| Subcribe via RSS

Terminator: The Sarah Connor Chronicles – Season 1 & 2 av J

september 17th, 2018 | Postad i Action, Sci-Fi, Thriller, TV

Året är 1999 och fyra år har gått sedan Sarah Connor (Lena Headey), hennes son John (Thomas Dekker) och T-800 Terminatorn från framtiden sprängde Cyberdyne i luften och förstörde all teknologi från framtiden som kunde ha använts för att skapa Skynet genom omvänd ingenjörskonst. De trodde de hade stoppat Domedagen – de hade fel.

Under uppropet på hans nya skola blir John attackerad av en T-888 och lyckas med nöd och näppe komma undan tack vare hjälpen från en ospecificerad Terminator som skickats tillbaka från år 2029 av John själv för att beskydda honom. Den nya Terminatorn förklarar för Sarah och John att Domedagen aldrig blev stoppad utan bara försenad tack vare deras handlingar. Trion bestämmer sig för att hoppa åtta år framåt i tiden till år 2007 för att en gång för alla stoppa mänsklighetens undergång.

Min första film för vuxna (underhållningsvåld alltså) jag såg var The Terminator när jag var sju eller åtta år och jag har sedan dess varit ett stort fan av både Terminator franchisén och Arnold Schwarzenegger. Jag tror dessutom det var där och då som mitt intresse för våldsfilm cementerades då jag sakta men säkert började att sluka mer och mer våldsfilm i både action och skräckgenren. När Terminator: The Sarah Connor Chronicles serien startade 2008 tittade jag aldrig på den då jag inte fann något som helst intresse av att titta på TV-serier, såvida de inte gick på TVn då. Nu, tio år efter dess premiär, har jag äntligen sett bägge säsongerna som kom av serien.

Det första jag vill säga om serien är att Fox (och de andra produktionsbolagen som ligger bakom serien) borde gå och dö i en brand någonstans då de helt enkelt avbröt serien efter säsong två, som i sin tur slutar på en cliffhanger för en tredje säsong. Man gör helt enkelt inte så. Anledningen till att de la ner serien var, som jag har förstått det, på grund av att ”tittarsiffrorna gick inte åt rätt håll”. Bullshit.

Det andra jag vill säga om serien är att den är jävligt bra. Den är actionpackad, spännande, välspelad och underhållande i stort sett rakt igenom – vilket gör att avsaknaden av en tredje säsong och ett ordentligt slut till serien bara blir ännu mer irriterande (även om jag var fullt medveten om att serien aldrig fick ett ordentligt slut). Det enda jag skulle kunna klaga på är väl effekterna som använts, vilka är överlag utdaterade CGI-effekter som ser ut som skit (vilket de troligtvis gjorde redan år 2008). Jag kan dock förbise det här då serien håller i övrigt en hög kvalité på i stort sett alla andra punkter.

Hur som helst, är man ett fan av Terminator franchisén och kan överse seriens brister tack vare dess ålder (och att det var en TV-produktion) samt dess abrupta slut tack vare den uteblivna tredje säsongen tycker jag att man absolut ska slå sig ner och titta på de trettioen avsnitten som finns av serien. Rekommenderas.

Läs gärna H’s recensioner av säsong 1 och säsong 2 också.

2 Comments

Dredd av J

juli 1st, 2013 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

I en inte allt för avlägsen framtid existerar Mega City One; en gigantisk amerikansk stad som har 800 miljoner invånare som lever i ruinerna av den gamla världen och i megabyggnaderna av den nya världen. I den här nya världen råder det kaos ute på gatorna, gäng har tagit över stora områden och endast en sak slåss för upprätthållandet av lagen: Domarna. Judge Dredd (Karl Urban) är en av dessa domare, tillika jury och bödel. Bryter man mot lagen delas straffet ut på plats, oavsett brottsrubricering.

När gängledaren Ma-Ma (Lena Headey), som bor längst upp i en av megaskyskraporna i staden, slänger tre oönskade personer, minus deras skinn, från en av de översta våningarna kallas Dredd dit tillsammans med den synska aspiranten Anderson (Olivia Thirlby) för att undersöka saken. Kort efter deras ankomst blir de instängda i byggnaden och har inget annat val än att ta sig uppåt – mot Ma-Ma.

Jag har varken sett Stallone rullen Judge Dredd eller läst serierna (och har ingen direkt tanke på att göra det efter att ha sett den här filmen heller) och det enda jag egentligen läste om den här filmen innan jag såg den var H’s recension, som han skrev i slutet av förra året. Jag har ingen aning om varför det tagit sån jävla tid för mig att ens sätta igång filmen, men jävlaranamma! Dredd är suverän underhållning och ingen mesaction som det mesta andra som släpps nu för tiden är. Blodet flödar från början till slut och tempot är på topp filmen igenom. Det här är utan tvekan en av 2012 års bästa filmer i mina ögon och jag kan utan några tvivel rekommendera den.

No Comments

Dredd av H

oktober 1st, 2012 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Jag har inte sett Stallone-versionen. Det finns liksom ingen anledning att se den. Är man ett fan av serietidningen så syns det på flera mils håll hur man fullständigt missuppfattat källmaterialet. Redan när den nya ”Dredd” (eller ”Dredd 3D” som de smart döpt den till, eftersom det redan är två uppföljare på gång. Ska de döpa trean till ”Dredd 3 3D” då eller? Oh, ”Dr3Dd” skulle den ju hetat förstås) var på planeringsstadiet så sa man att det var dags att glömma Stallone. Med facit i hand kan jag säga, vem fan är Stallone?

Judge Dredd (Karl Urban, ”Star Trek”) är polis i Mega City One i framtiden. Han är domare och bödel. Bryter du mot lagen så delas straffet ut på plats, och är straffet döden så kan du lita på att du får ett skott i pallet. Den nya drogen Slo-Mo sprids i staden, och gör att du upplever tiden en hundradel så snabbt. Detta ger upphov till ett par ascoola superslowmotionsekvenser, som man smart nog inte tröttar ut dig med filmen genom. Elaka skurken Ma-Ma (Lena Headey, ”Sarah Connor Chronicles”) bor längst upp i en megaskyskrapa och slänger tre oönskade personer, minus deras skinn, 100 våningar ner på backen. Dredd kallas till platsen, och med sig har han polisaspiranten Anderson som är synsk. När de kommer dit blir de instängda i huset och har inget val än att ta sig upp mot Ma-Ma och nita varenda jävel på vägen.

Det här är god underhållning. Inte nån PG-13 tonårsrulle, utan hård action. Blodet skvätter direkt när filmen börjar och sen flödar det tills den slutar. Om något så är serien mer lättsam! Och Dredd tar förstås aldrig av sig hjälmen. Rekommenderas. När kommer tvåan egentligen? Va?!

1 Comment

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud