Helt Perfekt Glob

Fast X av J

För tio år sedan krossade Dominic Toretto (Vin Diesel) och hans team den brasilianske knarkbaronen Hernan Reyes (Joaquim de Almeida) och hans imperium i Rio De Janeiro, ovetandes om att hans son, Dante (Jason Momoa), överlevde deras kupp och har sedan dess förberett och planerat sin hämnd. En hämnd som inte bara kommer sätta deras förmågor som förare på prov, utan som även kan krossa dem en gång för alla.

Så. Då är vi snart vid vägs ände med Fast & Furious franchisén med Fast X som den nästsista filmen i serien – eller del ett av två, som filmskaparna vill kalla det. Att de delat upp den här sista berättelsen på två filmer skulle jag nog säga var en klok idé med tanke på hur mycket som händer i den här första halvan, samtidigt som den bygger upp för den stora finalen i nästa halva – som vi vackert får vänta två år på.

Hur som helst så är Fast X precis vad du kan förvänta dig av en senare F&F film; högljudd, bombastisk, toköverdriven action med plattan i mattan från början till slut med några kortare stunder för att andas ut. Jason Momoa som den nya skurken är briljant och är kanske det bästa med hela filmen (det märktes också att han måste ha haft jävligt kul när han gjorde rollen som Dante). Ett litet steg upp från föregående film är att den här filmen inte känns fullt lika flamsig och idiotisk till den punkt att dumheterna som händer i den tar mig ut ur filmupplevelsen, vilket F9 ärligt talat gjorde ett par gånger (även om jag också gillade den filmen).

Mycket mer än så finns det väl egentligen inte att säga om Fast X. Förväntar man sig att få en film med något djupare budskap än biljaktsscener och överdriven action har man antagligen inte sett de tidigare filmerna i serien – eller så hoppas man på någonting som inte kommer uppfyllas hur gärna man än vill det. Jag hade kul när jag såg Fast X och dess speltid på nära två och en halv timmar flög förbi och jag ser grymt mycket fram emot upplösningen. Rekommenderas.

Länkmaffian:
Mina recensioner på 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och Hobbs & Shaw spin-offen.
H’s recensioner på 4, 5 och 6.

F9 av J

Dom (Vin Diesel) och Letty (Michelle Rodriguez) har dragit sig tillbaka och lever nu mer på en enslig gård tillsammans med Dom’s son. Deras lugna tillvaro vänds dock upp och ned när deras gamla gäng dyker upp och visar dem en inspelning av ett meddelande Mr. Nobody (Kurt Russell) skickat dem; en nödsignal om att en av hans agenter har bytt sida och att flygplanet han befinner sig på blivit kapat – samma flygplan som hans agentur transporterar superhackern och deras gamla fiende Cipher (Charlize Theron) på. Dom, till skillnad från sitt gamla gäng, tvekar till att blanda sig in i det hela, fram till att han inser vem som ligger bakom det hela; hans egen bror Jacob (John Cena).

Tyckte du att de senaste fem Fast & Furious filmerna var överdrivna och idiotiska filmer? Då kanske du ska låta F9 gå förbi osedd isåfall. F9 kan vara den dummaste blockbuster actionfilmen jag har sett på flera år och den klår samtliga tidigare filmer i serien, med råge. Det är bombastiskt, det är högljutt, det är så jävla dumt att klockorna stannar bitvis och vissa element i filmens handling är rent av dragna ur arslet bara för att få saker och ting att gå ihop – och ja, jag gillar det.. även om jag tappade räkningen på hur många gånger jag utbrast ”Bullshit!” under filmens gång.

F9 var dum som en säck med hammare och överdriven in i absurdum (mer än sina föregångare, som sagt), men vägde å andra sidan upp det med så många absurda och verklighetsfrånvända actionscener att jag inte kunde göra något annat än att skratta och mysa till det spektaklet som pågick på bioduken.

