Helt Perfekt Glob

Baywatch av J

Matt Brody (Zac Efron) är en olympisk mästare med två guldmedaljer. Men tack vare sina alkoholproblem har han sumpat sin karriär till den grad att han nu får lov att genomföra samhällstjänst som en del av straffet han fått för en förseelse. Han ska avtjäna sin tid som livvakt vid Emerald Bay’s livvakts station, som drivs av den energiske Mitch Buchannon (Dwayne Johnson). Brody märker ganska snabbt att hans kändisstatus inte ger honom några som helst privilegier och att jobbet som livvakt är betydligt tuffare än vad han till en början trodde. Samtidigt börjar folk att dö under mystiska omständigheter kring stranden och Buchannon är övertygad om att dödsfallen har någonting att göra med det närliggande nybygget att göra, varpå han och hans grupp med livräddare börjar att nysta i det hela.

Baywatch från förra året (som är en komisk remake av kult TV-serien) är en cheesig och överlag rätt stendum action-komedi som stundtals känns otroligt skitnödig. Jag antar att filmen är menad att vara det, som typ en throwback till TV-seriens känsla. Påtal om TV-serien dyker både David Hasselhoff och Pamela Anderson (som bägge medverkade i TV-serien, för dig som inte visste om det) upp i varsina korta cameos här. Vi ser även en av mina stora filmcrushar här; Alexandra Daddario. Filmen är hur som helst rolig och väldigt underhållande överlag, även om jag stundtals bet ihop tänderna allt jag orkade på grund av ren cringe och skämt som inte gick hela vägen hem hos mig. I övrigt levererar filmen inte direkt någonting nytt, men vem bryr sig i något sådant när det kommer till den här typen av film?

Det som förvånade mig mest med filmen var troligtvis hur mycket svordomar och hur ovårdat språk alla karaktärer hade här. Jag menar, orden ”dick”, ”shit” och ”fuck” hördes minst ett tiotal gånger under filmens cirka två timmar långa speltid. Något som gjorde mig ännu mer förvånad var att filmen har fått en 11 årsgräns i Sverige, även om man klart och tydligt får se ett manligt könsorgan – och den sekvensen är inte hastig heller om vi säger så…

I alla fall, överlag gillade jag Baywatch remaken. Det är en film man inte ska ta på något som helst allvar. Man ska bara luta sig tillbaka, stänga av hjärnan, äta sina snacks och bli underhållen av den, helt enkelt. Rekommenderas.

Barb Wire av J

Året är 2017. Ett andra inbördeskrig rasar i USA och det som tidigare kallades för den amerikanska kongressen styrs nu med fascistiska metoder. När en forskare – känd som Cora D. (Victoria Rowell) i motståndsrörelsen – bytt sida och försöker att ta sig till Kanada med hjälp av sin man Axel (Temuera Morrison) – en medlem i motståndsrörelsen – skickas agenter ut för att leta reda på henne och hämta in henne. Cora D. och Axel beger sig till den sista fristaden – Steel Harbor – för att leta reda på Axel’s gamla flamma, Barb Wire (Pamela Anderson) – ägare av nattklubben Hammerhead.. och prisjägare – för att försöka få hjälp.

B-action har alltid haft en viss charm i mina ögon. Såna där filmer som faktiskt kunde varit riktigt spektakulära, bara de haft en fetare budget – och Barb Wire är en sån film.. nästan.

Actionsekvenserna är rätt hyggligt gjorda och duger rätt gott för att vara en B-rulle och skådespelarna är rätt ok också med bland annat Udo Kier och Clint Howard i rollistan, utöver de redan nämnda. Men filmen lider även av en del problem och det största problemet är huvudrollsinnehaverskan: Pamela Anderson. Att de försökte lansera henne som actionhjältinna är nog någonting av det dummaste som gjorts under 90-talet. Att titta på henne när hon försöker spela hård och tuff framkallar mest fnissningar och gapskratt då hon verkligen inte kan agera som sådan. Fast å andra sidan kan man börja fundera om inte filmen är gjord mest för att visa Pamela’s urringning (vilket förekommer väldigt mycket) – och emellanåt även hennes bara bröst.

En annan sak som får mig att flina stort är effekterna. Dessa härliga B-effekter från 90-talet som ska föreställa framtidens utrustning blir mest töntiga och utgångna i dagens läge.

Anyway.. Barb Wire är en hyfsat ok och underhållande B-rulle, om man kan se mellan fingrarna när det gäller Pamela’s agerande – vilket jag gjorde efter ungefär halva filmen, då jag förstod att det inte skulle bli så mycket bättre än vad det redan varit.

http://www.imdb.com/title/tt0115624/

Blonde And Blonder av J

Denise Richards och Pamela Anderson i huvudrollerna.

De två korkade blondinerna Dee (Anderson) och Dawn (Richards) blir misstagna för att vara två lönnmördare efter att ha gått på en audition på en strippklubb där klubbägaren blivit mördad av den mystiska The Cat på uppdrag av Godfather.

I tron om att Dee och Dawn är The Cat och en kollega till henne erbjuds dem 250 000 dollar för att lönnmörda Mr. Wong. Givetvis tror blondinerna att ”take him out” innebär att ta ut honom på en date, så de tackar glatt ja och sticker iväg till Niagara Fallen för att genomföra ”jobbet”. The Cat och hennes kollega The Kit får nys om detta och tror att Dee och Dawn försöker sno deras jobb och beger sig iväg för att eliminera dem.

Samtidigt skickar Godfather iväg två av sina klantskallar till anställda för att se till att Mr. Wong blir eliminerad. Självfallet skickas även två klantiga poliser iväg av sin chef för att gripa The Cat och hennes kollega (dvs Dee och Dawn).

Den här halvhjärtade komedin är ganska ok. Jag garvade och fnissade till ett par gånger, men den kändes inte speciellt originell utan upprepar det mesta andra filmer av den här typen redan gjort 100-tals gånger tidigare.

Skådespelarna är bra och både Richards och Anderson är rätt underhållande att se i rollerna som de blåsta blondinerna. Men jag tycker inte filmen håller måttet ända ut. Stundtals satt jag nedsjunken i fotöljen och tyckte egentligen bara att de var pinsamma. Två personer jag störde mig en hel del på var Emmanuelle Vaugier och Meghan Ory som skulle spela de stenhårda och kalla lönnmördarna The Cat och The Kit, men deras agerande blir enbart töntigt i längden.

Filmen speglar på ett ungefär alla blondinskämt som kommits på, både de tråkiga och de roliga… på ett ungefär, alltså.

http://www.imdb.com/title/tt0893509/