| Subcribe via RSS

The Mechanic av J

oktober 3rd, 2016 | Postad i Action, Film, Thriller

the-mechanicArthur Bishop (Jason Statham) är en ’mekaniker’; en elitlönnmördare med en strikt kod och en unik talang för att eliminera sina mål på ett renligt sätt. Det är ett jobb som kräver professionell perfektion och en total likgiltighet och Bishop är den bäste i branschen. När hans mentor och vän Harry McKenna (Donald Sutherland) blir utpekad av byrån Bishop jobbar för för att ha sålt ut dem – vilket har resulterat i flera agenters död – blir han Bishop’s nästa måltavla. Bishop genomför uppdraget och får det hela att se ut som en bilkapning som gått snett.

I sin förtvivlan över sin fars bortgång beger sig Harry’s son, Steve (Ben Foster), ut för att ge sig på varenda bilkapare han kan få tag på. Det dröjer inte länge innan han tar sig vatten över huvudet, varpå Bishop räddar honom och bestämmer sig för att ta honom under sin vinge som sin lärling. Det går dessutom snart upp för Bishop att informationen kring det beställda mordet på Harry inte var helt sanningsenlig…

The Mechanic från 2011 med Jason Statham i huvudrollen är en remake av 1972 års Charles Bronson film med samma titel. Jag har inte sett originalet och har inga planer på att göra det heller. Ska sanningen fram hade jag inga planer på att se den här filmen heller men då några polare skulle se den kunde jag lika gärna göra det också.

Filmen är allt annat än oförutsägbar och har man sett valfri actionfilm från senaste trettio åren kan man lätt räkna ut vart allting kommer barka iväg, men det är inte heller något större problem för den här typen av film heller. Det är i runda slängar nittio minuter God Underhållning, även om jag kan tycka att den sackar ner lite här och där i tempot (vilket gjorde att den påminde mig om The Transporter filmerna). Mer än så behöver man väl egentligen inte veta om The Mechanic. Jag ger den en tumme upp och en rekommendation. Gå och se den nu. Nuuu.

No Comments

The Omen (2006) av J

september 25th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Omen (2006)Robert (Liev Schreiber) och Katherine Thorn (Julia Stiles) verkar ha allt. De är lyckligt gifta och de har en stadig ekonomi tack vare Robert’s jobb som diplomat i Italien, men de vill inget hellre än att få barn – vilket de väntar. Men kort efter förlossningen dör deras son. Robert blir kontaktad av en präst vid sjukhuset som erbjuder dem att ta en frisk nyfödd pojke vars moder precis har dött i barnsäng. Utan att berätta för sin fru tackar han ja till erbjudandet. Pojken ges namnet Damien. Detaljerna kring barnets födsel förblir hemliga.

När Robert utnämnd till amerikansk ambassadör för Court of St. James i Storbritannien, efter att den förra ambassadören omkom i en bisarr olycka, flyttar familjen Thorn till en stor herrgård strax utanför London. Fem år senare börjar mystiska dödsfall och märkliga omen att inträffa kring familjen, vilket gör att Robert sakta men säkert blir varse om att gossen han tog med sig från det italienska sjukhuset inte är som alla andra pojkar och om den fruktansvärda ondska som ruvar bakom Damien’s (Seamus Davey-Fitzpatrick) oskyldiga ansikte…

Det här är första gången jag har sett The Omen remaken (som hade världspremiär den 6 Juni, 2006) på nära tio år. Jag kommer inte ihåg vad jag tyckte om den vid min första titt och det spelar väl egentligen ingen roll då jag efter den här titten tycker att det är en helt okej remake. Den gör ungefär samma sak som originalfilmen och många scener är direkt tagna ur den filmen, men vissa ändringar här och där har gjorts och berättelsen är väl på sätt och vis uppdaterad för att filmen ska passa in år 2006. Skådespelarna är bra (även om jag tycker det är lustigt att Liev Schreiber gör en Gregory Peck och har i stort sett samma ansiktsuttryck under majoriteten av filmen) och effektmässigt ser det bra ut för att vara en film som har tio år på nacken. Originalet förlitade sig en hel del på en tät och tryckande atmosfär och stämning. Remaken försöker väl på sig det till en viss del men förlitar sig samtidigt på en handfull jumpscares som fungerar föga; har man sett skräckfilm förr så kan man förutse dem ganska enkelt.

The Omen från 2006 kanske inte var en speciellt nödvändig remake, men den är samtidigt inte speciellt dålig heller. Kort sagt så finns det betydligt mycket sämre remakes där ute.

