Helt Perfekt Glob

Transporter 3 av J

Ex-militären Frank Martin (Jason Statham) har lagt transportörsjobben på hyllan och har dragit sig tillbaka till ett lugnt och stilla liv i Marseilles, Frankrike. När han får ett erbjudande om ett transportjobb tackar han nej och hänvisar arbetsgivaren till en vän. Inte långt efter kraschar hans vän, skottskadad, in i hans vardagsrum och dör kort därpå. Frank’s väns arbetsgivare dyker strax därpå upp och tvingar honom att ta jobbet och sätter på honom ett armband som exploderar om han kommer mer än 24 meter ifrån bilen. Frank’s uppdrag blir att köra någonting som ligger i skuffen österut allt eftersom han får koordinater av arbetsgivaren, samtidigt som han har en ung och tystlåten kvinna, Valentina (Natalya Rudakova), som passagerare.

Transporter 3 är lite för lång. Hade de saxat ner speltiden med en sisådär tio minuter hade den troligtvis blivit tightare och ösigare. Actionscenerna och biljakterna är fantastiska (och till en viss del helt orealistiska, men fan så underhållande). Problemet jag har med filmen är att den, likt den första filmen, har många scener där egentligen ingenting händer. Det blir helt enkelt rena transportsträckor (heh..) mellan actionscenerna och vi som tittare får sitta och vänta, vilket är synd då filmen faktiskt är bra som de två tidigare filmerna när det väl händer någonting. En annan grej jag inte riktigt gillade med filmen är att de försöker dölja motivet bakom allting som händer i filmen, vilket är menat att förklaras mot slutet av filmen. Motivet är löjligt lätt att räkna ut för tittaren, om inte denne sov under de fem första minuterna.

Transporter 3 är en bra film i alla fall, trots att den har en del dödtid i flera scener (för att inte tala om en totalt onödig romansscen mot slutet av filmen). Hade den varit tio minuter kortare hade jag utan tvekan kunnat rekommendera den, men som den är så, nej.

Transporter 2 av J

Ex-militären Frank Martin (Jason Statham), som nu mer livnär sig på att vara en ”transportör”, har begett sig ifrån Frankrike till Miami, Florida, för att hoppa in för en vän som chaufför till den rika familjen Billings. Frank’s arbetsuppgift är att köra familjens son Jack (Hunter Clary) till och från skolan och de har under den korta tiden de känt varandra fått starka band emellan varandra. Men när Jack blir kidnappad måste Frank använda sig av sina militära erfarenheter för att rädda pojken och stoppa kidnapparnas planer, som sträcker sig betydligt längre än bara lösensumman för Jack.

Jag gillar nog den här filmen mer än den första faktiskt. Transporter 2 skruvar upp tempot rejält ifrån den första filmen och det är betydligt mer orealistisk action och tempot hålls uppe under en stor del av filmen, vilket jag tackar för. Det känns lite som att de har tagit lite större friheter med den här första uppföljaren och det har gjort filmen betydligt mer actionpackad och underhållande än föregångaren.

Bra film, bra uppföljare. Gillar man den första filmen gillar man säkert den här andra också (man kanske till och med föredrar den, likt mig).

The Transporter av J

Frank Martin (Jason Statham) är en ex-militär som nu mer lever ett tillsynes lugnt och tyst liv intill den franska kusten. Han hyr ut sig själv som en ”transportör”, som transportör av varor – lagliga som olagliga. Inga frågor ställda. Han arbetar under tre strikta regler som han aldrig bryter; ändra aldrig avtalet, inga namn och titta aldrig efter vad paketet innehåller.

Frank’s senaste transport verkar inte skilja sig från någon av hans tidigare transporter till en början, men när han upptäcker att paketet rör på sig bryter han mot sin egen regel och tittar i det, vilket resulterar i rejäla komplikationer.

Med en fjärde film (som ska vara en reboot av serien, samtidigt som det tydligen ska vara en uppföljare) på ingång (där Frank Martin spelas av Ed Skrein istället för Statham) och en femte och sjätte film under produktion samt en TV-serie som började 2012 (med hittils två säsonger, där Chris Vance spelar Frank Martin) tyckte jag att det var dags att äntligen titta på Transporter filmerna.. vilket jag inte har gjort tidigare.

Ärligt talat hade jag fått intrycket att The Transporter skulle vara non-stop action rakt igenom och inbillade mig av någon konstig anledning att den var i samma stuk som Crank filmerna, fast med en mer seriös ton. Men, nä. The Transporter må ha några rätt bra actionscener och biljakter, men överlag var det inget direkt märkvärdigt. Filmen är bra, men inte så pass bra som jag trodde att den skulle vara. Hade tempot varit lite högre hade jag troligtvis gillat den mer än vad jag gjorde.

From Paris With Love av J

James Reece (Jonathan Rhys Meyers) är en ambitiös adjutant till den amerikanska ambassadören i Paris, som gör småjobb för CIA och hoppas på att bli uttagen till Black Ops. Kvällen då han och hans flickvän, Caroline (Kasia Smutniak), förlovar sig får han ett telefonsamtal att plocka upp Charlie Wax (John Travolta) från Orly. Charlie visar sig vara en okonventionell regeringsanställd; stor, skallig, skäggig, slängd i käften och excentrisk – men samtidigt ett livsfarligt vapen. Charlie drar med sig James ut på en galen turné av mord och förstörelse, men samtidigt som kropparna slängs på hög är syftet med det hela fortfarande oklart för James.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om From Paris With Love. Det är en sån där partner-film där ena delen av duon bromsar, medans den andra trycker gasen i botten och skiter fullständigt i konsekvenserna. Konceptet är ganska standard alltså och tillför egentligen inte något nytt på den fronten. Det den däremot gör är att leverera action och en hel del gapskratt (även om filmen kanske inte är tänkt som en komedi så tar jag den delvis för det).

Skådespelarna är suveräna och Travolta är underbart uppkäftig i sin roll och står för den största delen av gapskratten redan från första sekunden han står framför kameran. Manuset tillför inte så mycket nytt, men bjuder på en hel del action (även om slutet kändes lite tamt) och större delen av filmen är väldigt underhållande.

För att avrunda en kort recension; jag rekommenderar den här filmen, trots det tama slutet.

Banlieue 13 av J

År 2010 får den franska regeringen nog av situationerna i förorterna kring Paris och bygger stora murar kring dem och den värst drabbade förorten är Banlieue 13 (Distrikt 13) – B13. När en neutronbomb, med en automatisk timer, blir stulen ifrån en specialtransport av maffialedaren Taha’s (Bibi Naceri) män skickas undercoversnuten Damien Tomaso (Cyril Raffaelli) in i B13 för att leta reda på bomben och desarmera den innan Taha lyckas sälja iväg den. Allt medans tiden börjar rinna ut måste Damien tillsammans med Leïto (David Belle) – en ung rättskaffens man som försöker störta Taha och rädda sin lillasyster Lola (Dany Verissimo) – försöka hitta och stoppa bomben. Dock är inte allt vad det verkar vara.

Fransk action brukar väldigt ofta vara underhållande och Banlieue 13 är inget undantag. Det är mycket skjutande, många slagsmål, snygg koregrafi och högt tempo igenom större delen av filmen och dötiden är ganska liten. Den typiskt franska action-komiken skymtar förbi här och där och filmen bjuder dessutom på några fina fnissningar och garv, även om man inte bör klassa filmen som en action/komedi. Men vad förväntar man sig av en fransk actionfilm där Luc Besson har haft fingrarna med i manusskrivandet?

Jag har inte så mycket mer att skriva om den här filmen än så. Det är en God Underhållning helt enkelt och jag rekommenderar den definitivt till de som gillar action. Uppföljare kom 2009 (recenserad här av H) och remake under titeln Brick Mansion kommer i år.

Atlantis (Blu-ray) av H

…har jag nu recenserat på dvdforum.nu.