| Subcribe via RSS

Freddy vs. Jason av J

juni 14th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Fyra år har gått sedan myndigheterna i Springwood genomförde en mörkläggning av Freddy Krueger (Robert Englund) i ett försök till att få slut på den rad av mord som inträffat i staden. Planen fungerade och lämnade Freddy kraftlös tack vare att ingen kom ihåg honom och kunde vara rädd för honom… tills nu.

I skepnad av hans mor beordrar Freddy Jason Voorhees (Ken Kirzinger) att bege sig till Elm Street för att ta hand om de ”oansvariga ungdomarna” där, för att få människorna i staden att tro att det är Freddy som är i farten igen. Men ingenting går som planerat och Jason fortsätter att döda ”hans barn”. Det är nu upp till en grupp ungdomar att få tillbaka Jason till Camp Crystal Lake och Freddy ut ur drömvärlden, en gång för alla.

Redan 1993 kläcktes idéen om en film där Freddy Krueger och Jason Voorhees skulle strida mot varandra i den nionde Friday The 13th filmen; Jason Goes To Hell: The Final Friday. Slutet på Jason Goes To Hell: The Final Friday var menat att vara en sorts föregångare till Freddy Vs. Jason, men då det tog för lång tid att knåpa ihop ett manus som höll producerades istället Jason X fram två år (2001) innan Freddy Vs. Jason släpptes (2003). Det tog dem alltså 10 år att framställa ett manusskript som var så pass starkt att det kunde bli en ca 90 minuter lång film. Och slutresultatet är bra, men har flera svagheter.

Skådespelarlistan är inte direkt överspäckad med stora och kända namn, men.. here we go. Robert Englund gör sin vanliga prestation som Freddy, medans Ken Kirzinger gestaltar Jason för första gången och tog över den rollen från Kane Hodder som hade spelat Jason i Friday 7 – 10 – vilket han gör alldeles utmärkt (en sak som bör tilläggas är att Kirzinger’s Jason är den största Jason till dags datum). Vi ser även Lochlyn Munro och Brendan Fletcher i varsin biroll och Zack Ward dyker även upp i ett snabbt klipp. Kelly Rowland (som inte kan skådespela överhuvudtaget, utan irriterar mest), Chris Marquette och Katharine Isabelle (som man kan skymta tuttarna på) innehar viktiga roller, medans Monica Keena (som troligtvis fick sin roll tack vare det gudarna gav henne strax under hakan och strax över naveln) och Jason Ritter innehar de viktigaste rollerna bland ungdomarna.

Skådespelarnas insatser är bra, överlag. Misstagena de gjorde när de skrev upp personer på listan över skådespelare för filmen var att skriva upp (till största delen) Kelly Rowland och (delvis) Monica Keena. Rowland kan verkligen inte agera och att titta på hennes beteende i filmen gör mig bara matt. Bara för att man ingår/ingått i en kommersiellt stor musikgrupp (Destiny’s Child) så innebär det verkligen inte att man faktiskt kan agera. Och Monica Keena är till en början helt okej, men allt eftersom blir jag mer och mer irriterad på henne för att slutligen lägga av en rejäl suck i slutsekvenserna. Bara för att man har utseendet innebär det inte att man kan agera utan att spela över.

Effekterna är bra, men som de flesta Nightmare filmerna känns flera av dem utdaterade i dagens läge. Vissa effekter får mig att haja till av förvåning då jag inte mindes att de såg så pass datorgjorda ut som de faktiskt gör. Makeupen ser bra ut givetvis och vi får se en ny touch på Freddy makeupen i en snabb sekvens som får Freddy att se lite grymmare ut än sitt vanliga jag.

Storyn är bra och jag vettefan om de hade kunnat skriva den på så många andra sätt än vad de gjorde. Men samtidigt som storyn är bra och hyfsat välskriven så finns ändå klichéerna och de förutsägbara momenten där. T ex är slutet ganska förutsägbart och är man en inbiten slasherfantast så blir man inte förvånad över det. Och är man följeslagare till Freddy och/eller Jason så vet man också att den ena är starkare än den andra beroende på om de är i en drömvärld eller i verkligheten.