F9 bjuder inte på någonting nytt och har man sett de tidigare filmerna i serien vet man precis vad som väntas här. Är du ett fan av Fast & Furious filmerna kommer du antagligen redan ha bestämt dig för att se filmen, ni andra behöver nog inte ens tänka tanken då filmen kräver att man har sett majoriteten av de föregående filmerna – sort of. Hur som helst; jag gillade den och ger den en rekommendation.

Länkmaffian:
Mina recensioner på 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och Hobbs & Shaw spin-offen.
H’s recensioner på 4, 5 och 6.

The Fate Of The Furious av J

Dom (Vin Diesel) och Letty (Michelle Rodriguez) är på deras smekmånad och Brian och Mia har lämnat det galna livet bakom ratten bakom sig. Deras gäng har lösts upp och har fått en tillstymmelse till ett normalt liv. Men när en mystisk kvinna (Charlize Theron) dyker upp och tvingar Dom till att förråda den familj han kämpat så hårt att skapa och hålla ihop får gänget lov att slå sig ihop med agenten Mr. Nobody (Kurt Russell) och motvilligt också Deckard Shaw (Jason Statham) för att hämta hem den man som gjorde dem till en familj…

The Fate Of The Furious (eller Fast & Furious 8 i Sverige) fortsätter med samma höga tempo de senaste installationerna haft och blåser på med orealistiska actionsekvenser och popcornunderhållning som förnöjer den actionsugne. Jason Statham har en större roll här och har fått betydligt mer att göra än i föregående film och hans samspel med Dwayne Johnson är flera av filmens höjdpunkter (med det menar jag att jag gapskrattade under deras uppkäftiga dialoger). Charlize Theron har samma ansiktsuttryck igenom hela filmen och gör en bra prestation som skurk, även om hon inte har extremt mycket att göra mer än att prata hotfullt till Vin Diesel under de flesta scenerna hon är med i.

Om man – som mig – kan acceptera att The Fast & The Furious har tagit vägen in i ren adrenalinaction istället för att koncentrera sig på snabba bilar och gaturacing i form av välspelade och snabba thrillers så faller troligen The Fate Of The Furious (och de senaste fyra filmerna i serien) i ens smak. Det här är God Underhållning, även om filmen i sig är dummare än en säck med stenar och ungefär lika realistiskt som ett TV-spel. Är man ute efter pumpande action är det här definitivt rätt val. Rekommenderas.

I väntan på film nummer nio i serien kan du läsa mina recensioner på de tidigare filmerna i serien; 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7. Och när du ändå håller på kan du ju ta dig en titt på H’s recensioner av film nummer 4, 5 och 6 (som han skrev för DVDKritik) också.

Furious Seven av J

Efter att ha stoppat den internationella terroristen Owen Shaw (Luke Evans) och sett till att han har hamnat i koma bestämde sig Dominic Toretto (Vin Diesel) och hans gäng för att gå skilda vägar och lämna det kriminella livet bakom sig. Deras förflutna kommer emellertid ikapp dem i form av Deckard Shaw (Jason Statham), Owen’s storebror, som har för avsikt att eliminera Toretto och hans gamla gäng som hämnd.

Furious Seven (eller Fast & Furious 7 i Sverige) är ungefär som de två tidigare uppföljarna; högljudd, actionpackad och snabb. Kort sagt; God Underhållning. Allting är sjukt överdrivet och det är inte många scener där det inte är action och högt tempo. Detta må vara Paul Walker’s sista film, men han gick i alla fall ut med ett BANG. Det är givetvis en hel del biljakter (det återkommande elementet i de här filmerna) och en del skjuta och explosioner, allt i ett högt tempo filmen igenom.

Furious Seven är utan tvekan en bra fortsättning på serien (även om jag tycker att den lika gärna kunde ha varit den sista) och är man ett fan av de tidigare filmerna kommer den här utan tvekan att falla dig i smaken. Vill du ha något mer sofistikerat att titta på får du leta någon annanstans. Likt de flesta andra i den här serien rekommenderar jag den.

Länkmaffian slår till igen! Recensioner på 1, 2, 3, 4, 5 och 6 av mig finner ni på respektive siffra. H’s recensioner på 4, 5 och 6 (som han skrev för DVDKritik) finner ni också på respektive siffra.

Vila i frid, Paul Walker.

Machete Kills av J

Machete (Danny Trejo) blir kontaktad av USA’s president (Charlie Sheen) och får ett erbjudande; om han beger sig till Mexico och har ihjäl kartelledaren Mendez (Demian Bichir), som säger sig ha en missil som han planerar att skicka ner i Washington, så kommer Machete få sitt straffregister raderat och bli en amerikansk medborgare. Det visar sig emellertid ganska snabbt att uppdraget var betydligt mer komplicerat än vad det till en början verkade.

Machete Kills fortsätter i samma spår som Machete; ultravåld, orealistisk action, en lista med stora skådespelarnamn, en stor portion humor och det där medvetet billiga utseendet på effekter och bakgrunder. Och jag älskar det, från början till slut. Allt är stenhårt, överdrivet och sjukt underhållande från början till slut, även om filmen kanske inte når ända fram till sin föregångare. Machete Kills är ren popcorn-action som sin föregångare och underhåller gott från början till slut. Enklare än så blir det inte. Nu är det bara vänta på trean. Rekommenderas.

Läs gärna min recension av Machete, samt H’s recension av den också.

Furious 6 av J

Efter att en konvoj med rysk militär blivit attackerad av en grupp dödligt skickliga legosoldat förare i Moskva tar specialagenten Hobbs (Dwayne Johnson) kontakt med Dom (Vin Diesel) för att ge honom ett förslag; stoppar Dom och hans gäng, däribland Dom’s gamla vapendragare Brian (Paul Walker), den hänsynslöse Shaw (Luke Evans) och hans grupp med förare från att lägga händerna på ett chip, som är värt miljarder och som kan orsaka stor förödelse i rätt händer, kommer deras straffregister att renskrivas och de kan återvända till amerikansk mark.

Alla som gillar The Fast & The Furious lär väl ha sett Furious 6 redan och vet redan vad som händer och allt sånt, antar jag. Så vad finns att säga om den egentligen? Inte ett skit egentligen. Det är samma hjärndöda popcorn-underhållning som tidigare och det är underhållande från början till slut. Det är bra med action, bra med roliga repliker och karaktärer och det är bra med ös i filmen. Precis som en Fast & Furious rulle ska vara (även om jag kan tycka att Fast Five, dvs film nummer fem, var lite mer underhållande). Nästa film kommer nästa år. Rekommenderas.

Sugen på mer läsning? Läs då gärna mina recensioner av de tidigare filmerna: 1, 2, 3, 4, 5. Även H har skrivit tre recensioner på del 4 och 5 i serien, samt nr 6 på DVDKritik.se, läs gärna dem också.

Resident Evil: Retribution av J

I tron om att de lyckats störta Umbrella en gång för alla kommer nästa chock för Alice (Milla Jovovich) och de andra överlevande av zombieapokalypsen; de hade fel. Efter en attack blir Alice skadad och vaknar senare upp i hjärtat av Umbrella’s mest avsides forskningsanläggning. Det dröjer inte länge förrän hon inser att hon måste slå sig ihop med en oväntad allierad för att ta sig ut ur anläggningen.

Efter Resident Evil: Afterlife’s klyschiga och inte speciellt imponerande prestation var mina förväntningar rätt ljumna när jag slog ner röven i biograf fåtöljen för att se Resident Evil: Retribution. Men, som en 3D upplevelse, var faktiskt nya Resident Evil bra, förbannat bra. Det rör hela tiden på sig och det är mer eller mindre action från början till slut, men det gäller lite att man har hängt med i de tidigare filmerna (ungefär som med Saw filmerna) för att kunna pussla ihop allting.. men bara lite.

