Helt Perfekt Glob

Tremors: A Cold Day In Hell av J

Efter att en grupp unga forskare har funnits döda några kilometer ifrån en forskningsstation vid Nanavutprovinsen, Kanada kallas Burt Gummer (Michael Gross) och hans följeslagare Travis (Jamie Kennedy) in av Dr. Rita Sims (Tanya van Graan) då fyndplatsen tyder på att det handlar om en Graboid-attack. På väg dit blir deras flygplan attackerat av en Ass-Blaster, som lyckas skada planets motor. Strandsatta i det kanadensiska Arktis måste nu Burt och Travis, tillsammans med personalen vid forskningsstationen, neutralisera det överhängande hotet från de gigantiska underjordsvarelserna – vilket också kan bli Burt’s sista uppdrag då han börjar visa tecken på en långt gången sjukdom, en sjukdom som enbart går att bota med antikroppar från en levande Graboid…

Jag citerar ur min egen recension av Tremors 5: Bloodlines: ”Filmen levererade det jag ville ha och lite därtill. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så pass långt att säga att det här är den bästa uppföljaren tätt efter tvåan och får mig att önska en sjätte film i serien.” Spola sedan fram tiden nästan tre år och här står vi nu med film nummer sex i Tremors serien i form av Tremors: A Cold Day In Hell – och vilken jävla film.

Den här sjätte installationen i serien lyckas peta ner femman från tredje bästa platsen och återgår från originalkonceptet; en isolerad plats som hamnar under belägring av monster, där en handfull människor måste samarbeta för att överleva och slå tillbaka hotet. Det fungerade bra i de två första filmerna (och fyran) och det fungerar lika bra här – speciellt med tanke på alla referenser till den första filmen som klämts in.

Skådespelarna är bra och Michael Gross är som vanligt i högform som Burt. Effekterna ser bra ut trots att det, givetvis, är CGI som använts. Manuset är välskrivet och så, men det bjuder inte på jättemycket nytt egentligen. Visst, de har bytt miljö från ökenlandskap till en plats med kallare klimat men det är i stort sett samma grej som gäller som i de tidigare filmerna – inte för att det irriterar speciellt mycket, men förväntar man sig någonting nytt lär man bli besviken på den fronten.

Hur som helst så tokdiggar jag Tremors: A Cold Day In Hell och är man ett fan av de tidigare filmerna och/eller TV-serien kommer den troligtvis att falla en i smaken. Rekommenderas.

Läs gärna mina recensioner på 1, 2, 3, 4, 5 och TV-serien också.

Tremors 5: Bloodlines av J

14 år har gått sedan de första Ass-Blaster monstren dök upp och terroriserade den lilla hålan Perfection, Nevada. Överlevnadsexperten Burt Gummer (Michael Gross), som var en av de som stoppade vidundren, ägnar sig nu mer åt att spela in en TV-serie om extrem överlevnad utanför Perfection. Men när Erich Van Wyck (Daniel Janks), från Sydafrikanska Vildlivs Ministeriumet, dyker upp och ber Burt om hjälp med ett Ass-Blaster problem tar det inte lång tid innan Burt och hans nya medhjälpare, Travis Welker (Jamie Kennedy), beger sig iväg till Sydafrika för att fånga in den dödliga besten. Väl där inser de ganska snart att problemet var betydligt större än vad de till en början trodde och att deras uppdrag kommer bli betydligt farligare än vad de kunnat ana…

Tremors 5: Bloodlines (som från början skulle heta Tremors 5: The Thunder From Down Under och skulle utspela sig i Australien) är för mig en av de mest efterlängtade filmerna de senaste 15 åren och jag blev verkligen inte besviken. Filmen levererade det jag ville ha och lite därtill. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så pass långt att säga att det här är den bästa uppföljaren tätt efter tvåan och får mig att önska en sjätte film i serien.

Filmen är inte jättespännande direkt, men den blåser på med en hel del humor, action och sparar inte på monstereffekterna (som faktiskt ser riktigt bra ut för att vara CGI), samtidigt som de har utvecklat konceptet ytterligare ett steg (vilket är tacksamt då jag var oroad över att de bara skulle göra samma grej för femte gången). Skådespelarna gör bra prestationer (speciellt Michael Gross, som är en av anledningarna till att jag älskar den här franchisén), även om jag gärna hade sett att Kevin Bacon och Fred Ward hade återvänt till sina originalroller som det var snack om i filmens tidigaste stadium.

Nåja. Är du ett fan av Tremors filmerna och/eller TV-serien är Tremors 5: Bloodlines ett givet val. Det här är en film jag kommer att se om fler gånger utan tvekan. Rekommenderas.

Läs gärna mina recensioner av film nummer 1, 2, 3, 4 samt TV-serien också.

Anger Management – Season 2 av J

Jag tror att säsong 2 av Anger Management är slut nu… i alla fall av att döma av vad som står på IMDB. Nåja, skit samma. Det är dags för en recension av seriens andra säsong, som troligtvis är en av de längsta säsongerna någonsin för en komediserie. I vanliga fall brukar en komediseries säsong vara kring 20 – 25 avsnitt lång, Anger Management’s andra säsong säger ”Fuck that” och drar upp i 90 (!!!) avsnitt – vilket innebär att säsongens längd är ungefär tre och en halv säsonger av någon annan komediserie. Handlingen tar vid där den första säsongen (som bara låg på 10 avsnitt) slutade och handlingen har så klart förändrats under säsongens gång. Den största förändringen kom runt 35 avsnitt in då Selma Blair sa upp sig efter ett bråk mellan henne och Charlie Sheen. Laura Bell Bundy blev den som fick ersätta Blair, vilket jag personligen tycker var ett lyft för serien.

Den andra säsongen av serien är i alla fall till större delen rolig och underhållande, så när som på några avsnitt som bara känns matta och idéfattiga. De hade gott kunnat gjort en säsongsavslutning någonstans i mitten av alla avsnitt och gjort en tredje säsong istället för att plöja upp i 90 avsnitt i en säsong. Att jag inte tappade intresset efter 50 avsnitt förvånar mig själv lite grann, fast samtidigt har jag ju alltid varit en sucker för Charlie Sheen.. så det kan väl bero på det antar jag.

Bra säsong, även om de inte hade behövt göra den så förbannat lång. Om det kommer någon säsong 3 eller inte får vi se, just för tillfället finns ingen information om det.

Recension av den första säsongen hittar du här.

Tremors – Season 1 av J

2 år efter att den tredje filmen släpptes – dvs 2003 – släpptes även den här kortlivade TV-serien som är baserad på Tremors filmerna. Serien fick bara en säsong på 13 avsnitt á ca 40 minuter stycket och tar vid någon gång efter den tredje filmen och introducerar ett par nya karaktärer samt de gamla – fast med ett par nya skådespelare satta på dessa poster. Michael Gross och Robert Jayne är de enda två som återvänder från filmerna som Burt Gummer och Melvin Plug och det är rätt synd att ingen av de andra skådespelarna från filmerna ville åta sig en roll i den här.. serien.

Nåväl. Här följer episoderna (som kan innehålla spår av spoilers av den tredje filmen):

Episod 1: Feeding Frenzy. El Blanco – den vita och sterila graboiden som cirkulerar kring Perfection – har börjat bete sig underligt och mer aggressivt än vanligt, vilket gör att Burt och de andra i den lilla hålan måste luska ut vad som egentligen händer med honom. Samtidigt dyker en snubbe vid namn Tyler Reed (Victor Browne) upp och tar över Desert Jack’s Graboid Adventures (från tredje filmen).

Episod 2: Ghost Dance. Efter att tre personer blivit utsatta av en spökliknande varelse i Perfection’s övergivna silvergruva tror Rosalita (Gladys Jimenez) att någonting övernaturligt är i görningen. Men när två stycken regeringsagenter dyker upp inser Burt att det handlar om någonting helt annat.

Episod 3: Night Of The Shriekers. Efter att Burt hittat och dödat en Shrieker i dalen upptäcks ett regeringsfinansierat forskningsprojekt med målet att använda Shriekers som räddningsdjur – lett av Dr. Megan Flynn (Melinda Clarke). Men efter en oberäknad händelse lyckas varelserna fly och det är nu upp till Burt och de andra att se till att de inte kan ta sig ut ur dalen.

Episod 4: Blast From The Past. Efter att en drakflygare blivit uppäten upptäcker Burt och de andra att de har en Assblaster lös i dalen. Det visar sig emellertid att det är samma Assblaster som Nancy (Marcia Strassman) sålde för två år sedan och hon känner sig nu ansvarig för dödsfallen som inträffat pga den. Samtidigt lär hon, Jodi (Lela Lee) och Rosalita eleverna i Burt’s första överlevnadskurs att ”överleva med det de har” då Burt har fullt upp med Assblaster problemet.

Episod 5: Flora Or Fauna. Efter att två forskare blivit brända till döds av någon form av syra upptäcker Burt och de andra en bisarr djur/växt hybrid som växer i dalen – som måste förstöras innan den kan sprida sin säd.

Episod 6: Hit And Run. Två stycken Las Vegas gangsters dyker upp i Perfection och vill se El Blanco. Efter att El Blanco slukat en av dem – tillsammans med en värdefull och mycket viktig nyckel – sätts ett pris på hans huvud och det är upp till Burt och de andra att rädda honom.

Episod 7: A Little Paranoia Among the Friends. Burt och Tyler får i uppdrag av FBI agenten W.D. Twitchell (Dean Norris) att åka till Toluca, New Mexico, och undersöka ett möjligt graboid problem då ett flertalet personer försvunnit under mystiska omständigheter. Dessvärre tror lokalbefolkningen att de mystiska försvinnandena har med utomjordiska varelser att göra.

Episod 8: Project 4-12. Tyler berättar för Larry Norvel (J.D. Walsh) om Dr. Cletus Poffenberger (Christopher Lloyd) och när han dök upp för första gången i Perfection – med sitt livsfarliga djur, 4-12.

Episod 9: Graboid Rights. Djurskyddsaktivister dyker upp i Perfection och kräver att invånarna ska lämna staden då deras närvaro tydligen skadar El Blanco – som beter sig mycket märkligt. En av protestanterna visar sig dessvärre också vara Nancy’s dotter, Mindy (Tinsley Grimes).

Episod 10: The Sounds Of Silence. Tyler hittar en forskare mitt i dalen som håller på att forska kring hur graboids kommunicerar, men snavar över någonting annat; en ny sorts köttätande insekt som bedövar sina offer med höga ljud. Då Burt inte är i Perfection måste Tyler och forskaren ta itu med problemet – och det snabbt.

Episod 11: The Key. El Blanco är återigen målet för Las Vegas gangstrar, som är ute efter nyckeln han svalde.

Episod 12: Water Hazard. Efter flera mystiska dödsfall vid den konstgjorda lagunen Melvin håller på att bygga i Bixby står det klart att någonting lever i den konstgjorda sjön.

Episod 13: Shriek And Destroy. Burt och Tyler drar iväg till Juniper, Arizona, för att ta itu med en Shrieker härjning, men stöter dessvärre på svårigheter att strida med dem.

Tremors serien är ungefär som filmerna – fast med betydligt sämre effekter. Varje avsnitt är spännande och intressant, men varje gång någon typ av monstereffekt används ropar jag ut ”Åååh!” åt de utdaterade CGI-effekterna som får en att, istället för att rysa, gapskratta. Skådespelarna är givetvis B, men gör ett strålande jobb och håller intresset uppe. Humorbiten finns också kvar, även om serien inte är lika skojig som filmerna så finns det ett och annat garv här och där.

Personligen hade jag gärna sett fler säsonger av Tremors TV-serien, även om effekterna är sjukt dåliga (iaf med dagens standarder). Men gillar man B-underhållning och vill ha något att göra ett par timmar (eller bara älskar Tremors filmerna) så tycker jag att man ska spana in den här serien. Jag vill rekommendera den hur som haver – och kommer att se om den igen.

Tremors 4: The Legend Begins av J

Det är en varm vår, år 1889, i den lilla ökenstaden Rejection, Nevada, och arbetet är i full gång i den intilliggande silvergruvan – tills nu. När flera gruvarbetare dör under mystiska omständigheter stängs gruvan ner och Rejection blir mer eller mindre tömt på folk, bortsett ifrån en handfull människor. Nu när gruvan inte genererar några pengar dyker dess ägare – Hiram Gummer (Michael Gross) (Burt Gummer’s gammelfarfar) – upp för att undersöka vad som egentligen är i görningen. Det han och de andra byborna finner skulle inte ens existera i deras vildaste fantasier…

Tremors 4: The Legend Begins – som inte är en uppföljare, utan en prequel till den första filmen från 1990 – är ett klart uppåtsving från den bra, men ändock sämre tredje filmen i serien. Gapskratten byter av varandra och Michael Gross gör en toppen insats som Burt’s förfader. Effekterna är återigen snygga och ser rätt animatroniska ut återigen – bortsett från någon enstaka uppenbar CGI-effekt. Storyn är välskriven och filmens koncept känns… gammalt, men samtidigt fräscht på något sätt. Öhum…

Avrundningen blir att prequelen är riktigt bra och jag klassar den som God Underhållning (åtminstone för oss som är fans till de tidigare filmerna), men den är samtidigt sämre än de två första filmerna – men bättre än den tredje filmen.

Tremors 3: Back To Perfection av J

Spoilervarning. 11 år har gått sedan den lilla Nevada hålan Perfection blev utsatt av Graboid-maskarna och det har varit lugnt och stilla sedan dess – fram tills nu. Överlevnadsexperten – som dessutom har stött på Graboid- och Shreiker-monstrena tre gånger nu – Burt Gummer (Michael Gross) upptäcker att tre nya Graboid-maskar har dykt upp strax utanför Perfection och de har samma mönster som de första maskarna hade för 11 år sedan.

Burt och de andra i Perfection bestämmer sig för att utplåna de nya maskarna, men stöter på hinder som drar ut på tiden – vilket kommer visa sig vara ödesdigert då monstrena har ytterligare ett ess i rockärmen och utvecklas ytterligare….

Den tredje filmen i serien är inte alls lika bra som de två första, även om den har underhållningsvärde. Skämten är skojiga och Michael Gross gör en utmärkt prestation som Burt igen, men det är inte skådespelarna det är fel på heller utan filmens händelseförlopp och dess effekter. Å ena sidan är det bra att de fortsatt utveckla konceptet ett steg till, men samtidigt blir den första timmen så utdragen med en massa annat att avslutningen känns rätt snabbt överstökad, även om den inte är det. Effekterna ser gräsliga ut och påminner om något man kan få se i en The Asylum film – dvs urusla/utdaterade CGI-effekter, men också en och annan animatron.. tror jag iaf.

Till skillnad från tvåan, där vi bara får återse Michael Gross och Fred Ward från den första filmen, återser vi här Gross, Charlotte Stewart, Ariana Richards, Robert Jayne och Tony Genaro – alla lite äldre, alla lite förändrade till utseendet (speciellt Richards och Jayne). Utöver dessa har vi även Shawn Christian och Susan Chuang som spelar varsin betydande roll i den här tredje installationen i serien. Och som i tvåan knyts även den här ihop med sina föregångare med olika förklaringar, vilket också gör att man gör bäst i att se de två första filmerna innan man ser den här.

Men, som sagt; problemet med Tremors 3: Back To Perfection är just händelseförloppet och filmens effekter. Hade de haft kvar mer av de animatroniska dockorna hade filmen kanske hållt samma klass som sina föregångare.. åtminstone effektmässigt. Missförstå mig rätt: jag tycker att trean är bra och underhållande, men, den kunde ha varit bättre. Jag avslutar med en replik som Gross säger i filmen som får mig att gapskratta varje gång: You guys do what you do best! Find something simple and complicate it!

Tremors II: Aftershocks av J

Spoilervarning. Efter att flera dödsfall inträffat på Petromaya’s oljefält i Mexico inser ledningen vad som är orsaken; de underjordiska monstrena – som nu kallas för Graboids. Ägarna av oljefältet ber Earl Bassett (Fred Ward) om hjälp då han en gång tidigare lyckats övervinna monstrena i den lilla hålan Perfection, Nevada. Då Earl blivit mer eller mindre blåst på pengarna som pressats ut av hans kändisskap blir han övertygad om att ta på sig ansvaret för att utrota de underjordiska monstrena då han får höra att han kommer få 50 000 dollar för varje mask han utplånar. Tillsammans med sitt största fan – Grady Hoover (Christopher Gartin) – beger han sig iväg till oljefältet för att ta sig ann det nya Graboid-hotet, som dessvärre visar sig vara betydligt större än vad de räknat med. För att få extra hjälp kallar de in Earl’s gamla polare, Burt Gummer (Michael Gross), som gladeligen kommer dit med mer sprängämnen än vad som egentligen krävs.

Dessvärre har de underjordiska monstrena ett ess i rockärmen och den vattentäta planen som Earl och gänget hade övergår till en kamp på liv och död…

Tremors II: Aftershocks är givetvis inte lika bra som den första, men den utvecklar storyn och hela konceptet till en ny nivå. Spänningen och humorn från den första filmen finns kvar, men rysarbiten är av en mindre kaliber. Gross är klockren i rollen som Burt igen och får en betydligt större roll i den första uppföljaren än vad han hade i den första filmen och Ward är återigen klockren som Earl – även om han är lite äldre och lite mer bitter. Övriga skådisar är också bra, även om Gartin emellanåt är sjukt irriterande som den överpositiva Grady – böh. Effekterna är fortfarande imponerande för att vara av låg budget och utöver animatroner ser vi även vissa CGI-effekter här och där, men som oftast ses i snabba sekvenser vilket gör att intrycket av att det är CGI inte märks av allt för mycket.

Storyn är bra och att de lyckas utveckla konceptet och fortsätta storyn från den första filmen är jävligt nice – vilket gör att det här är min favorit bland uppföljarna. Att de dessutom ger kortare förklaringar till vad som hänt med flera av de gamla karaktärerna är också bra.

Nåja. Tremors nummer 2 är, efter den första filmen, min favorit i serien och är en klart värdig uppföljare som rekommenderas. Definitivt.

Tremors av J

De två ströjobbande bondlurkarna Valentine ”Val” McKee (Kevin Bacon) och Earl Bassett (Fred Ward) har fått nog av Perfection – en liten ökenhåla i Nevada – och bestämmer sig för att ta sitt pick och pack och dra därifrån en gång för alla för att söka lyckan ute i stora vida världen. Dessvärre sätts det käppar i hjulet för dem och deras planer då det plötsligt börjar dyka upp döda kroppar i närheten av Perfection, med minst sagt underliga dödsorsaker. Det dröjer emellertid inte länge förrens det står klart för Val och Earl vad som egentligen är i görningen, varpå de måste kämpa för sin egen och övriga ortsbors överlevnad i en dödlig katt- och råttalek…

Jag har i ärlighetens namn inte den blekaste jävla aning om vad jag ska skriva om den här odödliga klassikern från 1990, mer än att.. den är grisigt bra och ligger på min topp 10 lista över bästa filmerna som gjorts. Visst, den är cheesig på sina ställen. Visst, den är gammal. Och visst, vissa scener kan diskuteras hur övertygande de är, nu 20 år efter dess produktion. Men ska man se till helheten av filmen och se till hur pass spännande och nagelbitande den är, samt hur välgjorda modellerna och de animatroniska dockorna är så.. ja.. då kan iaf inte jag mer än att lyfta på hatten och buga mig för teamet bakom filmen – som bevisade att man inte behövde/behöver en enorm Hollywood-budget för att göra en riktigt bra film.

Och så har vi givetvis filmens karaktärer också (utöver Bacon’s och Ward’s karaktärer) – däribland det gifta vapengalna paret Burt och Heather Gummer, spelade av Michael Gross och Reba McEntire, som står för en del av den komiska sidan av filmen. Gross dök dessutom upp i uppföljarna och den kortlivade TV-serien, samt prequelen som en förfader till Burt Gummer. Karaktärerna är hur som helst välskrivna (även om vissa tidstypiska klichéer infinner sig då och då) och välspelade, vilket tillför att man som tittare vill att de ska överleva. Man får ett tycke för dem och följer spännt deras kamp om överlevnad från det att allt brakar igång på riktigt tills minutrarna innan sluttexten.

Nåja. Med två uppföljare, en prequel (som räknas som nummer 4 i filmserien) och en TV-serie står sig Tremors – eller Hotet Från Underjorden som den hette i Sverige – fortfarande bra än idag och det är en sån där film jag bara måste rekommendera. Vilket jag gör. Riktigt varmt.