No Comments

The Fog (2005) av J

augusti 21st, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Fog (2005)Invånarna på ön Antonio Island, utanför Oregon’s kust, ska till och avtäcka en staty för att hedra de fyra män som grundade deras stad 1871. Nick Castle (Tom Welling) är en ättling till en av männen och äger ett fiskecharter företag, där han använder sig av sin skuta Seagrass för turism. När hans flickvän Elizabeth Williams (Maggie Grace) plötsligt dyker upp efter att ha varit i New York i ett halvår börjar en rad bisarra händelser att inträffa. Samtidigt börjar en mystisk dimma att uppenbara sig strax utanför ön – och den är på väg snabbt in mot land…

The Fog remaken är en av de mest hatade remakes som gjorts – åtminstone om man läser runt på internet om filmen. Att den dessutom vann två priser samma år vid Fangoria Chainsaw Award, för sämsta film, och vid Stinkers Bad Movie Award, för den minst läskiga skräckfilmen det året, säger väl också en del skulle jag vilja påstå. När jag började titta på filmen insåg jag snabbt hur lik den var originalfilmen. Småsaker här och där var förändrade så klart för att det skulle passa in i storyn, men överlag är den första timmen i stort sett samma film. Det är först under de sista fyrtio minuterna av filmen som den börjar stappla iväg på egna ben och det är först här man börjar se de stora skillnaderna mellan de två filmerna. Remaken misslyckas hur som helst nästintill med allt eget den försöker med och även om några av idéerna är ganska bra här så orkar inte filmen ro i land. I flera av de scener där någonting nytt händer skiter de i att förklara vad som egentligen hände (exempelvis inledningsscenen) och lämnar istället en massa lösa trådar som aldrig följs upp.

Skådespelarna är rätt hyfsade, men deras karaktärer är stundtals totala idioter och man blir bara matt av att titta på dem. Majoriteten av effekterna är givetvis i CGI och ser inte alls lika bra ut som dem i originalet.

Även om jag tycker att originalet hade sina brister så står den sig betydligt mycket bättre än den här remaken. Men är The Fog remaken från 2005 den sämsta remaken som gjorts? Knappast, men det är inte heller en speciellt bra – eller ens nödvändig – film.

No Comments

The Woman In Black (2012) av J

juli 31st, 2016 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

The Woman In Black (2012)London advokaten Arthur Kipps (Daniel Radcliffe) sörjer fortfarande sin älskade hustru Stella’s död vid förlossningen av deras son Joseph (Misha Handley). Hans arbetsgivare ger honom en sista chans att behålla sitt jobb och skickar iväg honom till den lilla byn Crythin Gifford för att gå igenom dokumentationen av Eel Marsh House herrgården som tillhörde den nyligen avlidna Mrs. Drablow då stället ska säljas. Väl framme i Crythin Gifford får Arthur ett väldigt kyligt mottagande av lokalbefolkningen och hans juridiska kontakt, Mr. Jerome (Tim McMullan), försöker schasa iväg honom tillbaka till London varpå han bestämmer sig för att åka ut till den isolerade herrgården som ligger en bit utanför Crythin Gifford. Det dröjer dock inte länge förrän Arthur inser varför lokalbefolkningen inte ville ha honom där och att han har genom att åka dit väckt någonting ondskefullt från dess dvala…

The Woman In Black från 2012 med Harry Pot… eh, Daniel Radcliffe är en betydligt bättre tappning än den stentråkiga TV-adoptionen som kom 1989. Den har förvisso ett ganska långsamt tempo och det börjar egentligen inte röra på sig förrän ungefär halvvägs in i filmen, men det händer betydligt mer här och den är genuint creepy stundtals (varav en sak fick mig att rycka till i fåtöljen). Filmen är välspelad, ser bra ut och passerar utan några större bekymmer egentligen trots att den ligger och småputtrar under den första halvan av speltiden. Jag fick inga direkta wow-känslor för den men jag kände åtminstone inte någon lust att trycka på spolknappen.

Är man ute efter en lättsammare skräckfilm med lite större fokus på berättelsen i sig än att skrämma skiten ur tittaren är den lätt värd en titt. Jag har svårt att se mig själv se om den inom någon närmare framtid, men jag behövde åtminstone inte tanka i mig en kanna kaffe för att orka mig igenom den. Godkänd film skulle jag väl vilja säga.