Milla Jovovich är snygg och fartfylld i vanlig ordning, Michelle Rodriguez (som återvänder till Resident Evil serien) gör en dubbelroll och vi får återse flera andra skådespelare ifrån tidigare filmer, som sina tidigare karaktärer. Som om det inte vore nog är det många av karaktärerna ifrån spelena som gör framträdanden, flera av dem har dessutom inte varit med i någon av de tidigare filmerna. Hurra!

Manuset i filmen känns ganska sulligt till en början, men allt eftersom filmen rullar på börjar saker och ting rätas ut och i slutändan är det en bra actionfilm som har några hoppa-till-sekvenser (vilket jag faktiskt gjorde vid ett tillfälle). Skådespelarna är suveräna och actionflödet i filmen är på topp, med en del slow motion sekvenser som slängts in.. även om det inte är lika överjävligt som i Afterlife.

Nåväl. Resident Evil: Retribution är en schysst actionrulle som brakar på i runt 90 minuter och lämnar oss (självklart) med en cliffhanger som lämnar dörren öppen för ytterligare en uppföljare (vilket det säkerligen blir). Men samtidigt som jag tycker den var bra på bio med 3D brillor framför ögonen så vet jag ju inte heller hur 2D upplevelsen kommer bli, fast jag anar att den kommer bli ganska måttligt imponerande…

Läs gärna våra recensioner på de tidigare Resident Evil filmerna också: 1, 2, 3, 4 (J) och 4 (H).

S.W.A.T. av J

Under ett rån slår de två S.W.A.T.-medlemmarna Jim Street (Colin Farrell) och Brian Gamble (Jeremy Renner) ut två av rånarna men lyckas i processen även skjuta en i gisslan, allt medans de bryter mot en direkt order. Street blir nedgraderad till att vara i vapenförrådet, medans Gamble får sparken från kåren. Sex månader senare anländer den härdade och erfarne Dan ”Hondo” Harrelson (Samuel L. Jackson) till S.W.A.T. för att sätta ihop och träna ett nytt S.W.A.T. team. Hondo handplockar ett gäng hårdfarne snutar, däribland Street, och sätter dem i en intensiv träning.

Samtidigt blir den sedan länge efterlyste Alex Montel (Olivier Martinez) gripen – efter att, ironiskt nog, ha blivit stoppad för ett trasigt bakljus. Inför reportrar erbjuder han en belöning på 100 000 dollar till den som fritar honom ur häktet – och givetvis finns det många som är sugna på en sådan belöning…

Jag såg den här filmen någon vecka efter att den kommit på vhs och dvd för en sisådär 9 år sedan och jag mindes verkligen inte ett skit om den – bortsett från typ en sekvens, som inte ens stämde överens med vad jag mindes. Nåja. Hur som helst satte jag mig framför filmen och kikade på den och, well, den var betydligt mycket bättre än vad jag mindes att jag tyckte att den var när jag såg den första gången – för 9 år sedan. Vad det kan bero på eller inte bero på vet jag inte riktigt. Hur som helst är S.W.A.T. en bra film, med bra skådespelare, action och ett hyfsat högt tempo som förnöjer.

Något jag inte visste om S.W.A.T. är att det är någon form av remake av en 70-talsserie kallad, just det, S.W.A.T – som i sin tur var en spin-off av serien The Rookies, som började 1972 och som lades ner 1976, samma år som S.W.A.T. TV-serien lades ner efter 2 säsonger.

S.W.A.T. filmen från 2003 är hur som helst en bra rulle att fördriva runt 2 timmar framför. Rekommenderas.

Resident Evil av J

Jag antar att varenda jävel har sett de tre första filmerna i den här serien så det blir inte några långdragna recensioner utan mer kortare återblickar för att friska upp minnet (iaf för min del). Nåja, kort resumé först:

I början av 2000-talet var Umbrella-koncernen ett av världens mäktigaste företag i världen. Okänt för världen berodde deras framgång på hemliga experiment som utfördes i ett underjordiskt laboratorium – kallat Kupan – där nya vapen, i form av olika virus, skapades och testades. Men efter en incident, med resultatet att ett virus kommer ut i Kupan, får centraldatorn – Röd Drottning – fnatt och stänger in all personal, för att sedan gasa dem till döds. Ett militärteam, ägda av Umbrella, skickas in för att stänga av datorn och isolera viruset. På vägen in tar de med sig agenterna som vaktat den hemliga ingången till Kupan, som dessvärre lider av minnesförlust tack vare gasen som också släpptes ut i huset. Väl nere i Kupan finner de resultatet av viruset som spred sig där nere…

Den första Resident Evil filmatiseringen är helt okej i mitt tycke. Effekterna är ganska utdaterade och makeupen kunde ha varit lite slibbigare, men actionbitarna är rätt bra och tempot är ganska högt större delen av filmen. Skådisarna är bra och Jovovich är snygg as usual (och visar för övrigt lite av tuttarna i början av filmen för er som har missat det!).

Jag tycker iaf att den första Resident Evil filmatiseringen är helt okej, även om den kanske kunde ha varit lite mer trogen till spelet. Vad vet jag. Nästa.

BloodRayne av J

Rayne (Kristanna Loken), en halv-vampyr, är det stora dragplåstret på en omkringresande karnevals freakshow i Rumänien. Efter att ha lyckats fly stöter hon på en spåkärring som berättar att hennes moder blev våldtagen av vampyrernas konung – Kagan (Ben Kingsley) – som dessutom mördade modern inför Rayne’s ögon. Rayne bestämmer sig för att förgöra Kagan och beger sig iväg för att hitta tre talismaner som tillsammans kan ge henne kraften att förgöra sin fader. Under sitt sökande stöter hon på Vladimir (Michael Madsen), Sebastian (Matthew Davis) och Katarin (Michelle Rodriguez) – tre stycken vampyrjägare från Brimstone-sällskapet som också är sugna på att nita Kagan.

Okej. Jag tänker gå rakt på sak. BloodRayne är inte en direkt skitdålig film.. men det innebär så klart inte att den är bra heller. Filmens koregrafi är fruktansvärd och rent utsagt skrattretande när skådisarna springer mot varandra för att stanna upp i ett par sekunder för att sedan börja veva med svärden. Effekterna är sisådär; blodutgjutelsen är helt okej och blodet skvätter åt alla håll (om än i ganska överdrivna fontäner) vilket gör filmens actiondelar hyfsat underhållande, medans de (få) CGI-effekter som används ser förjävliga ut, i sann Boll anda. Storyn är inte överdrivet intressant och händelseförloppet kunde lätt ha kortats ner lite grann för att filmen skulle ha blivit lite snabbare i svängarna.

Skådespelarlistan innehåller ett par ”stora” B-skådisnamn (samt ett par namn som faktiskt har varit med i större produktioner ett flertalet gånger) dessutom. Kristanna Loken visar tuttarna och är sisådär som Rayne – helt okej. Ben Kingsley ser vi inte så där fruktansvärt mycket av men agerar som han brukar. Michael Madsen ser ut att bara vilja lägga sig ner och få en hjärtinfarkt när som. Matthew Davis gör ett hyfsat jobb och slickar Loken på tuttarna. Michelle Rodriguez kan inte bestämma sig för en dialekt. Udo Kier spelar nån munk eller nåt och dör i vanlig ordning. Meat Loaf spelar härligt över och verkar inte ta produktionen allt för seriöst. Och Billy Zane dyker upp i en snabb roll som Rodriguez farsa – tror jag.

Ingen av de två första (utav tre, varav den tredje kom nyligen) filmerna kan kopplas samman på något som helst sätt till spelen de är baserade på – mer än att det handlar om en halv-vampyr som heter Rayne. Mjae.. njae.. jag föredrar jag nog faktiskt spelen före den här filmen, även om den duger att dötitta på om man verkligen inte har någonting annat i filmhyllan för tillfället. Läs också gärna H’s hyfsat korta recension av filmen här.