - The AwakeningDet framgångsrika paret Gene (Michael Woods) och Karen York (Faye Grant) har allt – förutom barn. Efter flertalet misslyckade försök att skaffa barn bestämmer de sig för att adoptera en liten flicka som de döper till Delia. Men det som såg ut att bli en lysande framtid för familjen York tar en obehaglig vändning sju år senare då Delia (Asia Vieira) börjar visa drag och en personlighet av en allt våldsammare och mer manipulativ sociopat, samtidigt som mystiska dödsfall och olyckor börjar inträffa runt om henne. Karen börjar fråga sig om det verkligen bara är sammanträffanden eller om det kan hänga ihop med den bibliska domedagsprofetian…

Omen IV: The Awakening (Omen IV – Ondskans Hämnd i Sverige) är en amerikansk-kanadensisk samproduktion för TV och kom 1991, alltså tio år efter den tredje filmen. En av filmseriens producenter, Harvey Bernhard (som också skrev manuset till tvåan och var en av två författare till manuset i den här filmen), kände att det fanns mer att tillföra till serien och det var tydligen meningen att det här skulle bara bli den första av flera TV-uppföljare. Men så blev det inte.

Nåja. Jag hade aldrig sett den här installationen av Omen förut och efter att ha läst en del hatiska kommentarer om filmen på internet gick jag in med väldigt, väldigt låga förväntningar. Nu när jag har sett den tycker jag att den var okej. Jag kan förstå om folk inte tycker den är bra, men personligen tycker jag att den är ett stort kliv upp från snarkfesten som var den tredje Omen filmen. Manuset hade nog behövt sig ett par utkast till innan de började filma och speltiden hade nog behövt sig en tio, femton minuter extra, men utöver det tycker jag att det var en helt okej film att slänga bort tid på.

Omen IV: The Awakening är inget mästerverk på något som helst sätt men den var bättre än vad jag hade förväntat mig och det känns bra att jag äntligen har sett den.

No Comments

Edge Of Tomorrow av J

augusti 1st, 2016 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Edge Of TomorrowEn utomjordisk ras kallad Mimics har attackerat Jorden och har intagit större delen av Europa. Men med hjälp av exoskelett har mänskligheten lyckats att börja slå tillbaka horderna av det utomjordiska hotet – eller det är åtminstone vad man tror. Major William Cage (Tom Cruise) är en amerikansk PR-officer i United Defense Force som får order av sin överordnad General Brigham (Brendan Gleeson) att han ska följa med invasionsstyrkan som ska inta Frankrike för att dokumentera invasionen som ska genomföras. Cage accepterar inte ordern och hotar Brigham, som i sin tur får honom arresterad, nedgraderad till menige och tvingad till att följa med invasionsstyrkan oavsett om han vill eller inte.

Men invasionsplanen går käpprätt och deras utomjordiska fiende har redan förutsett anfallet, vilket blir ödesdigert för den mänskliga armén. Cage lyckas döda en Mimic och blir nedsmetad med dess blod, men dör samtidigt själv och vaknar i nästa stund upp dagen innan på militärbasen han var på. Han inser snart att han har slungats in i en tidsloop där han kan starta om föregående dag genom att dö, vilket tvingar honom att återuppleva samma strider om och om igen. Men med varje strid blir Cage bättre och bättre och med hjälp av krigsveteranen Rita Vrataski (Emily Blunt) tar de striden till utomjordingarna, då varje upprepad strid för dem ett steg närmare att besegra deras fiende.

Den amerikansk-kanadensiska Edge Of Tomorrow är en film som helt hade passerat mig utan att jag märkt av den, av någon konstig anledning. Jag plockade i alla fall upp den för en femtiolapp på Dollarstore för några månader sedan och filmen är värd vartenda öre och lite därtill skulle man väl kunna säga. Konceptet om att en person slungas in i en form av tidsloop och måste återuppleva samma saker om och om igen genom att dö och försöka göra annorlunda nästa gång är ingen ny idé, men den fungerar perfekt här (nästintill i alla fall). Filmen är actionpackad, den har bra skådisar, bra effekter och är överlag underhållande under majoriteten av filmen. Varför jag inte sett den här filmen tidigare begriper jag inte då berättelsen passar mig som handen i handsken. Den får givetvis en rekommendation och jag kommer troligtvis att se om den – nån gång.