No Comments

All Cheerleaders Die (2013) av J

maj 21st, 2016 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

All Cheerleaders Die (2013)Tre månader har gått sedan en olycka kostade en av Blackfoot High Cheerleading Squad’s hejarklacksledare livet. Den rebelliska outsidern Mäddy (Caitlin Stasey) har bestämt sig för att gå med i hejarklacksgruppen och ta den lediga platsen, men har helt klart baktankar med det hela och har fäst sin blick på skolans fotbollskapten Terry (Tom Williamson). En sen festkväll tar dock allt en oväntad vändning när en övernaturlig kraft lägger sig i hennes planer. Dagen därpå har alla tjejerna i hejarklacksgruppen en ny agenda, ett helt nytt begär… och en något ovanlig aptit.

Okej, here we go. Jag brukar väldigt, väldigt ofta klaga på remakes och säga att remakes är överlag skräp. Det är filmer som är gjorda för att dra in pengar på en redan existerande idé och koncept som bara återanvänds. Jag menar, emellanåt börjar man undra om de ens försöker när det gäller remakes. Halloween remaken är ett väldigt bra exempel, där Rob Zombie tog en av de största, mest klassiska och ikoniska skräckfilmerna som någonsin har gjorts och sket ner över hela namnet. Jag kan förstå om det finns de som tycker att remaken är bättre än originalet och de får ha den åsikten givetvis, men de har fel. Sen finns det så klart remakes som faktiskt är bra men som i min mening inte lyckas överträffa originalet. I mina ögon är exempelvis Friday The 13th och Dawn Of The Dead sådana remakes; de är bra och kan stå på egna ben trots att de är byggda på redan ruggigt bra och ikoniska filmer. Sen har vi så klart remakes som faktiskt slår originalfilmen på fingrarna, exempelvis John Carpenter’s ikoniska The Thing… och All Cheerleaders Die från 2013.

Tolv år efter att Lucky McKee och Chris Sivertson skapade lågbudgettrashfilmen All Cheerleaders Die släppte de äntligen en remake med samma titel. Filmen lånar lite grann från originalet storymässigt, men bjuder till större delen på nya saker och det fungerar så in i helvete bra. Ärligt talat så var jag inte uttråkad alls igenom hela filmen och jag ville inte att filmen skulle ta slut. Skådespelarna, effekterna, manuset – rubbet är hundra gånger bättre än deras originaltappning på återvändande hejarklacksledare. Inte ens den halvtaskiga/uppenbara CGIn som använts på ett par ställen i filmen störde mig (vilket borde säga en del med tanke på att det är något som brukar sticka i mina ögon rätt ordentligt).

All Cheerleaders Die remaken får en stor tumme upp från mig och en klar rekommendation. Det blir definitivt att återkomma till den här filmen fler gånger – och jag hoppas att de så småningom gör en uppföljare av något slag.

No Comments

Toolbox Murders (2004) av J

januari 5th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Toolbox Murders (2004)Paret Nell (Angela Bettis) och Steven (Brent Roam) har precis flyttat in i Lusman Arms lägenhetshuset i Hollywood, som har ett minst sagt mörkt förflutet. Fastighetsägaren är i full gång med att renovera det gamla huset när flera av hyresgästerna försvinner under mystiska omständigheter och den enda som verkar ana oråd är Nell, som bestämmer sig för att rota i husets gamla historia…

Tobe Hooper’s remake av The Toolbox Murders har i mina ögon fått oförtjänt mycket skit. Remaken (som mestadels bara är en remake av själva titeln) står sig bra på egna fötter och levererar det man förväntar sig av den; en rad blodiga mord som utförs med hjälp av verktyg från en verktygslåda. Det är inget mästerverk, men jag tycker att den passerar utan några större bekymmer och att den är klart sevärd som en egen slasher. Att den dessutom slår originalfilmen på fingrarna hjälper så klart till också. Filmen lär knappast bli en kultklassiker som originalet, men den håller åtminstone intresset uppe längre än de första tjugofem minuterna…

Jag såg Toolbox Murders snett efter att den kom 2005 till Sverige och det enda jag mindes om den var att jag gillade den, vilket jag också fortfarande gör. Rekommenderas.

No Comments

Black Christmas (2006) av J

december 24th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Black Christmas (2006)Det är jullov och föreningssystrarna i Delta Alpha Kappa ska fira högtiden tillsammans med deras husmor i deras föreningshus. Julefriden får emellertid ett abrupt slut då de börjar få underliga och hotfulla telefonsamtal från en svamlande man som hotar att döda dem och det dröjer inte länge förrän husets dystra förflutna kommer tillbaka…

Det är väldigt sällan jag håller en remake över ett original men när det gäller den amerikansk-kanadensiska Black Christmas från 2006 så gör jag det. Folk får tycka precis hur fan de vill om den här remaken (som ärligt talat bara är löst baserad på dess original), jag gillar den skarpt. Den har en hel del gore, blod och är en regelrätt slasher i moderna kläder. Tempot är betydligt högre och även om originalet är en klassiker så tycker jag att remaken är mer intressant och underhållande.

Jag drog mig bra länge för att se originalet och den här remaken hade jag inga som helst planer på att se överhuvudtaget egentligen, vilket visade sig ha kunnat bli ett rejält misstag. En klassiker i all ära, men en redigt blodig och slafsig slasherfilm slår (ofta) det mesta på fingrarna i mina ögon. Rekommenderas.

No Comments

The Hills Have Eyes (2006) av J

november 29th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Hills Have Eyes (2006)Familjen Carter är på väg igenom New Mexicos öken till Kalifornien för att fira föräldrarnas tjugofemårsjubileum och stannar till för att tanka vid en ensligt belagd bensinmack. Ägaren av bensinmacken tipsar dem om en avsides genväg som ska ta betydligt kortare tid än riksvägen, så de bestämmer sig för att ta den. Efter bara några kilometer händer något och de kraschar med bilen, varpå de bestämmer sig för att splittra på sig för att försöka hitta hjälp. Det de inte vet är att området är ett gammalt testområde för den amerikanska militären där de provsköt kärnvapen och hela området ska vara obebott sedan många år tillbaka, men någonting verkar ha överlevt och de har satt siktet på familjen Carter…

Det är inte ofta jag sätter en remake över ett original men när det kommer till The Hills Have Eyes från 2006 så tycker jag faktiskt att den här filmen är snäppet vassare än originalet. Sure, det kommer troligtvis aldrig bli en klassiker som originalet, men den är både trogen källmaterialet (vilket kanske går lite till en överdrift en bit in i filmen) samtidigt som den bjuder på någonting nytt (för att inte tala om blodigt) och underhåller gott de strax över 100 minuterna den rullar på under (vilket också gör filmen ungefär en kvart längre än originalet).

I regissörsstolen fick vi Alexandre Aja, som tidigare gjorde Haute tension (som också är känd som Switchblade Romance eller High Tension, beroende på om man är tysk eller inte) och som senare producerade Maniac remaken från 2012. Han gjorde ett bra jobb tycker jag, även om jag kan tycka att filmen gott hade kunnat stått lite mer på sina egna ben då den faktiskt börjar göra det under de sista fyrtiofem minuterna. I en av producentstolarna satt ingen mindre än originalets och dess uppföljares regissör och manusförfattare, Wes Craven, tillsammans med en av de andra producenterna för originalfilmerna, Peter Locke. Framför kameran är det väl egentligen inga direkt nämnvärda personer bortsett från kanske Greg Nicotero (som också var involverad i makeupen i filmen) och Billy Drago (som vi känner igen ifrån Tremors 4: The Legend Begins och Delta Force 2: The Colombian Connection).

En kul grej som bör nämnas med The Hills Have Eyes remaken och dess uppföljare är att de olika versionerna (R-rated och Unrated) har olika omslag; R-rated versionen har ett mildare omslag, medan Unrated versionen har ett mer våldsamt omslag. Personligen tycker jag att det är en lite lustig detalj som man vid första anblicken kanske inte tänker på.

The Hills Have Eyes från 2006 är hur som helst en bra film i mina ögon. Den tar det som gjorde den första filmen till en klassiker och blandar in lite nytt och eget, vilket fräschar upp konceptet. Jag såg den när den precis hade släppts på dvd back in the day och varför jag inte har sett om den tidigare förstår jag inte riktigt, i alla fall nu när jag äntligen har fått ur tummen och tittat på den igen. Rekommenderas.

No Comments

RoboCop (2014) av J

januari 3rd, 2015 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

RoboCop (2014)Året är 2028 och det multinationella storföretaget OmniCorp står i centrum för robotteknologi. I flera år har militära styrkor använt sig av deras robotar utomlands, vilket har lett till intäkter på flera biljoner. Nu vill OmniCorp lansera deras kontroversiella teknologi på hemmaplan och de ser ett gyllene tillfälle när Detroit polisen och familjefadern Alex Murphy (Joel Kinnaman) blir allvarligt skadad i ett attentat.

De lyckas skapa en robotpolis med mänskliga aspekter tack vare den skadade Murphy och deras vision är att kunna införa en ”RoboCop” i varje stad för att kunna sopa hem ännu fler biljoner till deras aktieägare. De hade emellertid inte räknat med en sak; att det fortfarande finns en man inuti maskinen som strävar efter rättvisa.

Det var kring 15 år sedan jag såg originalet av RoboCop från 1987 och jag minns bara korta bilder ur den filmen (till exempel scenen där Murphy blir skjuten) och att den var förbannat bra. Uppföljarna har jag aldrig brytt mig i att se, mest tack vare deras usla rykte. Remaken från förra året hade jag ärligt talat inga som helst planer på att se, mestadels för att jag oftast tycker att remakes är skit. Nu har jag i alla fall sett den…

Nån klassiker lär det knappast bli och så där värst actionfylld var den inte heller. De actionscener som är känns snabbt överstökade och vi tittare får gott nöja oss med en massa snack. Det känns lite som att potentialen för en hård actionfilm har blivit utkastad genom fönstret och utbytt mot en massa långdraget snack istället. Skådespelarna är överlag bra, så när som på Joel Kinnaman som ser mest ut som att han har en käpp i röven större delen av filmen (även innan han blir RoboCop). Effekterna är som alla andra storfilmer nu för tiden, CGI. Finns inte så mycket mer att tillägga där…

Jag tycker hur som helst att RoboCop remaken är okej, även om den inte är i närheten av originalet. De hade dock gott kunnat tryckt in lite mer action och valt någon annan än Kinnaman i huvudrollen.

1 Comment

Godzilla (2014) av J

december 20th, 2014 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Godzilla (2014)1999 förstördes kärnkraftverket i Janjira under mystiska omständigheter och en stor del av dess personal omkom i den tragiska olyckan, inkluderande förmannen Joe Brody’s (Bryan Cranston) kollega och fru, Sandra (Juliette Binoche). Zonen har sedan dess blivit satt i karantän och sägs vara livsfarlig att beträda.

15 år senare reser Joe’s son, Ford (Aaron Taylor-Johnson), som nu mer är en officer vid den amerikanska flottan, till Japan för att hjälpa sin avlägsne fader som blivit besatt av sökandet av sanningen bakom incidenten. Väl inne i zonen upptäcker de att katastrofens hemlighet fanns där hela tiden; under byggnadens grund, i de nu mer raserade ruinerna av Janjira. Kort efter deras ankomst bevittnar de återuppvaknandet av ett fruktansvärt hot mot mänskligheten, som snart visar sig bara vara en del av ett betydligt större problem…

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av Godzilla (Gojira i Japan), om man nu bortser ifrån TV-serien för barn som gick på Cartoon Network för en herrans massa år sen. 1998 gjorde jänkarna en egen variant av Godzilla, som floppade rejält – speciellt bland Godzilla fans världen över. Själv tyckte jag att det var en frän monsterfilm med en nypa humor inslängd här och där. Så när jag fick höra för runt ett år sen att en amerikansk remake (på sätt och vis i alla fall) av den första Godzilla filmen var under produktion så ryckte jag mest på axlarna. Det var förvisso en film jag skulle se, men det var inte direkt så jag fick ståfräs av nyheten helt enkelt.

Så. Nu, ett halvår efter att filmen släpptes, har jag äntligen sett den amerikanska remaken av Godzilla. Jag gillar den. Den har en hel del bra action, fräna effekter och ett par twistar här och där filmen igenom, men det är samtidigt på tok för lite monsteraction. Vi får till större delen se efterverkningarna av deras strider och till en början tyckte jag att det var okej, att de bygger upp en stämning och successivt visar monstren lite då och då, likt Jaws och Aliens, men när en stor del av filmen gick åt till att inte visa några monster som slåss blev jag ganska besviken – det var liksom det jag ville se när jag satte mig för att se filmen.

Nåja. Godzilla är en bra film för vad den är, även om jag kanske hade lite höga förväntningar på monsterbiten. Förhoppningsvis får uppföljaren som kommer 2019 lite mer monsteraction.

Sugen på mer Godzilla? Kolla in Cinemassacre’s Monster Madness 2008: GodzillaThon och Cinemassacre’s James D. Rolfe’s tankar kring Godzilla 2014.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud