Helt Perfekt Glob

Spy Kids 3-D: Game Over av J

Spoilervarning. Juni (Daryl Sabara) har sagt upp sig ifrån OSS och Spy Kids-programmet och arbetar nu mer ensam som privatdetektiv. Detta vänder dock då han blir kontaktad av OSS, som förklarar för honom att Carmen (Alexa Vega) har försvunnit under sitt senaste uppdrag; att infiltrera och stänga ner det nya spelet Game Over, som är skapat av den ondskefulle Leksaksmakaren (Sylvester Stallone). Juni tar på sig uppdraget att hitta sin syster, rädda henne och stänga av Game Over en gång för alla – innan det är för sent.

Jag börjar med rollistan (bortsett ifrån Sabara, Vega och Stallone): Antonio Banderas, Carla Gugino, Holland Taylor, Matt O’Leary, Emily Osment, George Clooney, Steve Buscemi, Tony Shalhoub, Alan Cumming, Danny Trejo, Cheech Marin och Bill Paxton. Vad har alla dessa personer gemensamt? Alla har varit med i minst en tidigare Spy Kids film – och i den här tredje filmen har de också roller, men otroligt små. Vi fortsätter: Ricardo Montalban, Salma Hayek och Mike Judge. Vad har de här personerna gemensamt? De har större roller än personerna nämda här ovan. Dessutom har både Montalban och Judge medverkat i en respektive två tidigare Spy Kids filmer. Och.. ehum.. slutligen har vi Elijah Wood i en löjligt kort roll mot slutet av filmen. Han är med i ca 10 sekunder, eller nåt.

Meneee… hur är filmen då? Ptja, mjae. Hyfsad. Bättre än tvåan, men sämre än ettan. Den här tredje installationen känns lite mer sammanhängande och inte lika flängig som den andra filmen, men den lider precis som sina föregångare av utdaterade CGI effekter som ser rätt töntiga ut i dagens läge och framkallar mer gapskratt än flämtningar. Att många av de gamla karaktärerna utelämnats till större delen tycker jag är rätt snålt också. Jag får helt enkelt känslan av att.. eh.. att Spy Kids 3-D: Game Over inte är en Spy Kids film när jag tittar på den. Den hade lika gärna kunnat heta Game Over och det hade passat ungefär lika bra. Varför? Enkelt; man tappar den röda tråden till de tidigare filmerna titt som tätt och då och då hajar jag till och funderar vilken film det egentligen är jag tittar på.

Men som sagt; den tredje filmen är bättre än den andra, men sämre än den första. Dessutom tycker jag att det här inte är någonting som ligger i toppskiktet på Robert Rodriguez karriär – eller någon av de andra som var inblandade. Så. Slutdomen blir; urmjölkning, men helt okej rulle. Den är nog mer underhållande för den yngre publiken, skulle jag tro.

Spy Kids 2: Island Of Lost Dreams av J

Spoilervarning. Carmen (Alexa Vega) och Juni (Daryl Sabara) har nu blivit värvade till OSS byrå och ingår i Spy Kids-programmet. Efter att en kupp inträffat mot OSS blir Juni utpekad som den som gjorde så att förövarna hade en chans att genomföra det hela och blir därmed sparkad. Men när uppdraget som går ut på att hitta den ansvarige för kuppen går till två andra Spy Kids syskon bestämmer sig Carmen och Juni för att sno uppdraget ifrån dem och ta reda på själva vem som står bakom det hela – och rädda jorden.

Spy Kids nummer 2 är inte alls lika bra som den första filmen. Dels för att storyn känns ganska osammanhängande på flera punkter och det hela blir ganska hattigt och flängigt en bit in i filmen. Och dels för att filmen är en CGI-bomb utan dess like, som dessutom är helt fantastiskt utdaterad. I stora delar av filmen finns det CGI-effekter och greenscreens som ser skrattretande ut och jag får känslan av att filmen borde egentligen ha blivit producerad ett par år efter sitt produktionsår – med en bättre och mer sammanhängande story så klart.

I rollistan utöver Vega och Sabara ser vi återkommande ansikten så som Danny Trejo, Cheech Marin, Antonio Banderas, Carla Gugina, Tony Shalhoub och Alan Cumming i både stora och små roller. Holland Taylor (Evelyn Harper i Two And A Half Men), Christopher McDonald och Bill Paxton gör gästframträdande och Steve Buscemi gör en hyfsat liten, men ändå viktig roll. Och Robert Rodriguez står för både manus och regi även den här gången.

Ehum. Spy Kids 2: Island Of Lost Dreams är rätt överflödig, onödig och känns mycket som en urmjölkning av konceptet. Å andra sidan kanske den är bättre för de yngre tittarna. Vad vet jag? Okej film som inte är i närheten av den första hur som helst. Nästa.

Spy Kids av J

9 år efter att de dragit sig tillbaka ifrån spionage, tack vare att de fått barn, blir ex-spionerna Gregorio (Antonio Banderas) och Ingrid Cortez (Carla Gugino) inkallade återigen. När deras gamla kollegor, några av världens mest formidabla spioner, börjar försvinna en efter en blir Cortez paret tvungna att rycka in för att stoppa den teknologiska gurun Fegan Floop (Alan Cumming) och hans högra hand Minion (Tony Shalhoub), som verkar vara de ansvariga för försvinnandena. Men när det obegripliga inträffar och de också försvinner finns det bara två personer kvar som kan rädda dem…. deras barn Carmen (Alexa Vega) och Juni (Daryl Sabara).

När det kommer till Robert Rodriguez kan man inte tänka sig att denne herre skulle kunna göra någonting som kan klassas för barnvänligt – åtminstone om man ska se i hans filmografi (Planet Terror, From Dusk Till Dawn, Machete osv.) – men det har han ju, faktiskt. Spy Kids från 2001 är skriven och regisserad av Rodriguez och flera namn som han har arbetat med flitigt i andra filmer dyker upp även här – exempelvis Banderas, Danny Trejo (som framträder som Machete för första gången) och Cheech Marin. Vi ser även Robert Patrick (T1000 i Terminator 2) och George Clooney i en liten, liten roll i slutscenen av filmen.

Hur fasen är filmen? Joho då, den är bra, underhållande och blåser förbi utan några större problem. Skämten är skojiga och hyfsat barnvänliga, samtidigt som effekterna är något föråldrade och får – iaf mig – att gapskratta då det är sjukt uppenbara CGI-effekter, som kanske var imponerande 2001, men som faller väldigt platt i jämförelse med dagens effekter. Och även om filmen är uppbyggd mycket på effekter så går det att acceptera att effekterna ser ut som skit tack vare att den har (i skrivande stund) 10 år på nacken.

Nåväl. Den första Spy Kids filmen är en bra, underhållande och skojig rulle som fungerar utmärkt än idag. Filmen fick två uppföljare 2002 och 2003 och (enligt IMDB) ska det komma en fjärde film i år. Vi får väl se hur den blir… senare.

Extract av H

Jason Bateman (Arrested Development) spelar Joel, en man som driver en fabrik som tillverkar smakextrakt. Han är missnöjd med samlivet med sin fru. Han har inte fått sex på många månader, för att han jämt kommer hem efter klockan åtta då hon satt på sig de ogenomträngliga mysbyxorna.

En olycka sker på fabriken, då den dumme men snälle Step blir av med ena pungkulan. Lycksökerskan Cindy (Mila Kunis) tar jobb på fabriken för att få kontakt med Step och få del av försäkringspengarna. Joel blir dock intresserad av Cindy, men kan inte tänka sig att vara otrogen mot sin fru. Dock har Joels vän Dean (Ben Affleck) en idé: Hyr en gigolo som lurar frugan till otrohet, varpå Joel kan vara otrogen utan skuldkänslor. Förstås går inte allt som det är tänkt.

Mike Judge, Beavis & Butt-Head, King of the Hill, Office Space, Idiocracy. Ja, ni vet. Extract är ganska rolig, lite roligare än Idiocracy, men inte lika rolig som Office Space.

South Park: Bigger, Longer & Uncut (Blu-Ray) av H

När South Park-filmen kom 1999 så var vi lyckliga. TV-serien hade blott gått i två säsonger, och enda sättet att se serien var att tanka hem usla RealVideo-versioner, men vi såg det ändå, om och om igen. Vi trodde aldrig att filmen ens skulle visas i Sverige, och när vi lyckades tanka hem en screener var lyckan fulländad och vi såg filmen, om och om igen. När filmen ändå kom på bio gick vi på premiären och sjöng med i alla låtarna, till de andra tre besökarnas förtret. Sen såg vi filmen igen på bio någon dag senare. Fast vi hade filmen hemma alltså.

När jag sen köpte filmen på DVD så hade jag väl sett den 10-15 gånger redan. Man kan säga att jag sett sönder filmen. Jag började tappa intresset för filmen ungefär 15 minuter in, där Mr Mackey börjar sjunga It’s Easy, Mmmkay?. Jag såg första kvarten några gånger till, men jag har inte sett ens på det de senaste 6-7 åren.

Nyss släpptes filmen på Blu-Ray, nu med ett nytt kommentarsspår med Matt Stone och Trey Parker, och det lät ju intressant så den köpte jag. Jag gick direkt på kommentarsspåret utan att passera Gå. De öppnar med att säga ”det är tio år sen vi gjorde filmen, vi har gjort 150 tv-avsnitt sedan dess, och vi minns faktiskt nästan ingenting”. Det är ju en bra början.

Runt en halvtimme in så medger de att de kommer på nåt mer att säga, så de börjar ta in diverse folk som befinner sig i huset som var med och gjorde filmen, men det sägs ändå inte så värst mycket. Totalt sett får man lite intressant information, men för det mesta är det inget man inte kan läsa på t.ex. IMDb. Censurspektaklet man hörde så mycket om runt filmen verkar vara helt begränsat till sheisse-scenen och att originaltiteln ”All hell breaks loose” stoppades för att ordet ”hell” inte får vara med i titeln på en tecknad film.

Kvalitetsmässigt är blurayen helt okej. Bilden är ren och fin, men på grund av den enklare tekniken de använde då är den långt ifrån lika skarp som t.ex. säsong 12 var i HD. Man kan också se en lätt telecine-wobble ibland. Ljudet är finfint, och den Kanada-franska och spanska dubben har – till skillnad från den Europa-franska dubben – även sångerna översatta. Lite underhållande att lyssna på.

Det övriga extramaterialet är som på den gamla DVD:n, dvs videon till What Would Brian Boitano Do? med DVDA (i 480i) och tre trailers (i HD). Jag finner bluray-utgåvan av South Park-filmen sålunda vara godkänd, men inte vad den kunde varit med ett mycket mer intressant kommentarsspår. Omslaget är rätt fult också.

Beavis & Butthead: The Mike Judge Collection volume 1 av H

Frågan man kan ställa sig är: Är Beavis & Butthead fortfarande roliga nio år senare? Svaret är lyckligtvis ”ja”, och dessutom kan man se nästan 4 timmar av det utan problem. Den här trippel-DVDn har två skivor med avsnitt och en med extramaterial. På grund av rättighetstrassel finns det bara ett par videos med B&B-kommentarer på disc 3, och själva avsnitten är alltså bara de tecknade bitarna utan videos. Det skadar inte avsnitten alls, men det skulle förstås varit guld om man fått videos också..

Bonusdiscen har del ett av en dokumentär om B&B (som fortsätter i den kommande volume 2 förstås) som är mycket bra, och sen diverse extraklipp från olika MTV-specialer (exempelvis en lång, seg bit från en tacksägelseparad som man bara somnar av), men totalt sett en finfin DVD. Det är väl alltid nån som klagar på att man inte ger ut serien komplett säsongsvis, men det är ett bra urval av avsnitt och jag vet inte om man skulle orka se bara säsong ett på raken, innan dom fått till snitsen på serien så att säga.