Uppföljare utan satt datum i skrivande stund verkar vara på gång. När och om den kommer återstår att se – jag hoppas så i alla fall.

No Comments

The Woman In Black 2: Angel Of Death av J

juli 31st, 2016 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

The Woman In Black 2 - Angel Of DeathLondon, 1941. Tyskarna har bombat sönder stora delar av London varpå en grupp föräldralösa barn blir ivägskickade tillsammans med skötarna Eve (Phoebe Fox) och Jean (Helen McCrory) till den brittiska landsbygden. Gruppen anländer snart till den sedan länge övergivna Eel Marsh House herrgården som ska användas som barnhem tills det att det är säkert att återvända till London igen. Men det dröjer inte länge förrän Eve börjar ana att någonting är fel med den gamla herrgården. När flera underliga incidenter inträffar börjar hon inse att de inte är ensamma och att herrgårdens mörka förflutna har vaknat igen…

Daniel Radcliffe filmen The Woman In Black som kom 2012 drog tydligen in så pass med pengar att en uppföljare var nödvändig i form av den engelsk-amerikansk-kanadensiska samproduktionen The Woman In Black 2: Angel Of Death. Givetvis var den inte nödvändig överhuvudtaget och bara en ren cash-in på föregående film. Hur som helst så är den här andra filmen inte speciellt bra. Den är förvisso välspelad, effekterna ser ganska bra ut och idéen bakom manuset är det väl inget större fel på egentligen. Problemen filmen har är att alla jumpscares och alla läskigheter som inträffar i filmen går att förutse timtal innan de inträffar, däremellan är det en rena jävla transportsträckor. Det blir helt enkelt aldrig spännande utan bara jävligt tradigt. De har även tvingat in en helt onödig subplot kring Phoebe Fox’s karaktär Eve som lätt hade kunnat klippts bort utan att det hade gjort någon som helst skillnad för filmens story mer än att filmen hade blivit knappt tio minuter kortare.

The Woman In Black 2: Angel Of Death är ett rejält magplask efter dess föregångare som åtminstone höll intresset uppe majoriteten av filmen trots att även den hade ett ganska långsamt tempo. Vill du ha en riktigt långtråkig och inte speciellt spännande skräckfilm, med större influenser ifrån drama-kategorin än skräck-kategorin, så är det här ett givet val. Ni andra som vill bli underhållna eller skrämda kan leta vidare.

No Comments

The Woman In Black (2012) av J

juli 31st, 2016 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

The Woman In Black (2012)London advokaten Arthur Kipps (Daniel Radcliffe) sörjer fortfarande sin älskade hustru Stella’s död vid förlossningen av deras son Joseph (Misha Handley). Hans arbetsgivare ger honom en sista chans att behålla sitt jobb och skickar iväg honom till den lilla byn Crythin Gifford för att gå igenom dokumentationen av Eel Marsh House herrgården som tillhörde den nyligen avlidna Mrs. Drablow då stället ska säljas. Väl framme i Crythin Gifford får Arthur ett väldigt kyligt mottagande av lokalbefolkningen och hans juridiska kontakt, Mr. Jerome (Tim McMullan), försöker schasa iväg honom tillbaka till London varpå han bestämmer sig för att åka ut till den isolerade herrgården som ligger en bit utanför Crythin Gifford. Det dröjer dock inte länge förrän Arthur inser varför lokalbefolkningen inte ville ha honom där och att han har genom att åka dit väckt någonting ondskefullt från dess dvala…

The Woman In Black från 2012 med Harry Pot… eh, Daniel Radcliffe är en betydligt bättre tappning än den stentråkiga TV-adoptionen som kom 1989. Den har förvisso ett ganska långsamt tempo och det börjar egentligen inte röra på sig förrän ungefär halvvägs in i filmen, men det händer betydligt mer här och den är genuint creepy stundtals (varav en sak fick mig att rycka till i fåtöljen). Filmen är välspelad, ser bra ut och passerar utan några större bekymmer egentligen trots att den ligger och småputtrar under den första halvan av speltiden. Jag fick inga direkta wow-känslor för den men jag kände åtminstone inte någon lust att trycka på spolknappen.

Är man ute efter en lättsammare skräckfilm med lite större fokus på berättelsen i sig än att skrämma skiten ur tittaren är den lätt värd en titt. Jag har svårt att se mig själv se om den inom någon närmare framtid, men jag behövde åtminstone inte tanka i mig en kanna kaffe för att orka mig igenom den. Godkänd film skulle jag väl vilja säga.

No Comments

Die av J

juli 25th, 2016 | Postad i Film, Thriller

DieSex för varandra främmande människor vaknar inlåsta i ett cellkomplex, utan en aning om vem som fört dem dit eller varför. Snett efter att de vaknat dyker en mystisk man upp som under hot tvingar dem att delta i ett experiment han kallar ”rättegångarna”. En efter en måste deltagarna slå en tärning för att avgöra ödet för en annan medfånge; ett turligt kast innebär frihet, ett olyckligt slutet. Allt medan dödsångesten sprider sig börjar ett dunkelt motiv att uppenbara sig…

När jag handlade hem film från Ginza sist slängde jag med filmen Die, en kanadensisk-italiensk samproduktion från 2010 som har tagit sin idé direkt ifrån Saw-filmerna men som har exkluderat allt blod och gore. Det Die gör istället är att ta konceptet med att bygga upp en story som till en början inte verkar vara sammanhängande överhuvudtaget men som allt eftersom filmen rullar börjar lägga alla pusselbitar på plats. Filmen gav mig inga direkta wow-vibbar men den gjorde det den skulle och i slutändan tyckte jag att det var en okej film. Skådespelarna är bra och jag kunde inte räkna ut slutet fem minuter in, vilket i sig är väl ett rätt bra betyg för en sådan här film.

Die är ingenting man behöver springa benen av sig för att få tag på, men med tanke på att jag betalade en guldpeng för den hos Ginza så kan man väl i alla fall säga att filmen var värd pengarna jag la ut på den.

No Comments

Christina’s House av J

juli 2nd, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Christina's HouseTonåringen Christina (Allison Lange), hennes yngre bror Bobby (Lorne Stewart) och deras far James Tarling (John Savage) har nyligen flyttat in i ett hus de ska hyra i en mindre stad i Washington så att de ska vara närmare Christina’s mor Joanne (Chilton Crane), som är inlagd på en mentalinstitution. Men det dröjer inte länge efter att de har flyttat in innan Christina börjar ana att någonting är fel med huset. Hon börjar höra underliga ljud och har en känsla av att någon – eller något – mer än hennes familj bor i huset.

Jag minns att jag såg fodralet till Christina’s House på den lokala (och nu mer nedlagda) videobutiken där jag bor många, många gånger. Jag hyrde den aldrig då fodralet i sig inte tilltalade mig. När jag gjorde en raid mot Ginza nyligen och köpte hem en bunt med filmer för 5, 10 och 20 kronor stycket fann jag Christina’s House bland dem för en guldpeng och bestämde således att köpa hem den.

Christina’s House är en medioker B-skräckis som har en hel del influenser ifrån slasher subgenren, men som inte går riktigt hela vägen dit. Ärligt talat så blir inte filmen nämnvärt spännande eller läskig överhuvudtaget, men den blir samtidigt aldrig direkt tråkig heller. Det händer en del i filmen som håller den i rörelse och det tråkar åtminstone inte ut tittaren. Eller i alla fall mig. Den hade dock kunnat varit tio minuter kortare då slutet känns löjligt utdraget bara för att.

Nåja, filmen är helt okej för vad den är i alla fall. Med tanke på att jag bara betalade tio spänn för den så var det väl ganska värt köpet, eller hur? Har man ingenting annat att titta på duger väl Christina’s House att se i alla fall, har du något annat som är bättre i hyllan där hemma så se det istället.

No Comments

The Green Inferno av J

juni 20th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Äventyr/Fantasy

The Green InfernoCollegestudenten Justine (Lorenza Izzo) åker med en aktivistgrupp till Amazonas för att protestera mot regnskogsskövlingen som pågår där. De har stora planer om att kunna rädda de folkslag som riskerar att förlora sina hem. Men efter en lyckad aktion kraschar deras plan mitt i djungeln, där de snabbt får stifta bekantskap med urbefolkningen – vilket snabbt grusar deras fredliga föreställningar. De hälsas inte som frälsare utan tas om hand som jakttroféer… som byten… som stammens nästa festmåltid…

Som vanligt är jag sen till festen. Den amerikansk-chilensk-kanadensiska samproduktionen The Green Inferno var på tapeten förra året och jag såg att många skrev om den bland annat på Facebook. En del hyllade den, en del avskydde den. Filmen (som blev inspelad redan 2013 men fick ingen release förrän 2015) är ett kärleksbrev till 70- och 80-talets våg av kannibalfilmer (som även nämns i filmens sluttexter) och det märks väldigt väl att regissören Eli Roth har en viss kärlek till den subgenren av filmer. Själv tycker jag att The Green Inferno är bra, men att den samtidigt har vissa brister.

För det första tar det lång tid innan det faktiskt börjar hända något och för det andra är många av karaktärerna så stendumma (eller rövhåliga) att det är svårt att hålla på dem. Men filmen bjuder samtidigt på blod och gore med en del snygga praktiska effekter (även om några av dem slängs ut genom fönstret tack vare skakig kamera), vilket lyfter filmen – i alla fall för mig. Jag satte mig för att se en blodig kannibalfilm och jag fick en blodig kannibalfilm. Förväntar man sig att få någonting annat lär filmen sjunka ganska snabbt i värde för den tittaren.

Skådespelarinsatserna är bra och flera av de som står framför kameran var även med i Eli Roth-samproduktionen Aftershock (recenserad här). Dessa var Ariel Levy, Nicolás Martínez, Matías López, Ramón Llao, Lorenza Izzo och Ignacia Allamand (varav de två sistnämnda även var med i Eli Roth’s Knock Knock – recenserad här).

Hur som helst gillade jag The Green Inferno. Det är inget mästerverk men den gjorde det den hade utlovat och jag är nöjd över min titt. Gillar man kannibalfilmerna från 70- och 80-talet tycker jag att man absolut ska ta sig en titt. Annars inte. Rekommenderas hur som helst.

No Comments

The Tortured av J

maj 28th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

The TorturedDet välbärgade paret Craig (Jesse Metcalfe) och Elise Landry (Erika Christensen) får sina liv förstörda när deras enda barn kidnappas och mördas av den sjuka enstöringen John Kozlowski (Bill Moseley). När Kozlowski får ett betydligt lindrigare straff än vad han förtjänar bestämmer sig Craig och Elise för att kidnappa honom och själva skipa rättvisa…

The Tortured är en amerikansk-kanadensisk samproduktion som blev producerad av flera personer som var involverad i Saw-serien på olika sätt; Oren Koules, Chad Cole, Mark Burg, Troy Begnaud och Jessie Rusu. Med det i vetskap kombinerat med titeln är det ganska enkelt att räkna ut vad för typ av film The Tortured är. Just det, torture porn. En seg sådan.

Det tar närmare fyrtio minuter innan filmen faktiskt kommer igång och med tanke på dess speltid på ganska precis sjuttiofem minuter (utan sluttexter inräknade) så är det lite för lite, ganska försent. Givetvis begriper jag att de försöker bygga upp storyn i filmen och parets motiv till deras handlingar, men gör då filmen längre för guds skull. Filmen hinner knappt komma igång ordentligt innan den är slut, vilket gör att den egentligen aldrig blir nämnvärt spännande trots att de har försökt lägga upp det hela på ungefär samma vis som en Saw-film – fast utan fällor då.

Metcalfe och Christensen gör hyfsade insatser i sina roller, men deras karaktärer är två av de mest besynnerliga karaktärer jag har sett på väldigt länge. De beter sig som två idioter under större delen av filmen och känns otroligt känslolösa under majoriteten av dess speltid. Om det beror på ett dåligt manus eller bara oengagerade rollprestationer vet jag inte riktigt.

Även om filmen har en hel del problem så tycker jag inte att den är jättedålig. Tortyrscenerna är som förväntat väldigt grafiska och smått smärtsamma att beskåda samtidigt som filmens slut lyfter filmen ganska ordentligt, vilket räddar filmen ganska mycket från ett fullständigt haveri. Jag skulle kalla The Tortured för okej och att den duger absolut att se åtminstone en gång om man är fan av torture porn genren – i alla fall om man kan se förbi alla problem den har och stänga av hjärnan i sjuttiofem minuter. Jag har dock svårt att tro att jag kommer återgå till den här filmen inom någon närmare framtid i alla fall.

No Comments

Canes av J

april 22nd, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The CovenantDavid Goodman (Edward Furlong) hankar sig fram på PR-byrån han jobbar för och är nära en befordran till PR chef, som han dessvärre blir snuvad på av sin rival Tony (Tobias Mehler). Som om inte det räckte blir han samma kväll attackerad på väg från affären och sprayad i ansiktet med kemikalier som gör honom blind. Några dagar senare får han ett mystiskt meddelande på sin telefonsvarare som berättar om en viss Dr. Guillermo List (Michael Madsen), som säger sig kunna hjälpa David att återfå sin syn och sin karriär tillbaka på banan igen – till ett mycket högt pris…

Jag gick in på Amazon en kväll för att se om Laid To Rest och Laid To Rest 2 fanns att köpa där, vilket de gjorde. Jag bestämde mig för att beställa hem de tyska extreme uncut blurayerna av bägge filmerna, då de ska ses i oklippt format. Sagt och gjort, jag beställde och fick hem paketet från den ena säljaren (då jag fick lov att beställa från två olika) och fick mig en liten överraskning när jag sprättade upp paketet; där i låg inte bara Laid To Rest blurayen, utan även en penna med säljarens tryck och en nederländsk utgåva av filmen Canes, under titeln The Covenant.

Canes (som hette Brotherhood Of Evil i Sverige och Norge, The Covenant i Nederländerna och The Covenant: Brotherhood Of Evil i USA och Italien vid dess dvd release) är ett riktigt bottenskrap. Edward Furlong har medverkat i enstaka bra filmer efter Terminator 2, men man skulle väl kunna säga att han karriär har gått ner i rännstenen med tanke på vilken skit han oftast medverkar i. Michael Madsen medverkar ofta i B- och C-filmer och har väl alltid gjort det egentligen, men den här filmen måste vara utan tvekan en av hans sämsta val han gjort i sin karriär som skådespelare. Madsen är dock (till skillnad från Furlong) hyfsad här. Det är knappast en stjärnroll han har lagt labbarna på, men han gör så gott han kan med den skiten han har fått utdelad till sig.

Filmen hade en budget på cirka 2 400 000 dollar. Vad användes de pengarna till egentligen? Var majoriteten av dem arvode till Furlong och Madsen? Anledningen till att jag undrar är för att hela filmen ser ut som en billig TV-produktion med urusla CGI-effekter och typiska fade-övergångar mellan scenerna. Det hela påminner mycket starkt om något man troligen skulle kunna se i en Syfy (tidigare The Sci-Fi Channel) produktion. Manuset är dessutom fullständigt ointressant. Filmen har flera fullständigt onödiga drömsekvenser och smyga-runt-i-hus-montage som inte leder till direkt någonting överhuvudtaget mer än att man ser något springa förbi i tvåhundra knyck, vilket är varken läskigt eller spännande.

Canes är en av de där filmerna jag såg i hyllorna hos den lokala (och nu mer nedlagda) videobutiken under titeln Brotherhood Of Evil. Jag hyrde den aldrig. Och det var lika bra, då jag troligen hade begärt pengarna tillbaka om jag gjort det. Smörja.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud