| Subcribe via RSS

Damien: Omen II av J

september 25th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Damien - Omen IIDet har gått sju år sedan Damien (Jonathan Scott-Taylor) med nöd och näppe undkom sin egen fars dödshot. Han är nu tolv år gammal och bor med sin farbror Richard Thorn (William Holden), hans fru Ann (Lee Grant) och kusinen Mark (Lucas Donat), som han blivit inskriven tillsammans med på en militärskola. Efter att ha mött deras nya överbefälhavare, Sergeant Neff (Lance Henriksen), börjar Damien komma till insikt med de krafter han besitter och deras egenskaper. Samtidigt börjar mörka krafter att röja personer som står i vägen för Damien och hans öde, vilket i sin tur snart får Richard att börja tro att hans bror kanske inte var galen ändå…

Jag såg Damien: Omen II för runt femton år sedan för första gången och hade inte sett den sedan dess, så mitt minne av den var något grumligt. Hur som så kvarstår min åsikt om filmen; den är bra och personligen tycker jag att den ligger på nästan samma nivå som den första filmen. Den har ungefär samma tempo, ungefär samma atmosfär och till större delen en bra ensamblé av skådespelare. Filmen är inte nämnvärt läskig och blir stundtals lite för pratig, men håller överlag intresset uppe väldigt väl.

Skulle jag rekommendera den? Ja, faktiskt – om man har sett den första filmen, annars lär man inte hänga med speciellt mycket här.

No Comments

Scream Of The Banshee av J

juni 19th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Scream Of The BansheeCollege professorn Isla Whelan (Lauren Holly) och hennes två assistenter Janie (Leanne Cochran) och Otto (Todd Haberkorn) håller på att dokumentera och märka upp historiska artefakter i källaren på universitet där hon jobbar när de hittar en irländsk riddarhandske från 1100-talet och en karta. Isla’s bångstyriga dotter Shayla (Marcelle Baer), som dyker upp strax efter deras upptäckt, hittar ett gömt rum bakom en av väggarna av en ren slump. Gruppen finner en märklig låda i det undangömda rummet och efter att ha undersökt den lyckas de öppna den – vilket de inte borde ha gjort. Kort efter att de öppnat lådan hör de ett fasansfullt skrik. De tänker inte mer på det förrän skriket på märkliga sätt börjar att hemsöka dem och när flera mystiska dödsfall börjar inträffa runt om dem inser de att de har släppt lös någonting uråldrigt och övernaturligt. Deras enda hopp verkar vara att hitta den före detta professorn Broderick Duncan (Lance Henriksen), vars expertis ligger i irländsk mytologi.

Scream Of The Banshee är en skräckfilm gjord för TV från 2011 – och det märks. Jag hade inga förväntningar överhuvudtaget när jag slog igång filmen, men den lyckades ändå överraska mig; den var sämre än vad jag trodde att den skulle vara.

Filmen är ungefär lika spännande som ett avsnitt av Teletubbies, vilket är en ganska bra beskrivning på produktionsvärdet av filmen också. De uppenbara CGI-effekterna (som är det mest påvisande om att filmen är gjord för TV) står ut som såriga tummar i ögonen och den skrattretande makeupen ser bedrövlig ut och kostade troligtvis en kopp kaffe och en muffins att göra. Karaktärerna är ointressanta, ganska irriterande och gör en hel del dumma och ologiska saker. Exempelvis verkar de inte tvätta öronen efter att blod har runnit ut ur deras öron och verkligen ingen ifrågasätter varför de har blod i öronen heller, även om det syns klart och tydligt.

Skådespelarinsatserna varierar kraftigt. Laura Holly har samma ansiktsuttryck i 90 minuter, Lance Henriksen är underanvänd och dyker upp i de sista 10 minuterna (varav han är med i cirka 5), Marcelle Baer känns väldigt träig och inte speciellt övertygande och Todd Haberkorn gör väl en av de bättre prestationerna här – trots att han mestadels sysslat med röstskådespel. Det måste förresten vara den första gången jag har sett Lance Henriksen med ölkagge.

Nej, Scream Of The Banshee är en riktig skitfilm som man verkligen inte behöver ödsla någon tid på – så som jag har gjort nu. Skippa.

No Comments

Stung av J

februari 13th, 2016 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

StungMrs. Perch (Eve Slatner), en rik gammal dam från Amerikas landsbygd, ska ha sin årliga fest ute i trädgården vid hennes avsides herrgård. Det är samma procedur varje år. Det här året får festen emellertid ett abrupt slut då hennes illegalt importerade gödningsmedel sipprat ner i jorden i hennes trädgård, vilket har muterat en lokal art av mördargetingar, som lägger deras ägg i andra insekter, till 7 fot höga monster och överklassbesökarna vid festen råkar vara ett alldeles ypperligt byte för dem. Det är nu upp till Paul (Matt O’Leary) och Julia (Jessica Cook), serveringspersonalen, att stoppa vidundren, slåss för sina liv och i förbigående lyckas räta ut deras struliga romans.

Den tysk-amerikanska samproduktionen Stung från 2015 är en medioker jätteinsektskräckkomedi. Skådespelarna är rätt hyfsade, effekterna ser bra ut (speciellt filmens gore) och idéen med muterade mördargetingar är klockren (och var det som greppade mitt intresse för filmen). Problemet jag har med filmen är att nästan alla karaktärer fimpas av under en tidsspann på ungefär tio minuter, varpå vi tittare får följa en handfull med karaktärer som gör precis samma saker som i alla andra filmer av samma slag. Filmen tappar sin energi fullständigt efter massakern vid festen och tempot skruvas ner i botten resten av filmen fram till det klyschiga slutet. Filmens humor känns väldigt ansträngd och några enstaka gags fick mig att garva till, men överlag hade de lika gärna kunnat skippa humorn överhuvudtaget. Det blev helt enkelt en onödig faktor i filmen.

Jag tycker inte Stung är en dålig film, men den hade kunnat varit så mycket bättre än vad den är. Även om den är bättre än många andra filmer i samma kategori så är den på sin höjd medioker.

No Comments

Mimic: Sentinel av J

januari 30th, 2016 | Postad i Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Mimic - SentinelAmatörfotografen Marvin Montrose (Karl Geary) bor tillsammans med sin mor Simone (Amanda Plummer) och hans syster Rosy (Alexis Dziena) i ett nedgånget kvarter någonstans i New York. Marvin lider av astma och kraftiga allergier då han var en av de barn som överlevde epidemin som bröt ut för en massa år sedan som uppkom tack vare kackerlackor. Han spenderar sina dagar och nätter i sitt instängda rum där han spionerar på sina grannar i huset bredvid med hjälp av hans kamera.

När en pojke i grannhuset och en lokal knarklangare försvinner under mystiska omständigheter i kvarteret börjar Marvin att misstänka att en underlig man han kallar för Garbageman (Lance Henriksen) har någonting med saken att göra. Marvin, Rosy och hennes vän Carmen (Rebecca Mader) bestämmer sig för att undersöka saken och inser snart att sanningen är betydligt mer skrämmande än vad de till en början trodde…

Mimic: Sentinel är inget annat än dynga. Filmen är otroligt långtråkig och även om speltiden ligger på knappa 75 minuter känns det som att filmen är tre gånger så lång. Det händer saker filmen igenom men det blir aldrig nämnvärt spännande eller intressant, karaktärerna är idioter och jag blir bara så jävla trött av att de försökt göra en korsning mellan Rear Window och Mimic. Till skillnad från Rear Window där man ifrågasätter huvudkaraktären om han är galen eller inte så vet vi redan vad som pågår i den här filmen. Det finns ingen anledning till att ifrågasätta huvudkaraktären och att sitta och titta på honom när han står och spionerar på sina grannar utan att något händer blir jävligt gammalt, jävligt fort.

Skådespelarna är bra, men deras karaktärer är kompletta spånhuvuden. Flera karaktärer är dessutom fullständigt onödiga för filmens story. Effekterna ser vi väldigt hastigt och jag vet inte vad jag ska tycka. De ser väl.. bra ut? Tror jag?

Mimic: Sentinel var ren dynga och jag förstår nu varför det aldrig kom en fjärde film i serien med tanke på hur djupt den här filmen körde storyn ner i marken. Skippa.

No Comments

Harbinger Down av J

november 15th, 2015 | Postad i Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Harbinger DownEn grupp akademiker har hyrt in sig på krabbfiskebåten Harbinger för att studera effekterna av global uppvärmning på en flock vitvalar i Berings hav. Väl där fiskar de upp en gammal Sovjetisk rymdfarkost som legat i isen i över trettio år och upptäcker snart att ryssarna verkar ha experimenterat med trögkrypare, en liten och motståndskraftig djurart som kan motstå extrema temperaturer och strålning. Djuren överlevde, men har muterat och efter att ha varit infrysta i ett isblock i tre decennier tänker inte varelserna ge upp värmen i form av mänskligt sällskap…

Harbinger Down blev en rejäl överraskning. I tron om att jag skulle få se en sunkig The Thing rip-off med (en nu mer skitgammal) Lance Henriksen fick jag istället en ganska välsmakande sci-fi skräckis som egentligen bara lider av två saker; den är på tok för kort och kameran var lite för skakig under några scener. Filmen hade lätt kunnat varit en halvtimme längre utan några som helst bekymmer för att utveckla karaktärerna lite mer och samtidigt (förhoppningsvis) kunna framkalla samma paranoida atmosfär som i The Thing, då det märks klart och tydligt att de fått kraftiga influenser ifrån den filmen utan att de för den sakens skull har gjort en rip-off av den.

Jag gillar Harbinger Down hur som helst. Även om den inte är felfri så levererar den tillräckligt för att underhålla mig. Rekommenderas.

No Comments

Excessive Force & Excessive Force II: Force On Force av H

augusti 16th, 2012 | Postad i Action, Film

I ”Excessive Force” nummer ett (eller ”Den våldsamma hämnden” som den hette på svensk video) möter vi Terry, en polis som gärna ger skurkarna en roundkick i pallet när tillfället kommer. Efter en räd mot lite gangsters saknas tre miljoner dollar, varpå maffian börjar knäcka en polis efter en annan i jakt på stålarna. Terry dunkar tillbaka och märker att maffiastyret kanske ligger lite mer close to home än väntat…

Thomas Ian Griffith heter killen som ”spelar” Terry. Skådespelare är han inte, men han är duktig på att ge folk på nöten medelst sparkar och slag. När jag såg den på VHS tyckte jag det var en ganska våldsam rulle, och den har väl sina poänger än idag. Vi ser även B-filmsluminärer såsom Lance Henriksen, Tony Todd och James Earl Jones (jodå, kolla in killens resumé så ska du se att det inte bara är storrullar som ”Star Wars” i den listan). En okej film, men betydligt bättre än:

Excessive Force II: Force On Force” som är en krystat betitlad C-rulle i vilken Harley, en ex-elitsoldat som blivit deckare, letar efter hennes gamla lumpargäng som sköt henne i huvudet när hon inte ville vara med och tjäna blodspengar. Harley spelas av Stacie Randall som olikt Griffith ovan varken kan skådespela eller fajtas. Randall har ett antal härliga straight-to-video credits i bagaget: Ghoulies 4, Puppet Master 4 och Trancers 4 + 5 för att nämna några. Inte visar hon bapparna heller så poängen att se den här filmen är lika med noll.

No Comments

The Horror Show (aka House III) av J

februari 24th, 2011 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Har ni någon gång sett en uppföljare som egentligen inte är en uppföljare? Givetvis måste ni ha gjort det. Det finns ju en del exempel. Zombi 2 (aka Zombie Flesh Eaters) är ett bra exempel. Dawn Of The Dead, som klipptes om av filmens producent, Dario Argento, och släpptes som Zombi i Italien, har inget som helst med Zombi 2 att göra – mer än att det är en massa döingar som äter människor. Ett annat bra exempel är Evil Dead filmerna, som fick titeln La Casa i Italien. Det finns nämligen två stycken Evil Dead 3 i Italien – samt en fyra och en femma, som släpptes med helt andra titlar i resten av världen.

The Horror Show är också en sån där film. Den har ingen som helst koppling till de resterande filmerna utöver att många i teamet bakom House filmerna även står bakom den här (exempelvis Cunningham). I USA släpptes den under originaltiteln, medans den släpptes under titeln House III utanför USA – och i Sverige hette den givetvis Titta Vi Spökar 3. Den tredje filmen följer dessutom inte samma spår som de två första filmerna, utan är en ren skräckfilm med ingen som helst komik och en och annan gorescen. Här följer filmens handling:

Kriminalaren Lucas McCarthy (Lance Henriksen) har efter tre års jagande äntligen arresterat Max Jenke aka Meat Cleaver Max (Brion James) och dragit honom inför rätta, där han blivit dömd till döden. Under avrättningen i elektriska stolen förbannar Max Lucas, som är en av åskådarna, och säger att ”Det här är bara början!”. Med Jenke död försöker Lucas återgå till sitt liv med familjen, men det dröjer inte länge förrän mystiska saker börjar inträffa i deras hus och det står snart klart för Lucas att han och hans familj svävar i livsfara…

Klichéer och förutsägbarhet pryder The Horror Show och om det är så att man av någon anledning aldrig sett en skräckfilm förut så lär man kunna bli rädd för den här – i annat fall inte. Det mesta som inträffar i filmen går att förutsäga och någon direkt stämning eller spänning finns inte där, men det betyder inte heller att filmen är helt värdelös. Tack vare skådisarnas insatser (speciellt ifrån Henriksen och James) så lyckas filmen hålla sig på fötterna även om den staplar fram på svajiga ben. Henriksen ser sjukt sliten och matt ut, medans James ser helt psykotisk och galen ut – och som dessutom lägger av ett garv som får en att lyfta på ögonbrynet. Effektmässigt så har inte The Horror Show speciellt mycket att komma med. Effekterna ser helt okej ut, men det är absolut inte en effektfilm.

Nåja. The Horror Show är en helt okej rulle, som är bättre än vad jag mindes den. Den är å andra sidan betydligt bättre än den flamsiga House II: The Second Story – tack och lov. Duglig film som inte kräver att man har sett de två ”första” filmerna.


Alternativ coverbild för The Horror Show/House III.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud