Helt Perfekt Glob

Batman: The Killing Joke av J

Jokern (Mark Hamill’s röst) har återigen lyckats rymma från Arkham Asylum och har satt sitt sikte på Kommisarie Gordon (Ray Wise’s röst) med ett enda syfte; att bevisa att allt som krävs är en dålig dag för att man ska kunna bli lika galen som honom. Kan Batman (Kevin Conroy’s röst) stoppa hans vansinniga plan i tid?

Batman: The Killing Joke är baserad på serien med samma namn från 1988, som fungerar som en originstory för Joker. Men då serien bestod av strax över sextio sidor behövdes det hela paddas ut för att få ihop en 60+ minuter film. Så, filmen inleds med material som inte har någonting överhuvudtaget med The Killing Joke att göra under de första trettio eller så minuterna för att sedan hoppa in i källmaterialet. Jag är ganska kluven kring vad jag tycker om den här filmen egentligen…

Å ena sidan gillar jag den mörkare och mer vuxenorienterade tonen filmen har, men å andra sidan känns det som att de första trettio minuterna av filmen är slutet på en film och när de väl börjar använda källmaterialet från serien så känns det som att en ny film startar från ingenstans. Skiftningen mellan den första delen av filmen och den andra känns väldigt abrupt och ärligt talat tror jag att de bägge delarna hade fungerat bättre var för sig i varsin trettio minuters kortfilm istället för den här mashupen då de bägge delarna har så olika ton.

Även om jag tycker att serien är helt okej så kan jag inte direkt påstå att jag är något jättestort fan av den. Den här adoptionen av serien är väl okej för vad den är antar jag, men den hade antagligen fungerat bättre som jag skrev här ovanför som en egen kortfilm på runt trettio minuter. Animationerna är snygga och voiceactingen är bra – i synnerhet Kevin Conroy och Mark Hamill, som gjort rösterna till de karaktärerna i flera andra Batman produktioner, däribland Batman: The Animated Series från 90-talet och Arkham spelen.

Jag är som sagt ganska kluven vad jag tycker om filmen på det stora hela. Jag gillar som sagt den lite mörkare och vuxnare tonen filmen har, men tycker samtidigt att dess första och andra del skär sig i ton och berättande. Filmen hade kunnat varit så mycket bättre än vad den är, men den är å andra sidan inte en fullständig katastrof som inte går att titta på. Den duger väl, skulle jag säga.

Batman: Assault On Arkham av J

Efter att Edward Nigma aka The Riddler (Matthew Gray Gubler’s röst) har lyckats komma över känslig information sätter regeringsagenten Amanda Waller (CCH Pounder’s röst) ihop ett gäng kända förbrytare, ledda av Floyd Lawton aka Deadshot (Neal McDonough’s röst), för att skicka in dem till Arkham Asylum, där Riddler återigen har blivit inspärrad tillsammans med informationen han kom över. Samtidigt letar Batman (Kevin Conroy’s röst) frenetiskt efter en bomb som Joker (Troy Baker’s röst) säger sig ha apterat någonstans i Gotham, som vid en detonation kan utplåna halva befolkningen tack vare strålningen…

Batman: Assault On Arkham är en spin-off på Arkham spelserien som nyligen fick sitt fjärde spel (Arkham Knight), även om det egentligen inte känns som en ren Batman film då vi knappt får se den maskerade hämnaren filmen igenom. Här står skurkarna i fokus och det känns som en ganska skön twist på Batman-konceptet (och gör mig lite småsugen på att se den kommande Suicide Squad filmen). Hela filmen är våldsam, mörk och ligger i ungefär samma klass som Under The Red Hood och The Dark Knight Returns filmerna, vilket får mig att jubla högt. Det här är riktigt God Underhållning och en självklar rekommendation från mig.

Batman & Mr. Freeze: SubZero av J

Dr. Victor Fries, aka Mr. Freeze (Michael Ansara’s röst), har hittat ett nytt hem; Polcirkeln, där han kan leva som en normal man kan leva i ett tropiskt land och där hans fru Nora fortfarande ligger nedsövd i väntan på att Victor ska finna ett botemedel mot den sjukdom som kommer att ta hennes liv om hon lämnar behållaren för tidigt.

Men när en ubåt som är ute på en vetenskaplig expedition går upp till ytan igenom isen i Fries’ grotthem förstörs området och krossar Nora’s behållare. I desperation sätter Victor återigen på sig sitt alter ego Mr. Freeze’s stridsdräkt för att leta reda på den enda doktorn som kan rädda Nora’s liv. Problemet är bara att doktorn måste göra en organtransplantation för att kunna göra det. Han hittar en lämplig donator med rätt blodtyp i form av Barbara Gordon (Mary Kay Bergman’s röst), vars förhållande med Dick Grayson (Loren Lester’s röst) har börjat bli mer seriöst. När Barbara blir kidnappad sätter Grayson och Bruce Wayne (Kevin Conroy’s röst) på sig maskerna av deras alter egos Robin och Batman för att ta reda på vart och varför Mr. Freeze har tagit Barbara.

Batman & Mr. Freeze: SubZero (Batman & Mr. Freeze i minusgrader i Sverige) var menad att släppas under sommaren 1997, men tack vare det usla mottagandet av Batman & Robin som släpptes det året (där Mr. Freeze också är en av antagonisterna) höll de tillbaka filmen. De släppte istället filmen året därpå och filmen fick till större delen bra betyg, i jämförelse med Batman & Robin, och likt Batman: Mask Of The Phantasm är även den här filmen en spin-off på Batman: The Animated Series. Detta syns ganska väl om man har sett TV-serien. Animationerna är av samma typ (så när som på några enstaka CGI-skvättar här och där) och jag som är ett fan av TV-serien gottar mig filmen igenom.

Mr. Freeze har aldrig varit någon direkt favoritskurk för mig (jag är mer ett fan av Joker och Clayface), så jag var smått skeptisk när jag satte mig för att se filmen. Det visade sig dock att filmen var riktigt bra. Det är mer action i den än vad det var i Mask Of The Phantasm och den har inte lika många långsamma partier som den filmen (slutet var nästan spännande till och med, för att vara en barnfilm alltså).

Jag tror de gjorde klokt i att låta fiaskot Batman & Robin dö ut i folks minnen innan de släppte den här filmen (även om den säkerligen är ganska översedd av folk som inte är die hard fans av Batman) och jag rekommenderar den, till både stora och små.

Batman: Mask Of The Phantasm av J

När någon plötsligt bestämmer sig för att börja fimpa av flera välkända hajar inom maffian blir Batman (Kevin Conroy’s röst) utpekad som den ansvarige, varpå en häxjakt av honom påbörjas av Gotham City polisen. Samtidigt rivs gamla sår upp när Andrea Beaumont (Dana Delany’s röst), som Bruce Wayne hade ett seriöst kärleksförhållande tillsammans med, plötsligt kommer tillbaka till Gotham City efter att ha mystiskt försvunnit tio år tidigare med sin far. Minnena av det förflutna tuggar nu på Bruce’s sinne, minnen av en tid innan Batman då Bruce slets mellan glädje och det löfte han gav till hans föräldrar.

Mysteriet med nykomlingen som tar ut maffiamedlemmar sätter Batman’s skicklighet på prov då polisen närmar sig allt mer och svaret finns någonstans i Bruce Wayne’s förflutna…

När jag var liten tittade jag ofta på barnprogram som gick på TV4 på helgerna. Ett av många program som sändes var Batman: The Animated Series (som jag då veterligen kallade enbart för Batman) och det var ett av mina absoluta favoritprogram. Serien gick i fyra säsonger borta i USA mellan 1992 och 1995, men vad jag vet visades enbart två säsonger här i Sverige. Under seriens gång släpptes en spin-off film på serien, Batman: Mask Of The Phantasm (Batman möter mörkrets härskare i Sverige), som till en början var menad att släppas direkt till video men som sedan fick en biopremiär 1993. Jag har något svagt minne av att jag såg den här filmen för en sisådär 20 år sedan på TV4 och med tanke på hur mycket jag älskade serien måste jag ha älskat även den här långfilmen.

Jag vet inte om det har med nostalgivärdet att göra eller ej, men jag tycker faktiskt den här filmen står sig bra än idag till större delen. Animationerna är för mig klassiska och även om filmen blir halvseg på sina ställen levererar den en del action (som barn tyckte jag säkerligen att den till och med var spännande). Skådespelarna som lånat ut sina röster gör ett bra jobb (speciellt Kevin Conroy och Mark Hamill i sina respektive roller från TV-serien, som senare skulle göra samma röster i Arkham spelserien) och även om jag inte direkt får någon jättestor wow-känsla av storyn är den förvånansvärt välskriven för att vara en barnfilm.

Jag vet inte om jag lever på nostalgivärdet eller inte som sagt, men jag gillar Batman: Mask Of The Phantasm och var man, som mig, ett fan av den animerade serien tycker jag absolut man ska ta sig en titt. Rekommenderas.