Helt Perfekt Glob

The Rift av J

När den experimentella ubåten Siren I försvinner på 30 000 fots djup bestämmer sig NATO för att skicka ner Siren II med ubåtarnas designer, Wick Hayes (Jack Scalia), för att undersöka vad som hänt. Ledda av Kapten Phillips (R. Lee Ermey) beger sig besättningen ner under ytan efter Siren I och dess svarta låda, som skickar ut signaler som de följer. Efter att nätt och jämnt ha tagit sig igenom en undervattenspricka börjar besättningen ombord på Siren II att hitta saker som inte ska vara där och de inser snart att det finns en risk att de inte kommer återvända till ytan…

Efter att James Cameron gjorde 1989 års The Abyss (recenserad här) började det dyka upp andra filmer som apade efter samma koncept, till exempel Leviathan (recenserad här), DeepStar Six och The Rift. Den här spansk-amerikanska samproduktionen regisserades av Juan Piquer Simón som tidigare hade gjort filmer som Mil gritos tiene la noche (aka Pieces, recenserad här) och Slugs, muerte viscosa (aka Slugs), vilket kanske säger en del om vart produktionsvärdet ligger…

The Rift är en lågbudget sci-fi skräckfilm med inslag av action och folk får tycka vad de vill, jag gillar den här filmen. Tempot i filmen är ganska långsamt och det dröjer en bra stund innan det faktiskt börjar hända saker, men det är samtidigt värt väntan. Enda problemet jag har med att filmen är långsam till en början är att speltiden (strax över 1 timme och 20 minuter) är löjligt kort för den här typen av film, vilket gör att slutet känns väldigt snabbt överstökat. De bygger liksom upp en ganska tät stämning och fimpar sedan av majoriteten av karaktärerna i en handvändning tack vare den korta speltiden.

Effekterna dyker till större delen upp mot slutet av filmen och varierar från cheesiga till imponerande och har man sett någon av Simón’s tidigare filmer vet man nog vad man har att vänta. Skådespelarna är bra, men R. Lee Ermey är den som lyser starkast här. Hans prestation är suverän och jag blev ganska förvånad att hans karaktär för en gångs skull inte är en gapande skitstövel som man är så van att se honom som.

Jag tycker The Rift är en fin B-film som (även om den har en del brister) är ganska underhållande för vad den är. Det är inget mästerverk, men den rullar förbi utan några större bekymmer och är en bra popcornrulle. Rekommenderas.

Full Metal Jacket av J

Filmens story är uppdelad i två delar. I den första halvan av filmen får vi följa en grupp rekryter under deras utbildning på en amerikansk träningsbas, under kommando ifrån den gapande Gunnery Sergeant Hartman (R. Lee Ermey). I filmens andra halva får vi följa en av dessa rekryter, menige Joker (Matthew Modine), och ett gäng andra soldater i Vietnam, nära Hue, under Têt-offensiven.

Är det någon film jag har sett allt för många gånger så är det just Full Metal Jacket. Största anledningen till detta är första halvan av filmen och Ermey’s framträdande som den gapande Hartman, som han gör helt perfekt. Även om filmen har ett allvarligt budskap och är en seriös skildring av både träning inför krig och under krig så sitter jag och skrattar mig gråtfärdig under Ermey’s scener. Även om det är första halvan av filmen som håller mig fängslad så är även den andra halvan riktigt bra. Krigssekvenserna är sevärda och väl genomförda, samtidigt som det blir småsegt på sina ställen – speciellt övergången mellan de två halvorna där det mestadels bara pratas.

Intressant trivia är att Ermey var inte Stanley Kubrick’s första val som Hartman, men efter att ha spelat in en 15 minuter lång demonstrationsvideo (där Ermey (som är en f.d drill instructor i den amerikanska armén) stod och skrek förolämpningar och använde ovårdat språk utan att stanna av, upprepa sig eller ens rygga tillbaka, även om han konstant blev bombarderad av tennisbollar och apelsiner) och varit på Kubrick om att få rollen (då Ermey gav Kubrick en direkt order om att stå upp när han var tilltalad, varpå Kubrick ställde sig instinktivt upp) fick Ermey rollen. Kubrick skulle dessutom från första början skriva repliker för Ermey’s karaktär, men blev så pass imponerad av hans improvisation att Ermey till större delen (om inte allihop) improviserade sina repliker under den första halvan av filmen efter att ha improviserat fram repliker under inspelningen av öppningssekvenserna. Mer trivia om filmen finner ni här.

Full Metal Jacket är en välspelad och humoristisk men samtidigt allvarlig skildring av krig som jag personligen kan se hur många gånger som helst. Mer än så kommer jag inte på att skriva. Se den. Rekommenderas varmt.