Även om den har sina svagheter är Freddy vs. Jason en bra film – åtminstone för oss die hard fans till Freddy och/eller Jason.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0329101/

1 Comment

New Nightmare av J

juni 14th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

10 års jubileumet börjar närma sig för A Nightmare On Elm Street och en av dess stjärnor, Heather Langenkamp, har en stalker efter sig – vars röst påminner starkt om Freddy Krueger. Som om inte det vore nog dör hennes man Chase (David Newsom) i en bilolycka efter att ha somnat bakom ratten, hennes son Dylan (Miko Hughes) vägrar att sova, New Line Cinema har erbjudit henne en roll i den ”definitiva Nightmare-filmen” och personer i hennes omgivning börjar förändras. Det går snart upp för henne att Freddy Krueger kanske inte bara är en fiktiv karaktär…

Idéen bakom New Nightmare dök upp redan 1987 inför den tredje filmen i Nightmare serien, men idéen blev förkastad och det tog ytterligare 7 år innan Wes Craven fick använda sin idé. Och den slutliga produkten blev bra. Mer eller mindre. Medans Nightmare uppföljarna är blodigare och våldsammare än originalet bygger New Nightmare upp sig mer på stämning och obehag än våld och blod – även om det finns lite grann av det också – som originalet.

Utöver Langenkamp ser vi exempelvis också John Saxon, Wes Craven, Robert Shaye och Robert Englund (som även spelar Freddy) som sig själva. De som står framför kameran sköter sig bra och jag har inte direkt någonting att klaga över.. bortsett från Miko Hughes (som gjorde sin debut i Pet Sematary). Den dåvarande snorungen skriker, pratar med raspig röst (som inte är ett dugg skrämmande utan bara jävligt irriterande) i ett par sekvenser och.. äh. Ni fattar. Jag stör mig bara på honom.

Effekterna är snygga, men lider som vanligt av utdaterad CGI och vissa grejer ser ganska.. plastiga ut. Freddy makeupen har fått sig ett litet lyft och han ser mer ondskefull ut i New Nightmare än i någon av de tidigare filmerna, samtidigt som hans personlighet har återgått till originalets lite mer allvarliga och mindre cheesiga Freddy. Utöver makeupen har Freddy’s handske blivit förändrad och den påminner lite grann om den i Nightmare 2.

New Nightmare är givetvis inte den bästa i serien, men den ligger åtminstone inte längst ner på listan. Det är en bra film med en ganska cool idé som utförs helt okej. Att den inte är speciellt läskig eller blodig är inte katastrofalt då det jämnar ut sig med spänningen. God söndagsunderhållning. Mer eller mindre.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0111686/

No Comments

Freddy’s Dead: The Final Nightmare av J

juni 11th, 2010 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Freddy Krueger (Robert Englund) har slutligen lyckats döda alla ungdomar och barn i Springwood.. bortsett ifrån en kille, som har tappat minnet om vem han är. Efter att ha blivit indragen till en avdelning där ungdomar med problem behandlas av polisen beger sig han och en av de anställda på avdelningen, Maggie Burroughs (Lisa Zane), iväg till Springwood för att försöka luska ut hans bakgrund. Freddy har emellertid andra planer för dem…

Nightmare 6, som inte alls heter Nightmare 6, är en klar förbättring från den tråkigt utdragna och rent av usla femte Nightmare filmen – även om det är en förbättring i en mer komisk riktning. Nightmare 6 är mer en komedi än skräckfilm och till större delen sitter jag och gapskrattar åt Freddy som fular runt. Det är inte ett dugg läskigt, men riktigt underhållande på sitt egna lilla vis.

Skådespelarna är bra och Englund snor som vanligt hela showen. Vi ser även Tom Arnold, Roseanne och Johnny Depp i snabba biroller. Effekterna är bra, bortsett från de sedvanliga utdaterade CGI-effekterna. Storyn är utvecklande och vi får veta ganska mycket om Freddy’s bakgrund – synd nog var även det här filmen det avslutande kapitlet i Nightmare-serien (New Nightmare är inte inkluderad i själva serien, utan är mer av en fristående film). Händelseförloppet är drivande och är, som jag skrev här ovanför, underhållande.

En sak som bör nämnas om Freddy’s Dead är att slutsekvenserna (typ de sista 10 minutrarna) finns i två versioner; en 2D och en 3D version. Vid biopremiären delades 3D-glasögon ut just för dessa sekvenser, men när filmen senare släpptes till video togs 3D-effekterna bort ifrån de flesta av releaserna. Min personliga dvd-release av filmen har emellertid båda versionerna, men huruvida båda versionerna finns med på alla dvd-releaser av Freddy’s Dead vet jag inte.

Nightmare 6 är inte ett dugg skrämmande, men underhåller gott och väl speltiden ut. Det enda jag kan gnälla över är nog slutet som känns som ett stort ”Meh!”, då det hela är väldigt snabbt överstökat. Jag gillar Freddy’s Dead hur som haver och tycker att det är en underhållande film, helt enkelt.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0101917/

No Comments

A Nightmare On Elm Street: The Dream Child av J

juni 10th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Livet har återgått till det normala för Alice (Lisa Wilcox) efter hennes seger mot Freddy Krueger (Robert Englund)… fram tills det att han återigen återuppstår. Alice förbereder sig på en ny strid mot Freddy, men någonting är inte som det ska; Freddy tar kål på hennes nära och kära även om hon själv är vaken. Freddy verkar ha hittat en ny väg och frågan är; vem använder sig Freddy av för att kunna fortsätta sin terror mot ungdomarna på Elm Street?

Nightmare 5 tar vid kort efter Nightmare 4 och för att begripa den lär man ha sett 4an och.. äh. Skitfilm, kort och gott. Effekterna är bitvis hyfsade, men allt som oftast får vi stop motion effekter och usla och utdaterade greenscreen-effekter som får en att sucka mer än att höja på ögonbrynen. Händelseförloppet är skittråkigt och detta blir filmens stora fall. Emellanåt sitter man bara och väntar på att någonting spännande ska hända.. men det händer aldrig. Och inte nog med det, Nightmare 5 har ytterst få kills, vilket visserligen inte hade varit något problem om det faktiskt hänt någonting spännande mellan killsen. Skådespelarna är hyfsat bra, men det är bara Wilcox och Englund som är sevärda. Danny Hassel och Nicholas Mele återvänder, precis som Wilcox och Englund, från Nightmare 4.

Lite rolig trivia; med risk att bli betygsatt med X (dvs det värsta en film kan få i USA och som är lika med döden för en film då bland annat större affärskedjor inte säljer sådana filmer) fick teamet bakom filmen lov att klippa ner och förändra alla dödsscener och av att dömma på informationen som står på IMDB så var originalscenerna betydligt våldsammare och äckligare än vad de är i bioversionen av filmen. Scenerna ska finnas med på den icke betygsatta original VHSen.

Mer rolig trivia; Robert Englund spelar inte bara Freddy i den här filmen, utan dyker även upp som en av galningarna (utan Freddy-sminket) på mentalsjukhuset de befinner sig i, i början av filmen.

Hur som helst; Nightmare 5 stinker. Det är en utdragen, tråkig och inte alls speciellt bra film och är också den svagaste delen i serien. Bara för att de fyller ut den med ett par hyfsat slaskiga scener betyder inte det att det lyfter filmen… iaf inte mycket. Femman är enbart för die hard fansen av serien – alla andra borde fundera på att se någonting annat istället.

http://www.imdb.com/title/tt0097981/

No Comments

A Nightmare On Elm Street 4: The Dream Master av J

juni 9th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Observera; det kommer finnas spår av spoilers i den här recensionen då storyn är mer eller mindre omöjlig att förklara utan att spoila. Läs vidare på egen risk.

Freddy Krueger (Robert England) är död och begraven… eller? Efter att ha lyckats besegra honom försöker Kristen (nu spelad av Tuesday Knight), Joey (Rodney Eastman) och Kincaid (Ken Sagoes) att gå vidare med sina liv som att ingenting har hänt, men när Freddy plötsligt återuppstår letar han reda på de tre ungdomarna och dödar dem. Innan Kristen dör överför hon sin kraft (som låter henne dra in personer i hennes egna drömmar) till sin vän och pojkväns syster Alice (Lisa Wilcox)…

Och vad som följer är våld och snygga (till en viss del) 80-tals effekter som titt som tätt är hyfsat äckliga och de med svag mage borde kanske se någonting annat. Anyway; jag gillar Renny Harlin’s del i Nightmare serien (som bevisar att Harlin en gång i tiden kunde regissera bra filmer).

Våld, slasksekvenser, Englund i toppform och en söt Wilcox. Är något fel med Nightmare 4? Tyvärr, ja. Felet heter Tuesday Knight som tog över Kristen rollen från Patricia Arquette, som gjorde en betydligt bättre insats än Knight. Knight ser ut som en vandrande död, läspar, agerar tungstyrt och klumpigt och för att inte tala om att jag mest irriterar mig på henne. Tack och lov är hon inte med så där avsevärt länge i filmen och vi får istället vila våra ögon på den söta Wilcox. Thumbs up. Även om det inte är något större problem så tycker jag att slutet är lite snålt och snabbt överstökat jämfört med de tidigare delarna i serien.

Nightmare 4 kommer trea på listan över favoriterna i Nightmare serien för min del, utan tvekan.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0095742/

No Comments

A Nightmare On Elm Street 3: Dream Warriors av J

juni 3rd, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

När en plötslig våg av självmord och självmordsförsök bryter ut i Springwood blir de överlevande ungdomarna intagna på den lokala psykriatrin där Neil Gordon (Craig Wasson) försöker att hjälpa de drabbade. Samtidigt får Nancy Thompson (Heather Langenkamp) jobb på samma avdelning och det dröjer inte länge förrens det står klart för henne att hennes nemesis Freddy Krueger (Robert Englund) är tillbaka. Tillsammans med de överlevande ungdomarna och Neil försöker hon att sätta stopp för Krueger en gång för alla och svaret de söker verkar ligga i Kristen (Patricia Arquette)…

Personligen så anser jag att Nightmare 3 är en klar jävla förbättring från den hyfsade andra filmen i serien. Och inte bara det, jag tycker också att den tredje filmen är även den andra bästa i serien utöver originalet. Skådespelarna är nästan lika bra som i den första filmen och att få återse Langenkamp som Nancy är trevligt. Vi återser givetvis även Englund som Freddy, som i vanlig ordning för en strålande insats, och John Saxon som Nancy’s farsa. Vi ser även Laurence Fishburne i en mindre roll som mentalskötare och Arquette i hennes första roll. För regi stod Chuck Russell – mannen bakom exempelvis The Blob (1988), Eraser och The Mask. Storyn återgår till originalkonceptet och precis som med originalfilmen kan jag se den här hur många gånger som helst utan att tröttna. Effekterna är bra och ser som oftast snygga ut, men är titt som tätt utdaterade med bland annat stop motion och ganska töntiga ”el”-effekter.

Men för att ha 23 år på nacken (i skrivande stund) och vara den tredje filmen i en serie är den förbannat bra och underhållande.. mycket tack vare Englund’s agerande som Freddy som utvecklats lite sen de två första filmerna.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0093629/

No Comments

A Nightmare On Elm Street Part 2: Freddy’s Revenge av J

juni 2nd, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Fem år har gått sedan de ohyggliga morden inträffade i den lilla staden Springwood och Jesse Walsh (Mark Patton) och hans familj har nu flyttat in i Nancy Thompson’s gamla hus på Elm Street. Det dröjer dock inte länge förrens Jesse börjar få våldsamma mardrömmar om samma sönderbrända man, med knivar på höger hand, som Nancy och hennes vänner drömde om – Freddy Krueger (Robert Englund), som i sin tur börjar att sakta men säkert ta över Jesse’s kropp för att kunna komma åt ”sina barn”.. oavsett om de sover eller är vakna.

Jag minns rätt väl hur besviken jag blev på den andra filmen om Freddy Krueger när jag såg den i klippt hyrversion för över 10 år sedan för första gången. Jag avskydde den som pesten och det tog många, många år innan jag faktiskt satte mig och tittade på den för andra gången – och visst, den är sämre än första filmen men den är inte helt värdelös.

Det största problemet med Nightmare 2 är att Freddy är knappt med. Under de ca 87 minutrarna filmen rullar på dyker allas våran Freddy upp i ca 13 av dem (källa; Trivia på IMDB), vilket gör att filmen bitvis känns rätt seg, utdragen och cheesig även om det inträffar saker filmen igenom som är menade att skapa spänning eller rent av skrämmas.

Skådespelarna är hyfsade (bortse givetvis från Englund som återigen gör en klockren insats som Freddy), men känns inte alls som personerna framför kameran i den första filmen. Effekterna höjer dock betyget lite grann och vissa av dem är en fröjd att titta på, medans andra är snarare åt det andra hållet. Storyn och idéen bakom den styr Nightmare-konceptet åt ett annat håll än den första filmen och i slutändan känns filmen hyfsad – det är helt enkelt inte Freddy’s stil.

Nightmare 2 är en okej uppföljare, även om den brister i många avseenden och är så långt ifrån originalet den mer eller mindre kan komma. Personligen klassar jag den som en av de svagaste delarna i Nightmare-serien, även om det inte är den sämsta av dem.

http://www.imdb.com/title/tt0089686/

No Comments

A Nightmare On Elm Street av J

juni 2nd, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Med både en remake och en 4 timmar lång dokumentär om hela serien (med titeln Never Sleep Again: The Elm Street Legacy) släppta (som jag kommer recensera lite längre fram) tänkte jag gå igenom samtliga Nightmare filmer i originalserien, plus Freddy Vs. Jason. Vi sparkar igång med filmen som startade alltihop 1984…

Nancy (Heather Langenkamp) och hennes vänner har våldsamma mardrömmar som alla innehåller ett gemensamt element; en kraftigt sönderbränd man med en handske med knivar på sin högra hand. När en i gruppen blir mördad i sömnen inser Nancy att hon måste hålla sig vaken och försöka att luska ut sanningen kring mannen i drömmarna.

Första Nightmare är en odödlig klassiker för mig. Jag har sen länge tappat räkningen på hur många gånger jag har sett den och den förblir så bra som den var första gången jag såg den. Skådespelarna är grymt bra och det är lite småkul att se Johnny Depp i sin första roll (som senare dök upp i en biroll i Freddy’s Dead). Heather Langenkamp (som även dök upp i den tredje filmen och den sista i serien) är bra i rollen som Freddy’s första motståndare och Robert Englund var, är och förblir Freddy Krueger – ingen kan ersätta honom som Freddy i mina ögon. Storyn är ganska simpel och fungerar alldeles utmärkt, även om vissa hål förblir öppna efter filmens slut. Effekterna är mycket imponerande även om filmen är från mitten av 80-talet och att produktionen är av lågbudget varianten.

Inte nog med att filmen fick sex uppföljare (varav en är en lite mer fristående film) och en fristående film, den fick även en egen TV-serie (kallad Freddy’s Nightmares) där Robert Englund återigen trädde i kläderna av Freddy Krueger, som programledare. Serien hann sändas i två säsonger mellan 1988 och 1990 och är av en liknande variant så som Tales From The Crypt och Tales From The Darkside. Det finns mycket mer trivia kring filmen än bara det om serien, och ni finner det här.

A Nightmare On Elm Street är ett bevis på att Wes Craven har varit en bra regissör en gång i tiden, som numer trycker ur sig en massa överskattade slasherrullar (Scream filmerna, exempelvis) och billiga produktioner som går direkt till dvd. A Nightmare On Elm Street är, även om slashergenren redan var uppbyggd, en milstolpe i skräckfilmens historia.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0087800/

1 Comment

Hatchet av J

november 16th, 2008 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Oldschool skräck med Robert ’Freddy Krueger’ Englund, Kane ’Jason Voorhees’ Hodder och Tony ’Candyman’ Todd i samma film!

Ben och några av hans vänner, bland annat Markus, har stuckit till Mardi Gras för att supa, knulla runt och ha det kul tillsammans för att Ben ska slippa tänka på sin f.d flickvän som gjorde slut efter 8 års förhållande. Ben orkar inte med festandet och bestämmer sig för att sticka iväg på en guidad tur i träsken inte allt för långt därifrån. Markus hänger på för att Ben ska slippa vara ensam. Gruppen med människor som är med på den guidade turen åker ut i träsket som sägs vara hemsökt av Victor Crowley.

Victor Crowley var en missbildad pojke som bodde med sin far ute i träsket. En Halloween-natt när Victor hade vuxit upp dök det upp ett par ungdomar som försökte driva ut honom ur stugan för att få sig en skymt av honom.. men det hela slutar olyckligt och stugan börjar brinna. Victors far dyker upp och försöker slå in dörren med en yxa, men Victor trycker sig mot dörren och får yxan rakt i ansiktet och dör kort efter av sina skador. Victors far blir eremit efter händelsen och dör tio år senare av ett brustet hjärta. Efter Victors fars bortgång började folk försvinna i träsket.. och det sägs att man kan höra Victor ropa efter sin far på nätterna.

Stämmer myten om Victor Crowley? Eller är det bara skrock? Gruppen får ganska snart klart för sig vad som är skrock.. och vad som är verklighet.

Först och främst kan jag säga att jag gillade den här filmen. Den var rå, den var rolig och den hade det där lilla extra. Det andra jag vill ha sagt är att jag tycker det är synd att Robert fick på pälsen, waaaay too fast och att Tony bara skymtade förbi lite snabbt var också synd.. jag hade velat se betydligt mer av dem. Kane Hodder är dock i högform i den här filmen och en fråga som dök upp i mitt huvud var; Är detta vår tids Friday The 13th?

Frågan dök upp tack vare att Hodder spelade ju nämligen Jason Voorhees i flertalet av Friday-filmerna. Jason är ju missbildad, precis som Victor. Friday-filmerna är riktigt råa, det är Hatchet också. Dessutom är det på gång en uppföljare till den här filmen också.

Jag kommer givetvis även se Hatchet 2, när den släpps. Att jag inte sett den här filmen förens nu borde jag skämmas över.. vilket jag visserligen gör.

När Scream kom menade alla recensenter på att den filmen skrämde skiten ur tittarna samtidigt som den framkallade skratt. Jag kan säga att jag blev inte skrämd en enda gång under första gången jag såg Scream.. skrattade gjorde jag inte heller. Hatchet däremot är the real deal. Jag gapskrattade hur mycket som helst och tyckte skämten var helt sannslösa, samtidigt som jag ryckte till en och annan gång.

Ja.. kort sagt; bra effekter, bra skådespelare och en fin och påtryckande story som gav en lagom längd på ca 80 minuter.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0422401/

2 Comments

2001 Maniacs av J

maj 4th, 2008 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Remake av den gamla klassiska 2000 Maniacs.

Ett gäng vårystra studenter ger sig av på en gemensam bilsemester med siktet ställt på öl i massor, ”Wet T-shirt”-tävlingar och sololjeglänsande kvinnor iförda minimala bikinis. Men på väg ner till den varma södern kör dom fel och hamnar i den lilla staden Pleasant Valley och kommer lagomt till den stora lokala ”Guts and Glory”-festivalen, som hålls årligen i den lilla staden. De hälsas varmt välkomna av stadens enögde borgmästare, Buckman (Robert Englund), och det verkar som om de står inför ett dukat bord av sex, mat, dryck och lössläppta nöjen. Men den lössläppta stämningen som först tedde sig som ett paradis, förvandlas snart till rena helvetet!

Jag säger bara: Robert Englund. Det räcker va? Jag har inte sett originalet, tyvärr, så jag kan inte jämföra originalet med den här remaken.. men med tanke på att Englund medverkar är den helt suveränn.

Filmen gör verkligen rätt för sitt namn. Den här filmen är rena slakthuset, ifört ett grymt bra manus, mycket våld och en hel del humor.

Finns inte så mycket mer att säga egentligen.. filmen är underbar. Den som inte tål våld får nog ta och söka vidare, för den här präglas av krossade människor, skallkrossningar, spett-genom-ändtarmen-metoden, syrabongar och diverse annat man kan tänkas använda sig av för att ha ihjäl ett gäng glada ungdomar som vill ha sex och supa.

Peter Stormare dyker även upp i en snabb roll som lärare och Eli Roth (mannen bakom Cabin Fever och Hostel-filmerna) dyker även upp i en snabb roll.

Varsegod.. hugg in.. bokstavligt talat.

http://www.imdb.com/title/tt0264323/

1 Comment

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud