| Subcribe via RSS

Raptor av J

mars 7th, 2016 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

RaptorNär en plötslig våg av oförklarligt våldsamma djurattacker inträffar i hans lilla samhälle börjar Sheriff Jim Tanner (Eric Roberts) och hans assistent Barbara (Melissa Brasselle) att undersöka saken. Alla spår leder till den underliga Dr. Hyde (Corbin Bernsen), en före detta militärforskare vars bidrag från regeringen för ett kloningsprojekt av dinosaurier blev indraget. Men tack vare en okänd bidragsgivare har Dr. Hyde lyckats fortsätta med sina experiment, som nu löper amok i Sheriff Tanner’s lilla stad.

Oh boy. Raptor, den inofficiella fjärde Carnosaur filmen, är… dynga. En stor, rykande, stinkande hög med dynga. Majoriteten av alla actionscener i hela filmen är klipp tagna ifrån de tre första Carnosaur filmerna, medan helt nya scener mellan dem har spelats in för att göra en ny film. Har man sett de tre första filmerna behöver man verkligen inte se den här filmen. Jag menar, det som händer mellan actionscenerna är knappast intressanta (bortsett från den kanske längsta sexscen i en action/skräckfilm jag någonsin har sett som landar på 8 minuter torrjuckande, om man nu är intresserad av sånt) och mot slutet började jag helt enkelt tappa koncentrationen på vad som hände i filmen.

Både Jim Wynorski och Roger Corman är experter på att återanvända inspelat material från tidigare filmer de gjort, men det här var bara bedrövligt. Om de nu ville göra en fjärde film i Carnosaur serien tycker jag att de gott hade kunnat spela in nya actionscener istället för att ta den lata (och troligtvis billigare) vägen. Fast, det här är ju egentligen bara en inofficiell uppföljare till Carnosaur filmerna så jag begriper inte ens varför jag såg den. Eller varför jag ens skriver om den. Eller varför du ens läser det här. Se något annat för guds skull.

No Comments

Carnosaur 3: Primal Species av J

mars 7th, 2016 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Carnosaur 3 - Primal SpeciesI tron om att de ska komma över uran slår en grupp terrorister till mot en militärkonvoj som fraktar någonting topphemligt. När de öppnar lastbilsflaket för att plocka ut sitt stöldgods inser de att de gjort ett stort misstag; godset militärerna fraktade var inte uran, utan klonade dinosaurier. Ett team med kommandosoldater skickas ut för att återta dinosaurierna, som dessvärre är lösa nu.

Hade Carnosaur 3: Primal Species handlat om någonting annat än dinosaurier hade den faktiskt kunnat bli en ganska skön B-actionfilm. Inledningen av filmen är riktigt skönt cheesig och B men tar sedan en rejäl vändning och går neråt, snabbt. Filmen är till större delen förbannat tråkig och inte alls lika gorefylld som de två tidigare filmerna. Klippningen under actionscenerna är snabb som fan och kameran slungas runt som en jojjo för att dölja de urusla effekterna och de uppenbara gummidinosaurierna, vilket blir otroligt gammalt otroligt snabbt.

De två tidigare Carnosaur filmerna var grymt cheesiga och ganska dåligt gjorda, men de hade åtminstone en viss charm och en så-dåligt-att-det-blir-bra-känsla över sig. Carnosaur 3: Primal Species är bara tråkig och seg, även om den hade potential till att bli en skön B-rulle. Skippa.

No Comments

Carnosaur 2 av J

mars 7th, 2016 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Carnosaur 2När radiokontakten med kärnavfallsdeponin Yucca Mountain plötsligt bryts skickas en grupp med tekniker in för att undersöka saken. Gruppen finner att anläggningen är öde vid deras ankomst och börjar att söka efter personalen som var stationerad där. De upptäcker dock snart att anläggningen inte är så öde som de först trodde…

Carnosaur 2 är ett steg upp från den första filmen. Tvåan är fortfarande grymt cheesig, B och lågbudget som sin föregångare, men den känns jämnare och effekterna är ett rejält steg upp från föregångaren. Dinosaurierna ser mer skräckinjagande ut och den snabba klippningen gör att man till större delen inte märker av de halvtaskiga effekterna (åtminstone fram till slutet av filmen). En sak de gjort rätt i tvåan är att inte visa dinosaurierna var femte minut som i den första filmen. Istället koncentrerar sig filmen på människorna och vi som tittare får följa deras kamp att överleva (om man nu kan kalla det det), vilket gör att filmen fläckvis blir nästan spännande.

Personligen tycker jag Carnosaur 2 är bättre än den första filmen. Det är en underhållande B-film som troligtvis gör sig bäst på en sunkig VHS-utgåva, likt sin föregångare.

No Comments

Carnosaur av J

mars 7th, 2016 | Postad i Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

CarnosaurLedningen för bolaget Eunice Corporation har bestämt sig för att försöka ta fram en ny art av extra stora och fruktbara höns genom att foga ihop deras DNA med DNA från krokodiler, leguaner, albatrosser, gamar, pelikaner, kalkoner och strutsar. Jobbet går till den briljanta Dr. Jane Tiptree (Diane Ladd). Det företagets ledning inte vet är att Tiptree har impregnerat flera av hönsen med DNA från dinosaurier, vilket resulterar i dinosaurieägg. Det dröjer inte länge innan en av dinosaurierna lyckas rymma och börjar tugga i sig lokalbefolkningen i en liten ökenhåla inte långt ifrån Tiptree’s forskningslabb och det är nu upp till den alkoholiserade vakten Doc (Raphael Sbarge) att sätta stopp för hennes planer att utrota hela mänskligheten.

Jag har under en tioårsperiod haft funderingar fram och tillbaka på att se Carnosaur och dess uppföljare. Föga anade jag att den första filmen faktiskt var baserad på en bok av John Brosnan, med samma titel. Hur som helst har jag nu gjort slag i saken och bestämt mig för att gå igenom de tre filmerna plus den inofficiella fjärde filmen Raptor från 2001.

Den första filmen är vad man kan räkna med när det gäller Roger Corman; B-film rakt igenom. Att de hade en budget på en miljon dollar märks väldigt väl. Dinosaurieeffekterna är skrattretande och jag undrar hur filmen egentligen hade blivit om de hade haft samma budget som Jurassic Park, som släpptes samma år. Jag menar, det är ganska stor skillnad på en miljon och sextiotre miljoner dollar…

Men det Carnosaur inte har (bra och övertygande effekter) gör den upp för med hjälp av en del gore och cheesig dialog. Det är ganska svårt att ta hela filmen på allvar med de skådespelarinsatser som görs i filmen i kombination med gummidräktsdinosaurier som knallar runt framför kameran och låter som glappande förstärkare. Filmen är verkligen inte bra, men den har samtidigt en viss charm med sin nivå av cheese och löjliga effekter vilket får mig att bli lite kluven inför den; å ena sidan tyckte jag den var hysterisk, å andra sidan tyckte jag att den var bedrövlig.

Carnosaur är hur som helst ingenting annat än en regelrätt B-film anno 1990-talet och ses troligtvis bäst på en sunkig VHS-kassett som legat i ett förråd i några år.

No Comments

Corman’s World av H

juni 21st, 2012 | Postad i Dokumentär, Film

Är du en filmälskare är chansen liten att du missat namnet Roger Corman. I dagsläget har karln regisserat över 50 filmer och producerat över 400. Däribland ett otal skräprullar designade för att fylla ut drive-in- och grindhouse-biografer som aldrig setts sedan de premiärvisades på 50- och 60-talet. Idag producerar han monsterfilmer för tv-kanaler som SyFy och diverse direkt-till-DVD-skräp.

Dokumentären ”Corman’s World” är en underbar hyllning till denna produktiva och effektiva, och allt annat än pretentiösa och ambitiösa, man. Vi får intervjuer med skådisar som börjat sin karriär hos Corman, som Jack Nicholson och David Carradine, intervjuer med Corman själv och klipp från filmer och inspelningar.

Mja, du har ju redan läst J:s recension av filmen, så varför ska jag anstränga mig med att skriva mer? Är du filmintresserad är det här en no-brainer som du borde se, helt enkelt.

No Comments

Corman’s World: Exploits Of A Hollywood Rebel av J

juni 1st, 2012 | Postad i Dokumentär

De som är insatta i B-filmsgenren känner ganska säkerligen till Roger Corman – som varit aktiv i filmbranschen sedan mitten av 1950-talet och gjort sig ett namn, även om hans produktioner inte alltid håller speciellt hög klass. Corman’s World: Exploits Of A Hollywood Rebel handlar om just Roger Corman och hur han gjorde sig ett namn i Hollywood, igenom att göra lågbudgetfilmer till exempelvis drive-in biografer, och hans fortsatta karriär inom filmbranschen som en av de mest välkända B-filmsproducenterna som finns.

Dokumentären är intressant och ger en ganska bra bild av Roger Corman – vilket kan vara av intresse för den filmintresserade (speciellt om man är intresserad av B-filmer eller är ett fan av Corman) – samtidigt som det är rätt intressant att höra om stora skådespelares tidigaste prestationer – däribland Jack Nicholson, William Shatner och David Carradine – och deras arbete tillsammans med Corman.

En givande dokumentär för oss filmintresserade, en axelryckning för alla andra. Rekommenderas till den förstnämnda gruppen.

1 Comment

Some Nudity Required av J

juni 26th, 2011 | Postad i Dokumentär

Some Nudity Required är en ca 80 minuter lång dokumentär om B-filmsindustrin och hur kvinnor blir utställda som sexsymboler då de måste klä av sig för att få roller i B-filmer. Dokumentären är skapad (delvis iaf) av Odette Springer – en sångerska/kompositör av B-filmer, som hatar sitt arbete. Igenom dokumentären intervjuas flera stora namn i B-filmsträsket, t ex Jim Wynorski, Roger Corman och Maria Ford.

Och den här dokumentären är skit, skräp, värdelös och gnällig. Springer – som agerar berättarröst och den som intervjuar alla personer – gnäller om och om igen hur hon hatar sitt arbete, men att ”hon inte kan ta sig ur det”. Det här är verkligen dagens bullshit; hon har för i helvete själv valt att ta sig in i B-filmsträsket. Att hon dessutom hela tiden tjatar om att hon är ”en extremt fantastisk och talangfull person, men som ingen förstår att hon är” gör det hela desto mer outhärdligt. Och för att strö lite mer salt i såret klankar hon hela tiden ner på personer hon vill skildra (exempelvis Maria Ford som är ”en extremt fantastisk och talangfull person, men som ingen förstår att hon är”) och trampar dessutom ner dem emellanåt.

Om det nu är så jävla besvärligt att jobba inom B-filmsindustrin; sluta då. Sort your fucking life out mate, som Peter Serafinowicz skulle sagt det. Nåja. Det fanns en höjdpunkt i dokumentären och det var då Wynorski bad Springer mer eller mindre att dra åt helvete – tack vare att han ansåg att intervjun är tråkig och rent utsagt löjlig. Keep it up Jim!

Nä. Some Nudity Required är bara en gnällig skitdokumentär som bör undvikas. En sista grej som bör tilläggas är att Springer, märkligt nog, lyckats producera en till dokumentär samma år som den här, med titeln The Dark Side Of Hollywood – vilken jag kommer undvika då den troligtvis innehåller lika mycket gnäll och QQande som den här. Fy fan…

No Comments

House av J

februari 24th, 2011 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Författaren Roger Cobb (William Katt) har nyligen separerat ifrån sin fru efter att deras son försvunnit spårlöst vid Roger’s fasters hus. Som om inte det vore nog begår hans faster självmord, med påföljden att Roger får huset. Han bestämmer sig för att flytta in i huset för att försöka skriva på sin nästa bok som ska bygga på hans egna upplevelser under Vietnam Kriget. Det dröjer dock inte länge förrän mystiska saker börjar inträffa i huset, vilket tvingar Roger att konfrontera sitt förflutna…

House – eller Titta Vi Spökar i Sverige – är en småkultig rysar-komedi som står sig rätt bra än idag, 25 år efter sin release. Effekterna är småcheesiga och ser emellanåt lite plastiga/leriga ut, men tillför lite charm till filmen och påminner tittaren att man ska ta filmen med en klackspark. Manuset är välskrivet och intresset hålls uppe mycket tack vare att vad som helst kan egentligen inträffa i filmen. Skämten är småskojiga och de spännande bitarna ger en lagom dos med spänning, utan att för den sakens skull bli speciellt läskiga.

House har dessutom ett par stora/kända namn med sig i bagaget – åtminstone bakom kameran. I regissörstolen finner vi Steve Miner (Friday The 13th Part 2 och 3) och i två av producentstolarna finner vi Sean S. Cunningham (Friday The 13th) och Roger Corman (Death Race 2000). De som står framför kameran gör visserligen ett bra jobb, men några nämndvärda namn finns inte där.. tror jag iaf. Nä. Det gör det inte. Nåja..

Jag gillar iaf House och ska jag vara ärlig så tycker jag att det var synd att jag inte köpte de här filmerna (åtminstone första) på VHS när jag hade chansen till det för över 10 år sedan på den lokala marknaden. Att jag inte köpte dem berodde nog till större delen på att de hette just Titta Vi Spökar i Sverige – vilket fick, iaf mig, att tänka på barnvänliga ”rysare”, vilket inte riktigt var min grej under den tiden. Hur som helst; rekommenderas.

2 Comments

Death Race av J

november 1st, 2010 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

2012 – Förenta Staternas ekonomi kollapsar. Arbetslösheten slår rekord. Kriminaliteten ökar markant. Fängelsesystemet är nära en bristningspunkt. Privatägda företag driver nu all form av kriminalvård för en vinst. Terminal Island Penitentiary streamar en serie av Cage Fights live på internet. Fångar kämpar till döds, vilket skapar en tittarsensation. De är de nya Gladiatorerna och Terminal Island är deras Colosseum. Men som med den uråldriga folkmassan i Rom, blev moderna åskådare snart uttråkade. De begärde mer… varpå Death Race föddes.

Samma dag som han förlorar sitt jobb blir stålarbetaren Jensen Ames (Jason Statham) arresterad och felaktigt utpekad som hans frus mördare. Sex månader senare skickas han till Terminal Island, där han får ett erbjudande av den hårdhjärtade och manipulativa fängelsedirektören Hennessey (Joan Allen); medverka i Death Race – förklädd till den populära maskbärande (men nu döda) mästaren Frankenstein – och ha chansen till att bli frisläppt eller ruttna i fängelset för ett brott han inte har begått. Jensen tackar ja till erbjudandet. Men allt eftersom tre dagars racet fortgår, desto klarare börjar Hennessey’s motiv bli för Jensen och frågan är; kan den här annonyma mannen bakom en mask få sin hämnd och vinna tillbaka sin frihet?

Det finns en del intressant trivia kring Death Race också – precis som det är med ”originalet” ifrån 75. Bland annat har manusförfattaren/regissören Paul W.S. Anderson (känd för exempelvis Resident Evil och AVP: Alien Vs. Predator) sagt att Death Race är en prequel till Death Race 2000 och utspelar sig 15 till 20 år innan den filmen, även om den filmen utspelar sig år 2000 och den här någon gång efter 2012. Hur den här filmen dessutom kan vara en prequel blir ett ännu större mysterium då en Death Race 2 kommer nästa år (som Anderson producerar) med bland annat Danny Trejo och Ving Rhames. Filmen var dessutom från början skriven som en uppföljare till Death Race 2000, med titeln Death Race 3000 – ett race runt jorden med futuristiska svävande, osynliga och transformerbara bilar, men blev sedan omskriven tack vare produktionskostnaderna.

Den här ”remaken”/nya versionen kom till efter att Roger Corman (Death Race 2000’s producent) sett och gillat Paul W.S. Anderson’s första film Shopping, från 1994. Corman säkrade rättigheterna att visa den i USA och frågade vid den tidpunkten vilken film Anderson ville göra härnäst. Anderson åberopade den här filmen – men det tog emellertid 13 år att uppfylla idéen och göra filmen. En till intressant grej är att Death Race är Roger Corman’s största budgeterade film på många år – vilket säger en del om hans filmer.

Jason Statham är som vanligt lysande i sin roll som den fejkade Frankenstein och David Carradine – han som spelade Frankenstein i Death Race 2000 – gör en cameo i början av filmen som Frankenstein’s röst. Machine Gun Joe rollen har övertagits ifrån Sylvester Stallone till Tyrese Gibson (den mörka snubben i 2 Fast 2 Furious och den kommande Five Fast) och som Statham’s navigatör/assistent ser vi den snygga Natalie Martinez. Joan Allen är sevärd som kallblodig och skoningslös stygging. Övriga skådisar är bra, men ingen är direkt nämnvärd.. vad jag kan se på IMDB’s rollista iaf.

Så, slutligen; hur är filmen? Ptja, mja. Bra, skulle jag vilja säga. Jävligt bra, faktiskt. Det är absolut inte en intelligent film (även om det förekommer en del dialogscener), utan mer en God Underhållning Utan Hjärna. Folk dör, bilar exploderar, det skjuts tonvis med skott och det förekommer även slagsmål – mycket mer än så behöver man inte för en helkväll. Men samtidigt som filmen är våldsam och underhållande, så erbjuder den inga direkta vändningar eller någonting oförutsägbart utan brummar på i klichéernas tecken.

Death Race är hård som metall, men har också en hjärna som det. God Underhållning med grabbgänget, men ingenting man bör se på första dejten. Rekommenderas till de som vill se någonting hjärndött – och våldsamt.

1 Comment

Death Race 2000 av J

november 1st, 2010 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Året är 2000 och USA har blivit krossat tack vare en finansiell kris och en militärkupp. Politiska partier har kollapsat till ett parti, som också uppfyller de religiösa funktionerna så som i en samlad kyrka och stat. Den resulterande facist polisstaten, Förenta Provinsen, är ledd av Mr. President (Sandy McCallum). Folket blir tillfredsställda igenom en ström av blodiga gladiatoriska underhållningsprogram, som bland annat inkluderar det blodiga spektaklet i Annual Transcontinental Road Race, som framställs som en symbol av amerikanskt värde och en livsstil. Kust-till-kust 3 dagars racet utspelar sig på allmäna gator och poäng delas inte bara ut för snabbhet, utan också för de oskyldiga fotgängare som blir skadade eller dödade.

Men det här året har en motståndsrörelse bestämt sig för att stoppa de omoraliska dödsracen och har lyckats infiltrera racet med en av sina anhängare, som en navigatör. Samtidigt lurar racets stjärna – Frankenstein (David Carradine) – på någonting och hans nemesis – ”Machine Gun” Joe Viterbo (Sylvester Stallone) – är inte bara ute efter att vinna racet, utan också att krossa Frankenstein.

Det finns en hel del trivia att berätta om när det kommer till Death Race 2000, och här följer en del av det jag har funnit om filmen; Roger Corman (som har ett hundratal B-produktioner på sitt samvete) skrev originalmanuset för filmen, som hade en väldigt seriös ton över sig, men då Corman ansåg att det inte var rätt överlät han manuset till Robert Thom – som i sin tur skrev om manuset och gav filmen ett lite mer komiskt närmande. Manuset är dessutom baserat på den novellen The Racer av författaren Ib Melchior. Både Stallone och Carradine genomförde dessutom det mesta av deras körning själva, men samtidigt körde Corman i de scener där de spelade in på allmäna gator då bilarna (som var specialbyggda) som användes i filmen inte var lagliga för gatukörning och filmens stuntförare inte ville bli tagna av polisen.

En uppföljande seriebok – med titeln Death Race 2020 – blev publicerad 1995 av Roger Corman’s kortlivade Cosmic Comics. Den blev skriven av Pat Mills ifrån 2000 AD, med ritningar av Kevin O’Neill. Duon hade redan arbetat med varandra på flera serier, inkluderande Marshal Law. Serieboken (som titeln avslöjar) utspelar sig 20 år efter händelserna i filmen och involverar Frankenstein’s återkomst till racingen. Nya racingkaraktärer introducerades – däribland Von Dutch, The Alcoholic, Happy the Clown, Steppenwolf, Rick Rhesus och Harry Carrie. Filmen har dessutom gett inspiration till flera spel – däribland de mycket välkända (och nu mer klassiska) Carmageddon spelen och spelet Deathtrack, som går ut på mer eller mindre samma grej som filmen gör.

Shout! Factory släppte en Deluxe Edition DVD och en Blu-Ray av filmen den 22 Juni, 2010 i region 1. Tidigare släpp av filmen blev släppta på DVD och VHS av bland annat Buena Vista Home Entertainment och New Concorde. För mer trivia kan ni kika här.

Hur är filmen då? Death Race 2000 är – i min mening – en av de bästa filmerna ifrån 70-talet. De visar ballar av stål och vräker på med en hel del våld, mörk/sjuk humor och tempot är på topp större delen av filmen – det är inte speciellt ofta man bara sitter och väntar på att något ska inträffa. Skådespelarna är överaskande bra och det är rätt intressant att se Stallone i en roll före hans genombrott i Rocky. Carradine känner man knappt igen om man bara sett honom i hans senare filmer (typ åren innan han dog). Effekterna är hysteriska och Falu Rödfärg har nog aldrig sett så underhållande ut förut. Filmens speltid är dessutom alldeles lagom och snurrar kring 80 minuter – vilket gör mig som tittare alldeles nöjd, då man slipper en massa svintråkiga dialoger som ändå inte leder någon vart.

Death Race 2000 förtjänar definitivt sitt kultrykte och jag skulle slå igång den vilken dag som helst – for sure. Filmen har dessutom fått en ”remake”/en ny version, kallad enbart Death Race – som kommer härnäst. Rekommenderas varmt.

1 Comment

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud