| Subcribe via RSS

Silent Night av J

december 2nd, 2016 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

silent-nightJulen har kommit till den lilla staden Cryer, Wisconsin och julstämningen är på topp – fram tills det att staden får en oönskad gäst i form av en galning iklädd en tomtedräkt som bestämt sig för att bestraffa de som varit stygga. Kommer sheriff Cooper (Malcolm McDowell) och hans biträde Aubrey (Jaime King) kunna stoppa galningen innan han har gått igenom hela sin stygg-lista?

Silent Night från 2012 är en lös remake av 1984 års klassiska tomte-slasher Silent Night, Deadly Night och baseras även på Covina massakern som inträffade under julen 2008 i Los Angeles, Kalifornien. I förberedelse för remaken bestämde jag mig för att klämma mig igenom de fem originalfilmerna på nytt då jag inte hade sett dem på några år och jag tänkte inleda den här recensionen med en snabb resumé av vad jag tycker om just dessa fem filmer.

Silent Night, Deadly Night (vars arbetstitel var Slayride) är en av tungviktarna inom slashergenren, kanske tack vare den kontrovers som inträffade vid dess första release då arga föräldrar gick ur hem och hus för att protestera mot filmen. Filmen drogs efter någon vecka tillbaka av utgivningsbolaget TriStar Pictures tack vare kritiken bolaget fick och släpptes på nytt i Maj året därpå. Jag personligen älskar den här filmen. Den är både välgjord och välspelad, den har en intressant story och en härligt cheesig ton över sig utan att trava in i självparodi. Det är en av de bästa slasherfilmerna som gjorts i min mening.

Silent Night, Deadly Night 2 från 1987 å andra sidan är det totalt motsatta till vad den första filmen är. Den är uselt spelad, skrattretande kass och två tredjedelar av dess speltid är scener tagna direkt ur den första filmen bara för att kavla ut speltiden utan att behöva spendera några pengar. Hade de ansträngt sig och faktiskt spelat in en helt ny film istället för att ha snålat så hade nog den här filmen kunnat bli en cheesig kultklassiker, men icke. Silent Night, Deadly Night 3: Better Watch Out! från 1989 är snäppet bättre än tvåan och har bland annat Bill Moseley i skurkrollen. Dessvärre är det en ganska långtråkig slasherfilm som mestadels går på tomgång och efter fyrtio, fyrtiofem minuter började jag tappa intresset riktigt ordentligt. Okej film skulle jag väl säga, men har man tålamod som en femåring likt mig så kanske man borde se något annat.

Initiation: Silent Night, Deadly Night 4 från 1990 regisserades av allas våran Brian Yuzna (som även var med och skrev manuset) och lämnar slashergenren bakom sig och kliver istället in i body horror genren. Den är bättre än de två första uppföljarna men känns överlag ganska långtråkig. Den räddas dock av några riktigt snygga (och äckliga) scener i sann Yuzna-anda. Silent Night, Deadly Night 5: The Toy Maker från 1991 är Yuzna-producerad (han var även här med och skrev manus) och fortsätter att skippa slashertemat och koncentrerar sig istället här på mördarleksaker. Det är utan tvekan den bästa uppföljaren med några riktigt fräna effekter av Screaming Mad George och jag skulle nog faktiskt säga att den är rent av bra för att vara en direkt-till-video-uppföljare. Nåväl…

Jag hade ingen aning om att en remake hade kommit på Silent Night, Deadly Night i form av Silent Night och fick inte nys om det förrän jag lyssnade på The Hysteria Continues. Skeptikern i mig skrek hejdlöst men nu när jag har sett den så är jag minst sagt förvånad; den var förbannat jävla bra. Den är välspelad, har en lagom dos humor, en handfull referenser till originalet medans den gör någonting eget (och den gör det jävligt bra dessutom) och riktigt brutala mord. Jag gillar dessutom att de valt att ta filmen i en whodunit-riktning (även om den på sätt och vis fuskar lite grann) istället för en karaktärsstudie som i originalet. Absolut inget ont om originalet, men jag föredrar mina slashers som whodunit framför en karaktärsstudie – just sayin’…

Hur som helst tycker jag Silent Night är en riktigt, riktigt bra remake och hamnar i samma liga som My Bloody Valentine remaken (som har fäst sig vid mig mer och mer på senare år); en remake som är jävligt bra, men som inte riktigt når fram till originalet. Jag ger Silent Night två stora tummar upp hur som helst och en solklar rekommendation.

Läs gärna mina åtta (!) år gamla recensioner av Silent Night, Deadly Night 1, 2, 3, 4 och 5 också.

No Comments

Silent Hill: Revelation 3D av J

maj 9th, 2014 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Silent Hill - RevelationKort efter att den första Silent Hill filmen (recenserad här och här) kom släpptes nyheten om att en tvåa skulle komma. Det dröjde emellertid hela 6 år innan vi såg röken av någon uppföljare och i alla fall jag var sjukt förväntansfull när den kom. Men av någon anledning lät jag den ligga tills nu. Det visade sig emellertid att jag lika gärna kunnat skita i den helt och hållet och låta den första (och bra) filmen vara en egen film istället för att involvera det här skräpet. Jag såg filmen hemma hos en polare som råkar ha en 3D TV. Givetvis såg vi den i 3D och det var ju coolt. Men det är ungefär vad filmen går ut på också; att vara en cash in på Silent Hill namnet och för att visa så mycket 3D effekter som möjligt i ett så rörigt och hattigt manus som möjligt.

Filmen är en fortsättning på den föregående filmen (som i mitt tycke klarar sig fint på egen hand) och följer Heather Mason (Adelaide Clemens), som lidit av underliga hallucinationer och mardrömmar sedan barnsbenen. Hon och hennes far, Harry (Sean Bean), har precis flyttat till en ny stad. Det dröjer dock inte länge förrän Harry plötsligt blir kidnappad och Heather får instruktioner av kidnapparna att bege sig till Silent Hill.

Det händer lite mer däremellan men jag orkar inte lägga ner någon större energi på den här filmen mer än nödvändigt, så…

Det som sumpade hela filmen för min del var manuset (som jag troligtvis gjort klart här ovanför). Skådisarna var bra och effekterna såg faktiskt bra ut (åtminstone i 3D), men manuset känns inte utvecklat och allting känns så jävla snabbt överstökat med tanke på att filmen ligger på 90 minuter i runda slängar. Silent Hill: Revelation 3D är en ren cash in och kärleken till spelen och berättelsen om spökstaden Silent Hill är nästintill helt bortblåst. Skippa den här.

3 Comments

Tank Girl av J

november 3rd, 2011 | Postad i Action, Film, Komedi, Sci-Fi

Har ni någonsin fått en rekommendation på en film där personen/personerna ifråga som rekommenderar säger ”Ja, men den där filmen är svinbra.” och när ni har sett den själva så var den inte där värst egentligen? Ja, självklart har ni varit med om det. Tank Girl är just en sån film för min del. Den är inte dålig eller så, men den är inte så där värst bra heller. Filmen är baserad på en brittisk serie som började släppas 90 och som genom åren släpptes lite titt som tätt. En av skaparna, Jamie Hewlett, gick senare vidare med att skapa Gorillaz tillsammans med Damon Albarn från gruppen Blur. Men det är en annan historia…

Tank Girl är en typisk sci-fi/postapocalyptisk historia och utspelar sig år 2033. Efter att en komet kraschade in i planeten Jorden ödelades mer eller mindre hela planetens yta och förvandlade den till en öde öken där vatten är en bristvara. Rebecca (Lori Petty) och hennes vänner är några av de få kvarvarande civila som fortfarande bor ute i ödemarken och kämpar dagligen för att överleva bristen på vatten, som styrs av företaget/regeringen Water & Power – som är ledda av den ondsinte Kesslee (Malcolm McDowell). Water & Power kommer emellertid på Rebecca och de övriga med att ”sno” ”deras” vatten och intar deras hem, för att arrestera dem – och döda de som gör motstånd.

Rebecca blir arresterad och förd till Water & Power’s anläggning, där hon blir satt i slavarbete och senare träffar mekanikern Jet (Naomi Watts). Under deras flykt lyckas de sno ett jetplan och en pansarvagn, i syftet att slå tillbaka mot Water & Power, samtidigt som en oväntad hjälp är på väg…

Karaktären Tank Girl är visserligen en sån där karaktär som ska spelas över och vara flamsigare än andra hjältar/huvudkaraktärer i den här typen av film, men jösses vad jag stör mig på Lori Petty. Hon är inte ett dugg rolig under de tänkta roliga scenerna och får mig mest att känna avsky och irritation mot karaktären i sig. Naomi Watts ser ut som en geek med sina överdimensionerade bågar på brillorna och känns mest som en sidokaraktär som bara finns där för att Petty ska ha någon att stödja sig mot. Malcolm McDowell är helt otroligt helt okej i rollen som styggingen, även om det spelas över lite här och där. Vi ser även Ice-T i en roll som vi aldrig sett honom tidigare, Iggy Pop i en snabb biroll som pervers pedofil och för regin stod ingen mindre än A Nightmare On Elm Street filmernas producent Rachel Talalay.

Som jag nämde här ovanför är humorn i botten. Det märks väldigt fort att de försöker vara roliga och få en att skratta, men istället lyfter jag på ögonbrynet och tycker enbart att det är löjligt. Jag garvade till ungefär hela två gånger under hela filmen och jag är helt enkelt inte nöjd på den punkten. Actionbitarna var lite bättre – när de väl inträffade. Det är ganska långt mellan actionbitarna och filmen börjar visserligen bra, men fiser sedan ur sig tack vare en massa trist dialog där ”humorn” tryckts in. Ett plus de ska ha är emellertid makeupen karaktärerna, som kommer in senare i filmen, har. Den ser faktiskt förvånansvärt bra ut för att vara en B-rulle från 95, konstigt nog. Filmen i sig är hyfsat klyschig dessutom och bjuder inte på några som helst vändningar. Vi har sett den här storyn så pass många gånger (både före och efter filmens release) att storyn blir automatiskt ointressant och förutsägbar.

Nä. Tank Girl blev en besvikelse för mig som hade hyfsade förhoppningar på den. Å andra sidan kanske man ska se den tillsammans i ett sällskap för att få ut full effekt av den? Vad vet jag.

No Comments

Halloween (2007) av H

augusti 28th, 2007 | Postad i Film, Skräck/Rysare

HalloweenJag har inte sett någon annan film av Rob Zombie, men om det här är nåt att gå efter så är jag fullständigt ointresserad. Kom tillbaka, Eli Roth, allt är förlåtet. Halloween-remaken vi har här är verkligen riktig skit.

Var fan börjar man? Zombie gör så många misstag att man undrar om han vet någonting om film överhuvudtaget. Att göra en remake av en av skräckfilmens klassiker är ju en idiotisk idé till att börja med, så det viktigaste är ju att tillföra något nytt och inte bara göra en kopia.

Zombie väljer att börja filmen då Michael Myers är runt 10 år gammal, och bor i en minst sagt dysfunktionell familj där styvfadern är ett nersupet aggro och morsan strippdansös. Michael roar sig med att döda djur på sin fritid, och efter ett bråk i skolan slår han ihjäl en av bråkstakarna i skogen, går hem och mördar systern och styvfadern. Han hamnar på dårhus, där han möter doktor Loomis, men gömmer han sig bakom sina hemmagjorda masker och förblir tyst och inspärrad i femton år.

Fyrtio minuter in i filmen, så är vi där originalet börjar – Michael rymmer och ger sig av till sin hemstad. Rob Zombie har alltså valt att slösa bort nästan halva filmen på ett upplägg som vi redan vet, ungefär som att någon skulle göra en remake på Stjärnornas Krig och använda halva filmen till att dramatisera textscrollen i början. Härefter är filmen handlingsmässigt i stort sett identisk med originalet. Man återanvänder flera scener och repliker.

Det första felet man gör är att försöka ge Myers en bakgrund, en personlighet, ett utseende, ett motiv. Vad som följer på det är att han inte blir det minsta läskig. Han blir taskigt behandlad, sen hämnas han – okej, fine. Sen är han bara en snubbe i mask som mördar folk. Om man, som i originalet, inte vet vad som finns där och inte varför han gör det han gör, då får du en läskig uttryckslös maskerad galning som smyger runt.

Smyger, ja. Det är nåt som Myers inte gör här. Har du sett Hajen 4? I så fall vet du att i varje scen där hajen anfaller får du först veta att hajen är där, och följa hajens synvinkel när den simmer upp för att attackera. Blir du skrämd av det? Nej. Varje scen där Michael dödar någon är antingen extremt uppenbar, eller så får du helt enkelt se honom i bakgrunden smyga fram. Jävligt läskigt.

För läskigt är det verkligen inte. Det spelar ingen roll hur högt Zombie spelar sin ”nu är det riktigt skrämmande”-musik. Lite blod är det väl, men några smaskiga mordscener finns det inga. For fuck’s sake, han STRYPER en person! Verkligen tokläskigt! Den fullständiga avsaknaden av spänning i filmen är nästan förbluffande. Det händer ju saker i filmen som är potentiellt jättespännande, men det är bara… tråkigt. Det blir bara transportsträckor när man vet att Myers går in någonstans för att döda personen där.

Klyschorna haglar förstås. Paret som har sex, och så går den ena ut för att hämta öl, undrar vad som kommer hända nu? Myers blir skjuten, nu är han förstås död, vi går härifrån och lämnar kroppen, och så vidare. Malcolm McDowell i rollen som doktor Loomis är förstås en trafikolycka utan like, och en rad genrecameos ger mer suckar än jubel. Killen som spelar Myers som ung har däremot ett väldigt säreget utseende och är lite småläbbig.

Förstås har jag sett arbetskopian som läckt ut på nätet, och inte helt oväntat har Zombie fått göra ändringar och filma nya scener. På eget bevåg eller efter provvisningar? Tydligen ska man ändra slutet, samt tack och lov ta bort en fullständigt meningslös våldtäkt. Jag vet inte hur han ska kunna rädda filmen, och frågan är ju om det är hans egen idé att ändra saker eller om det är studiopress. Med tanke på hur filmen såg ut här så kan jag inte tänka mig att han har kapacitet nog att räta ut det här.

För att använda en klyscha själv: Se originalet istället. Den är iallafall läskig.

12 Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud